Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Genuspedagogik

Mats Olsson om Genuspedagogik

Pojkarna på förskolan försöker fly pedagogerna

Idag vet pojkarna på förskolan mycket väl vilka lekar som är accepterade och de väljer ofta att leka så långt bort från pedagogerna som möjligt. Jag beskriver detta som en form av instinktivt självförsvar. Jag är bekymrad över Ingemar Gens och genuspedagogernas ovilja att se sin del av problemet. Det skriver Mats Olsson, förskollärare och lärarutbildare.


Om författaren

Jag är förskollärare och har arbetat i 25 år på förskola. Utbildar lärare på Malmö högskola och jobbar med nätverk för manliga studenter. Har skrivit pojkaktiga sångböcker och bloggar om skolfrågor på Tysta tankar.

Jag läser Ingemar Gens artikel "Den fria leken är nästan fånigt hyllad" och studsar till inför den hårda tonen i kommentarerna. Går det att förstå de hatiska reaktionerna som något annat än antifeministiska stridsrop? Det är en underlig text som kräver en del förtydliganden.

Rubriken utgår ifrån att det finns en gemensam förståelse för vad som är "fri lek" och att en icke definierad grupp hyllar denna. Jag menar att Gens gör det lätt för sig genom att konstruera en nidbild och därefter polemisera mot den.

De flesta debattörer är nog medvetna om att talet om frihet alltid går att problematisera. Vuxna och barn är i någon mening fångade av sin tid och vår kulturs värderingar. Även de intellektuella som skryter över sin "medvetenhet" riskerar att göra sig löjliga om de på allvar menar sig vara friare än andra.

Samtidigt vore det fel att beskriva människans handlingar som förutbestämda och i någon mening väljer de flesta av oss att leva våra liv som om vi verkligen vore fria att träffa självständiga val. Vi vill gärna se oss som kompetenta aktörer och detta synsätt ställer krav på hur vi bemöter omvärlden. Om vi reducerar barnen till "objekt för uppfostran" blir det svårt att samtidigt tala om delaktighet och barnperspektiv. Frihet forstätter att vara livets största utmaning.

Det andra nyckelordet är lek. Vilka teorier lutar sig Gens mot när det gäller lek? I skolan ser många lärare lek som i första hand avkoppling - något barnen behöver för att orka med de viktiga lektionerna.

I svensk förskoleforskning har Ingrid Pramling Samuelsson dominerat debatten . Hon har lyckats skapa gehör för lekens pedagogiska möjligheter och idag är det inte kontroversiellt att beskriva lärandet i leken. Pedagogerna tilldelas en viktig roll för att synliggöra vilka kunskaper det är som barnen erövrar i den nyttiga leken.

Birgitta Knutsdotter Olofsson har ett mer barnnära perspektiv och betonar lekens sociala kvaliteter. Här utvecklas samförstånd, ömsesidighet och turtagning som både utgör lekens fundament och mål. Leken är en del av barnens arbete för att hitta sig själv och lekreglerna definierar den som god och trevlig.

De här lekteorierna menar jag är otillräckliga och banaliserar lekens djupare natur. Huizingas beskriver människan som en lekande varelse och då kan vi inte begränsa leken till de aktiviteter som är nyttiga. Leken är större än så. Lek är mer än träning av färdigheter. Lek är mycket mer än anpassning till rådande strukturer.

Hjärnforskaren Matti Bergström lyfter fram lekens mörka sidor och jag är rädd att hans teorier inte passar in i genuspedagogikens världsbild. Eftersom barnens (i första hand pojkarnas) beteenden definieras som problematiska gäller det att träna bort dem utan att de förtryckande metoderna blir alltför uppenbara. I klassisk behavioristisk anda belönar och bestraffar pedagogerna önskvärda mönster. Så skapas "den nya människan" med urgamla metoder.

Gens påstår att de "nästan fåniga hyllningarna" till den fria leken beror på att pedagogerna är lata och han får oväntat medhåll från Knutsdotter Olofsson.

Jag saknar en sammanhängande teori om hur Gens ser på lekens betydelse för barns utveckling. Genuspedagogiken har problem med barnens val och det går att urskilja två traditioner med olika angreppssätt.

Den starkaste grenen är en kompensatorisk idé om att belöna könsöverskridande val. Pojkar som leker med dockor dokumenteras och blir en form av troféer för pedagoger som gärna vill bevisa att könsroller är något inlärt. En del barn väljer att spela med i spektaklet. Vi behåller alltså det könskodade leksaksutbudet men arbetar aktivt för att motarbeta konventionella val. En ny normativitet är svår att undgå. Alfons och Pippi heter de nya förebilderna.

Den andra hållningen är mer radikal och tror sig kunna skapa en könsneutral miljö genom att ta bort alla leksaker som skulle kunna kategoriseras utifrån kön. Barnen tvingas då hitta på nya lekar och förskolan blir en god utopi medan de onda stereotypierna frodas i samhället utanför förskolans väggar. Problemet är att hemmets och populärkulturens värderingar ständigt hotar att störa den ideala tillvaron. Personalen tvingas in i en defensiv hållning - men kan å andra sidan trösta sig med att tillhöra "de goda".

Jag är bekymrad över Gens och genuspedagogernas ovilja att se sin del av problemet. Om pedagogerna inte själva bryter mot traditionella mönster finns det en uppenbar risk att barnen reproducerar stereotypier.

Min tes är att personalgruppens könssammansättning är betydelsefull för hur pedagogerna bemöter och inspirerar barnen lekar. Idag vet pojkarna mycket väl vilka lekar som är accepterade och de väljer ofta att leka så långt bort från pedagogerna som möjligt. Jag beskriver detta som en form av instinktivt självförsvar

Ingemar Gens tycks se det som en inträning i maskulinitet - jag menar att det är ett desperat försök att smita från kontrollsamhället allt mer påträngande tentakler.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36336

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu när vi lämnat ifrån oss våra barn till förskolan (av ekonomiskt tvång) börjar de politiska ambitionerna visa sitt verkliga ansikte. Det handlar också om att skapa den politiskt korrekta människan.

Har vi hört det förut genom tiderna. Olika auktoritära ideologier har alltid sett sin möjlighet att befästa sin ställning genom att tidigt indoktrinera barnen i samhället. Det gäller bara att hitta en ideologi för att kamouflera ambitionerna. För nationen, för avskaffandet av klassamhället, för kvinnokampen.
Alla kräver de renlärighet och indoktrinering. Den ljusskygga verksamheten tål inte frihet och alternativ. Så gott som samtliga partier är emot valfrihet och alternativ.

Och föräldrarna har abdikerat. De är numera på sin höjd lekledare för sin barn när man orkar och inte sätter dem framför TV när de kommer hem.
Ansvaret för våra barn är numera aldrig föräldrarnas utan samhället, förskolan och skolan.

Politisk infiltration är hemsk men när man börjar att indoktrinera åsikter och könsidentitet och självförtroende är vi halvvägs till Orwells framtidsmardröm "1984".

Permalänk | Anmäl #1 P H, 2011-05-18, 14:36

#1 PH

Det var ett bra inlägg men det är tyvärr det är värre.
Man börjar tro att det mesta är baserat på lögner.

Permalänk | Anmäl #2 Peter Tornquist, 2011-05-18, 14:47

Jag tror att anledningen till de hätska kommentarerna är att denna genusvetenskap är ett experiment i bästa sovjetanda med våra barn, som ingen bett om. Det har smugit sig på oss och det är först nu vi förstår omfattningen av det. I alla fall är det så för mig. Jag känner en rejäl ilska över detta tilltag, samtidigt som jag känner mig maktlös.
Vem har bett samhället ändra våra könsroller? Inte undra på att pojkar är håglösa och flickor förvirrade. En hel generation barn kan gå förlorade i en identitetslöshet. Det är hemskt.
Min dotter undersöker just nu möjligheterna för mitt barnbarn att gå i engelsk förskola. Men hur många har en engelsk förskola på rel nära håll att tillgå?
I morse var Pär Ström i TV, i debatt med F!, kl 4, är det genus i P1 Tendens. Skönt att det här ämnet börjar komma upp på dagordningen. Det måste få ett slut. NU!

Permalänk | Anmäl #3 Christina Lundqvist, 2011-05-18, 14:55

#3 Christina Lundqvist

Håller med, det är skrämmande vad är det som händer liksom och det måste bli ett slut på vansinnet.

Permalänk | Anmäl #5 Andersx Carlsson, 2011-05-18, 19:22

Det hela är mycket enkelt!

Tvinga alla riksdagspolitiker sätta sina barn och barnbarn i genuscertifierade daghem och så gör vi en långtidsstudie på dem.

När den är utförd om en 5 - 10 år så fattar vi beslut.

Tills dess, lägg ner tramset, focka hon galningen med ritualmorden i Ua och den stubbade damen i Lund och läåt dem som vill konsulta i eländet göra det på egna meriter!

Klart!

Permalänk | Anmäl #6 Tom Croker, 2011-05-18, 19:36

Vid närmare eftertanke undrar jag om det inte är så att starka lobbygrupper inom hbt-rörelsen RFSL/RSFU, med Tiina Rosenberg, genusprofessor, i spetsen försöker implementera en utbredning av underlaget för hbt-personer i Sverige med sin genusgalenskap.
Att de lyckats driva genusprojektet så långt utan att vi (inkl mig själv) reagerat tidigare är skrämmande. Jag har helt enkelt inte förrän nu förstått hela omfattningen av detta sjuka projekt.

Genom att sprida genuskunskap arbetar man för att påverka barn till att bli könsneutrala. Ambitionen är att få oss alla till identitetslösa hen-personer.
Genom att upplösa könsrollerna och definiera dem som sociala konstruktioner bäddar man för rekrytering till hbt-rörelsen.
Ett steg i denna riktning är också filmen "Sex på kartan" och RFSL som på sin hemsida proklamerar och lär ut analsex och fistfucking till ungdomar.

Frågan är om de kommer att lyckas, eller om vi ska lyckas sätta stopp för galenskapen innan det gått för långt.
Och den stora frågan är: När ska politikerna vakna?

Permalänk | Anmäl #7 Christina Lundqvist, 2011-05-19, 06:51

En läsvärd artikel med finstämda synpunkter på genusproblemet. Pojkarna som flyr pedagogerna är mycket talande. Det säger något om frihetsbehovet i lärandet hos pojkar. Det tillrättalagda ger inte tillräckligt med stimulans och pedagogernas beteenden liknar mer tvångsmatare. Det förefaller vara mer intressant att uppfinna hjulet än att lära sig att det finns. Detta påvisar behovet av kreativt utrymme i leken.

Permalänk | Anmäl #8 Björn Boström, 2011-05-19, 10:00

Tack Björn!
Jag hade stora planer för den här diskussionstråden! Jag tänkte att vi skulle lägga ner det där ställningskriget mellan feminister och antifeminister, mellan biologister och sociokulturalistet, mellan genusvetare och resten av befolkningen... Och försöka se vad som går att rädda av projektet JÄMSTÄLLDHET.

När jag ser siffrorna för millningen är det svårt att inte baxna. Var finns det politiska stödet?

På radio sa Tinni Rappe som skrivit Gensartikeln att en vanlig reaktion vid kritik är "delete and forget". Jag tror att det blir allt svårare.

Permalänk | Anmäl #9 Mats Olsson, 2011-05-19, 10:47

Bra Mats Olsson! Gens åsikter känns fruktansvärt obehagliga. Från en extremistiskt utgångspunkt ska barn kontrolleras, i sina åsikter, i sina beteeenden. Det är uttryck för ett totalirärt synsätt som inte hör hemma i ett modernt, liberalt samhälle.

Permalänk | Anmäl #10 Håkan Eriksson, 2011-05-19, 12:07

Jag uttryckte mig slarvigt! Tinni menade naturligtvis inte att hon är mot kritik - radiosamtalet handlade om de hot som framförts mot henne efter publiceringen.

I det upphetsade tonläget feltolkade jag orden och ber oförbehållslöst om ursäkt.

När det gäller hot menar jag nog att det är bättre att anmäla än att glömma.

I diskussionen antydde Tinni R R att Johan Ingarö var ansvarig för de hårda tonfallen i kommentarerna på hans blogg. Här öppnar sig en gråzon mellan kritik (som vi tycker om) och underliggande hot (som vi avskyr innerligt). Jag är själv grundligt trött på den aggressiva antifeminismen och har svårt att värja mig från en del av deras kärleksförklaringar - men jag inser att det finns många som är djupt känslomässigt berörda av statens genuspolitiska ambitioner och reaktionerna har varit i säck innan de kom i påse. Länge.

Radioprogrammet hamnade mellan stolarna - och sakfrågan försvann. Går diskussionen att rädda? Vill vi?

I andra sammanhang har jag mött liknande reaktioner (borde inte få ha barn, borde inte få vara lärare) men jag anar att det finns värre hot. Jag skakar av mig och anmäler. (delete and forget)

Permalänk | Anmäl #11 Mats Olsson, 2011-05-20, 12:19

Mats har helt rätt!

Män är män, är män. Redan som barn.

Som Irene von Wachenfeldt sa: Män är djur. Vandrande dildos.

Kramar till alla snälla

Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis

Socialsekreterare på Lidingö och Debattör

http://batikhaxanberit.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #12 Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis, 2011-05-21, 01:11

annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  7. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  8. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  9. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  4. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  8. Stora risker med MP:s energipolitik
  9. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  10. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  4. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  5. Länderna måste undvika protektionism
  6. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
  9. IVA-skandalen
  10. Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.