Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Arabvärldens 1989?

Mons Krabbe om Arabvärldens 1989?

Naivt om revolutionen i Egypten

I diskussionen om revolutionen i Egypten har vi fått ta del av många underliga analyser från landets ledande islamologer. De verkar inte vilja se den generella trend som Mellanöstern är inne i sedan mer än 30 år nu. De framsteg som togs mot modernism under 50- till 70-talen är nu på väg att utraderas. Islamiströrelser har varit på frammarsch i hela regionen, från Algeriet och Egypten till Libanon och Irak, och det finns inget som talar för att denna utveckling tappar farten. Nu ser de möjligheter att via demokratin ta ett stort steg mot makten. Det är ingen djärv gissning att påstå att demokratin sprider sig och får fäste i regionen. Den stora frågan är vad det är för politik som kommer att bedrivas. Om vi är förhoppningfulla angående den udda fågeln Tunisien, så bör vi vara lika avvaktande till det som händer i Egypten.


Om författaren

Mons Krabbe är forskningsanalytiker och freds- och konfliktvetare. Han bloggar om säkerhetspolitik på:

monskrabbe.wordpress.com

(Bilden ovan föreställer Yusuf al-Qaradawi, Muslimska Brödraskapets andlige ledare och fadersfigur)

Revolutionerna i Nordafrika har ingjutit hopp i många om att Mellanöstern kan vara på väg mot en bättre framtid. Osama bin-Ladens död har för många stärkt detta intryck. Det tas som en symbol för att islamismen är på väg bort från scenen i Mellanöstern. Islamologen Leif Stenberg, deklarerar i DN d 3/5, att "den post-islamistiska eran" är kommen. Denna tolkning har samma löjets skimmer som Francis Fukuyamas tes från 1992 om "The end of history". (Denna deklarerade att ideologisk kamp skulle höra till det förgångna, att fred skulle framöver råda, och liberalismen skulle stå alenarådande och oemotsagd.) Detta var att gå händelserna i förväg. Så är även fallet nu vad gäller Stenbergs analys.

En av de många saker som Stenberg missar är att, även om Al-Qaida stöds av oroväckande stora delar av befolkningen i länder som Egypten och Pakistan (ca 20% enligt Pew research center) så är detta inte det riktiga problemet för Mellanöstern. Al-Qaida, och dess nätverksallierade runtom i Mellanöstern har små chanser att inom överskådlig famtid styra den politiska utvecklingen.

Problemet ligger istället i de väldigt populära och folkligt anknutna islamistiska brödrarskapsrörelserna som i detta skede inte använder våld, utan istället verkar genom systemet och siktar på att vinna valen, för att därefter gradvis förändra samhällena i riktning mot sharia och en utvecklingsfientlig framtid.

Mellanösterns befolkning tvingades mycket påtagligt konfronteras med det faktum att deras värld hade förfallit vid Napoleons intåg i Egypten 1798. Sedan dess har det pågått en kamp om vilken väg Mellanösterna ska gå för att åter kunna bli en kraft på den internationella scenen. Skulle araberna närma sig och efterlikna väst i ett försök att komma ifatt, eller skulle som islamisterna ville, araberna istället sluta sig inåt, försöka finna styrka i sin religion och förkasta den västerländska idén. Liberala tankar fick tidigt fäste i elitskikten men aldrig djupare än så, medan de islamistiska reaktionerna var kraftiga och våldsamma, som tex var fallet med wahhabiterna i början på 1800-talet.

I mitten på 1900-talet såg det ut som att Mellanöstern slutgiltigt hade tagit steget in i modernismen. Det framväxte en rörelse som stod på två ben. Det första benet var arabsocialismen, med ett tydligt avståndstagande från västerländsk kapitalism och en preferens för ett stort statligt ägande i näringslivet. De andra benet var arabnationalism, tanken om att de arabiska befolkningen skulle finna sin identitet i det arabiska språket och inte som tidigare i religionen. Dessa två kan med fördel tillsammans benämnas som arabism. Arabismen utlovade ett modernt samhälle som var baserat på jämställdhet och sekulärism.

I den sekulära ideologin låg tankar om att sträva efter jämlikhet mellan könen. Kvinnor kunde röra sig fritt, klä sig västerländskt och sträva efter en framtid baserad på sitt eget värde, åtminstone i städerna. Denna trend var tydlig även i de västorienterade Turkiet och Iran.

Arabismen var särskilt lockande för de kristna minoriteterna, som nu kunde se fram emot att bli jämställda med den muslimska majoriteten. De var således i framkanten inom de arabistiska Baathpartier som bildades i Syrien och Irak. Två framstående exempel är den kristna Michel Aflaq som var medgrundare av Baathartiet i Syrien och den kristna Tariq Aziz utrikesminister och samtidigt en av de starkaste personligheterna i Saddams Irak. De kristnas ställningstagande för ett sekulärt samhälle, och i vissa fall, sammarbete med diktatorer, får de nu betala ett dyrt pris för i form av fördrivning och trakasserier i Irak och Egypten. De kristna i Syrien bävar för vad framtiden ska innehålla.

Arabismen vann  det breda stöd som liberalismen inte kunde få. Anledningen till detta var att arabsocialismen inte var knutet till de gamla kolonialherrarna, utan istället stakade ut en egen väg mot modernismen.

Under tiden för denna modernistiska blomstring verkade de muslimska brödrarskapen i tystnad, byggde upp sin grund och sin ideologi. I Egypten stödde de Nasser när han tog makten 1953, mot löften om inflytande i den nya regimen. Samarbetet sprack snabbt när det framgick hur skilda visioner de två parterna hade, varefter Nasser försökte krossa brödrarskapet. Få trodde att de skulle få inflytande igen, att någonting kunde hindra den våg av modernism som svepte genom Mellanöstern.

Krigen med Israel ändrade på allt detta. De misslyckade utmaningarna av Israel 1967 och 1973 delegitimerade arabismen. Den kunde inte frammana den nationella vilja och styrka som behövdes för att besegra Israel. Den socialistiska komponenten av arabismen, med det stora statliga ägandet och den tunga byråkratin, hade dessutom misslyckats med att bryta den ekonomiska stagnationen i regionen.

I detta läge trädde islamismen åter fram, efter att ha bidat sin tid. Revolutionen i Iran 1979 blev startskottet till ett islamistiskt återvaknande. Samma år i november försökte islamister i Saudiarabien via Mahdiupproret i stora mosken i Mecca rida på den framgångsvågen. President Sadat mördas 1981 av islamister och ett år senare slår Syrien ner muslimska brödrarskapets uppror genom massakern i Homs.

De arabiska folkrörelserna i Levanten fick en ny skepnad. Shiamuslimernas företrädare i Libanon, det till stor del sekulära Amal, medgrundat av den grekiskkatolska biskopen Gregoire Haddad, har från mitten av 80-talet ersatts av dess islamistiska utväxt Hizbollah. PLO som har många kristna aktivister, och en uttalat sekulär ideologi, har bland palestinierna utmanats av det radikalt islamistiska Hamas, grundat 1987, som vann en majoritet i det palestinska parlamentsvalet 2006.

Överallt där det har genomförts val av mer eller mindre fri natur i arabvärlden de senaste 20 åren, har muslimska brödrarskapet, eller liknande islamistiska organisationer fått en ansenlig andel av rösterna och etablerats som det dominerande partiet. Detta var fallet i Algeriet 1991, där militären inte accepterade resultatet och i de regulerade valen i Jordanien, Kuwait och Egypten och de fria valen i Irak.

Denna muslimska väckelse som sveper igenom Mellanösterns muslimska värld är en av vår tids stora händelser. Det kan omöjligt ha missats av en islamolog. Den är synlig överallt, från den starka identifieringen i religiösa termer, som tar sig uttryck i ökat bruk av slöjor och en ökad känslighet för religiös kritik, till politiskt agerande oftast via det Muslimska brödrarskapet, som med sina förgreningar i många länder, även i väst, är den främsta representanten för denna väckelse.

Via den ofta citerade undersökningen av Pew Researchcenter från dec 2010 får vi veta att bland Egyptens ytterst konservativa befolkning vill 80% ha dödstraff för apostater, d.v.s. konvertiter från islam, att halva befolkningen stödjer terrorgruppen Hamas och att nästan 60% stödjer islamisternas vision för Egypten.

Även här i väst får vi ta del av häpnadsväckande resultat. En opinionsundersökning utförd 2006 bland Storbritanniens muslimer, visar att 40% av dem vill att landet ska styras av sharialagar. Ska vi verkligen vänta oss en lägre andel i Egypten?

En ny undersökning av Pew Research Center utförd i mars-april 2011 bekräftar resultaten i den förra undersökningen, och besvarar min fråga ovan. Här framkommer att 62% av egyptierna vill att landets lagar strikt ska följa sharia lagen. Ytterligare 27% vill att lagen ska följa sharias principer. Endast 5% tog tydligt ställning för ett rättssystem ej baserat på koranen. 37% tycker väldigt bra om muslimska brödrarskapet. Ytterligare 38% har en ganska förmånlig bild av dem. Endast 7% tycker väldigt illa om dem, och ytterligare 13% ganska illa om dem.

Islamologer som Jan Hjärpe hävdar att det muslimska brödrarskapet är lika sekulärt som kristdemokraterna i Sverige. Det är ett underligt påstående som det inte finns någon grund för. Det är inte svårt att ta reda på vad brödrarskapets representanter verkligen anser. Se t.ex. Mats Skogkär i SDS 3 feb ("Bröder till bröders försvar"). Många av er har nog redan läst den artikeln. Jag kan nämna några andra exempel. Yusuf al-Qaradawi som anses vara det muslimska brödrarskapets fadersfigur och en av de främsta muslimska lärda säger att förintelsen var "ett gudomligt straff för judarna på grund av deras korruption" och att;

"The last punishment was carried out by Hitler. By means of all the things he did to them - even though they exaggerated this issue - he managed to put them in their place. This was divine punishment for them. Allah willing, the next time will be at the hands of the believers."

Vidare säger han att han drömmer om att själv få möjligheten att döda en jude före sin egen bortgång, om han så är rullstolsbunden.

Muhammed Ghanem, en av ledarna för brödrarskapet, sade i januari 2011 att Egyptens armé skulle förbereda sig för krig med Israel. I mina öron låter detta som ett direkt hot om krig. Om man anser att dessa uttalanden har för gammalt datum så kan man se till de uttalanden som Subhi Saleh stod för den 25 maj 2011. Även han är en ledande person i brödrarskapet och tillika medlem av den åtta personer stora konstitutionella översynskommite som under våren lade fram förslag på förändringar av konstitutionen.

Saleh sade att nästa regering i Egypten skulle komma att bli islamistisk och att brödrarskapet skulle stärka sin inre gemenskap för att på så sätt kunna "påtvinga sin vilja på övriga samhället i Egypten", och att partiet skulle införa sharialag i landet så fort det fick möjlighet att göra detta.

Tidigare under månaden, 10 maj, har samma Subhi Saleh deklarerat att brödrarskapet, med dess front "Freedom and Justice Party", ska ingå en islamistisk allians inför valet i september med den salafistiska rörelsen Jama'a al-Islamiyya och dess front, "Peace and Development Party". Det hade varit svårt att finna mer ironiska namn på dessa rörelser. Jama'a al-Islamiyya är en känd terrororganisation, med ett flertal blodiga terrordåd på sitt ansvar, bla mordet på 71 turister i Luxor 1997.

Alliansen ska bekämpa hotet om en sekularisering av det Egyptiska samhället, den här gången via valurnorna. Jan Hjärpe kanske tycker att detta låter som kristdemokraterna i Sverige. Det tycker inte jag!

Ett stort steg i fel riktning togs i folkomröstningen om ändringar i grundlagen den 19 mars. Valets skulle i princip avgöra huruvida den parlamentsmajoritet som väljs i september ska få möjlighet att forma författningen efter sitt tycke eller inte. De som stod på nej-sidan var socialister, liberaler och sekulära, helt enkelt de som inledde revolten på Tahrirtorget. På ja-sidan stod det muslimska brödrarskapet, då det förväntas bli det ledande partiet efter valet. Dagen innan stod det i svensk press att reformen förväntades röstas ner. Experter uppskattade ja-rösterna till max 40%. Resultatet blev en chockerande jordskredsseger för ja-sidan, med 77.2% ja-röster. Det är många som underskattar brödrarskapets styrka och stöd i Egypten. De borde ha fått sig en tankeställare där.

Vi får konstatera att den sekulära arabismen är död i Mellanöstern och kampen står nu mellan en stor välorganiserad islamistisk gräsrotsrörelse som är väl förankrad i de väldigt konservativa värderingar som råder i Egypten, och en odefinierad liberal elitskiktsströmmning utan någon riktig förankring och med svaga partistrukturer.

Det är inte för djärvt att säga att konservativa och islamister under överskådlig tid framöver kommer vara den dominerande politiska kraften i Egypten. Vad de använder denna makt till återstår att se. Troligen för mer radikala program än i Turkiet, men inte lika långtgående som i Saudiarabien. Sannolikt vet de att de har världens ögon på sig, och finner det bäst att inledningsvis träda försiktigt frammåt.

Detta kommande maktskifte verkar även menligt på fredsprocessen, då Hamas linje kommer att bli Egyptens linje. Redan nu, under interimregimen, har Egypten öppnat gränsen till Gaza, så att de kan föra in det krigsmaterial de behöver, återupprättat förbindelserna med Iran och gett tillstånd till iranska flottenheter att pasera genom Suezkanalen. Man kan ana brödrarskapets inflytande på militären bakom kulisserna. Det faktum att Abbas har tvingats till samförstånd med Hamas med Egypten som facilitator, är en signal om att han känner att vinden har vänt till förmån för Hamas och att han nu måste agera utefter realiteterna.

Att det arabiska muslimska Mellanöstern någon gång i framtiden helt och fullt kommer att träda in i modernismen råder det nog inget tvivel om. Frågan är bara när? Det vi borde vara medvetna om är dock att innan det blir bättre så kommer det troligen att bli sämre, kanske mycket sämre. Även om det muslimska brödrarskapet inte vinner en majoritet i valet i september, eller ens ensamt kan dominera den valda församlingen, så kan vi inte komma ifrån att det egyptiska folket är väldigt konservativt. En klar majoritet vill styras av sharialag, och är alltså per definition är islamister. Således kommer den valda församlingens utformning att spegla detta faktum.

Den sak som är säker är detta: Egypten är inte på väg att träda in i en post-islamistisk era!

 

http://monskrabbe.wordpress.com/





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36333

39 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra artikel.
Det är skönt att se en mer nyanserad bild en den Hjärpe mm ger av regionen.

Det är starka krafter i Saudi som gärna ser ett mer Islamskt Egypten.
Dom ger säkert stora ekonomiska stöd till brödrarskapet.

Tack igen för en bra artikel.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Tornquist, 2011-06-03, 16:13

#1 Peter Tornquist

Tack! Ja det stämmer bra. Saudiarabien har redan från första början understött Brödraskapet i Egypten och överallt där den sedan spridit sig, med ekonomiska medel och skydd för dess medlemmar när det blivit för hett i brödernas hemländer.

Muhammad Rashid Rida (1865-1935) som startade upp den islamistiska rörelsen i Egypten fick ekonomiskt stöd av Saudiarabien (6000 pund sterling).
Rida var Hassan al-Banas mentor. Som vi vet grundade al-Bana sedan Brödraskapet i Egypten, starkt influerad av wahhabismen i Saudi.

Jag skriver en artikel om denna länk just nu. Håll utkik efter den Peter!

Permalänk | Anmäl #2 Mons Krabbe, 2011-06-03, 16:44

Arabsocialismen är död! Leve arabislamismen - den bästa modellen av alla arabnationalismer!

Permalänk | Anmäl #3 Ahmed Ahmed, 2011-06-03, 18:19

Som stolt arab blir man glad av din artikel: du upplyser oss om att:
1) det nya Egypten vill hjälpa sina arabiska bröder i Gaza.
2) det nya Egypten vill ta mer vara på den arabiska bakgrunden och kulturen (annat än bara magdans och arabisk pop).
3) det nya Egypten vill ha ett mer arabislamiskt land. Detta låter helt dunderbra för en arab.
4) slutligen: i det nya Egypten ska inte en liten klick lattedrickare med sina pekpinnar styra majoriteten (som i Sverige). Tack och lov att det nya Egypten ska vara så långt från svenskt som möjligt.

Permalänk | Anmäl #4 Ahmed Ahmed, 2011-06-03, 19:24

#4 Ahmed
Om muslimerna i Egypten vill leva efter sharia så är det väl inte så mycket vi i väst kan göra åt det, mer än att försöka att påverka på de sätt vi kan för att de ska respektera kvinnors och minoriteters rättigheter.

Sedan är det givetvis tråkigt om egyptierna inte framöver vill verka för en konstruktiv lösning av konflikten i Palestina. Det snarare än konfliktvägen vore att "hjälpa sina arabiska bröder" som du uttrycker det.

Permalänk | Anmäl #5 Mons Krabbe, 2011-06-03, 19:46

Men käre Mons #5,

Förstå att det är äntligen nu vi araber kan få definiera själva vad "rättvisa" är, vad "rättigheter" är, vad "jämställdhet" innebär. osv.

Om våra definitioner inte kommer passa er kan jag bara beklaga för er del. Arabiska kvinnor vill ej ha den frihet du tror, de vill värderas som män, inte vara eller göra som män. De skulle äcklas ens av tanken på hur en svensk tjej lever. Den arabiska liksom alla muslimska kvinnor (utesluter invandrade kurder, iranier) vill få sitt arbete värderat, tex barnfödandet och uppfostran. Uppgifter som de ser som självklara vara ägnade dem. Liksom att annat tillhör mannens ansvar.

Permalänk | Anmäl #6 Ahmed Ahmed, 2011-06-03, 19:58

#6 Ahmed

Problemet är att det inte är araberna som grupp som kommer att definiera de begrepp som du nämner, såsom jämställdhet och rättigheter, i framtidens Egypten. Det kommer den muslimska majoriteten göra. Jag behöver väl inte påminna dig om att alla araber inte är muslimer. De kristna araberna vill inte leva efter den muslimska majoritetens regler. De vill gärna få utöva sin religion i fred, ha rätt att bygga och reparera kyrkor etc. De sekulära vill gärna också vara med och definiera de begrepp som du nämner.

Du ska inte, som muslim, göra dig till talesperson för alla araber!

Permalänk | Anmäl #7 Mons Krabbe, 2011-06-03, 20:11

Mycket bra artikel.
Mörkret tätnar.

Permalänk | Anmäl #8 Aris Toteles, 2011-06-03, 23:35

#7 mons -

Självklart får kristna araber sina rättigheter. Det har dem alltid fått. Vi är alla ledsna över att det finns idioter som dödar kristna i MENA, liksom svenskar som skjuter på invandrare i Sthlm och Malmö. Det viktiga är att vi inte får en klick homos som styr som i Sverige.

Permalänk | Anmäl #9 Ahmed Ahmed, 2011-06-03, 23:57

Artikeln har skrivits av en författare, som för mig framstår som trovärdig och insatt i ämnet, och som inte verkar så plågsamt godtrogen angående islamistiska ambitioner i arabvärlden och annorstädes, som många andra skribenter.

Mons Krabbe skriver:
"Saleh sade att nästa regering i Egypten skulle komma att bli islamistisk och att brödrarskapet skulle stärka sin inre gemenskap för att på så sätt kunna "påtvinga sin vilja på övriga samhället i Egypten", och att partiet skulle införa sharialag i landet så fort det fick möjlighet att göra detta."

Ställ denna öppet uttryckta önskan om att konfrontera och förtrycka de som inte tillhör islam, mot den svenska ängsliga diskussionen om skolavslutningar ska få arrangeras i kyrkan, om vinterfest och -presenter på DO (istället för julfest och -klappar), och till och med diskussioner om adventsljusstakars och luciatågs vara eller inte vara, på våra myndigheter...

Är det någon mer än jag som ser en enorm skillnad i attityd i dessa båda förhållningssätt? Är det någon mer än jag som ser en inkonsekvens i, att vi sekulariserade svenskar på hemmaplan skall vara så ytterligt försiktiga mot människor med (främst) islamsk tro, medan vi inte kräver motsvarande förhållningssätt från muslimer, i de länder där de dominerar politiken, och där till och med kristna dödas för sin tro i olika gatukravaller, som i Egypten och Afghanistan?

Och var är kritiken mot dödsstraffet för apostasi? För gissningsvis skulle det bli rätt stora protester här, om till exempel Kristdemokraterna skulle försöka införa dödsstraff för dem som lämnat eller vill lämna kristendomen. Eller hur? Varför ska vi se mellan fingrarna med sådant åsikts- och religionsförtryck, bara för att det råkar vara muslimer som står för det?

Någon skrev nyligen här på Newsmill, med anledning av det kommande nationaldagsfirandet, att det svenskaste av allt är vår konflikträdsla. Mons Krabbe är i det avseendet "osvensk", i det att han i alla fall vågar peka på möjliga konfliktområden, istället för att stoppa huvudet i sanden.

Permalänk | Anmäl #10 John H Nilsson, 2011-06-04, 06:05

De svenska islamologerna är väl antagligen avlönade av någon muslimsk organisation? Jag kan inte se att man kan inbilla sig till att stolligt de häver ur sig.

Permalänk | Anmäl #11 Philemone Siclone, 2011-06-04, 07:07

Hur lange faar den haer artikeln vara kvar pa Newsmill?
Saan kritik mot islam maste val censureras.

Permalänk | Anmäl #13 World Traveller, 2011-06-04, 16:01

#4 Ahmed Ahmed

Antag att vi byter Egypten mot Sverige och arab mot svensk i det du skriver. Då skulle det bli:

Det nya Sverige vill ta mer vara på den svenska bakgrunden och kulturen .

Det nya Sverige vill ha mer svenskhet i landet. Detta låter helt dunderbra för en svensk.

Är inte det SD:s politik? Vill du införa SD-politik i Egypten?

Permalänk | Anmäl #14 Pelle, 2011-06-04, 16:04

#4 Ahmed Ahmed.

Ana mich fahem. Bor du i Sverige? Med tanke på att du verkar tycka att det är så fruktansvärt här.

Permalänk | Anmäl #15 Ola Hellman Nielsen, 2011-06-04, 16:37

#14 - SDs problem är inte attde älskar det svenska. Utan att de sparkar på svaga grupper alltför ofta. Mitt problem med SD är att de Inte vågar vända sig mot de som verkligen förstört Sverige - HBT och statsfeminismmaffian. Istället tar dem ut ilskan på minoritetsfolk som lever ut sin kultur i enlighet med FNs regler och svensk grundlag.

Permalänk | Anmäl #16 Ahmed Ahmed, 2011-06-04, 17:32

#15 - jag bor mestadels i hemlandet. Kommer till Sverige för att besöka släkt o vänner som tyvärr inte har möjligheter att ta sig från Sverige. För övrigt kan du ta reda på hur många som emigrerar från Sverige till bland annat England. Undrar varför

Permalänk | Anmäl #17 Ahmed Ahmed, 2011-06-04, 17:34

#17. Jag beklagar att ni inte trivs i Sverige.

Men vad har ditt hat mot svenska HBT-personer och feminster med artikeln att göra?

Permalänk | Anmäl #18 Ola Hellman Nielsen, 2011-06-04, 18:42

Tack Mons Krabbe för en mycket intressant genomgång av förhållandena och villkoren där nere.
Det bekräftar min gut feeling som jag inte själv kunnat hitta fakta om.
Tack igen.

Permalänk | Anmäl #19 leif w-n, 2011-06-04, 19:28

#16. Oavsett vad man tycker om HBT-personer och feminister så försörjer sig majoriteten av dessa genom hederligt arbete.
Det kan man inte säga om de "svaga grupper" som du nämner. Om dessa "svaga grupper" visar den minsta vilja att jobba istället för att leva på bidrag så vore de inte så svaga längre. De har helt enkelt valt att vara "svaga" för att det är bekvämt.

Permalänk | Anmäl #20 leif w-n, 2011-06-04, 19:33

Vad som slog mig när jag läste artikeln var hur oerhört tråkigt det är att röster lik artikelförfattarens aldrig fått komma till tals i det vanliga mediautbudet. Sågott som alla analyser man läst i svensk press och alla experter som bjudits in till nyhetsprogram har haft samma optimistiska syn. Endast i utländsk media har bilden varit mer mångfacetterad och hotet från inflytandet av radikal Islam och Brödraskapet ej avfärdats på samma sätt. Svensk media och särskilt då nyhetsrapporteringen från SR och dess nyhetskorrespondenter i regionen har varit nästan löjligt avfärdande av allt som inte går ut på att det handlar om "de ungas sekulära revolution och strävan efter demokrati, allt är frid och fröjd". Analyserna har varit väldigt ytliga.

Vet ej själv riktigt vad jag ska tro, är hotet av en framväxande radikal islamism så stort som tex denna artikel gör gällande? Är opinionsundersökningar som visar på utbrett stöd för väldigt anti demokratiska hållningar bland muslimer även i vår del av världen tillförlitliga?
Det enda jag säkert vet är att i vårt svenska mediabrus behövs större bredd. Är oerhört sorgligt att såsnart man tagit del av svensk medias rapportering i någon "känslig" världsnyhet tvingas man sätta sig vid google för att kontrollera med utländska tidningar och nyhetskanaler. Går aldrig att lita på att man blivit presenterad samma analysbredd och "vuxenbehandling" som medborgare utanför vår landsgräns.

Permalänk | Anmäl #21 Robin P, 2011-06-04, 19:52

Tack för en bra och nyanserad artikel. Hade helt nyligen kontakt med en egyptisk bekant, som berättade om läget i Kairo. Hans berättelse går att läsa här:

http://aktualia.wordpress.com/2011/06/01/insidesrapport-fran-egypten/

Det man kan säga är att röda mattan är utrullad för Muslimska Brödraskapet.

Permalänk | Anmäl #22 Cavatus Carlson, 2011-06-04, 21:04

#17 Ahmed Ahmed
Vilket är hemlandet?

Permalänk | Anmäl #23 Roger Moore, 2011-06-05, 08:33

Bra artikel. Synd bara att författaren tror att revolutionen handlar om politik.

Den handlar om att allt fler länder inte längre kan föda sin gigantiska överbefolkning. Även om islamister tar makten så är de oförmögna att föra krig mot t.ex. Israel som arabfascisterna hoppas.

De kommer att ha fullt upp med att inte svälta ihjäl och det kommer vi också att ha om vi inte stoppar invandringen från den muslimska världen.

Permalänk | Anmäl #24 Bo T, 2011-06-05, 08:47

#24 BoT
Trevligt att du tycker om artikeln, men den handlar om vad som händer efter revolutionen och inte om det som utlöste den.

Jag håller med dig om att matpriserna spelade en stor roll i revolutionens inledning, som en bakomliggande drivkraft. Man kan, om man tittar tillbaka, se att hela Nordafrika drabbades av matkravaller under hösten 2010.
För mig är det uppenbart att brödraskapet inte trodde att tiden var mogen för en revolution redan nu och därför blev tagna på sängen. Dock så griper de chansen nu när de får en möjlighet.

Vad gäller förmågan till krig med Israel så är den stigande, i takt med den stora och oroväckande upprustningen i länder som är islamistiska eller har potential att förvandlas till dito. Egypten är ett bra exempel, som har en avsevärd militär styrka med material med hög väst-kvalitet.

För övrigt så vill jag passa på och tacka för alla positiva kommentarer! Håll gärna utkik efter nya artiklar på min blogg framöver!

Permalänk | Anmäl #25 Mons Krabbe, 2011-06-05, 10:47

#25 Mons Krabbe, 2011-06-05

Fullträff igen. Till punkt och pricka.

Permalänk | Anmäl #26 Aris Toteles, 2011-06-05, 11:13

Tack för kommentaren, #25 Mons Krabbe.

Men vad Brödraskapet skulle vilja göra är en annan sak än vad man kan göra. Om man tar makten över Egypten och driver en Israel- och västfientlig så upphör matleveranserna och det militära stödet från USA.

Egypten är som en jättebäbis som inte klarar av någonting på egen hand. Landet är ingen tillgång utan Svarte Petter.

Och att anfalla kärnvapenlandet Israel skulle inte förbättra läget.

Allt detta vet Brödraskapet. Man har alltså inget annat val än att samarbeta med västvärlden.

Permalänk | Anmäl #27 Bo T, 2011-06-05, 13:50

#27 BoT

Jag tror inte på krig mellan Egypten och Israel under överskådlig framtid. Det är dock värt att notera att det militära gapet mellan Israel och arabstaterna minskar och att det är vi i väst som är skyldiga till denna utveckling.

Någon gång framtiden kan vi dock komma att befinna oss i en situation där Israels grannar styrs av islamister som besitter ett militärt övertag gentemot Israel. Detta skulle avsevärt öka risken för att nytt krig, om t.ex Palestina frågan då ännu inte är löst.

Någon akut konfliktsituation kommer dock troligen inte att uppstå under kommande tio års period. Mer än så är det meningslöst att sia om. Med det tempo som regionen förändras nu så blir alla försök till exakta förutsägelser nästintill omöjliga att göra.

Permalänk | Anmäl #28 Mons Krabbe, 2011-06-05, 14:26

Mons Krabbes analys är övertygande. Beskrivningen av den s.k. arabiska våren i svensk press nyhetsartiklar, kolumner och även ledarartiklar har varit tämligen dum-ytlig. Man har varit helt fixerat vid allt som skall få svenska läsare att "känna igen sig" : Se, demonstranterna på Tahrirtorget är precis som svenska uppkopplade ungdomar, har det hetat. Sen har man intervjuat yrkeskvinnor i Kairo som naturligtvis inte skiljer sig åsiktsmässigt från svenska feminister. Och alla ifrågasättanden av denna ytliga beskrivning har bemötts med att nu är det inte läge för dysterkvistar och pessimister att formulera sig. Nu ska alla vara glada och bara lyckönskningar har släppts fram. Men Mons Krabbe har alldeles rätt: Opinionen bland väljarmiljonerna i Deltat och Assuan har ingen skrivit om eller berättat om i radio. Och att opinionen i Egypten är mera inställd på att krossa Israel än att söka fred finns det många tecken och uttalanden på. Såväl en hel skock islamister som också kolumnister och ledarskribenter måste öppna ögonen.

Permalänk | Anmäl #29 Pjotr Lesr, 2011-06-06, 22:11

#15: Ahmed, ingen är förhindrad att ta sig från Sverige. Svenska staten tvingar ingen att vara kvar i landet.

Permalänk | Anmäl #30 Jörgen Mattsson, 2011-06-07, 06:47

Ahmed är just den typ av arab som ser revolutionen som en signal för islamistisk maktpolitik. Han personifierar allt det som Mons Krabbe ser tydligt men som islamologerna är blinda för. Ett verkligt åskådningsexempel för hur illa det kan komma att gå.

Permalänk | Anmäl #31 Pjotr Lesr, 2011-06-07, 09:59

#30 Jörgen Mattsson.

Det är ju just det Ahmed Ahmed har gjort. Han skryter ju om hur han finansierar det genom att utnyttja svenska socialförsäkringssystemet.

Permalänk | Anmäl #32 Ola Hellman Nielsen, 2011-06-07, 18:05

"Att det arabiska muslimska Mellanöstern någon gång i framtiden helt och fullt kommer att träda in i modernismen råder det nog inget tvivel om. "

Jo det gör det... Enda möjliga vägen för att det arabiska (stryk muslimska) Mellanöstern ska träda in i modernismen är genom att islam likt sina ideologiska kusiner nazism och kommunism en gång för alla förpassas till historiens skräphög.

Permalänk | Anmäl #33 Olle Olsson, 2011-06-09, 11:36

Islam har alltid skyddat minoriteter, jag uppmanar ER alla inklusive Mons Krabbe att läsa historien.
Muslimer t ex som räddade Kristna Egyptier från Det gamle romerska rikets förföljelse och trakasserier. Även Judar levde i fred med muslimer i många århundraden, och när kristna fanatiker erövrade Spanian från muslimer då flydde muslimer till Nordafrika även judar flydde kristnas grymhet och valde att leva tillsammans med muslimer i Nordafrika. Islam förtrycker ingen. Det är ett krig mot Islam som drivs i media som spridar lögner för att skrämma folk av Islam.

Permalänk | Anmäl #34 Reema, 2011-06-10, 12:17

#10 John H Nilsson

I muslimska länder tvingar man inte icke muslimer att ha skolavslutning i moske´. I Sverige styrs minoriteter av svenska lagen. Vad är det som är konstigt om minoriteten i muslimska länder styrs av sharialagen om stora majoriteten röstar för det.
Muslimer i Sverige ber i källarmoskear och tillslut fick de bygga kanske 2 eller 3 riktiga moskear i hela landet efter många försök i åratal att få tillstånd en av dessa moskear attackerdes av rasister som kastade bland annat bomb och grishuvud mot mosken. I Frankrike t ex stiftar man lagar för att hindra muslimer att utöva sin religion , det finns många sån exempel i andra europiska länder.

Permalänk | Anmäl #35 Reema, 2011-06-10, 13:53

Reema. Mkt intressant antagande om att Islam allid skyddat mnoriteter. Det var därför judar fördrevs i arabvärlden 1948. Det är därför kristna blir etniskt rensade i Irak.

Permalänk | Anmäl #36 Martin Blecher, 2011-06-11, 02:15

Reema. Mej veterligt tvingas inte heller muslimer att ha skolavslutning i en kyrka. Du uttrycker dig också något kryptiskt när du skriver att "minoriteter styrs av svenska lagen". Du menar väl inte att något annat än Sveriges lag skall gälla i Sverige? Och lagen gäller alltid för individer och inte för grupper. Kan det varas så att du är så rotad i att tänka i klankategorier att du inte ser att den västerländska lagen faktiskt stöder individens frigörelse från klan- , familje- och annat gruppförmynderi? Denna process har pågått i västerlandet sen renässansen.

Permalänk | Anmäl #37 Pjotr Lesr, 2011-06-11, 10:02

Tack för en bra artikel med intressant historisk tillbakablick.
Ja, vem tror att 30-års accelererande islamisk radikalisering nu ska kulminera i demokrati med mänskliga rättigheter i Egypten?
Dock tycker jag att egyptierna har rätt att välja "hot, radical" islamisering om de nu misstänker att lösningen på deras problem ligger där.

Permalänk | Anmäl #38 Linus Olsson, 2011-07-05, 09:39

Tack för en bra artikel med intressant historisk tillbakablick.
Ja, vem tror att 30-års accelererande islamisk radikalisering nu ska kulminera i demokrati med mänskliga rättigheter i Egypten?
Dock tycker jag att egyptierna har rätt att välja "hot, radical" islamisering om de nu misstänker att lösningen på deras problem ligger där.

Permalänk | Anmäl #39 Linus Olsson, 2011-07-05, 09:39

Tack för en bra artikel med intressant historisk tillbakablick.
Ja, vem tror att 30-års accelererande islamisk radikalisering nu ska kulminera i demokrati med mänskliga rättigheter i Egypten?
Dock tycker jag att egyptierna har rätt att välja "hot, radical" islamisering om de nu misstänker att lösningen på deras problem ligger där.

Permalänk | Anmäl #40 Linus Olsson, 2011-07-05, 09:39


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  7. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  8. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  9. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  4. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  8. Stora risker med MP:s energipolitik
  9. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  10. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  4. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  5. Länderna måste undvika protektionism
  6. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
  9. IVA-skandalen
  10. Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.