Centern borde vara partiet för de små gemenskaperna

I Newsmill pågår en debatt om konservatismens relevans i dagens svenska politik och i Centerpartiet pågår - lite i det fördolda - en debatt om huruvida vi ska vara ett liberalt, nyliberalt eller socialliberalt parti.

Jag är stolt över att Centerpartiet under de senaste två decennierna tydligt utvecklat sin frihetliga potential, en stark värdering för människors företagsamhet och egenmakt, en konstruktiv kritik av den socialdemokratiska välfärdsstaten och ett mycket tydligt ställningstagande för alla människors lika värde. Från den traditionalism som i vissa sociala och kulturella frågor varit ett kännetecken för Centerpartiet har exempelvis motstånd mot att stärka HBT-personers rättigheter försvunnit. Och det parti som på åttiotalet uteslöt Sven-Olle Olsson i Sjöbo har idag blivit Sveriges mest invandringsvänliga.

De som idag rubricerar Centerpartiet som liberalt har därför rätt. Frågan är dock, är det en tillräcklig rubricering? Enligt min uppfattning finns värdefulla idétraditioner i Centerpartiet som går utöver den liberala diskursen men som ändå bör ha en betydelse för framtiden.

Det tidiga Bondeförbundet - som snarare var en folkrörelse än ett konventionellt parti - hämtade mycket av sina idéer från 1800-talets reformdrivande bondestånd och lantmannaparti, med dess antibyråkratism och icke-elitistiska människosyn, men också från sina egna erfarenheter av det praktiska samhällsbygget i de små landsbygdskommunerna under 1900-talets första hälft.

I detta kommunala självhjälpsarbete arbete, utan kommunalråd och nästan utan byråkrater, och det parallella arbetet i de stora frivilliga föreningsrörelserna på landsbygden, vanns erfarenheten att lokalt beslutsfattande, människors egna initiativ och att ett aktivt civilsamhälle faktiskt var ett potent alternativ till en centraliserad och byråkratiskt styrd centralstat. Och det även för den som önskade modernisering och utveckling, för det var i mångt och mycket ett sådant arbete man bedrev.

Denna insikt torde vara en av orsakerna till Centerpartiets historiskt starka ideologiska ställningstagande för decentralisering av makt och förmåga att kombinera ambitioner om samhällsförändring med en skeptisk syn på staten som verktyget för densamma.

Men med ett konsekvent decentraliseringssynsätt följer också en positiv uppfattning av att kollektiva identiteter, uppfattningar och traditioner utvecklas i grupper och samhällen. I själva verket är de förmodligen omistliga för ett starkt civilsamhälle, för konkret mellanmänsklig solidaritet och för att skapa ett värn för frihet mot statsmaktens centraliseringssträvanden. Det behöver inte innebära att man saknar ambition att förändra och utveckla dessa identiteter och värderingar. Poängen är att det ska ske underifrån och i delaktighet och dialog, inte uppifrån med likriktande riksdagsbeslut.

Kommunitarism och modern konservatism

Man kan beskriva detta förhållningssätt - som varit, borde vara och kanske är centerpartiets - som delvis konservativt. Men konservatism har ofta ansetts stå för en hierarkisk och elitistisk syn på människan, sociala förhållanden och kulturen som går rakt motsatt centeridéernas principiella jämlikhetsideal. Termen kommunitarism som introducerades i svensk debatt under 1990-talet är en mer träffande och bredare beskrivning. För Centerpartiets del, som i dag är den kanske starkaste frihetliga och liberala rösten i svensk politik, skulle jag personligen välja beteckningen liberal-kommunitär.

Under senare år har Centerpartiet betonat de kommunitära värdena mindre än tidigare och både fri- och rättigheter uttolkas alltmer i konventionellt individualistiska och klassiskt liberala termer. Men även om liberaliseringen är positiv bör Centerpartiet påminna sig om sina unika erfarenheter och värden och ta tillvara den kraft som finns i dem.

Centerpartiet bör fortsätta vara en ledande kraft för frihet och egenmakt. Vi bör samtidigt vara partiet som ger bästa möjliga förutsättningar för frihetens värdegrund att reproduceras. Då behöver vi en ekonomisk politik som värnar entreprenörskapets och det personliga ägandets värdebundna marknadsekonomi snarare än makroteoriernas och socialdemokratins nihilistiska konsumtionskapitalism. Vi bör också slå vakt kring vårt decentralistiska arv där beslutsfattandet om möjligt sker lokalt och där lösningarna får se olika ut både mellan individer, familjer, samhällen och regioner. Det är extra angeläget i en tid när allt fler, även i borgerliga partier kräver nationella enhetslösningar.

Centerpartiet bör även akta sig för de konstruktivistiska profeter som i liberalismens namn vill inskränka människors konkreta fria livsval idag för att de ska bli teoretiskt fria i morgon. Öppen samhällsdebatt om attityder och värderingar: Ja! Men försök att diktera fram rätt värderingar genom missbruk av den statliga makten: Nej!

Likaså bör vi förhålla oss kallsinniga till övertro på byråkratisk samhällsplanering och experters regelvälde. Istället bör vi ständigt tala om de viktiga värden som faktiskt är frihetens förutsättningar: Företagsamheten, civilsamhällets betydelse och det personliga ansvaret för sig själv, sina medmänniskor och samhället i stort. Åsikter som omhuldas av vissa konservativa, att döma av ett antal inlägg i Newsmills artikelserie.

Ett parti med en sådan uppgift och insikt behövs. Ett fritt samhälle är inte något som ramlat ned från himlen utan följden av en lång historisk utveckling av värderingar, sociala relationer och institutioner. Om friheten i Sverige ska utvecklas så måste också frihetens värdegrund utvecklas och det är minst lika mycket en kollektiv och social som en juridisk, ekonomisk och politisk process.

Behovet av frihet under ansvar

En så central liberal institution som marknadsekonomin bygger exempelvis på en lång rad sociala förutsättningar och konventioner. Respekt för andra människors ägande. Att tillräckligt många måste värdera långsiktig nytta framför kortsiktiga kickar. Att acceptans måste finnas för framgångsrika människors större välstånd. Att flit, arbetsamhet, ansvarstagande, skapande och tillit är viktiga positiva värden. Detta är inte självklarheter.

Marknadsekonomin inrymmer starka krafter som oavbrutet stärker, "reproducerar", dess värdegrund. De fundamentala sambanden mellan den egna arbetsinsatsen och lönen, och mellan kortsiktigt återhållen konsumtion och långsiktigt sparande gör sig dagligen påminda i en sund marknadsekonomi. Förekomsten av många entreprenörer och företagare borgar för att en stor del av befolkningen har en direkt förståelse för skapandets villkor. Vikten av att skapa långsiktiga relationer på marknaden inskärper betydelsen av att hålla ord och löften.

Men vissa inslag i en storskalig konsumtionskapitalism verkar faktiskt också nedbrytande på just dessa värdesystem. Reklamens täta uppmaningar till snabba kickar och att definiera sin personlighet genom sin konsumtion och inte genom sina handlingar och sin livsföring, står faktiskt i viss motsättning till en sund marknadsekonomis behov av långsiktiga, flitiga och ansvarsfulla människor. När många människor enbart är löntagare och konsumenter ökar utrymmet att ifrågasätta det rimliga i att entreprenörer och kollegor tjänar mer och kan konsumera sig till ett högre människovärde.

Att se till att de värdestärkande inslagen i marknadsekonomin ges stort utrymme kan vara avgörande för ett fritt samhälles långsiktiga överlevnad. Men dagens svenska modell - en kompromiss mellan socialdemokrati och storkapital - gör det motsatta. Entreprenörskap, belöningssystem och personligt sparande hålls tillbaka medan storskaligt, opersonligt ägande, en alienerad löntagarroll och konsumtionism uppmuntras och gynnas.

Detta är bara ett av många exempel på hur ett fritt samhälle bygger på sociala förutsättningar: ju mindre vi har av medmänsklighet och individuellt/kollektivt ansvarstagande, desto högre blir skatten. Utan aktiva och ansvarstagande medborgare som kollektivt bryr sig om samhället ökar utrymmet för populism, korruption och vanvård av det för ett fritt samhälle så centrala rättssystemet.

Värdefrågorna och framtiden

Stöld, skattebrott, fusk och organiserad brottslighet: Kicksökande, avundsjuka och underskott av entreprenörskap och dynamik på arbetsmarknaden ger den perfekta grogrunden för utanförskapets små men växande uppror mot det fria samhällets värdefundament.

Att en nyvald partiledares sambo ertappas med att ha svindlat till sig tiotusentals kronor från sin arbetsgivare är självklart inget som partiledaren i fråga kan ställas till svars för. Men kanske är hans förlåtande attityd signifikant för en utveckling där vi ställer allt lägre krav på våra medmänniskors moraliska standard? Hur viktar vi pålitlighet, ärlighet, flit och godhet i förhållande till att vara cool, snygg och populär? Det kan vara en viktig fråga för ett frihetligt samhälles hållbarhet.

Att vara liberal förknippas idag ofta med att vara ohejdat positiv till framtiden och dess möjligheter. Ofta är oviljan att uppfattas som konservativ eller ens pessimistisk så stor att man hellre väljer att bortse från de komplexa balanser och den djupa folkliga förankring som ett hållbart fritt samhälle bygger på.

De som i liberalismens namn driver en principiell egoism, har en övertro på statlig centralstyrning, är rädda för lokal- och civilsamhällenas mångfald eller vill med statlig styrning forcera fram sociala och moraliska förändringar för att skapa perfekt frihet i morgon riskerar i själva verket att vara frihetens dödgrävare.

Ett Centerparti som tar tillvara sitt kommunitära idéarv kan däremot bli en viktig bindväv för en långsiktigt fungerande frihetspolitik och bidra med nycklar till hur ett friare samhälle kan förankras och legitimeras bland invånarna i Sverige. Steget dit är inte så stort, och det kan mycket väl vara ett steg som passar i vår tid.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36299

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är ju lite roligt när Centerpartiet diskuterar "skattebrott" när hela den egna jordbrukssektorn sköts med svart arbetskraft.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-05-16, 12:01

Jag sträcker armarna i luften och skriker Äntligen!!
En programförklaring för Centerpartiet som jag väntat på i flera år.

Vad väntar du på Gustav Andersson? You for President 2014.

Jag lägger min röst på dig.

Permalänk | Anmäl #2 Christina Lundqvist, 2011-05-16, 15:30

Gustav, välkommen till Miljöpartiet :-)

Permalänk | Anmäl #3 Torbjörn Gannholm, 2011-05-16, 21:05

Vackert och pricksäkert. Inte en sekund för tidigt att någon lyckas definiera centerpartiet och djupet i hennes identitet i en och samma text.

Permalänk | Anmäl #4 Niklas Svanlindh, 2011-05-17, 00:09

He he, Gustav är ju riktigt rolig!

De små gemenskapernas parti?
Plus de små tankarnas parti. Jag drog öronen åt mig, när jag innan
valet 2010 såg Maud Olofsson bli totalt överkörd av Jimmie Åkesson i en oförglömlig tv-debatt. Det var direkt pinsamt att se
och höra Mauds svammel.

Än värre blev det, när hon uppmanade svenska folket, att gnäll
inte på de skyhöga elräkningarna...täta fönstren i stället.

Andreas Carlgren var ju också rätt träffsäker, näe...vi ska inte ha
kärnkraft...vi ska inte ha kärnkraft....jo det ska vi.

He he, det är kört för centern och Kd, för ni har ingen egen politik,
ni sitter i knäet på farbror Fredrik, och gör precis som han säger,
till era väljares stora förtvivlan...för de lämnar er ju.

Permalänk | Anmäl #5 per svensson, 2011-05-17, 14:13

Kommunitarianism, kittet som förenar Kd, Sd och nu tydligen även C. Kan inte alla bara acceptera det postmoderna samhällets seger och ge upp alla dödfödda försök att återuppliva gamla tiders övertro på gemenskap baserad på mer eller mindre godtyckliga (och nästan alltid exkluderande) premisser? Frivillig gemenskap i all ära, men den politiska kommunitarianismen lägger grunden till förtryck.

Permalänk | Anmäl #6 Deus_Deceptor, 2011-05-18, 01:47

Återigen ger Gustav Andersson prov på sin intellektuella resning genom ytterligare en skarpsinnig och djuplodande analys. I sin synnerligen välformulerade artikel lyckas Gustav Anderssons fånga Centerpartiets själ. Genom sitt snillrika resonemang visar Gustav hur liberalism och kommunitarismen låter sig förenas i just Centerpartiets historiska erfarenhet.

Helt rätt Gustav – Du visar vägen!

Permalänk | Anmäl #7 Stephan Andrén, 2011-05-20, 14:39