Konkursexpert: Saab har nått vägs ände

Lägg ner. Bilindustrin kommer att utplånas ändå efter peak-oil. Vi måste satsa på energiproduktion inte konsumtion.

Det märks att Marie Karlsson-Tuula är docent i civilrätt, inte i statskunskap.

SAAB:s fortsatta verksamhet är inte så mycket en fråga om ekonomi. I så fall skulle företaget vara nedlagt för länge sedan. Det är en fråga om politik.

Orsakerna till borgenärernas välvilliga/tålmodiga inställning till SAAB Automobile är sannolikt att dessa i stor utsträckning utgörs av underleveratörer som redan har levererat en mängd produkter till SAAB men som ännu inte fått betalt. I det längsta försöker de nu att hålla ut, med förhoppningen att den finansiella krisen snart kommer att lösa sig och bilproduktionen kommer igång igen. Medias ideliga rapporteringar om "nya samarbetspartners" och finansiärer har naturligtvis hållit hoppets låga tänd.

En anna orsak är naturligtvis "politiseringen" av SAAB's vara eller inte vara. Då tillverkningen av SAAB-bilar på ett tidigt stadium i flera media ansågs vara en "nationalklenod" så blev denna fråga plötsligt mer politisk och fylld av något som närmast kan rubriceras som nationell prestige. Det är väl därför som SAAB har blivit så särbehandlad. Inför valet 2010 blev heller inte oppositionen sen att pressa Alliansregeringen på populistiska mycket kostsamma åtgärder för att "rädda" SAAB. Lyckligtvis stod Alliansen emot, och vann sanolikt även en hel del röster på det. SAAB har, enligt samstämmiga experter på den globala bilindustrin, en mikroskopisk möjlighet att komma på fötter igen. Köparna sviker och förtroendet för varumärket är kört i botten.

Tyvärr har ingen person med inflytande sagt ifrån att nu får det vara nog. Det verkar som att alla i stället positionerar sig inför det oundvikliga slutet så att just de inte ska "få skulden" för att det gick som det gick. Hoppas att det snart blir slut på denna utdragna svanesång. Det är bättre att under en högkonjunktur göra en kontrollerad konkurs, till gagn för det stora flertalet anställda som torde vara attraktiva på arbetsmarknaden. Se hur bra det gick för de Volvo-anställda bilbyggarna som fick gå under finanskrisen. Den stora majoriteten fann snabbt nya jobb, skolade om sig, blev egna företagare, etc.

Orsaken till att många leverantörer varit generösa och inte begärt Saab i konkurs är väl helt enkelt att dom är beroende av Saab och dom vet att den dag Saab försätts i konkurs så måste dom försätta sina egna bolag i konkurs. Därför håller dom igen och hoppas att det ska lösa sig med finansieringen.

Men det finns givetvis en gräns för hur länge dom kan vänta på sina pengar.
Om leverantörernas fordringar på Saab är oprioriterade (vilket leverantörernas fordringar oftast är) så kan dom nog inte räkna med att få någon utdelning i konkursen vilket också kan vara ett skäl till att dom låter bli att lämna in en konkursansökan. Leverantörerna har sällan något att tjäna på att begära ett bolag i konkurs. För prioriterade fordringsägare kan saken vara en annan.

En annan viktig fråga nu är om det kan finnas risk för styrelsens ledamöter att bli personligt betalningsansvariga för bolagets skulder. Hur ser bolagets balansräkning ut i nuläget?

#2 Om Saab är politik, har vi inte längre marknadsekonomi utan planekonomi. Förvånande att en borgerlig regering med Moderaterna vid ratten ägnar sig åt det.

Den enkla sanningen är att alla med krav på SAAB hoppas på att någon ska pumpa in tillräckligt med pengar så de kan få tillbaka åtminstone det mesta.
Nu när Kina slängt in handduken återstår Anatonov eller vad han heter. Han kan pumpa in en massa pengar och det kanske reglerar skulderna.
Men sedan kommer underleverantörerna att kräva betalning i förskott eller bokade medel på bank som SAAB inte kommer åt.
Släpper man in Anatonov kan det klara sig till oktober. Om inte är det en eller ett par veckor kvar till KK.

Om SAAB går omkull kommer halva svenska etablissemanget att vara skitlyckliga. Jag har aldrig sett ett liknande företagshat, från statsminister, sk näringsminister och neråt.

Och dom säger sig stödja svensk industri.

Varför skulle någon vinstdrivande person vilja investera i ett bolag - SAAB - som går med miljardförlust? Det vore ju inte annat än irrationellt.

Jag förstår visserligen motståndet hos dem som varit beroende av SAAB för sin försörjning men till viss del även hos de som är SAAB-nostalgiker och har ett slags sentimentalt förhållande till varumärket.

Och jag förstår underleverantörernas dilemma. De vill få sina fordringar inväxlade mot pengar och de kanske också i detta nu behöver SAAB för sin fortsatta överlevnad.

Jag antar att detta belyser några av de problem med alltför stora företag - de är för viktiga för att gå i konkurs då de är systembärande.

Jag funderar på att stödköpa en SAAB-bil.

Vet inte vad man ska säga. Segt och utdraget i alla fall. Oavsett bakgrund och framtid, så är det synd.
http://www.bilbargning.net/bilbargning-goteborg.htm