Andlig medialitet är omöjlig att förbjuda

Citerat ur artikeln: "Just nu går en TV-serie om byggfusk i TV. Ska då alla snickare förbjudas?"
Om det visade sig att alla snickare är bedragare och tar betalt för sina byggfusk....Visst, då tycker jag det är rimligt att alla snickare behöva "förbjudas".

Om en Mats svarar Goddag Yxskaft på Newsmill. Är då alla Mats Yxskaft?

Konventet "Toward a science of Consciousness" i Stockholm visar att vi har missat något fundamentalt viktigt, ett helt tvärvetenskapligt forskningsfält, som även public service måste beakta. Jag känner mig mycket glad åt SvD som senaste tiden i en serie artiklar valt att belysa medvetandet som ett existensberättigat forskningsområde.

Sturmark kanske har en viktig funktion att fylla i ett kunskapsvacuum. Han medvetandegör vår okunskap så att den blir löjligt övertydlig.

SH-VoF-St säger sig vilja göra undersökningar men blir väldigt störda av resultat där någon slags medialitet bekräftas. Istället betonar man de försök som misslyckats. Låt oss säga att en person hade 80 % träff. Då har de istället angivit 20 % fel. En sådan motpart är omöjlig att diskutera med eller ens föra en vetenskaplig dialog med.
En skeptiker säger att ”om någon kan visa upp ett fall som bevisar medialitet så är jag beredd att ändra mig”. Fallen redovisas trovärdigt och utifrån fakta grundat på dubbelsidig naturvetenskaplig forskningsdesign. Skeptikern går ut genom dörren. Därute säger han: -”De hade inget att komma med”. Bortträngning av medvetandet är så omfattande att den liknar en psykos.

Kan det typiska skeptiska kontrollbehovet av denna typ helt enkelt vara en "mental disorder"? Kan det handla om "Obsessive- Compulsive Disorder"?

The symptoms of OCPD include a pervasive overconcern with mental, emotional, and behavioral control of the self and others. Excessive conscientiousness means that people with this disorder are generally poor problem-solvers and have trouble making decisions; as a result, they are frequently highly inefficient. Their need for control is easily upset by schedule changes or minor unexpected events. While many people have some of the following characteristics, a person who meets the DSMIV-TR criteria for OCPD must display at least four of them:

• Preoccupation with details, rules, lists, order, organization, or schedules to the point at which the major goal of the activity is lost.
• Excessive concern for perfection in small details that interferes with the completion of projects.
• Dedication to work and productivity that shuts out friendships and leisure-time activities, when the long hours of work cannot be explained by financial necessity.
• Excessive moral rigidity and inflexibility in matters of ethics and values that cannot be accounted for by the standards of the person's religion or culture.
• Hoarding things, or saving worn-out or useless objects even when they have no sentimental or likely monetary value.
• Insistence that tasks be completed according to one's personal preferences.
• Stinginess with the self and others.
• Excessive rigidity and obstinacy.

#5 Under "Toward a science of Consciousness" träffar jag på en pensionerad lärare från min tid på psykologiska Institutionen vid Stockholms Universitet. Han är känd som behaviorist och jag frågar vad han gör på en konferens om medvetande eftersom det är något som behaviorister sällan är intresserade av och länge även förnekat. Han berättar att han gjort studier på telepati som validerar dess existens men att han inte ännu redovisat resultatet. Möjligen är påståendet om denna studie ett sätt att legitimera sin närvaro.
Eller så räcker inte data trots att han säger sig ha en omfattande empiri med över 1500 fallbeskrivningar. Får av en annan konferensdeltagare reda på att denne lärare bara några år tidigare lagt upp ett experiment på medialitet för TV och när en medial person lyckades blev läraren nästan hysterisk av rädsla. Men när den mediala personen misslyckades blev läraren istället överlycklig och kallade den mediala för bedragare. Denne pensionerade lärare visade upp tecken på oförmåga till objektivitet baserad på möjligen en rigid fördomsfull attityd alternativt en rädsla som kan handla om att inte förlora ansiktet inför de kollegor som motarbetat allt vad forskning på medvetande och andlighet innebär.

Jag vet vem du syftar på. Det vore synd om den telepatiforskning som genererat evidens av denne person inte redovisas. Lägg fram den nu, det är inte en dag för tidigt! Allmänheten ha rätt att få veta. Men å andra sidan finns redan bevisen. Etzlel Cardena, forskaren som har världens enda professur i världen på hypnos/parapsykologi sa till Aftonbladet redan 2005 att bevis finns för telepati. Han tog sedan tillbaka det när han insåg hur det akademiska klimatet ser ut i Sverige. Aftonbladet vägrar dock att ändra i intervjun för de menar att Cardena verkligen hävdade bevisens realtitet.

Så här är det i Sverige. Forskare är livrädda för att lägga koren på bordet.

Aftonbladet: Finns det ett liv efter döden?
Cardena: –Jag tror inte det, men eftersom jag inte vet stänger jag inte dörren till möjligheten att det faktiskt finns ett liv efter döden.

Aftonbladet: Fungerar tankeöverföring?
Cardena: –Ja, utan tvekan.

Aftonbladet: Kan man förutspå framtiden?
Cardena: –Ja. I drömmar, som jag nämnde tidigare. Men det finns också exempel på människor som får bilder eller känslor av att något ska hända.

Aftonbladet: Kan man flytta föremål med tanken?
Cardena: –Ja, det finns det kontrollerade studier som bevisar. Det handlar nästan alltid om mycket små partiklar, celler eller i vissa fall atomstrukturer. Men det är ju principen, att det fungerar, som är intressant.

Ref: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10608911.ab

Ref: http://www1.psychology.lu.se/Personal/e_cardena/

#7 Tack Torbjörn för påminnelsen om professuren vid Lunds Universitet. Att forskare inte vågar gäller även mig. Det har tagit mig 22 år innan jag kommit dit att jag vågar presentera mitt forskningsprojekt "Om medvetandets uppkomst" http://www.peratt.com/nyheter.asp?NyhetsID=216

Den andra delen i den trilogi som presenterar projektet, "12 Sinnen", redovisar sannolikheter för de tre första av de antaganden som Aftonbladets intervju med Cardena tar upp. Jag går dock inte in på psykokinesi. Möjligen kan vissa former av Healing kunna ses som exempel på denna form av paranormal aktivitet.

Det mest bisarra i Sturmarks och Illis artikel är att de uttalar sig så kategoriskt om något de helt enkelt inte kan veta. Det talas vitt och brett om alla som blivit lurade av medium, om alla hjälplösa och svaga människor som bedras å det grövsta men inte ett ord om de som kunnat gå vidare i livet, stärkta i tron att de inte är lämnade helt åt sitt öde utan att det verkar finnas någon ”där ute” som på något sätt fortfarande följer dem i sitt dagliga slit. De som knappt orkat leva vidare men som, ibland på ett helt oförklarligt sätt, får ett personligt bevis att den de trott vara borta för alltid ändå verkar finnas med oss, men på ett annat sätt än tidigare. Det kan röra sig om att den CD man för tillfället spelar plötsligt tystnar och istället strömmar den avlidnes favoritlåt ut ur högtalarna.

Det känner dessa herrar inte till, att paranormala märkligheter ibland utspelar sig och tar sig olika uttryck under ett besök hos ett medium. Det finns säkerligen otaliga inspelningar av den sorten som, om klimatet vore ett annat, mediumbesökare säkert skulle dela med sig av. Men inte ens det skulle räcka som bevis för något alls, vare sig vetenskapligt eller för en skeptiker. Det känner de flesta mediumbesökare till, eftersom de tvärt emot vad många skeptiker anför, inte alls är några svaga och korkade individer. Av ren självbevarelsedrift alltså behåller de materialet för sig själva och sina närmaste.

Många är också de som fått uppleva hur MEDHAVD inspelningsutrustning till en början fungerar alldeles utmärkt men när mediet känner av ett besök som man tolkar som andebesök, slutar apparaterna att fungera. När andebesöket är över återgår apparaterna till att fungera. Många som filmar eller fotograferar området där mediet säger att anden befinner sig har fått uppleva att ingen bild alls finns på apparaterna, bilderna eller filmsnuttarna är helt blanka. Såna här anekdoter slås bort som helt ointressanta av skeptiker men för dem som upplever dom är det inget nonsens eller bedrägeri. Paranormala upplevelser under en seans är inte helt ovanliga och kan vara en av orsakerna till det alltmer ökade intresset för denna genre. Det rör sig alltså om olika former av personliga bevis som förstärker bilden av att ”något” finns som ännu inte fått någon förklaring och det oavsett mediet har ”bevisad” kontakt med en ande eller om fenomenet har en annan förklaring vi idag inte förstår.

Det är bland annat sådant folk skulle gå miste om vid ett förbud och skulle de följa den lagen utan vidare? Självklart inte, mediumbesök skulle fortsätta fastän då i lönndom. För dem som en gång har upplevt något paranormalt finns ingen återvändo till en enbart materialistisk/mekanistisk världsbild, att det inte skulle finnas något okänt som interagerar med oss upplevs nämligen som en omöjlighet. De personliga bevisen har varit för starka helt enkelt. Ett förbud skulle inte för ett ögonblick förändra den inställningen.

Bättre vore att förorda en översyn och kontroll av verksamheten. Jag tillstår mer än gärna att det finns mycket som lovas och säljs i form av olika tjänster som inte jag tycker är ok men jag hävdar lika bestämt att det finns något som är äkta. Men man bör också vara uppmärksam på att många kallar sig för medium men inte är det utan använder ”titeln” för att sälja en produkt eller tjänst enbart för att dra intresse till sig själv och sina affärer.

Vi är därför några personer som försöker få till stånd en etisk kommitté inom mediumbranschen för att om möjligt komma tillrätta med det som inte är bra. Den som är intresserad och vill stötta initiativet kan läsa på www.supranaturalis.se och på Facebook: Supra Naturalis och SMEK. Seriösa inlägg är välkomna. Förändringen bör komma inifrån, från människor som är insatta i problematiken men även vet att ”något” finns som ingen idag kan förklara.

Beträffande ersättning för mediumtjänster finns det även där olika uppfattningar inom branschen. Personligen anser jag det fel att ta betalt för något man egentligen inte vet vad det rör sig om även om det idag är svårt, för att inte säga omöjligt, att finna en annan förklaring till det man ser/hör/upplever än att det skulle röra sig om just andar. För att förstå vad jag menar med det bör man ha egen erfarenhet eller att man har så pass öppet sinne att man inser att mängden av människor som delar min uppfattning talar för en existens som vi ännu inte förstår vidden av. Men, ingen vet hur tillvaron egentligen är beskaffad och därför KAN det röra sig om något vi inte alls förstår idag.

Det hjälper föga att härja runt med oss med annan världsåskådning pga av våra erfarenheter och tro, att vi ska ändra oss pga ett förbud. Vi kallas naiva och beskrivs som näst intill idioter och känns det tillfredsställande för det egna välmåendet så får man väl acceptera det. Dock borde det finnas utrymme för vettiga och givande diskussioner där var och en tillåts ha sin egen uppfattning om tingens ordning. Skulle medium förbjudas att utöva sin verksamhet drabbas ju även mediumbesökare som tror på fenomenen pga av sina upplevelser eller enbart sin tro på en levande andevärld och paranormala fenomens existens. En logisk följd av ett sådant förbud borde gå jämsides med ett förbud för präster att predika sin och andras tro som varande något verkligt. Till vem ska då människor vända sig med sina existentiella frågeställningar och behov av tröst? Christer Sturmark och Humanisterna? Kanske han då bör avhålla sig från att jämföra en änkesyn med en grön groda i trädgården (apropå lustigheten som hoppade ur munnen på honom under en diskussion med Caroline Giertz, (programledare för Det okända på tv4plus ) i Radio1, 10/5-11

Kan rekommendera sidan www.parapsykologi.se. Många diskuterar det ämnet utan att veta vad de pratar om.

#9 Men Elisabeth, medvetandet går inte att förbjuda eller stoppa. Förlöjligas ja. Det har alltid varit åsiktsmotståndares billiga sätt. Fegheten här representeras av ansiktslösa synonymer som kan kalla vem de vill vad de vill utan att våga stå för det med ansikte och namn. Så kräken kan vi inte slippa undan. Men vi borde kunna ignorera dem på samma sätt som vi borde ignorera VoF, plattformen för åsiktsförtryck och övergrepp på kunskapssökande. Sturmark står åtminstone upp för sina odemokratiska metoder och ickehumanistiska åsikter.

#1 Hittar idag ett avslöjande av ett fuskande medium. Avslöjandet har gjorts av SUPRANATURALIS, en representant inom medialitet och vittnar om att man inte är rädda för att avslöja fuskare inom sitt eget skrå. Den avslöjade har också portats från flera framträdanden men tycks fortsätta sin verksamhet.

http://www.supranaturalis.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3...

Det påminner om läkare som blir avslöjade gång på gång för sin inkompetens och usla yrkesetik men som ändå får fortsätta. Advokatsamfundet kan stänga av jurister från att praktisera, man kan även dra in läka legitimation. Inom det mediala finns inte samma möjligheter annat än att ordet får göra det omöjligt för fuskare.