Staten bör ge ersättning för vård av förälder

Idag avgår jag som ordförande för Moderatkvinnorna. Efter åtta år i styrelsen, varav sex år som ordförande är det dags att lämna över stafettpinnen.

Låt mig vara tydlig. Under den tid jag varit ordförande för Moderatkvinnorna har Moderaterna tagit sjumilakliv på jämställdhetens arena. Men det återstår mycket, och politikutvecklingen måste fortsätta. Nya Moderaterna får inte försjunka in i nöjdhetens stillsamma lojhet, utan måste fortsätta att intensivt arbeta med politikområden som behöver utvecklas - inte minst om vi ska vara ett relevant parti för dagens och morgondagens unga män och kvinnor.

Det finns många frågor som är angelägna för kvinnor och för ett modernt moderat parti. Här nedan är fem, som jag menar är avgörande för att Moderaterna också under valet 2014 ska uppfattas som det parti som ser samhällsproblem och vill göra något åt dem!

Ensamstående föräldrar

 

Det är ingen nyhet att andelen barn som lever under fattiga förhållanden är allra störst i familjer med en ensamstående förälder. För dem är det extra viktigt att familjepolitiken kombineras med en jobb- och skattepolitik som gör det lönsamt att arbeta. Det krävs incitament som syftar till att både öka levnadsförhållandena och drivkrafterna för alla lågt avlönade ensamstående föräldrar att inte fastna i ett bidragsberoende, det SKA löna sig att arbeta. Ett införande av ett särskilt grundavdrag för ensamstående föräldrar med barn är därför ett konkret förslag till att förbättra situationen.

Vård av föräldrar eller Att bli mamma till sin mamma

 

Det är frapperande tydligt att det i hög utsträckning är kvinnor som tar ansvar för såväl egna föräldrar som svärföräldrar. Med en växande äldre befolkning måste Sverige rusta för ett ökat behov av stöd för äldre. Äldre måste få ökad valfrihet men det handlar samtidigt om att ge anhöriga stöd av samhället när de axlar vårt gemensamma ansvar. De måste också få möjlighet att få ersättning för förlorad inkomst under kritiska perioder. Idag är det möjligt att får ersättning för sjukt barn - VAB. Nu är det dags att införa ersättning för vård av förälder - VAF. Inte minst som ett stöd till de många sandwichkvinnor som är klämda mellan jobb, barn och föräldrar, som kämpar med tiden, orken och ekonomin när de sköter allt som krävs med åldrande och sjuka föräldrar.

Löner i kvinnodominerade sektorer

 

Ekonomisk frihet skapar trygghet, oberoende och självständighet. Därför har jobbskatteavdraget gett de som haft små marginaler helt andra möjligheter. Men det krävs också annat i de yrken där flest kvinnor finns - d v s inom välfärden. Vi förväntar oss excellenta lärare, utomordentlig vård och förstklassig omsorg. Men vare sig sjukvård, barnomsorg eller skola kommer att utvecklas som vi vill om det inte finns möjligheter till karriär, både yrkes- och lönemässigt. Som exempel måste en sjuksköterska som vidareutbildar sig till distriktssköterska jobba 26 år innan hon tjänat in det hon förlorat under sin vidarebildning. En distriktssköterska med fyra och ett halvt års utbildning tjänar dessutom drygt 10 000 kronor mindre per månad än en högskoleingenjör med tre års utbildning. Det är helt enkelt inte acceptabelt!

Deltidsarbetande kvinnor eller Framtidens fattigpensionärer

 

År 2009 arbetade 34 procent kvinnor deltid. Deltidsarbete ger konsekvenser för hela livet. Ersättningar vid sjukdom och pension blir sämre. Det är inget att hymla med, så är det.

När deltidsarbete är självvalt och både arbetstagare och arbetsgivare är nöjda fungerar arbetsmarknaden och teorin om tillgång och efterfrågan på arbetskraftsutbud. Men när individen bara erbjuds en deltidstjänst trots önskemål om heltid, så överensstämmer inte tillgång och efterfrågan. Och så är det på många områden inom skattefinansierad sektor, där erbjuder inte arbetsgivaren mer än deltid. Värt att notera är att detta mest gäller inom områden med företrädesvis kvinnor anställda. Oftast vård- och omsorgsarbeten, men ytterst sällan inom yrken inom teknisk förvaltning, vaktmästeri osv. Att det fortfarande år 2011 ska se ut på detta vis - att männens arena anses vara heltid medan kvinnornas förväntas vara anpassningsbara är helt enkelt oanständigt!

Det offentliga har därmed på sitt sätt dubbla budskap till kvinnor. Heltidarbete är en förutsättning för en framtida bra pension. Men stora delar av arbetsmarknaden för kvinnor med i huvudsak den offentliga sektorn som arbetsgivare har fortfarande tjänster som klart understiger 100 procent och snarare ligger på 50, 75 eller 80 procent.

Den regering som inte reagerar och agerar för att se till att framtidens kvinnliga pensionärer inte kommer att vara framtidens fattigpensionärer, den har sig själv att skylla om kvinnorna sviker i kommande val!

 

Barnomsorg på obekväm arbetstid

 

Sjuk blir man dygnet runt och vård måste kunna ges dygnet runt, men det är också många andra jobb som pågår andra tider än mellan 8 och 17. Samtidigt sliter nästan alla småbarnsföräldrar med serviceyrken med den ständiga frågan om barnomsorg.

Ett samhälle som har jobblinjen i fokus, som strävar efter att alla ska kunna ha sin egen försörjning, att alla ska kunna jobba 100 procent och att alla ska få en hyfsad pension när väl den tiden kommer - ett sådant samhälle måste också ta itu med frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid.

Sist, men inte minst: Vår egen hemläxa

Under min tid som ordförande i Moderatkvinnorna har det varit en utveckling av moderata kvinnor på ledande poster som det ärligt talat var svårt att tänka sig för bara tio år sedan. Det räcker med att studera partistyrelsen, riksdagen och regeringen. Eller varför inte riksdagsgruppens gruppledare och de två moderata partisekreterarna? Moderaterna har inte varit lika attraktiva för väljarna på lokal och regional nivå som till riksdagen. Det manar till eftertanke. Därför är det hög tid att också se till att kvinnor lyfts fram också där. För det är bara förnamnet att säga att det fortfarande ett ansenligt gap mellan moderata män och kvinnor på ledande positioner ute i landet.

 

Här finns en hemläxa att göra. Och den kan inte vänta.