Obama måste sköta ekonomin lika bra som operationen mot bin Ladin

Spekulationerna kring hur bin Ladins död kommer att påverka valet 2012 startade sekunden efter att president Obama meddelat nyheten. Många har redan hävdat att denna händelse kommer att ha en stor betydelse för valutgången och att den mer eller mindre säkrar Obamas valseger. Detta tror jag är en grav överskattning.

bin Ladins död utesluter inte en republikansk vinst mer än George H.W. Bushs vinst i Kuwait hindrade att demokraternas vann 1992. Bush hade, kort efter att ha vunnit USA:s första krig sedan Vietnam, skyhöga popularitetssiffror. Hela 89 % av amerikanerna var nöjda med hans arbete. Trots detta förlorade han valet på grund av bland annat en mindre recession, negativt inställd media och sin egen självbelåtenhet.

En stor del av den republikanska och konservativa kritiken mot Obama har kretsat kring presidentens person. "Vem är Obama?" har varit den stora frågan. Kritikerna har sedan fyllt i diverse mer eller mindre underbyggda svar på denna fråga: han är inte född i USA, han är en muslim, han är en socialist, han är inspirerad av anti-koloniala teorier, han är en post-nationell president, han är obeslutsam, han är naiv och han är svag.

På kort tid har Obama gett några svar på frågan och visat vad han inte är. På en vecka tystade han dem som drivit frågan om presidentens födelseort genom att publicera sin födelseattest på Vita husets hemsida, samt dem som drivit tesen att han inte vågar ta i med hårdhandskarna mot terrorister genom att ge klartecken för högriskoperationen att fånga eller döda bin Ladin i Pakistan. Tesen att presidenten skulle vara starkt inspirerad av sin fars anti-kolonialism har också försvagats genom dödandet av världens främste anti-koloniala terrorist. Obama är också starkt delaktig i den NATO-ledda bombningen av Libyen, vars ledare Muammar Gadaffi utnämnt sig själv till Afrikas främste antikoloniala ledare.

Märkligt nog befinner sig Obama inför valet 2012 i en situation där han är stark där hans demokratiska föregångare varit svaga och svag där de varit starka. Genom bin Ladins död är Obama är inte längre särskilt sårbar i frågor kring utrikes- och säkerhetspolitik. De kommande truppneddragningarna i Afghanistan kommer också att gå smidigare nu. Naturligtvis kommer republikanska hökar att vilja bromsa takten på neddragningarna. Men kriget är impopulärt och chansen att de republikanska presidentkandidaterna kommer att gå till val med program som innebär ett fortsatt krigande i Afghanistan är mycket liten, speciellt nu när bin Ladin är död.

Obama är, å andra sidan, mycket sårbar i de inrikespolitiska frågorna. Arbetslösheten är hög och den ekonomiska återhämtningen går långsamt. Olje- och bensinpriset är högt och tillsammans med inflationen har priserna på det mesta gått upp. Amerikanerna blir ständigt direkt påminda om den dåliga ekonomin när de tankar och handlar mat. Budgetunderskottet och den skenande statsskulden är mer abstrakta frågor för gemene man, trots att teaparty-rörelsen kämpar för att lyfta fram dessa i förgrunden, men de kommer att spela en stor roll i den kommande valrörelsen.

Man skall vara försiktig med historiska analogier, men man kan argumentera för att Obama, som är utrikespolitiskt stark och inrikespolitiskt sårbar, befinner sig i en liknande position som Bush var i 1992. Många har redan gjort denna jämförelse och man kan konstatera att det finns både skillnader och likheter.

Tekniskt sätt håller USA:s ekonomi på att återhämta sig, med det går och framförallt känns det långsamt för amerikanerna. Obama har stöd i media och det finns ingen Ross Perot som kan sätta käppar i hjulet för honom. Donald Trump har uttryckt att han skulle kunna tänka sig att ställa upp som en oberoende kandidat, men det skulle med säkerhet stjäla betydligt fler röster från republikanerna än från demokraterna. Dessutom har publiceringen av Obamas födelseattest och bin Ladins död effektivt tystat Trump. Det finns även andra skillnader som urholkar jämförelsen med 1992. Bush blev utmanad i primärvalen och var hårt ansatt av sitt eget parti. Det finns inget som tyder på en liknande revolution inom det demokratiska partiet, trots brutna löften samt besvikelsen över att Obama inte levt upp till förväntningarna.

En sak som dock är intressant med jämförelsen, är att utmanaren Bill Clinton vann genom att lova att "fokusera som laser på ekonomin". Uttrycket "It's the economy, stupid" myntades och användes i presidentkandidat Clintons högkvarter för att sammanfatta budskapet och organisera hans valkampanj. Dagens republikanska utmanare kommer att organisera sina kampanjer på ett liknande sätt. Det kommer att vara mycket svårt för Obama att utnyttja ekonomins återhämtning. Det går för långsamt och genomsnittsamerikanen kommer förmodligen inte att märka av eventuella förbättringar före valet. Så även om det ekonomiska läget ljusnar kommer vi inte att få se något som liknar Reagans budskap om "Morning in America" från Obama 2012.

1992 års val visade också på risken med självbelåtenhet. President H.W. Bush var inte ensam om att tro att segern var given. Flera toppdemokrater ställde inte upp mot den till synes oslagbare presidenten. Bush tyckte dessutom att Clinton var en tölp som egentligen inte var värdig att söka jobbet. Just nu betraktar många demokrater de republikanska kandidaterna på ett liknande sätt. 1992 såg okände Clinton sin chans och riktade skoningslöst in sig på Bushs svagheter. Det är möjligt att segern 2012 kommer att gå till den hungrigaste kandidaten som lyckas övertyga det amerikanska folket om att han eller hon kan leverera en ljusare framtid.

Att låta döda bin Ladin är en vinst för Obama, men det finns en ironi gömd här. Obama har ofta försökt att bortprioritera utrikespoliska frågor för att kunna inrikta sig på inrikespolitiska reformer. Genom bin Ladins död kommer Obama nu att få vad han önskat sig. Det ironiska i det hela är att det kommer att ske som en effekt av en handling som kraftigt stärker hans position i de utrikespolitiska frågorna.

Karaktär väger tungt när amerikanerna väljer president. Beslutet att skicka in specialstyrkan efter bin Ladin vittnar om Obamas förmåga att vara Commander-in-Chief. Obama måste nu visa att han kan leda den amerikanska ekonomin med samma effektivitet som han tog hand om bin Ladin. Han måste övertyga om att han är angelägen om att ta itu med ekonomin och signalera att han inser att det är brådskande. Dessutom behöver Obama visa att han känner med de amerikaner som har det svårt. Gör han inte detta är det möjligt att en republikansk kandidat, likt Clinton 92, kan vinna åtskilliga röster genom att effektivt relatera till amerikanernas våndor och kamp att få det att gå ihop. Clintons så kallade "I feel your pain moment" är berömt i detta sammanhang.

Historiskt sett så förändras ofta presidenter som beordrat svåra militära aktioner och lyckats. Deras självförtroende ökar, de blir mer bestämda och omvärldens föreställningar om dem förändras.  Kubakrisen förändrade Kennedy och beslutet att bomba de serbiska styrkorna 1995 förändrade Clinton. Besluten gav presidenterna en ny aura. Det ska bli spännande att se om vi får se en ny Obama efter bin Ladins död, som med kraft och energi tar initiativ i de ekonomiska frågorna. Den som tar initiativ och har problemformuleringsprivilegium i de frågorna är i god position inför 2012. Valet kommer att domineras av ekonomin, förutsatt att inte något oförutsett inträffar.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36101

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Björn, det är anmärkningsvärt och ganska skrämmande att du som expert, som borde veta bättre, tydligen helt okritiskt köpt historien om 11 september, där all bevisning pekar mot element inom USA som ansvariga för det som hände, och nu den påstådda döden av bin Ladin, där mycket talar för att han dog för flera år sedan, troligen 2001. Din artikel må ha sina poänger men saknar förankring i verkligheten.

Permalänk | Anmäl #2 Pål Bergström, 2011-05-13, 20:34

"Det ska bli spännande att se om vi får se en ny Obama efter bin Ladins död, som med kraft och energi tar initiativ i de ekonomiska frågorna."

Hmmm... - Björn M. Ottosson - Du förefaller var dåligt påläst om hur nationalekonomierna - i som princip ALLA världens länder - mer eller mindre slaviskt är UNDERORDNADE den globala BankingLigans FÖRÖDANDE ränte- och ekonomi-bluffpyramidspel.

Läs på, vettja...

Permalänk | Anmäl #3 Josef Boberg, 2011-05-13, 22:17

Deprimerande artikel! För det första hade en" bra skött operation" mot Bin Ladin resulterat i ett gripande och en rättegång och inte ett mord! För det andra nationalekonomiska så kan jag bara instämma i kritiken.

Permalänk | Anmäl #4 Knut Herlin, 2011-05-15, 09:01

Problemet med din argumentation är att Osama Bin Laden länge varit död, vem dom sköt ihjäl i Abbottabad vet vi inte, beviset är här:

Detta är den verkliga Bin Laden:
http://youtu.be/rX6lD4_uuB8

Här är Obamas Osama:
http://youtu.be/ZNwozWJ0KxU

Den gamle mannen i luva som tittar på tv är identifierad som Akhbar Khan.
Detta blir Obamas fall om världen är mentalt frisk.

Permalänk | Anmäl #5 TAGE UNIKSSON, 2011-05-16, 12:30

Är herr Ottoson medveten om att Obama - Nobels fredspristagare har mördat Bin Laden (om uppgifterna stämmer). Ingen rättegång, ingen utfrågning ingenting. En ren avrättning som strider mot all typ av internationell rätt. Överlagt mord.
Hur kan man ens antyda att detta är en positiv sak för världsutvecklingen, USA eller honom själv?

Permalänk | Anmäl #6 Johan Delorean, 2011-05-16, 14:05

Akhbar Khan (inte Bin Laden):
http://www.bbc.co.uk/news/world-south-asia-13329078

Permalänk | Anmäl #7 Johan Delorean, 2011-05-16, 14:25