Maria Abrahamsson visar mod först när partiet ändrat åsikt

Maria Abrahamsson, en av moderata riksdagsgruppens fyra journalister till professionen, är inte alls modig, när hon nu berömmer sig av att inte tillhöra sitt partis lydiga röstboskap, bara därför att hon kräver lagstiftning om skyldigheten att redovisa partifinansieringen. Innan den nuvarande partisekreteraren, Sofia Arkelsten, härförleden öppnade dörren för partiets omsvängning från hemlighetsmakeri till frivillig redovisning av bidrag över 20.000 kronor, har Abrahamsson tyst och lydigt anpassat sig till partilinjen. Det gäller också Mats Johansson, Hans Wallmark och Andréas Norlen, som också är journalister och i den yrkesrollen borde ha krävt öppenhet i frågan för länge sedan.

I en artikel i Expressen den 9 maj kräver Maria Abrahamsson, som fick säte och stämma i riksdagen vid valet i fjol, lagstiftning om partifinansieringen. Total öppenhet måste råda kring partiets bidraggivare, skriver hon och nöjer sig alltså inte med den förebådade frivilligheten, vilken i sig slgo ned som en bomb nyligen, då Moderaterna hittills benhårt motsatt sig öppenheten med hänvisning till valhemligheten, en linje som tyst försvarats av riksdagsgruppens nämnda journalister förutom Hans Wallmark. Denne har nämligen öppet i artiklar och meningsutbyten med socialdemokraterna försvarat partilinjen, innan Sofia Arkelsten vände på stenen.

Men frivillighet räcker inte, hävdar nu Maria Abrahamsson med ett mångårigt förflutet på Svenska Dagbladets ledarredaktion, där hon blivit särskilt känd för att vara nämndemannasystemets fiende nummer ett i landet. Själv är hon också jurist i likhet med riksdagskollegan Andreas Norlén från Östergötland, vilken till och med kan titulera sig juris doktor. Han driver tillsammans med sin mor Länstidningen och en annan, främst annonstidning i länet. Men varken Norlén eller Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör vid Svenska Dagbladet och chef för den av näringslivet helt finansierade tankesmedjan Timbro, har hittills andats något kritiskt om de mörklagda partibidragen. Så alltså ej heller Maria Abrahamsson förrän nu, när Sofia Arkelsten banat vägen.

Abrahamssons linje är förstås den enda sakligt riktiga och försvarbara. Det är också en gåta att Moderaterna så länge lagt locket på frågan och vägrat följa de andra partiernas åsikt. Men när den tidigare ledarskribenten slår sig för bröstet i Expressenartikeln med att hon inte tillhör sitt partis lydiga "röstboskap", kan man verkligen undra varför hon tidigare, såväl i rollen som åsiktsbildare på Svenska Dagbladet som riksdagsledamot sedan i höstas, tigit som muren i frågan.

Detta särskilt som, berättar hon nu också, den tidigare partisekreteraren och av Fredrik Reinfeldt till statssekreterare upphöjde Per Schlingmann - han skall ju i denna roll finputsa regeringens fjädrar - strax innan julhelgen i fjol kallade in henne för, som det skall tolkas, enskilt samtal om att det minsann fanns stämmobeslut i partiet på att hemlighetsmakeriet om partibidragen gäller.

Den "julklappen" från mannen, som skall måla en tilltalande, öppen och - får man förmoda - generös bild av Alliansministären, höjde alltså pekpinnen redan i fjol mot Maria Abrahamsson i frågan; hon skriver att hon blev "undervisad" av honom. Och hon teg, vågade inget säga och göra förrän Schlingmanns efterträdare deklarerat att hemlighetsmakeriet skall överges.

Inte är det särskilt modigt av en riksdagsföreträdare - och av hennes tre journalistkolleger i riksdagsgruppen för vilka just öppenhet, offentlighet, alla papper (och pengar) på bordet borde vara självklarheter. Vad de hela tiden gjort är nämligen att ha tigit och samtyckt.

Från aktuell epostkommunikation med Hans Wallmark har jag fått veta att han nu plötsligt också har anpassat sig till den nya påbjudna öppenheten, som partistyrelsen redan lär ha signerat. Annars var det inte länge sedan han lydigt, följsamt och osjälvständigt skrev som far ville. När mor nu lägger om kursen, kommer anpassningen också som ett brev på posten.

Ack ja, tala inte om mod, självständighet och rakryggad hållning efter övertygelse i riksdagen. Det är verkligen inte bara i M-gruppen som följsamhet råder; den är nog ännu mer påtaglig hos Socialdemokraterna som vi genom åren sett alltför många exempel på. Denna lydiga flockmentalitet är sannerligen inte varken tilltalande eller bidrar till att förstärka demokratin.

Alltså välkommen till verkligheten, Maria Abrahamsson och den modiga hållningen fem månader efter uppläxningen från Per Schlingmann och sedan partiet redan lagt om kursen! Alltid något!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36044

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Maria Abrahamsson visade väl vad hon gick för när hon röstade med M om datalagringen. Hennes motivering då var ju att riksdagsledamöterna skulle vara röstboskap utan egna värderingar.

Permalänk | Anmäl #1 Max Jernberg, 2011-05-10, 11:28

Nu är väl inte Maria journalist till professionen, vad jag vet. Hon var skribent på Svenska Dagbladets oberoende moderata ledarsida under ett antal år då jag var debattredaktör och reporter där
Dessförinnan jobbade hon på Justitiedepartementet under Gun Hellsviks (m) ledning. Vad jag vet har inte Maria någon journalistisk utbildning utan har enbart varit knuten till SvD:s ledarredaktion, vilket är en viss skillnad. Men man kan inte anklaga Maria för att sakna ryggrad.

Permalänk | Anmäl #2 Sune Olofson, 2011-05-10, 12:18

Det är väl detta som är partipolitikens villkor. Men de själv borde också säga att det är så. Det finns ett demokratiskt beslutssystem även inom en riksdagsgrupp.
F ö tycker jag att Maria ofta har visat ryggrad - även om jag inte delar hennes politiska hemvist...

Permalänk | Anmäl #3 Bo Sundbäck, 2011-05-10, 12:59

Nämen, gör inte Maria Abrahamsson precis vad alla dagens journalister ägnar sig åt? Håller fingret i luften och ser vartåt kollegors och partivännernas vindar blåser för att sedan ta ställning till åsikten? Finns någon journalist som agerar utifrån ideal utan anknytning till sina vänner på facebook? Knappast.

Inte ens Jan Guillou. Jo förresten, kanske Ulf Nilsson. Han är tillräckligt gammal för att stå för en åsikt även om den är obekväm. Alla andra gick på dagis tillsammans och ingen vågar längre vara "frifräsare". Journalistiken idag är helt ointressant. Newsmill är den enda källan där det fria ordet får florera.

Permalänk | Anmäl #4 Christina Lundqvist, 2011-05-10, 15:07

De här "journalisterna" visar ungefär samma följsamhet till regeringspartiet som de trogna uppbackarna av Erich Honecker gjorde fram till dess han tvingades avgå.

Permalänk | Anmäl #5 Karl Erling, 2011-05-10, 15:28

Oj vad lätt det är att sitta bakom skrivbordet och skriva artiklar om röstboskap. En helt annan sak är det att gå upp i talarstolen i Stockholm och gå emot det som har varit partilinjen sedan lång tid tillbaka på en förbundsstämma. Till yttermera visso så var det väl just Maria Abrahamsson som hade civilkuraget att ha lagt en motion i ämnet till mötet. Det är liksom det praktiska verktyget en politiker har att förändra ett partis politik.

Härligt när det finns politiker som faktiskt tycker att de gör något som är bra. Det finns säkert många som uppskattar den utvecklande och stundtals tuffa interna debatten som finns inom moderaterna. Hur skulle det se ut om partier satte sina företrädare i skruvstäd och tvångströja. Det skulle liksom inte passa i ett parti som försvarar individens frihet. (I en demokrati som vår finns det å andra sidan också de som tror att staten, konformism och likriktning är övermänskliga varelser med gudomlig kraft).

Permalänk | Anmäl #6 Cuben, 2011-05-10, 17:45

Hon är väl en typisk nymoderat, som följer partilinjen slaviskt med hopp om ministerplats. I samma usla moraliska klass som stockholmskotteriet är hon inte, men imponerar på en gör hon verkligen inte. Hon är bara ytterligare en medelmåttig anledning för att rösta på SD. Synd på en så rar ärta dock, hon skulle nog kunna bi en tillgång om hon använde sin intelligens och ryggrad till något bättre än att leka politiskt korrekt får.

Permalänk | Anmäl #7 Calle Bengtsson, 2011-05-10, 19:29

Det som är kännetecknande för SVD:s ledarsida är följsamheten. Vill man uppleva hur det är att vara 100 % partitrogen moderat så ska man läsa deras ledarsida.

Varje moderat uttalande, varje moderat policy försvaras frenetiskt, förnumstigt. Och utan sidoblickar.

SvD hämtar ledarredaktionen från de värsta politruck-skaparna, Timbro och Svenskt Näringsliv.

Maria A. gör bara vad hon brukade göra i sitt förra jobb, följer partilinjen till 100 %.

Permalänk | Anmäl #8 Doktor Eleph@nt, 2011-05-10, 21:15