Människor säljer sin värdighet för en remouladsås

Helena Rivières debattstil fortsätter i samma tråkiga spår som alltid. Med anekdotiska exempel om remouladsås misstänkliggör hon en stor grupp människor som kämpar för sin värdighet och självkänsla i att besegra sjukdom och uppnå arbete och inkomst. Just misstro är den röda tråden i alliansens sjukförsäkringssystem. I min roll som läkare har jag utgått från att människor gett mig en sann bild av sin situation. Jag vet att jag blivit lurad men det är verkligen inte ofta. 99 procent av alla människor är genomärliga.

Några utnyttjar dock alltid alla system Oavsett hur en regel ser ut finns en gråzon runt själva brytpunkten. Om gränsen är snävt satt finns alltid några som drabbas oförskyllt. Om gränsen är vid finns en större potential för utnyttjande. Det kallas för falskt negativa och falskt positiva utfall. Det blir alltid utfall av båda slagen oavsett var gränsen sätts, men olika mycket av vardera beroende på hur snävt gränsen sätts. Med alliansens regler drabbas fler oförskyllt. Med mindre snäva regler blir det fler som utnyttjar systemet. När det gäller vanligt rättsmedvetande accepterar de flesta normen hellre fria än fälla, att se människor oskyldigt dömda och eventuellt kastade i fängelse upprör de flesta. När det gäller försäkringskassemoral resonerar tydligen många tvärtom, att det är bättre att några råkar illa ut än att någon utnyttjar systemet. Jag har mycket svårt att förstå detta otillständiga förhållningssätt. Jag upprörs av att människor inte får stöd de borde ha rätt till. Gränsen måste sättas så att antalet sådana utfall är så litet som möjligt. Men då kan man inte undvika att några åker snålskjuts på systemet. Det är ett pris som måste betalas för att vi ska ha ett anständigt samhällsstöd till de sjuka.

I Sverige finns ett stöd till sjuka som är anständigt.

Jag håller fullständigt med Anders Petter Brynge. En och annan fripassagerare får vi räkna med. Jag kan inte förstå hur en försäkringstjänsteman kan bedöma arbetsförmåga bättre än en läkare och beslutsstöden är i många fall orimliga.

Helena Rivière är så ihärdig så jag skulle kunna börja tycka om henne om inte ämnena hon behandlar inte passar för brist på inkännande eller alls empati.

Alliansens politik innebär i praktiken att s.k. försäkringskasseläkare bedömmer den sjukes arbetsförmåga utan att träffa den sjuke eller ens tala med den sjuke.
Detta system försvarar Helene Riviere genom att prata om kostnaden för en remouladsåstub.

Helena Rivière:
"Det finns en förljugenhet. Vi har en förunderlig förmåga att tro människor om gott. Jag tror att en mera realistisk syn är att människor är rätt smarta. Jag tror att mindre sjuka människor mycket väl vet vad de gör när de tar på sig rollen som illa behandlade av en kallsinnig myndighet"...

Ja, och genom sig själv känner man andra.

Helena Rivière igen:
"Förslaget beräknas träda i kraft 1012."

En freudiansk felskrivning? Men det är väl också i den tidsepoken det mesta av Helena Rivières politik hör hemma?

http://www.unt.se/img/2010/3/23/750487.jpg

Helena Riviéres artiklar här på Newsmill är för övrigt kontraproduktiva. Hon och hela den borgerliga Alliansregeringen borde läsa på om Rosenthaleffekten, eller Pygmalioneffekten som den också kallas Kanske kommer man längre med uppmuntran och förtroende, än med förakt och misstänksamhet, hemska tanke?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosenthaleffekten

Sluta dra falska snyftvalser för att skadskjuta regeringen. Vi socialdemokrater lät systemet korrumperas därför att våra ledare ansåg det vara till vår fördel med så många som möjligt som är beroende av staten. Det var inte det våra förfäder kämpade för.
Det är inte ett yrke att vara sjukskriven. Vi som arbetar har ett försäkringsskydd i händelse av sjukdom. Om man inte arbetar så finns det ekonomiskt stöd att få på annat sätt.

Jag tycker Alliansen gjort helt rätt som stramat upp brytpunkten.
Det gick inte som det var tidigare, sossarna var också tvingade att börja förändra situationen eftersom för många utnyttjade trygghetssystemen. Och det om något är väl en indikation om att Helena Riviere har rätt.
Jag har själv träffat många som helt falskeligen gick på olika bidrag. Helt frisk som förtidspensionerade sig men byggde på sonens sommarstuga, sjukskriven kvinna som drev kennel, sjukskriven man som jobbade på den lokala pizzerian.
Ungdomar som gick på A-kassa trots att Max, McDonald´s och Burger King skrek efter folk.
Vilket de förresten fortfarande gör, den dag som idag är. Trots Europas högsta ungdomsarbetslöshet.
Så att säga att brytpunkten är för snäv tycker jag är att överdriva.

Bidragssystemen är ett elände, de måste bort.
Alla myndiga svenska medborgare skall ha ett existensminimum, en medborgarlön. Vill de leva av den, låt dom göra det. Vill de arbeta dessutom och leva ett bättre liv, varsågod.
Vi kunde omedelbart skrota alla bidrags-kassor, pension inkluderat.
Vi skulle ha utrymme att själva inkomstförsäkra oss utöver medborgarlönen.
Det finns ingen annan vettig modell.

" F-kassan är varken snäll eller kallsinnig "

Det är just det som är att vara kallsinnig.

En del människor saknar helt empati, rent medicinskt.
De har heller ingen möjlighet att utveckla empati senare i livet.

Helena Riviere är uppenbarligen en sådan människa.

Alltså kan man väl inte bli riktigt arg på henne.
Hon borde i stället tas omhand av vården och ges "sysselsättning" där hon inte kan ställa till med så stor skada. Riksdagen är ingen bra plats.
Jag är inte ironisk.

En sak är klar och det är att Socialdemokraterna lyckats väl med att förvandla en stor del av svenska folket till bidragsknarkare.

Men allvarligast är att både Socialdemokraterna och Moderaterna själva skapat ökningen av transfereringar genom en sanslös invandringspolitik.

I nästan alla bidragssystem är invandrare från vissa länder överrepresenterade. Likadant är det inom vårdkonsumtionen och andra välfärdssektorer.

Vissa människor får tydligen kosta precis hur mycket som helst utan att Helena Rivière & Co har något emot det. Då finns det pengar, dag efter dag, år efter år, generation efter generation.

När tänker (m) svara den här stå-upparen som parodierar dras argumentering med sådan ondsint frenesi.

En läkares jobb och drift är att göra människor friska. Att människor som kan jobba mår bäst av att göra så vet vart enda kotte, inte minst läkarna med sina långa utbildningar men ändå ska vi ledas att tro att Försäkringskassans många gånger helt outbildade personal som likt robotar letar efter specifika ord i läkarintygen för att avgöra människors öden och dessa politikersvin a'la Helena ska veta bättre. Människor _dör_ av eran politik och du sitter här och pratar om hur remouladsås ska bevisa din ståndpunkt. Fy fan!

"Det fulaste",

börjar Helena ett stycke, sedan redogör hon för sin cyniska människosyn och hävdar att den är realistisk och sann.

Men kolla i marginalen så ser ni Björn Johnsson artikel:

"Vi hade aldrig någon sjukskrivningsepidemi". Så ser ni vad forskningen visar.

Helena är en cyniker, och precis som alla cyniker hävdar hon att hon har en särskilt bra uppfattning om vad verkligheten är.

Men jag imponeras inte av cynikers verklighetsuppfattning generellt och inte heller Svarta Helenas.

Helena ger en mycket bra bild av den genomsnittlige moderaten, det rör sig om kallhamrade individer.

Helena varför upprörs du inte över attt 47% av de arbetsgivare som tar emot fas3 fuskar och i stället låter dessa utföra riktiga jobb som borde avlönas i stället för att ha dubbel bidragsfinansiering?

I Fredrik Reinfeldts ideologiska manifest "Det sovande folket " klargörs det att remouladsås till fiskpinnarna inte är något som skall åtnjutas av barnen till de som av någon anledning inte kan klara sin försörjning.
" Vi vill ju inte ha ett samhälle där människor svälter, i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras", är ju raka besked, från den blivande landsfadern, om vad de som inte klarar av att kvalificera sig till innanförskapet har att se fram emot.

Enligt dr Brynge:
" 99 procent av alla människor är genomärliga."

Auktoriteten inom området, dvs BRÅ, tror jag har en annan uppfattning om den svenska 99 procentiga ärligheten.....

Men, har dr Brynge rätt, kan vi stänga våra fängelser, upplösa polismyndigheten, slopa kassakontrollerna, avskaffa skattemyndigheten, m.fl. personligt kränkande statliga institutioner

Oh, härliga Bryngeiana.....

Jag undrar varför alla pratar om bidrag ..såvitt jag
vet är sjukförsäkringen just en försäkring som vi alla betalar till,
genom skatt och arbetsgivaravgifter och den går med vinst!
Varför skall regeringen lägga sig i ?
Det är ju som en biförsäkring som man mitt i en avtals period ändrar förutsättningarna!!

Försäkringskassans arbete inom flera delar av sjukförsäkringen präglas av ett myndighetsperspektiv snarare än av den försäkrades. Det finns även brister som kan påverka rättssäkerheten.

Beslut om sjukersättning är alltför ofta inte motiverade, så att den försäkrade kan förstå skälen till beslutet och beslut om avslag fattas ibland på ofullständiga underlag.

Det förekommer brister i likformigheten av tillämpningen. Det finns relativt stora oförklarade skillnader mellan Försäkringskassans olika kontor som delvis beror på varierande generositet i bedömningen.

Bara drygt 13 procent av de läkarintyg som behövs för beslut om sjukpenning uppfyller de kvalitetskrav som ställs i Försäkringskassans egen vägledning.

Sett till alla underlag som handläggaren har tillgång till finns informationen i 70 procent av ärendena. Även med hänsyn tagen till det totala beslutsunderlaget är kvaliteten i beslutsunderlagen oacceptabelt låg.

Så ser verkligheten ut och mot den bakgrunden så har du, Helena Riviere, mage att dra upp remouladsås. Det måste vara något allvarligt fel på din förmåga att se vad som är väsentligt i tillvaraon. Att du helt saknar empatisk förmåga är sedan länge konstaterat.

Jag känner en hantverkare i göteborg som fuskar med skatten. Han röstar på moderaterna. Alltså är alla företagare, göteborgare och moderater skattefuskare och borde arresteras.

Riviere argumenterar som en tioåring.

Hur känner man igen en psykopat?

"Kall, tom och stirrande blick. Många beskriver psykopatens blick som mer "stirrande" än normalpersonens. Psykopaten stirrar på sin omgivning utan att han själv tänker på det."

Googla för källgranskning.

Du Helena har VERKLIGEN fastnat i dina egna Myter!!! dags att ta dig ur det nu..

Efter att ha betalt skatt i 38 år och arbetsgivar avgifter som företagare och nu ser att jag har 40 % av min SGI det ska jag och min dotter klara oss på vi vår inge socailbidrag eller nått... Men vi får skulden av att jag drabbades av en ovanlig sort s reuamtism och tre olika cancerdiagnoser att itne läkare ser det och uppfattar det borde du istället ägna tid åt.. SE till att vården SER våra sjukdommar inom den tidplanen ni satt upp och tycker är SÅÅ bra.. jag såg det inte bra när jag kom hem efter canceroperation på fredagan att tvingas till AF på måndagen efter..när jag på tre måander fick fyra tragiska diagnoser så kom ditt fantasiska regelverka *ironi*och att istället för att bota mig eller göra mig arbetsför så kom de massa inskränknignar som grusade HELA min fframtid.... men under 70-80 -90 talet DÅ fick man hjälp av FK både med rehabilitering och lönebidrags anställnignar och återhämtning efter den enskidle personen förmåga..DÅ när rehabiliteriongslagen kom så satte mna upp inom en månad från sjukskrivningstillfället måste FK kontak den skjuake och göra en handlingplan... De verkar ni ha glömt.. elelr vägra känans vid... Det är ju rolikgar fatt dra myter och älta fel och missvissnignar tydligen... SÅ det är rent NONSENS du prata jag tror inte ens du fanns med på den tiden..
MEN DET GJORDE JAG::
För DET ÄR EN katastrof nu om man jämför hur det varit... jag arbetad i över 30 år och hade eget under tiden jag utbildad mig inom fyra olika arbetsområdfen.. JAG HADE HELA TIDEN BAKUP FRÅN FK för att komam ut på arbetsmarknaden igen.. NU har jag blivit lämnad i 8 månader.. inge njäkle bryr sig om att jag finns.. ingen frågar mig vad har du för plan för din framtid???och har bla annat en ekonomisk utbildning har suttit som kassör i massa föreningar men jag har ÄNDÅ inte som prioriotet att köpa remaoladsås när pengar itne räcker till det nödvändigaste.. Vår matbudget ligger på 1500 kr i månaden då får det faktis bli annan mat..Men att behöva bli så sjuk som jag blev sen kränkt sen att kallas mig arbetskygg som under många år Trots min sjukdom många år dubbelarbetad satt i styerelse och utbildade mig samtidigt som jag var ensam mamma.. det är en kränkning som heter duga.. och jag har skrivit förr jag kan gäran möta dig ochså får vi ta ett samtal så kan jag berätta Vad som var bra förr och vad som inte fungerar nu.. det är mycket för hur kan man Allt låter så bra för er från skrivbordet men jag kan berätta....Om hur det var när det fungerad BRA !!!! det var ca 17 år sedan... jag rehabiliterades och arbetade heltid i 15 år..nu är jag totalt knäckt.. ruinerad och bostadslös och komemr itne fbbli frisk elelr arbetsför mer..Bortkastade resurser jag som skulle starrt företag 2008 blev totalt nedtrampad...Som du ser fungerar itne mian händer ens längre..

Att ta ordet värdighet i din mun och avgöra vad som är värdigt eller inte, är inget som ligger i din makt, Helena.
Altruistisk värdighet kan du slå upp i en ordbok och fundera över...

Jag har följt Rivieres inlägg med stigande häpnad Hon uppträder som en gammal 70-talsparodi på det kapitalistiska sinnelaget. Det är - needless to say - alldeles fel strategi. Om alliansen ska ta sig ur hörnet den har målat in sig i, måste den erkänna de grova misstagen och de tragiska följderna av en alldeles för snabbt och hafsigt genomförd, alldeles för radikal förändring. En regering som inte tar ansvar för uppenbara misshugg förverkar förtroendet.

Skulle inte förvåna mig om Rivieres cyniska inlägg hamnar i någon (s)-pamflett till valet. Huva

Riviere skämmer ut sig själv och sitt parti. Men det är OK för min del, M har fått en iskall ledare och partiet är redan utskämt numera. Lika bra att det står klart för väljarna hur M resonerar.

Enskilda anekdoter (sanna eller påhittade) ska enligt Riviere bestämma hur sjukförsäkringsreglerna ska utformas. Remouladsås ska alltså vara ett allmängiltigt bekymmer för svårt sjuka som blir utförsäkrade och i värsta fall blir hemlösa! Människor säljer sin värdighet för remouladsås! Oförskämt och inte klokt att påstå något sådant! Ska djupt störda människor kunna vara politiker som bestämmer om andra människors vardag och villkor? Läs #1, så får du veta hur det går till här i världen. Det fungerar så som insändaren beskriver - på alla livets områden!

Man blir så trött på alla självutnämnda läkare eller specialister som inte ens slagit i en läkarbok (antagligen) folk borde hålla käft om de inte vet vad de snackar om, att kräka ur sig all denna skit som HR gör är som en kossa med diareé och mul o klövsjuka samtidigt.
Skrämmande är att så många politiker är av samma skrot och korn som HR, dvs psyjopatiska tendenser och maktgalna.

Slrämmande att se empatilösa människor som förvränger folks lidande till egen sanning bara för de inte kan tro eller se att det finns så mycket sanning bakom, men kanske är det för att det är så dåligt så det blir skrämmande som vissa väljer att inte tro på vad som är sant och händer i vårt land. Dvs total nedmontering av välfärden för att sänka skatterna, men man får hoppas sanningen går upp snart för de förledda.

Jag har 217 dagar kvar att ta ut sjukpenning på fortsättningsnivå, sen är det finito i 87 dagar oavsett om min sjukdom fortfarande hindrar mig från att arbeta eller ej. När jag hade 550 dagar kvar så tänkte jag " äsch då, jag hinner få tillbaka min arbetsförmåga innan dess", jag deltog i min rehabilitering med liv och lust, hade gott hopp om framtiden, tyckte tidsgränserna var lite märkliga men det skulle ju inte drabba mig?

Så gick tiden och jag lyckades aldrig öka mitt arbetande från halvtid till heltid, blev skitdålig på ren svenska och precis innan jul återinsjuknade jag. Nu har det gått några månader och jag har fortfarande inte börjat jobba. Varför då? Jo för att jag är för sjuk för arbete, enligt försäkringskassan, mig och min doktor. Nu ska jag in i en aktivitet som ska öka min arbetsförmåga och jag tror på den till 100% och kommer ge mig i kast med den med samma liv och lust som tidigare. Jag går all in, med förhoppningen att få komma tillbaka till arbetslivet och det normala livet igen. Om jag hinner bli så frisk så jag blir fullt arbetsför? Det får vi se, annars lär jag få se mig om bland stjärnorna efter remouladsås eller vilken sås som helst för då är jag utförsäkrad. Denna aktivitet jag ska in i håller på i 180 dagar så jag får ligga på så jag blir arbetsför och frisk för annars är det kört.

Det enda jag håller med dig om Helena, är att frisk och arbetsförmåga inte är synonymer. Den sjukdom jag har är ett lysande exempel på det. Jag vet av egen erfarenhet att när jag är lindrigare sjuk i denna sjukdom så är det bra för min hälsa att arbeta i någon omfattning (omfattningen står i relation till grad av sjukdom) och det är bara när jag är för sjuk som arbetsförmågan är helt nedsatt. Och eftersom det står så till så vill jag inget hellre än att komma igång med arbete igen för det är sista pusselbiten innan jag blir helt frisk och för oss med sjukdomar så är målet full friskhet. För vår regering och säkert flera andra i rksdagen räcker det med att "de sjuka, de andra" är arbetsförmögna. Att vara frisk är oviktigt. Men friskhet är det bästa förebyggandet av sjukdom, om med minskad sjukdom ökar produktiviteten.

Jag tycker artikelförfattaren borde förklara hur hon kommit fram till att sjukförsäkringen ”hanterar” en åttondel av statsbudgeten.

Det enda man tydligt kan se som en statlig kostnad är Försäkringskassans förvaltningskostnad för att driva själva myndigheten. Den var i fjol cirka 7 miljarder kronor och går till sådant som löner till Försäkringskassans personal, inhyrda konsulter mm.

Kassan självt uppger i årsredovisningen att denna kostnad är 3,5 miljarder för sjukersättning och sjukpenning.
3,5 miljarder i kostnader av statliga utgifter på totalt cirka 811 miljarder blir cirka 0,4 procent.

(Omräknat i remouladsås blir det omkring 233 miljoner paket à 15 kronor styck, alltså nästan 25 paket/år att piffa upp fiskpinnarna med för varje svensk).

Resten betalar vi själva via arbetsgivaravgifter (31,42 procent av bruttolönen; själva sjukförsäkringsavgiften är 5,02 procent och den allmänna löneavgiften 9,23 procent). Regeringen självt ser det som ”indirekta skatter”.

I princip borde statens/Försäkringskassans intäkter från sjukförsäkringsavgifterna balansera kostnaderna för sjukersättning och sjukpenning.

Men enligt en beräkning som redovisas av LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio, baserad på uppgifter från Försäkringskassan, Ekonomistyrningsverket, Pensionsmyndigheten och försäkringsbolaget Folksam, beräknas sjukersättningen i själva verket ge ett överskott på 63 miljarder kronor under perioden 2010-2014.

Källa:
http://212.247.9.120/loblog/?p=2238

Lite nuffror och fler källor

EN FÖRSÄKRING

Sjukförsäkringen är för det första en allmän försäkring (lag 19620381). I socialförsäkringslagen (1999:799) anges vem som är försäkrad. Försäkringen finansieras i grund och botten av att vi arbetar som anställda eller driver egna firmor. Rent tekniskt sker detta via arbetsgivaravgifter, som regeringen i budgeten för 2010 kallar en indirekt skatt.

Avgifterna betalas till Skatteverket av alla anställdas arbetsgivare eller av egenföretagare med lön från deras firmor. Då kallas de egenavgifter.

Arbetsgivaravgifterna för en anställd är i år 31,42 procent av bruttolönen. Det är exakt samma nivå i år som den var 2008. Förklaringen är att den allmänna löneavgiften höjts till 9,23 procent i dag.

Sjukförsäkringsavgiften är 5,02 procent (något högre för egenföretagare).

Sjukförsäkringsavgiften utgör alltså cirka en sjättedel av de sammanlagda arbetsgivaravgifterna, och den allmänna löneavgiften nästan en tredjedel.

Se tabell om detta på Skatteverkets hemsida:

http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/forarbetsgivare/sociala...

FÖRSÄKRINGSKASSANS INTÄKTER

Försäkringskassan redovisar 2010 en intäkt på 71,6 miljarder kronor från sjukförsäkringsavgiften. Den allmänna löneavgiften redovisas som en intäkt på cirka 72 miljarder kronor. Det blir sammanlagt drygt 140 miljarder i intäkter från dessa båda arbetsgivaravgifter.

Se sid 129 i Försäkringskassans årsredovisning för 2010:

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Pu...

FÖRSÄKRINGSKASSANS UTGIFTER

Sjukersättningen som betalades ut till de försäkrade 2010 var 58 miljarder och sjukpenningen 17,6 miljarder (sid 113 i årsredovisningen). Det blir alltså sammanlagt cirka 75 miljarder kronor.

Lägger man även till annat inom utgiftsområdet (aktivitetsersättning, arbetsskadelivränta, handikappersättningar, bostadstillägg, utbetalning till landstingen, rehabiliteringsgarantin och övriga förmåner blir utgifterna totalt 92,2 miljarder).

Utöver det är Försäkringskassans förvaltningskostnader cirka 8 miljarder kronor för hela verksamheten (sid 61 i årsredovisningen). Den kostnaden för sådant som personal och lokaler mm. Anslaget från statens budget för att täcka kostnaden är dock bara drygt 7 miljarder, eftersom den också finansieras från en del andra håll (sid 62 i Försäkringskassans årsredovisning 2010).

Försäkringskassan uppger självt i årsredovisningen 2010 att förvaltningskostnaden för sjukpenningen är 2,5 miljarder kronor och för sjukersättningen 1,0 miljarder. Hela kostnaden är alltså cirka 3,5 miljarder.

STATENS BUDGETERADE KOSTNAD.

Regeringen budgeterade anslag (utgifter) i fjol för totalt cirka 811 miljarder kronor. Av dem utgjorde anslaget till Försäkringskassans förvaltning 7,2 miljarder. Se sid 10 i regeringens specifikationer över utgifter och inkomster. Det är alltså i princip samma nivå som Försäkringskassan uppger för förvaltningskostnaden i årsredovisningen 2010.

Se bilaga 1 till regeringens budget för staten 2010:

http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/13/17/16/e8736900.pdf

STATENS INTÄKTER

Regeringen budgeterade intäkter från egenavgifterna för sjukförsäkringsavgiften som egenföretagare betalar in var 2,4 miljarder kronor 2010. Intäkterna från den allmänna löneavgiften var 2,3 miljarder, summa cirka 4,7 miljarder.

Se återigen bilaga 1 till statsbudgeten:

http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/13/17/16/e8736900.pdf

Statens intäkter från sjukförsäkringsavgiften (redovisad som en indirekt skatt) som anställdas arbetsgivare betalar in var budgeterad till 69,4 miljarder. Intäkten från den allmänna löneavgiften var 70,4 miljarder. Summan blir 139,8 miljarder kronor.

Totalt blir det alltså cirka 144,5 miljarder som regeringen budgeterade i intäkter från egenavgifter och arbetsgivaravgifter.

STATENS KOSTANDER

Regeringens/statens budgeterade kostnader för sjukpenning och rehabilitering var samtidigt 21,6 miljarder och aktivitets- och sjukersättningar 65,9 miljarder (sid 9 i bilaga 1 till statsbudgeten). Summan blir alltså 87,5 miljarder.

Hur man än räknar har alltså både staten och Försäkringskassan såväl intäkter och utgifter som är relaterade till sjukersättningen och sjukpenningen.

Tack Håkan!

Vad ska man säga om detta? Jag bor ganska nära en Statoil-mack. Dit går många från ett område med "lägre" löner och handlar rätt mycket mat ibland. Det är deras fria val. Själv (med rätt hög lön) skulle aldrig drömma om att handla där. Det finns ofta en förklaring och andledning att vissa hamnar på mera grön kvist än andra.
Men vi lever fortfarande i ett hyfsat fritt land och det ska vara Ok att göra fria val. Och behövs det lite till till remouladsås, så OK, då kan jag slanta upp med det för att behålla lite av denna frihet.

Det är ju personer som dessa som undergräver förtroendet. De som är sjuka på riktigt skall ju ha ersättning.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lastade-ur-olflak--riskerar-mista-sjukp...

Vilka är "personer som dessa" som undergräver systemet? De som de facto har det så dåligt att de behöver fundera på om de har råd att ta sig till affären, eller råd att ha såser till maten? För det är helt självklart, även om HR inte inser det, att den som inte har råd med remouladsås, inte har råd med en rad andra saker.

Hade man nu velat att folk skulle jobba det de kan trots sjukdom, så hade man naturligtvis inrättat ett system som inte samtidigt med arbetsprövning, rycker all trygghet från personen. T.ex. genom att ha högre krav på arbetsträning med bibehållen sjukersättning/sjukpenning, inget soc-bidrag eller risk att SGI nollas så att man, om man återförs, får en sänkning till garantinivå.

Så som det är upplagt nu, förstår var och en att det handlar inte om att få folk med arbetsförmåga i arbete, utan fråga om att skära ned kostnader och samtidigt få en piska som hjälper till med ett av huvudmålen, nämligen hejdad löneutveckling.

Systemet gör att många av de som testats men inte kan arbeta, får väsentligt lägre ersättning. Och sjukersättning KAN DE JU EJ FÅ om de har en sjukdom som eventuellt kan bli bättre om 20 år eller om prognosen är oklar. Då får de leva på soc i 20 år. Enligt reglerna så är det så, även sjukdomen medför noll procents arbetsförmåga enligt läkare, FK, FK-läkare m.fl.

Vi får naturligtvis inte fler jobb för att fler söker jobb. Däremot hejdas löneutvecklingen, samt att de som är sjuka och inte kan jobba, kostar mindre då de går på garantibelopp eller på soc.

Så enkelt är det. Och det är uträknat. Det är inga "missar" som regeringen gjort och som de vill rätta till. Det är så enkla samband, och de har påpekats många gånger. Tydligt är att regeringen valt att strunta i dem och sedan låtsats förvånade. Det ingår - för att nå målen.

ok, jag vill ge Helena en utmaning.

Under 3 månaders tid vill jag att du ska leva på nivån för försörjnings stöd. Efter den tiden vill jag se en redovisning av vilken levnadsnivå du haft.
Du får under denna tid inte ta emot pengar, bjudmat, resor och liknande utan du skall leva på de villkor som ställs för alla andra.

När du gjort detta vill jag se en klar och tydlig redovisning över hur du levt gott....gärna med måltidsexempel osv.

Lycka till, de flesta klarar inte att leva på den nivån.