Tillväxtkritiker som Susan George och Anders Wijkman farliga för miljön

Du har rätt, Mattias Johansson, men tyvärr, tyvärr kommer marknadsekonomin att få stå tillbaka under den närmaste framtiden.

Marknadsekonomin är bevisligen helt överlägsen planekonomin när det gäller att skapa tillväxt, ett högt resursutnyttjande och en god miljö. Utvecklingen under 1900-talet visade detta på ett oerhört tydligt sätt.

Men under perioder av extrem råvarubrist som den som pågår när det gäller oljan så fungerar inte marknadsekonomin lika bra, det finansiella systemet hamnar nämligen i deflation då, en dominoeffekt av företags- och bankkonkurser utlöses lätt som t.ex. 2007 när oljebristen blev akut.

Enda sättet att inte få en total ekonomisk kollaps i det läget är socialisering av ekonomin. Det kan ske antingen genom ett direkt övertagande av privata företag eller genom extrem statlig subsidiering av företagsinvesteringar och privatkonsumtion.

Det här pågår redan idag i enorm skala. USA vräker ut pengar i en aldrig tidigare skådad skala via sin centralbank som dels erbjuder nollränta för utlåning till bankerna och dels aktivt köper statsobligationer för att dumpa långräntorna på marknaden och för att försörja den amerikanska statens astronomiska underskott.

http://bullandbearwise.com/GovDefChart.asp

Det vi ser är inte marknadsekonomins död men definitivt planekonomins återkomst som lika stor tungviktare när den amerikanska staten förvränger hela den globala ekonomin.

Samma process pågår inom EMU men i mindre skala. Sverige och några få andra länder är undantagen beroende på att vi i mindre utsträckning än många andra länder är oljeberoende.

Den dag den globala oljeproduktionen börjar falla, något som sannolikt kommer att hända i närtid, kommer dagens statliga interventioner i västvärlden dock att ses som en mild västanfläkt i jämförelse med den orkan som drar igång är hela branscher går i putten, matproduktionen och transportnäringen kollapsar,

Att tro att marknadsekonomin skulle kunna överleva så enorma påfrestningar med lite mer bidrag bidrag är önsketänkande. Det blir istället ransoneringar och brödköer som gäller där inte pengar längre avgör vem som ska få och inte få köpa livets nödtorft.

Ekonomiska styrmedel som skatter är långt effektivare än myndighetsbeslut och detaljreglering och om detta har Johansson rätt. Men hans syn på vad människan kan göra är naiv och här skiljer han sig inte från den kritiserade Wijkman och många andra.

Sedan omkring år 2000 har arbetsproduktiviteten (timmar per ton) i naturresursernas uttömning stadigt försämrats. Uppgifterna om detta är tyvärr dåligt kartlagda och redovisade, vilket i sig har med människans naivitet att göra. Fallet verkar accelerera och som ett vägt genomsnitt vara cirka 4 procent. På liknande sätt ökar investeringarna per ton, energiförbrukningen per ton, transportavstånden per ton och i vissa fall kvaliten på det slutligen önskade och betalda.

Under de sista 10 åren har det varit en årlig prisökning cirka 20 procent och totalt ungefär 6 gånger. Titta på dessa tydliga priskurvor för de viktiga resurserna olja, kol, rysk naturgas, stål, koppar, bly, nickel, uran och fosfat. Allt är i USD i absoluta tal. Med inflationen inräknad föll prisena fram till omkring år 2000 och sedan ökade de mindre. Efter inflationen har priserna ökat cirka 4 gånger och detta är strukturellt och kommer naturligtvis att fortsätta. Det enda som stoppar detta tillfälligt och slutligen permanent är att ekonimn kraschar. Sedan kommer ett fåtal att överleva på rester. På riktigt lång sikt återkommer nog stenålden och sedan blir människan en trädklättrande apa.
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=crude-oil&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=coal-australian&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=russian-natural-gas&mon...
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=copper&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=lead&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=nickel&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=uranium&months=300
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=rock-phosphate&months=300

Det är förvånande att människans viktigaste resurser finns i just dessa mängder och har börjat bli svåra att utvinna och ökat i pris så likartat. Till mindre del beror det på att de är ersättningsbara. Men så är det i varje fall och det är inget att grubbla över. Vår herre har nog inget finger med i det spelet.

Om Johansson vill ha tillväxt eller inte har ingen betydelse för sådant kan inte påverkas. Romklubben beskrev utvecklingen som tydligast för ett 20-tal år sedan. Idag är naiviteten så stor att vettiga prognoser inte finns. Makthavarna har fått hybris och tror att de kan ordna saken med effektiva styrmedel, tryckande av pengar och globalisering. Jag har förklarat flera gånger tidigare varför kurvorna är som de är i förhållande till varandra och ska inte tjata om detta. Den 20-procentiga prisökningen kommer att fortsätta och leda till en ekonomisk nedgång och ett kaos värre än någon på detta forum kan föreställa sig. Ungefär så här blir det.
http://www.llink.nl/uploads/tx_llprogramma/2030.gif

Oavsett vad man tror om klimatet så är det bara en parameter och den kan inte påverkas mer än obetydligt, inte ens med det mest effektiva styrmedel. Vad som görs är mest en fråga om hur mycket välståndet ska minskas. Blir det mycket tokig byråkrati, som exempelvis inom de energideklarationer som alla hussäljare måste göra och som kommer från EU, så är det nästan som att slänga pengarna i sjön.

Allt har sin tid. Det kommer med säkerhet ”effektivare biobränsleanläggningar, förbättrade vindkraftstekniker, utvecklade värmepumpar och smartare återvinningshantering.” Men det går inte att införa sådant innan det är lönsamt. Och skulle det ändå göras politiskt så stör det människans utveckling och blir dyrt och ger allmänna förluster. Om något ändå görs så måste det vara försiktigt och inriktat på landet försörjning och säkerhet.

Klimattidtabellen kommer att krascha mer än SJs sämsta tåg i den värsta snöstorm och nästan allt är bortkastade pengar. Dansa en regndans eller bygg en pyramid istället. Bjud upp Wijkman eller begrav honom i pyramiden. Det vore mer konstruktivt.

Den överdrivna planekonomin har ofta fungerat ganska dåligt, eftersom man inte centralt kan optimera allt och det är för frestande för politruker att gå in och göra sina suboptimeringar. Samtidigt tycker man marknadsekonomin har resulterat i mycket, som man uppfattar som irriterande och suboptimalt. Ofta anpassar människan sig och tidigare domedagsprofeter har ibland haft fel, den tillväxt vi haft har gett oss ett bättre liv (även i fattigare länder). Men trots att tillväxt och marknadsekonomi gett oss en bättre värld, så växer problemen med det begränsade jordklotet i allt mer accelererat tempo. Förr eller senare slår vi allvarligt huvudet i taket någonstans och riskerar en kollaps. Staten och marknadens aktörer samverkar ofta i ett svårgenomskådligt komplex, som gör att marknadsekonomin inte är så ideal som dess förespråkare ofta vill få oss att tro. Jag tror inte attityden att högljutt predika tillväxtens välsignelser bidrar till en bra styrning mot framtiden.

Politikerna bör inte vara alltför självsäkra att de har rätt och t ex införa långtgående förbud mot fossilgas, kol, olja, uranbrytning och kärnkraft; medan vind, sol, energiskog och biodiesel bara bör få begränsade och icke permanenta subventioner. Till stor del är det ”marknadsbedömningar” som bör ligga bakom beslut. Diversitet (fler spår) är oftast bra och ger mindre sårbarhet och större utvecklingspotential. Politikerna kan påverka framförallt med ekonomiska styrmedel.

Det viktigaste på lite sikt är att begränsa antalet människor som tillkommer. Men det är svårt och politiskt inopportunt att komma med verkningsfulla förslag, så det finns knappast någon som gör.

Att i linje med vad författarna föreslår i allt ökande grad använda generella ekonomiska styrmedel verkar en bra väg. Skatter på utsläpp av besvärande föroreningar och på konsumtion av icke förnybara råvaror bör expanderas. Hur är det t ex med beskattning på internationellt flyg och sjöfart? Allt mer detaljerade analyser av de verkliga och totala kostnaderna i många dimensioner för vad vi gör riktar uppmärksamheten på de viktigaste komponenterna och kan ge uppslag till hur de kan angripas. Kan vi uppfostra lokalpolitiker att i mindre grad premiera tillväxt av befolkning och i högre grad att höja livskvalitén? Kan vi ha ett mer omfattande konsumentverk som mer håller ögonen på om produkterna och det sätt de marknadsförs på verkligen ger oss ett bättre liv? Forskning och utbildning är bra, men även om politikerna bestämmer ämnena bör sättet de analyseras på inte vara styrt av politiska värderingar. Och kom ihåg att risken är stor att det skapas kravmaskiner och megafoner för de inriktningar som satsas på, så satsa inte för snävt (det blir nog ofta snävare om forskarna själva får bestämma). Utredningar är positivt om de ger bra och moderna faktaunderlag.

Det är rätt fascinerande att se hur denna elitistiska besserwisserklubb till inbördes beundran trampar i gamla marxistiska spår och utvecklar ett fullödigt miljömarxistiskt samhällssystem.

Det är också denna marxistiska, monolitiska enkelspårighet som förhindrar dem att se tillväxt för vad den är.

Tillväxt ÄR förändring! Förändring av marknadsandelar, förändring av produkter, förändring av produktion, förändring av distribution, förändring av livsvillkor, förändring av levnadssätt, förändring ....., förändring ......., förändring .....! Utan någon av dessa förändringar ingen tillväxt. Detta är också skälet till att socialistiska, planekonomiska samhällen, som är totalt statiska, aldrig haft någon tillväxt. Avsaknad av tillväxt definierar planekonomin - en ekonomi utan drivkraft, kreativitet, utan företagsamhet, utan ambition, utan förmåga och utan tilltro till människan som hon är.

Men elitisten vet bäst själv och tillmäter inte andra människor någon förmåga, eller kunskaper, eller ansvar, eller analysförmåga, eller insikt. Därav åsikten att allt behöver styras uppifrån och förkärleken för planekonomi och planhushållning.

Medan sanningen är att det är den fria, kreativa, ambitiösa och engagerade människan/individen som står för mänsklighetens överlevnad och utveckling. Människans främsta förmåga!

Denna maktposition som dessa elitister försöker tillskansa sig är förutsättningen för det genomreglerade samhället och planhushållningen - miljömarxism.

De flesta miljöaktivister är så besatta av sin elitistiska unikhet att ensamma kunna erkänna och lösa miljöförändringarnas problem att de gladeligen förslavar hela mänskligheten för det "godas" skull.

De som själva vill höra Susan George's "farliga" idéer kan komma på heldagsseminariet i ABF-huset, Stockholm, imorgon lördag 7 maj.
http://www.abfstockholm.se/kalendarium/Susan_George/index.htm

Naturligtvis vill vi ha in mer pengar i klimatbranschen, för att det ska utvecklas bättre teknik osv.

Marknadskrafterna kan säkert bidra till en snabbare teknikutveckling, men säljincitamenten i en marknad tenderar att resultera i produkter som inte är ekonomiska, utan en slit och släng mentalitet där kvalité och ekonomi är sekundärt, och tillgång till medel för marknadsföring och upprepad konsumtion är receptet för tillväxt.

Jag är inte av den åsikten att allt ska drivas planmässigt, men det finns en rad ändliga resurser som vi inte kan leka bort på en marknad som inte regleras ekonomiskt (återhållsamt) vad gäller miljömässighet.

Ett system med en välfungerande ekonomisk (hushållande) reglering, med konkurrens, är säkert en bra väg för framtiden.

De mest ändliga och essentiella råvarorna bör man kanske fördela planmässigt, då det monetära systemet verkar ha spårat ur totalt.

En av mina favoriter, professor Joe Tainter, kommer till ungefär mina mörka slutsatser om de närmaste decennierna. Som analytiker får man inre lugn när man lyssar på hans sakliga röst och förstår lite mer av hur allt hänger ihop. En seriös antropolog och historiker som Tainter inser att människan knappast kan styra tillväxten, men den kan ingå i pajer som subventionerade så kallade tankesmedjor kastar på varandra.
http://www.youtube.com/watch?v=GzuviYRse3E&feature=related

Enligt allmänt rådande teorier ska patentinstrumentet öka tillväxten. Jag har aldrig sett något överslag om saken som leder till en tillväxtsiffra och inte ens seriösa försvar av påhittet. De med tillväxt som religion ser patent som något självklart. Jag är ganska säker på att tillväxten skulle vara högre utan patent, av skäl som har att göra med byråkrati, osäker framtid, extra planering och bekymmer och onödig juridik. De som vill minska tillväxten och tror på detta skulle kunna fundera på saken. Här är i varje fall ett ställe där det skulle gå att klockrent bara dra i en spak, makthavarnas dröm i Rosenbad och på många andra ställen.

En komplettering behövs till min kommentar ovan. Patentinstrumentet ger tillväxt inom admistration, juridiska tvister, planering, krångel och kostnader med mera och och det kommer så klart med i statistiken. Men utan att det önskas. Utan patent blir det enklare och mer affärsmässigt och mer nödvändigt att gå rakt på sak och agera snabbt för att lyckas. Kringelkrokar undviks. Den formella tillväxten kan minska.

Med sinande naturresurser och ett samhälle allt mer komplext enligt Tainter fås allt större fasta kostnader. Om man vill dämpa kraschen så slimmar man samhället inom patent, försvar, bistånd, invandring, förskola, viss äldrevård, viss utbildning, viss sjukvård, järnväg, kultur, socialförsäkringsar, bidrag, subventioner, byråkrati med mera. Kanske då tillväxten minskar och välståndet ökar. Kanske även välståndet minskar. Den största fördelen är att kraschen inte blir lika total när tillförseln av det viktiga minskar. Ett land med en hög organisationsnivå inom företagen, ett högt skattetryck och ett stort flöde av livsviktiga förnödenheter utifrån får ett maximalt fall. Landet kan alltså gå från den ena extremen till den andra och lever mycket farligt.

#6

Vilka ändliga resurser syftar du på? När du besvarar den frågan så kan du samtidigt också svara på frågan hur länga människan har funnits till INNAN dessa ändliga resurser ens upptäcktes och sedan började användas.

Ni elitistiska planivrare har en surreal, utopisk föreställning om något slags evigt status quo. Utveckling och förändring finns inte i er vokabulär. Det är bättre att förslava mänskligheten än att dra nytta av människans kreativitet. Det typiska marxistiska människoföraktet!

Mattias Johansson tror att han står för en marknadsmässig syn på hur man skall möta miljöproblemen, men allt hans prat om skatter och styrmedel avslöjar att han själv står bakom den planekonomiska modellen. Han bara inte ser det själv.
Att lägga en skattebelastning på koldioxid är totalt kontraproduktivt då den samlade effekten av den måttligt ökade halten av detta spårämne kommer att vara positiv för nästan allt liv på jorden. Någon grad varmare och en stimulerad växtlighet är nästan alltigenom positiva effekter. Mattias utgår från att koldioxidens effekter skulle vara negativa, vilket bygger på larm som genererats med datormodeller. Dessa modellers beräkningar bygger på ett OBEVISAT antagande om en förstärkning av vattenångans växthuseffekt. Faktiska observationer har hittills visat att detta antagande varit felaktigt.
Därför, koldioxidskatt och andra styrmedel som Mattias talar om kommer att skada jordens förmåga till en hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt.

Tack för en bra artikel Mattias!

Synd att intresset för miljön har minskat så pass mycket de senast åren. Tack Al Gore..