Barnläkare: Pappaledigheten har inte kapats av lattefarsorna

Det har startats en märklig debatt om pappornas uttag av föräldraledigheten utifrån några tillvridna beskrivnignar av karaktärsdrag hos de fäder, som utnyttjar denna fantastiska möjlighet att få följa sitt barns utveckling. Victor Z Hahn menar att hela grejen är kapad av lattepappor, som är ute efter billiga feministpoäng och Jan Söderquist menar att de nyblivna papporna sysslar enbart med den svenska nationalsporten bidragsmaximering, då de tar sin ledighet, när de ändå skulle varit lediga. Jag vet inte i vilka kretsar dessa två frejdiga debattörer lever, men utifrån mitt perspektiv i närkontakt med verkligheten som barnläkare på några barnavårdscentraler känner jag alls inte igen någon av bilderna. Det finns ingen snedvridning i grupptillhörighet bland föräldralediga pappor på det sätt som debatten framställt det.

Föräldraledigheten som finns tillgänglig för nyförlösta pappor och mammor har länge varit en hett debatterad fråga. Främst har det handlat om hur de tilldelade månaderna skall fördelas mellan föräldrarna. Politiker lägger fram sina förslag ofta med motiveringen att det handlar om kvinnans frigörelse och att hon inte skall halka efter i arbetslivet och lönesättningarna. Ytterst sällan hör man ett barnperspektiv i dessa olika förslag eller att det är en viktig kvalitetsfråga att båda föräldrarna får släppa jobb och karriär en tid och komma livets grundförutsättningar riktigt nära i en levande relation med sitt nyanlända barn.

Nu ser vi i den statisik, som släppts de senaste månaderna, att fädernas uttag av föräldrapenningen ökar. Det stämmer också med vad vi ser, som arbetar mitt i denna del av befolkningen. Det som händer är mycket fascinerande att se. De flesta pappor i de områden jag känner till söder om Slussen i Stockholm tar mellan 6 och 9 månader. Det kan så vara att en del av detta sammanfaller med en semesterperiod, men hur skall man undvika det? Dessa fäder utgör verkligen ingen subgrupp av samhällets män som "bär ögonskugga till rosa byxor" som Zahn skriver, utan ett förväntat tvärsnitt.

Det viktiga att ta fasta på är att det händer något med papporna, som de själva berättar om. När de kommer in i den nya situationen upplever de nämligen något som de inte alltid varit beredda på. De kliver in i något som berikar dem på en djupare plan. De får en levande dialog med barnet och mår väldigt väl av den växelverkan, som uppstår i den dagliga rytmen mellan dem och barnet ganska väsensskild från det tempo som är på jobbet. I denna positivt ladade miljö kan alla subgrupper av fäder finna tillfredställelse. Historiskt har detta ensidigt varit mammor förunnat och nu kan män ta för sig av detta. De bygger en relation, som blir en stark grund för en bra kontakt med barnet under hela dess fortsatta uppväxt. Det stärker också familjen och gör föräldrarnas relation mer hållfast i en djupare förståelse av de olika könsrollerna. Jag har haft många samtal med pappor omkring detta. En pappa sade, att han tagit 6 månader med första barnet, men det var för lite, så nu skulle det bli 9 månader med det 2:a barnet.

Papporna går verkligen inte hemma och känner feministpiskan vina över ryggen, utan de berättar för sina manliga kompisar, att de också måste pröva på detta med föräldraledighet. Det är så det ökade uttaget skall växa. Jag känner stor tilltro till denna process. Visst kan det behövas politiska beslut, men de får inte köra över det viktiga som nu händer och framförallt inte vara blinda för de verklga effekterna av ett från barnets födelse delat föräldraskap. Båda föräldrarna går vidare i sina karriärer med en djupare livsinsikt och blir bättre och psykiskt stabilare medarbetare på sina jobb. Kanske har de också en ny syn på karriärens betydelse. Det kommer sannolikt att bli mindre tjafs om vem som skall "vabba" och barnen får samma närhet och tillgång till båda föräldrarna.

Allt detta kan få till följd att kvinnor och män får en jämlikare karriärmöjlighet i arbetslivet då båda är periodvis potentiellt hemmavarande föräldrar. Med det förblir en bieffekt av något viktigare, som jag här försökt framställa.

Roland Sennerstam (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35887

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker att det är bra om föräldrarna delar lika på föräldraledigheten, men jag tycker inte att det ska vara kvotering. Det skulle vara bra med en högre jämställdhetsbonus så att fler pappor stannar hemma med barnen. Men det bästa skulle vara höjda kvinnolöner.

Permalänk | Anmäl #1 Jan Sjöberg, 2011-05-07, 13:03