Saab saboterades inifrån.

Det som hände SAAB är knappast förvånande och inte ovanligt. Företaget saboterades - inifrån. Bolaget tog sina anställda för givna och de anställda tog företaget för givet, och tillsammans började de ta sina kunder för givna. SAABs företagsledning glömde bort att ingen bryr sig om hur bra de var en gång i tiden. Ingen bryr sig om hur verksamheten fungerade i det förflutna. Det är samma fenomen som drabbar familjer. Om du var en underbar partner i början av ditt förhållande och du förvandlas till en skitstövel, vad hjälper det att du var toppen förr? Företag som tror att det räcker att förlita sig på sitt tidigare renommé lever farligt. Det som dödar framgång inom företagsvärlden i de flesta fallen är att verksamheten inte utvecklas utan blir för bekvämt och rutinmässigt. Slentrian är ett ord som hörs allt oftare.

Samtliga företag betalar sina heltidsanställda hundra procent lön. Heltidslönen utgår från att de anställda engagerar sig i företagets verksamhet under hela sin arbetstid. I realiteten har dock många svenska företag mellan tjugofem och femtio procents engagemang när det gäller arbetsinsatsen från de anställda. Ekvationen går inte ihop. Det är oacceptabelt att anställda inte gör rätt för sig. Det finns många förklaringar till att arbetsplatser blir ineffektiva; Inkompetent arbetsledning, dålig organisation, vantrivsel med arbetsuppgifter eller övrig personal, vuxenmobbning, brist på utvecklingsmöjligheter mm. Kontentan blir att företaget undergrävs ekonomiskt vilket slår tillbaka på de anställda i form av anställningsstopp, varsel och uppsägningar. Inom organisationer finns dessutom kollektiva rädslor som innebär att individuella arbetstagarnas rädslor börjar genomsyra hela företagskulturen. Där tystnad, återhållsamhet och revirtänkande blir till en naturlig del av kulturen och rädslan för att inte tala ut börjar frodas. Tanken bakom revirtänkande är att det inte finns tillräckligt med resurser åt alla, och när vi börjar tro på det skapar vi en verklighet som resulterar i att organisationen stryper sig själv.

I min bok, Den osynliga elefanten på arbetsplatsen och i livet, skrev jag om ett fiktivt företag som blöder pengar. Många läsare har förstått att det var SAAB jag syftade på. Men många andra företag drabbas på precis samma sätt. Om ett storföretag har en lönekostnad på en miljard kronor per månad och företaget får tillbaka femhundra miljoner kronor i arbetsinsats så håller det inte. Inget företag klarar den belastningen. Särskilt svårt blir det inom bilindustrin där konkurrensen är stenhård och bara de absolut starkaste kommer att överleva.

Utöver värdet av arbetssvinnet kan du dessutom lägga till ytterligare några hundra miljoner kronor i förluster per år i form av uteblivna försäljningsintäkter som en högre arbetskapacitet hade kunnat leda till. Till dessa miljoner tillkommer ännu ett antal miljoner i form av uteblivna kostnadsbesparingar som kunde ha förverkligats genom höjd arbetseffektivitet. Det finns säkert de som tänker: Haha! Vem bryr sig? Men det värsta med ett sådant tänk är att det slår tillbaka på våra barn, på samhället och på dig och mig. Sker detta i tillräckligt många företag ökar arbetslöshetssiffrorna, våra barn kommer inte in på arbetsmarknaden, samhället får in mindre skatter, sjukhusen, äldrevården, skolorna mm. drar ner på sin personal, service och kvalitet osv. Det här scenariot blir alltmer välbekant i dagens Sverige. Påpekas bör att de hundratals miljoner kronor som företaget inte lyckades tillgodogöra sig kunde ha använts till att rekrytera mer personal, skaffa nya inventarier eller en modernare maskinpark, rejälare personalåtgärder, eller till att höja de anställdas löner.
Allt det som jag berättar om här gäller inte bara för producentföretag. SAAB är ju i internationella sammanhäng ett litet företag. Skulle vi granska alla våra kommunala och statliga inrättningar närmre blir exemplet ännu tydligare eftersom det ju finns betydligt fler anställda där.

Matthew Sword (2 artiklar)

Anmäl