Riktade attacker mot Gadaffi kan slå tillbaka mot USA

Måndagen den 25:e april bombade NATO Gaddafis förläggning i Tripoli. NATO beskrev handlingen som ett precisionsanfall på en av Gadaffi-regimens kommunikationscentraler. Genast började det spekuleras i om detta var ett opportunistiskt försök att döda Gadaffi. Vladimir Putin tycks, av hans uttalanden att döma, ha tolkat attacken som ett sådant försök och han är inte ensam om det. Kort efter attacken uttryckte Putin i skarpa ordalag att koalitionen varken har rätt eller mandat att döda Gadaffi. NATO förnekade anklagelserna, men det är svårt att tro att många inte hoppats på ett turskott. I helgen upprepades historien då NATO återigen bombade regimens förläggningar i Tripoli. De träffade inte Gadaffi, men flera av hans familjemedlemmar kan räknas bland de döda.

Koalitionen har den senaste tiden valt att utöka antalet mål för att försvaga regimen. Bombningen av Gadaffis förläggning den 25:e föregicks av flera uttalanden, som måste beskrivas som hökaktiga. Amerikanske senatorn Lindsey Graham uppmanade på söndagen Obama-administrationen att "hugga huvudet av ormen" och börja bomba Gadaffi och dennes inre krets i Tripoli. Senator John McCain sade att man borde låta Gadaffi förstå att hans liv är i fara. Senator Joe Lieberman förklarade att han inte kan tänka sig något som skulle skydda den libyska civilbefolkningen mer än att få bort Gadaffi. Han tillade även att man borde ge sig på Gadaffi direkt.

Som situationen har utvecklats i Libyen, är det förstås frestande att spekulera i om att man kanske skulle kunna lösa problemen genom att döda Gadaffi. Många har säkert tänkt på Libyen och frågat sig om det inte vore bättre, att göra sig av med individen som är ansvarig för problemen och kanske några i dennes inre cirkel, än att utkämpa långa krig som skördar otaliga dödsoffer, stort lidande och storskalig materiell förödelse. Dagarna innan omvärlden blev varse vad Shock and Awe innebar genom de storskaliga bombningarna av Irak 2003, fick vi veta vad en Target of Opportunity var när USA försökte "kirurgiskt pricka" Saddam Hussein. Tänk om de träffat!

Det tydligaste exemplet i det här sammanhanget är ju naturligtvis Hitler under andra världskriget. Med den vetskap vi har idag så är frågan om det inte varit bättre att döda Hitler någon gång under 30-talet. Frågan är klassisk och kan sägas vara en del av vår populärkultur. Med samma logik kan man ju ställa sig frågan om inte ett "kirurgiskt" angrepp av Gadaffi och hans inre cirkel är att föredra framför ett långt inbördeskrig.

Innan man drar några slutsatser kan man konsultera den förhållandevis begränsade forskningen som finns på området. I artikeln "Hit or Miss? The Effect of Assassinations on Institutions and War" (2009) har Benjamin Olken och Benjamin Jones, genom att undersöka 298 mordförsök på politiska ledare mellan 1875-2004, kommit fram till att 75% av dessa försök har misslyckas. Det är med andra ord inte så lätt att lyckas! Den statistiska studien visar på flera olika samband och ett är att mord på autokrater faktiskt har en positiv effekt på rörelsen mot demokrati.

Man bör dock ställa sig frågan vilka långsiktiga effekter ett tillämpande av den här taktiken kan ha. Ward Thomas beskriver i "Norms and Security: The Case of International Assassinations" (2000) hur lönnmord betraktats som ett vanligt utrikespolitiskt instrument, men att en kombination av förändrade materiella förhållanden, samt utvecklingen av vissa principer, lett fram till att en norm som förbjuder mord på utländska ledare vuxit fram. Den här historiska förändringen orsakades delvis på grund av att det låg i de större och mäktiga staternas intresse att krig utkämpades på slagfältet, där de hade ett märkbart övertag. Detta förankrade föreställningen att krig utkämpas av stater och inte av individer.

Denna norm förstärkte staternas politiska legitimitet och växte sig så småningom så stark att till och med stater i djup fiendskap inte försökte att döda varandras ledare. Så i takt med att staterna växte sig starka minskade mordförsöken. Skillnaderna mellan de italienska statsstaterna och de moderna nationalstaterna är slående. Exempelvis så planerade eller genomförde Venedig mellan 1415-1525 över 200 mordförsök i utrikespolitiska syften. Nazityskland gjorde inget liknande och trots sitt desperata läge påbörjade England en systematisk ansträngning för att döda Hitler först i juni 1944.

Denna norm håller nu på att brytas ner av flera olika skäl, menar Thomas. Allt eftersom har krig blivit dyrare, och allt mer förödande, har stater börjat söka efter billigare alternativ. Under det kalla kriget, började bland annat USA att urholka denna norm. Terroristgrupper har ofta försökt att döda statschefer de betraktar som fiender. Stater svarar på detta genom riktade attacker mot misstänkta terrorister.

Men den kanske viktigaste orsaken är, att vi efter Nürnbergrättegångarna, allt oftare betraktar nationella ledare som personligt och moraliskt ansvariga. Skapandet av internationella brottsdomstolen är ett tydligt tecken på att raison d'ètat inte längre kan åberopas av ledare för att undvika ansvar. (Det här gäller dock naturligtvis bara dem som förlorat kriget/konflikten.) Poängen är att om man betraktar ledare som personligt ansvariga, är det lättare att betrakta dem som legitima måltavlor.

USA har genom de riktade attacker som de utför i länder som Afghanistan, Pakistan och Yemen gett sig ut på ett sluttande plan. Att man betonar distinktionen mellan sina konventionella attacker och rena lönnmord (vilka nu är förbjudna enligt amerikansk lag) bekräftar normens existens. Riktade attacker är problematiska av flera skäl. Först och främst kan dålig underrättelse leda till att oskyldiga dödas. Dödande av oskyldiga kan leda till att man skapar fler fiender än man bekämpar, vilket underminerar hela syftet.

Det viktigaste är dock de långsiktiga konsekvenserna av att göra utländska ledare till legitima måltavlor. Om de större och mäktiga staterna, som ansvarar för ordningen i världen, börjar likvidera ledare de inte gillar - vad skulle då stoppa andra från att svara med samma mynt? Riktade attacker mot diktatorer kan verka billigt och effektivt, men vill vi leva i en värld där statschefer och deras närmaste betraktas som fullt legitima mål? Utöver detta leder ökad legitimitet för riktade attacker till en utjämning av den internationella spelplanen, eftersom man varken behöver vara rik eller mäktig för att organisera dödspatruller. Så även om NATO skulle döda Gadaffi, kan det vara så att vinsten endast kommer att bli kortsiktig. Man kan spekulera i vad Gadaffis svar kommer att bli på den attack som ledde till hans familjemedlemmars död.

Redan de gamla romarna med sina överlägsna arméer förstod att de tjänade på en normativ struktur, som avlegitimerade hemlighetsmakeri och lönnmord och hyllade militära dygder, som mod på slagfältet och ren styrka.

Observera att det här är en argumentation om attacker riktade mot ledare av stater och dess långsiktiga effekter på den traditionella internationella ordningen och inte om attacker riktade mot ledare för terroristorganisationer. Bin Laden var ingen statschef och hade ingen liknande legitimitet. Attacken på bin Laden kan dock sägas underminera den traditionella ordningen i och med att USA kränkte Pakistans suveränitet när de genomförde den.

Hur Bin Ladens död kommer att påverka al-qaida återstår att se, men det finns skäl att vara återhållsam. Israels riktade attacker mot Hamas ledare påverkade inte den organisationen nämnvärt. Al-qaida har varit på nedgång länge och om den trenden fortsätter beror den med största säkerhet på fler orsaker än bara bin-Ladens död.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35769

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I dag kan vi läsa om att Libyskt flyg, i form av civila flygplan, bombade oljeanläggningar i Misrata för att slå ut all energi för civilbefolkningen.

Det väcker förstås frågan om vilken nation som har huvudansvaret för att upprätthålla flygförbudszonen i Libyen? Det är så klart Sverige som har det som sin enda uppgift och som därmed har huvudansvaret för att FN-mandatet om flygförbud efterlevs!

Är det rätt att Sverige tar hem JAS i det här läget?

Jag är av den uppfattningen att det är rätt att bomba och skjuta mot en diktator som är skoningslös mot den egna befolkningen!

Permalänk | Anmäl #1 Johannes Forsblom, 2011-05-07, 18:58

Flygförbudszonen var nödvändig för att skydda den libyska befolkningen, men man ska vara försiktig med att attackera Gadaffi själv, just pga de principer du nämner. Det kan bli dyrt och svårt, men jag anser att Gadaffi ska ställas inför rätta.

Permalänk | Anmäl #2 Marion, 2011-05-07, 19:14

Artikelförfattaren har ju alldeles rätt, riktade attacker kan slå tillbaka.

Det borde vi tänka på i Sverige. Exempelvis riktade attacker av
polisen mot kriminaliteten, kan slå tillbaka...bättre då att lämna
de kriminella i fred.

Att de inte tänkte på detta när Hitler härjade som värst, de skulle
naturligtvis ha blundat och lämnat honom också i fred.

Och skulle dumheten drabba dessa spalter....så är det lugnast
att inte se den...även den kan slå tillbaka!

Permalänk | Anmäl #3 per svensson, 2011-05-07, 19:58

Artikelförfattaren har ju alldeles rätt, riktade attacker kan slå tillbaka.

Det borde vi tänka på i Sverige. Exempelvis riktade attacker av
polisen mot kriminaliteten, kan slå tillbaka...bättre då att lämna
de kriminella i fred.

Att de inte tänkte på detta när Hitler härjade som värst, de skulle
naturligtvis ha blundat och lämnat honom också i fred.

Och skulle dumheten drabba dessa spalter....så är det lugnast
att inte se den...även den kan slå tillbaka!

Permalänk | Anmäl #4 per svensson, 2011-05-07, 20:05

Hur då Marion, jag undrar verkligen hur? Ska en Natoledd specialstyrka "kidnappa" Gadaffi (utan att skada honom) och ställa honom inför Haagtribunalen.
Är detta rimligt.eller ens möjligt?
Det råder något som mer och mer börjar påminna om ett inbördeskrig. Med den rätt okända komponenten rebellerna på ena sidan. Om dessa rebeller vinner vilka civila kommer då att ses som Gadaffitrogna landsförrädare. Vi vill så gärna se allt i absolut svart/vitt men krig och inbördeskrig har sin egen logik.

Jag uppskattar verkligen Björn Ottossons nyanserade inlägg som i alla fall ger mig en hel del nya perspektiv. Men de skapar också än mer frågetecken kring koalitionens uppdrag,

Permalänk | Anmäl #5 Carolin Andersson, 2011-05-07, 20:24

Riktade attacker mot utländska ledare är självklart vansinne. Den viktigaste konsekvensen är att stärka nationalismen i de drabbade länderna.

USA:s otaliga försök att mörda Fidel Castro och dess stöd till terrorister inkluderat flygplansbombaren Posada Carriles som fått en fristad i Florida har bara ökat den nationella sammanhållningen på Kuba. Efter mordförsöket på Gaddafi som dödade en av hans söner och tre av hans barnbarn i åldern 6 månader - 2 år uppstod våldsamma demonstrationer mot angriparstaterna i Tripoli.

Den katolska kyrkans biskop i Tripoli, Mgr Giovanni Martinelli, är förtvivlad över NATO:s bombningar och att Påvens vädjan om förhandlingar klingat ohörda:

http://www.asianews.it/news-en/War-against-Libya-a-reckless-outrage-2149...

Mgr Martinelli berättar om hur förtvivlade muslimska kvinnor strömmar till hans kyrka varje dag för att vädja om ett slut på bombningarna och om en fredlig förhandlingslösning. Kvinnorna berättar om bomber som träffar lite över allt och om barn som inte längre kan sova på nätterna.

Mgr Martinelli berättar också om den historiska splittringen mellan provinserna Cyrenaica och Tripolitana som stödjer sig på olika stammar, klaner och muslimska brödraskap. Nu har västs neokolonialister ställt sig på Cyrenaicas sida i ett inbördeskrig och han konstaterar att det kommer att förlänga kriget helt i onödan och skapa motsättningar som det kommer att ta åratal att läka.

Permalänk | Anmäl #6 Björn Blomberg, 2011-05-08, 12:46

Kadaffi är inte bara en diktator bland andra. Han âr också världens värsta nu levande terrorist. Har alla glömt att han beställt sprängning i luften av 2 riktigt stora pasagerarplan?
Om det inte går att ta honom levande så är en välplacerad bomb i hans huvud en god näst bästa lösning.

Permalänk | Anmäl #7 Tage Fridolfssn, 2011-05-08, 18:37

Svar till Tage Fridolfssn: Med utgångspunkt från den här artikeln som beskriver 40 år av ansträngningar från USA, Storbritannien och Frankrike att demonisera Kaddafis regering och störta den kan man ju fråga sig vem som terroriserat vem:
http://medialens.org/index.php?option=com_content&view=article&id=620:if...
Angreppen mot Libyen har utgått från Tchad där västmakterna tillsatt två diktatorer som medverkat i detta - och som vanligt haft överseende med ohyggliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av dessa diktatorer.

Västmakterna har inte presenterat några bevis för Libyens inblandning i några flygplanssprängningar men Libyen har ändå betalat skadestånd till USA för påstådd medverkan i terrorism för att på så sätt äntligen få fred med USA och slippa västs blockadpolitik som ju nu har återinförts.

USA skyddar självt två flygplansbombare som dödade över 70 personer: Luis Posada Carriles och Orlando Bosch, som båda fått en fristad i USA. Dessa två sprängde ett civilt kubankst passagerarflygplan och lyckades bland annat mörda hela det kubanska ungdomslandslaget i fäktning.

Det senaste av västs försök att mörda Gaddafi tog död på en av hans söner och mördade tre barnbarn i åldern 6 månader till 2 år. Varje människa som försvarar detta slags våld måste vara störd på något sätt. Resultatet blev för övrigt knappast vad angriparstaterna i Libyen önskade sig: Våldsamma demonstrationer i Tripoli mot förövarna av dessa mord och ökad nationalism och vilja att försvara Libyens självbestämmanderätt och territoriella integritet.

Efter morden på Kaddafis son och tre av hans barnbarn vädjade biskopen i Tripoli, Mgr Martinelli, om en veckas eldupphör för att visa respekt för de oskyldiga dödsoffren för mordförsöket på Gaddafi och hävdade att sådana gester betyder mycket i ett muslimskt land. Mgr Martinellis vädjan klingade ohörd. Likaså Påvens vädjanden om fredliga förhandlingar i Libyen på Långfredagen.

Libyen behöver fredsförhandlingar och konstitutionella förändringar som gör det möjligt för olika klaner och muslimska brödraskap samt även anhängare av andra religioner, framför allt kristna, att leva i fred med varandra. Autonomi och allmänna val i de tre regionerna inom ramen för en federation skulle kunna vara en lösning (se vad jag skrivit i andra inlägg om frågan).

Permalänk | Anmäl #8 Björn Blomberg, 2011-05-10, 10:17

Det finns många avskyvärda diktaturer i världen vars ledare förkänar att avsättas.

Dessa envåldshärskare stöder sig på en utvecklad polis och terroraparat samt en utrikespolitik som spelar ut olika staters "raison d'etat" mot varandra.

Det spelar ingen roll hur många demonstranter som dödas i Syrien dag efter dag för närvarande eftersom ingen demokrati kommer att ta sig an Assad.

Tror Du verkligen -
att Kadaffi skulle ha betalt ut någon miljard $ om han hade varit oskylldig?
- att han skulle respektera fredsförhandlingar och konstitutionella förändringar som gör det möjligt för olika klaner och muslimska brödraskap samt även anhängare av andra religioner, framför allt kristna, att leva i fred med varandra.

Tills jag har sett något annat så tror jag att han kan inordnas i den långa raden av blodiga diktatorer som bl a innehåller Lenin, Trotsky, Stalin, Hitler, Mao och Pol-Pot. Det internationella samfundet kunde inte stoppa någon av dom, men nu kanske Nato har möjlighet att stoppa terroristen Kadaffi.

Permalänk | Anmäl #9 Tage Fridolfssn, 2011-05-10, 11:38