Officer: Det finns ingen militär lösning i Libyen

Jaha, och om det börjar gå bra för rebellerna i lybien och de därmed i sin tur börjar slakta civilbefolkning, ska vi bomba dom då? Är syftet att hålla Lybien i ett ständigt inbördeskrig tills det malts ner till grus och aska och miljoner människor dött?
Lybien insatsen har torpederat mitt förtroende för de lobotomerade tölpar som sätter sig upp som västvärldens ledare.

Toppgubbarna har bestämt att Libyen ska bli en fransk koloni. Det är det vi måste förhållas oss till.

En gång i tiden hade Baltikum kastat av sig det sovjetiska oket, de behövde politiskt och militärt stöd i väst och gärna engagemang från Sveriges sida varvid truppnärvaro antagligen även var önskvärt. I Estland gick vissa så långt att de efterfrågade en svensk prins att göra till statsöverhuvud. Hade vi velat att hade vi helt klart kunnat utnyttja situationen för att förstärka Sveriges position i världen, knyta våra nya vänner på andra sidan Östersjön till oss och öka vårt utrikespolitiska inflytande.
Men då lyfte vi inte ett finger och det var absoiut tabu att göra något som helst som hade kunnat gynna och förstärka vare sig de baltiska staterna eller Sverige.
Idag är vi engagerade i två obskyra konflikter hundratals mil härifrån och ingen tycker det är det minsta konstigt, inte ens de som vill avsluta insatserna...

Vem bestämmer över svenska utrikespolitik egentligen och vad har kraften att få komplett stolliga krigsäventyr i fjärran Långtbortistan att låta förnuftiga och självklara?
Inte är det svenska folket i alla fall och inte är politken avsedd att gynna nationen och riket!

Om "makterna som är" inte hade haft imperialistisk inblandning i Mellanöstern på sin agenda, hur hade svenska förslag på militär intervention, oavsett med hur "humanitära" syften, mottagits och behandlats av massmedia? Skrik och rop om "fascism" och "brott mot mänskliga rättigheter" är bara början. Inom kort hade vi väl haft amerikanska bombare här på "demokratiska uppdrag", fällande sin last över Vårgårda och Norrköping.

Det var ingen dålig militär önskelista som kom ut på slutet. Inte för jag bryr mig speciellt om antalet döda libyer, men var det inte detta som projektet skulle förhindra?

Sverige och Libyen kan inte blandas ihop med övergripande teorier, principer och intressen som Wiktorin gör. Landet har ingen väsentlig naturresurs som Libyen. Det är också en viktig förklaring till det lilla krigandet sedan landet drev egna projekt, vilka som bekant misslyckades. Det går inte att lugga en flintskallig. En stor del av befolkningen skulle svälta ihjäl om oljan och maten plötsligt inte kom in över gränserna.

Skulle då detta projekt kunna lyckas? Med Libyen kontrollerat så går det att se till att oljan inte försvinner till Kina eller något liknande. Men skulle det verkligen bli brist på olja så kommer oljan i Nordafrika på ett eller annat sätt att styras till länderna i Sydeuropa och landet blir utan i varje fall.

Det säkraste är att exploatera landets alunskiffer, som är så besvärlig att utvinna och värd så lite att nog ingen gör sig besvär att ta den. Här finns lågt räknat en halv miljard ton olja och uran och annat som kan fås fram. Ett nedlagt militärt försvar till fördel för kemiska apparater och annat skulle vara smart. Den Kungliga Krigsvetenskapsakademin (från 1700-talet) läggs ner och eventuellt till fördel för en Alunskiffervetenskapsakademi. I sammanhanget kan nämnas att 90 procent av oljan kommer från Nordsjön och Ryssland och detta flöde kanske är noll om 10 år.

Allt talar alltså för Alunskiffervetenskapsakademin. Kanske de flotta lokalerna på Karlbergs slott skulle kunna användas. Resten säljs till högstbjudande utländska militär eller skrotfirma.

Wiktorin vill skicka en ubåt och annat smått och gott till Medelhavet till en kostnad av X. Men vilka vitala svenska intressen står på spel i Libyien? Inga alls.
Enda skälet till svenska flottnärvaro i Medelhavet vore möjligen att bistå Italien och Grekland att hejda flyktingströmmen till Europa. Dra hem resten av tramsexpeditionen nu!

#4 Urban Persson: *lol*

Frågan är bara om Johan Wiktorin överhuvud fattar vad du kåserar om! :-)

Det är olyckligt och rent kontraproduktivt att en hög officer på ett offentligt sätt går ut med personliga tvivel och missmod om insatsen i Libyen i det här läget, utan en tanke på att det kan få negativa konsekvenser för moralen hos de män och kvinnor som ställer upp för en FN-ledd operation.

Om Sverige befann sig i krig skulle alla åsikter som väcker tvivel och missmod om försvarets förmåga försättas med munkavle och censureras.

Det väcker förstås frågan om det inte är dags att modernisera begreppet "en svensk tiger" till internationella förhållanden och till svenska operationer utomlands?

Citat ur artikeln:

"Min bild är att vi är halvvägs in i en återvändsgränd när det gäller en militär lösning i Libyen. Rebellerna har ingen kapacitet att besegra Khaddafi ens efter ett par tusen flyguppdrag, än mindre regera landet."

Ja, så är det. Och jag anser att det var planerat. USA/NATO har inget intresse att skapa ett nytt starkt islamistiskt land med egen kontroll av Libyens 60 miljarder fat olja (Oljereservens nuvarande storlek enligt mathaba.net ).
Vad vore då vunnet för "världssamfundet" ?

Förr eller senare kommer vi därför att med hänvisning till för dagen lämplig förevändning få se trupper från USA/NATO ockupera Libyen på samma sätt som Irak ockuperades. Skälet är likartat: Libyens reserver om 60 miljarder fat förstklassig lättutvunnen olja är till dagens oljepris värt ungefär 6000 miljarder dollar eller 14 år av Sveriges årliga BNP. Ett fantastiskt belopp som förklarar allt ...

Globalresearchs analytiker Nazemroaya noterar i sin video att USA/NATO avser att först skapa kaos och sen suga ut rikedomarna ur landet. http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=24677

Jag delar hans uppfattning, men sen måste ju en ordning skapas som medger exploatering av oljan och jag menar att det kan bara ske med amerikanska soldater och "specialförband" på plats i landet. NATOs trupper förfogar inte över den typ av specialister för att bygga en ny regim som USA har tillgång till baserat på sina rika erfarenheter bl.a i Irak..

Även de något tröga islamisterna i östra Libyen har nu börjat förstå USA/NATOs strategi i Libyen :
http://english.farsnews.com/newstext.php?nn=9002181192

Att det uppstått något slags dödläge eller att vi närmar oss en återvändsgränd finns det ingen grund att påstå, men däremot är kadaffis styrkor uthålligare är väntat. En anledning är den professionella och erfarna stridsledning som olika "ryssar" bidragit med. n del av dessa har väl nu tillsamans med libyska befälhavare blivit NATOriserade i sina bunkrar. En annan anledning är asymetin i hanteringen av civila. Medans regimen gör allt för att skapa höga förluster hos civilbefolkningen agerar NATO för att hålla nere dödssiffrorna. Det har NATO verkligen lyckats med denna gång, man visar även stor hänsyn till regimens soldater. Det visar sig att man verkligen försöker följa andemeningen i FN-resolutionerna denna gång.

För att nå snabba segrar som media idag förväntar sig krävs motiverad marktrupp, artilleri och luftherravälde. Ett obehagligt exempel är när Ryssland kuvade Tjetjeniens befolkning senaste Tjetjenien-kriget med artilleri och flygangrepp mot städer, identiskt med Kadaffis strategi. Kadaffis har halvdan trupp och artilleri, verkligen effektivt i detta landskap. NATO/libyerna har mycket motiverad marktrupp och luftherraväldet. Snart har dom nog också lätt artilleri och åtminstone då får vi se ett snabbare händelseförlopp. Regimen riskerar dock att falla ihop innan dess, kanske har slaget om Tripoli redan börjat.

Det är upplyftande att se hur Natos moderna vapenteknik sakta men säkert mal sönder kadaffis undermåliga ryska vapen med små förluster i människoliv. Att ta humanitär hänsyn i krig är dock både kostsamt och tidskrävande och det måste det få vara. Makabert, men inte obekant från historien, lägger Kadaffis ner stora resurser på att angripa folkslag han föraktar och binder resurser som för regimen räkning kunde ha använts effektivare.

Att rebellerna inte skulle kunna styra landet är en missuppfattning. Kadaffi har inte gjort några större försök att utveckla själva samhället och dess infrastruktur, utan mest satsat på krig, terrorism och andra krigsförbrytelser. Libyerna är vana att sköta samhällsfunktioner själva och det märks inte minst på hur väl organiserat livet blivit i Benghasi. Det är just stammarna som fått svara för socialt arbete mm som krävs för att hålla samhället igång. Dom är inte stridande som Kadaffipropagandan och t.ex vår utrikesminister påstått och är ingen primär identitet för libyerna.
Det är det libyska folket med stöd av arabförbundet som begärt hjälp och vi bör göra det vi kan för att hjälpa dom och inte minst våra europeiska grannar som vi delar både landmassa och värderingar med. Dock är det som skribenten säger inte det enda oroliga området i mellanöstern. I Jemen och speciellt Syrien ser det riktigt farligt ut och när vi redan spelat ut "krigskortet" blir det svårare att agera i dessa länder, vilket deras despoter inte är sena att utnyttja.

Stödet från kadaffis arikanska kumpaner verkar inte räcka för att hindra NATO från att gå "segrande" också ur detta krig. Sista hoppet för Kadaffis är att Ryssland på allvar ger sig in i konflikten och inte bara spyr ut en massa propaganda. Det blir svårt eftersom dom inte använde sig av sitt veto mot det banbrytande FN-beslutet. Dom gör ändå allt dom kan för att stödja Kadaffis och andra blodiga diktaturer i mellanöstern. Ryssland hade nog räknat med att NATO skulle göra misstag så att dom sedan kunde utnyttja situationen för att skaffa sig ett bättre fotfäste i denna region och samtidigt försvaga NATO. Försök att skicka folk har gjorts, men jag vet inte om det lyckats.
Hoppet verkar stå till diplomatin, men ingen sida tycks vara särskilt entusiastiska över dom närmast patetiska försöken och ingen verkar heller ha något riktigt förtroende för Ryssland. Ett delat Libyen, med nån av Kadaffis söner som ledare skulle nog passa Ryssland och AU bra, men då måste man bli av med pappa Kadaffi först. Idag kan ingen stormakt eller annan "spelare" vare sig "lita på" eller stödja honom i det tillstånd han nu befinner sig i.
Ett scenario man säkert tänker på är det som skedde under kosovo-kriget där Ryssland låtsades stödja NATO och ställde fredsbevarande trupp till förfogande. Dessa hade ett helt annat syfte, nämligen att erövra mark i kosovo för serbiens brottsliga regerings räkning. Detta patetiska äventyr misslyckades efter vissa europeiska staters rådiga ingripande och det kunde rent av blivit direkt konfrontation mellan NATO och Ryssland. Hade ändå strider utbrutit hade ryssarna gått mot ett abrupt och förödmjukande nederlag. Vad som sedan hade kunnat följa är svårt att föreställa sig med tanke på den då gravt alkoholiserade presidenten i Ryssland. Jag vet inte om ryssarna är så mycket bättre idag, dom klarade ju inte ens av att invadera Georgien för några år sedan.