Man måste säga att dom har mod i alla fall

Elegant artikel, retoriskt sett. Men konflikten står inte längre mellan SAP och M så den träffar aningen snett. Konflikten står mellan de som vill bevara sverige. Och ni som vill utrota vårt land.

Att likna den politiska situationen i Sverige vid en kamp mellan det goda och onda är väl ändå något drastiskt?
Vi har sedan 2006 sett ett nytt politiskt landskap formas, det är helt korrekt, och jag förstår att det kan te sig ovant eller till och med skrämmande att beträda det utan färdiga kartor eller bruksanvisningar, men innebär detta verkligen ett hot mot Sverige som nation? Är det inte snarare så att Socialdemokraterna nu med facit i hand kanske till och med är en smula avundsjuka över att just DOM inte hittade detta nya land först, och därför står kvar på den välkända och något luggslitna stranden ropandes om faror och vargar som egentligen mycket väl vet inte existerar?

Att likna den politiska situationen i Sverige vid en kamp mellan det goda och onda är väl ändå något drastiskt?
Vi har sedan 2006 sett ett nytt politiskt landskap formas, det är helt korrekt, och jag förstår att det kan te sig ovant eller till och med skrämmande att beträda det utan färdiga kartor eller bruksanvisningar, men innebär detta verkligen ett hot mot Sverige som nation? Är det inte snarare så att Socialdemokraterna nu med facit i hand kanske till och med är en smula avundsjuka över att just DOM inte hittade detta nya land först, och därför står kvar på den välkända och något luggslitna stranden ropandes om faror och vargar som man egentligen mycket väl vet inte existerar?

Jag tycker det är en bra beskrivning att det finns parallella världar hos (s). Idealvärlden och den verkliga världen. Inte i något parti är avståndet mellan ord och handling större än hos (s). Partiet är vilset just nu. Anpassning åt höger och en svekdebatt i de egna leden? Eller anpassning åt vänster och fortsatta valförluster. Vad Juholt än gör blir det i någon mening fel. Tills vidare fortsätter Juholt på Sahlin-linjen. Någon förnyelse syns inte till. Retorik till vänster men praktisk politik till höger med symboliska mindre skattehöjningar för de "rikaste". Skattefrågan är lackmustestet på vart partiet står. Där kommer olika besked hela tiden.

Partiet känner sig obekvämt just nu. Det gäller även för systerpartierna ute i Europa. Jag tycker Göran Eriksson säger det lågmält och bra i SVD:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/krismarkt-rorelse_6128311.svd

Vilset tycker jag är en adekvat beskrivning av (S) just nu.
Som jag skrev innan står man med ett ben på den gamla kända kontinenten som man till stor del byggt själv, och med det andra på en ny och skrämmande plats man inte har någon kontroll över.
Ofrånkomligt är det så att världen och människans bild av densamma för all framtid är förändrad, och att bara stillatigande acceptera dogmer och ideal som någon avlägsen person slagit fast tillhör det förgångna. Med hjälp av väl fungerande sociala medier ser vi på omvärlden medan historien utvecklas framför våra ögon. Precis därför hamnar ett parti som (s) där centraltycke och samsyn regisserad på Sveavägen 68 som ledstjärnor i fritt fall, och inte förrens man inser att kalendern faktiskt visar 2011 och inte 1911 så har man en möjlighet att hitta utlösningshandtaget till reservfallskärmen.

Per, hörde du att Håkan Juholt också nämnde "lättviktare till kritiker"?
Dit vill jag också kategorisera din "artikel".

Bror Viktor! Ditt svar är en bättre belöning än mycket annat, då min "artikel"bevisligen engagerat dig så pass mycket att du tagit dig tid att respondera! Tack för detta!!

#6 Bror Viktor
Ja inte är artikeln "djup" som Juholts skenande mustasch, snålklagande över 60 spänn för en drink, skojandet om kulbon mm. Och med tidningscitatet: jag är en åsa-nisse och bondlurk, slut citat, så befinner sig Juholt på mils famnar djup. Det går inte ens att argumentera emot! Å andra sidan känns Nordenssons artikel rimlig, genomtänkt och upplysande, och ibland är det bättre att hålla näsan ovan ytan.

"Personligt ansvar" är kodord för "Nu blir det dyrare och krångligare för dig".

Har artikelförfattaren helt missat exempelvis järnvägssnöröjningshaverierna, elprischocken och friskole betygsdumpningen? På område efter område där det privatiserats har det gått raka vägen utför.

Jag tror det är du som bor i ett parallellt universum, om du tror du kan dra röster åt Alliansen genom att tjata om personligt ansvar och privatiseringar.

Och att barnfattigdomen skulle minskat under Alliansen, det ger jag inte fem öre för. Det är inte logiskt, nu när så många utsatta människor fått det så mycket svårare, att deras barn skulle fått det bättre. Röda Korset må stå som artikelförfattare för en sådan rapport, men isåfall har Röda Korset gjort bort sig, för sant kan det logiskt sett inte vara.

Jag bemödar mig alltid att vara saklig och citera rätt, men i detta fall ha ett fel smugit sig in. Det är inte röda korset som publicerat rapporten, det är rädda barnen, ett fel jag naturligtvis ber om ursäkt för.

Då rapporten är minst sagt massiv har jag tagit mig friheten att saxa ett uttdrag :

"På nationell nivå minskade barnfattigdomen från 242 000 till 229 000 barn i åldern 0 – 17 år.
Jämfört med år 2000 lever 67 000 färre barn i ekonomiskt utsatta hushåll.
Den ekonomiska utsattheten är större för yngre barn, förskolebarn 0 – 6 år, jämfört med skolbarn, 7 – 17 år. På riksnivå skiljer det cirka 2 procent; 13,8 respektive 11,9 procent. Utvecklingen sedan 1991 visar dock på en kontinuerlig minskning av skillnaden i barnfattigdomens utbredning mellan förskole- och
skolbarn, då skillnaden var nästan fyra procent. Minskningen av barnfattigdom är mer markant bland förskolebarn 2006, men den ekonomiska utsattheten är alltjämt större bland de yngre barnen.
Studien visar också att generella förbättringar i barnfamiljers ekonomiska villkor fram till år 2006 har inneburit en relativ ökning av skillnaderna mellan fattigare
och rikare barnhushåll. De allra rikaste barnhushållen drar ifrån i inkomststandard medan de fattigaste hushållen tenderar halka efter jämfört med medel- och högstandardhushållen. Trenden som inleddes 1997 med ökade ojämlika ekonomiska villkor mellan olika hushållsskikt har ytterligare accentuerats under år 2006.
Skillnader i ekonomisk utsatthet mellan barn med svensk respektive utländsk
bakgrund är fortsatt markant och accentueras under år 2006. Risken att leva i ett
fattigt hushåll är detta år nästan fem gånger så hög bland barn med utländsk
bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund (4,80 jämfört med 3,99 för år 7 2000). Antalet fattiga barn i hushåll med svenskfödda föräldrar minskar tydligt
under 2006 medan antalet fattiga barn med åtminstone en utlandsfödd förälder är oförändrat.
Den ekonomiska utsattheten är i synnerhet påfallande bland barn med båda föräldrarna utrikes födda eller ifall barnen och deras familjer kommit till Sverige
under 1990-talet. Av samtliga barn som anlänt till Sverige för tre till fem år sedan lever fortfarande hälften i familjer som saknar en tillfredställande ekonomisk situation år 2006. Under 2006 har det skett en ökning av utrikes födda barn med
högst två års vistelsetid i Sverige, från 32 000 barn 2005 till 38 000 barn 2006. Den ekonomiska utsattheten har dessutom ökat bland dessa nyanlända barn, från 66 till 69 procent mellan 2005 och 2006.
Risken för ekonomisk utsatthet är mer än tre gånger så hög bland barn till ensamstående föräldrar jämfört med barn till samboende föräldrar, 25,9 respektive 8,1 procent år 2006. Under 2006 har dock den ekonomiska utsattheten minskat tydligast bland barn till ensamstående förälder, från 27,8 till 25,9 procent (- 1,9
procent) eller från knappt 115 000 till 105 000 (- 9 400 barn).
Störst risk för ekonomisk utsatthet för barn återfinns i hushåll med en ensamstående utlandsfödd förälder. Barnfattigdomen är bland dessa hushåll 49 procent jämfört med 19 procent för barn till ensamstående svenskfödd förälder. Risken att
leva i ett ekonomiskt utsatt hushåll ifall barn bor med båda föräldrarna födda i Sverige är endast 2,7 procent. Sedan 1991 har denna andel minskat från 6,8 procent, vilket innebär mer än en halvering av fattigdomsrisken. För barn till
ensamstående och/eller föräldrar med utländsk bakgrund har det inte skett motsvarande minskning av den ekonomiska utsattheten.

Sammanfattningsvis visar detta då faktiskt att totalt sett minskar barnfattigdomen, men att klyftan till de defakto "fattiga" ökar.

Avregleringen av elmarknaden genomfördes 1996, dvs tio år innan regeringen Reinfeldt kom till makten, och detta likt den draksådd som vi nu ser konsekvensen av rörande järnvägens undermåliga underhåll är knappast något man kan lasta regeringen för.
Kontinuerlig negligering av underhållsbehoven under 20-30 år är snarare boven i dramat, och således, det som sittande regering i dag tvingas skörda är sått för mycket länge sedan.
Slutligen vill jag kommentera detta med snökaoset.
Mycket kan både jag och andra klandra våra politiker för, men att ge dom skulden för den myckna snöandet de senaste åren är väl ändå att gå lite för långt?

Glömde friskolorna...reformen genomfördes för visso 1992, dvs under ministären Bildts regeringsperiod, men sedan 1994 har (s) haft fler än ett tillfälle att ändra detta, vilket man inte gjort, och måste väl då ses som ett tyst godkännande?

Zarkowska, denna artikel är varken retorisk, rimlig, upplysande eller genomtänkt. Däremot full av faktafel och rena oförskämdheter. Här slås fast att (s) tänker höja skatterna, var har man funnit detta?

Juholt /Waidelich har sagt att man inte ska behöva höja några skatter. Läser man Ann-Marie Pålssons artikel idag på Newsmill visar hon på att minst 470 miljarder finns i överskott idag. Bara att investera i stället för att spara in absurdum och betala av på statsskulden.

Artikeln beskriver att (s) liknar en sekt som slåss mot en inbillad fiende. Alla vet vem fienden är, den behöver man inte inbilla sig att den finns. Fråga bara en arbetslös eller sjuk i Reinfeldts paradisland..

Artikeln påstår att (s) vill avskaffa RUT. Detta är också helt fel och ren desinformation.

Alla har inte, som artikeln påstår, fått tusen kronor i skattesänkning, däremot har en del fått hundratusentals.

Förnekandet av att barnfattigdomen ökat motsägs av att två ledande moderater (b la Kinberg Batra) i dag pekat på att den måste bekämpas framgent.

Bondkomiken har Håkan Juholt bjudit på Zarkowska i ett annat medium, långt innan han var påtänkt som partiledare och vem har inte sagt nåt dumt efter en drink för mycket, fråga t ex den ledande moderaten Per Bill om det.

Att inte kunna skilja på Röda korset och Rädda barnen säger en del om författarens förmåga. Till sist var det Fredrik Reinfeldt som jämförde sig med Tage Erlander, men det har väl artikelförfattaren också råkat missa.

Nej, den här artikeln skulle aldrig ha släppts fram av Newsmill. Det märks att Newsmill är ett medium kontrollerat av Bonnier. Undrar bara hur många regeringskritiska artiklar som stoppas, det får vi aldrig veta.

2006? Det var ju då alliansen kom till makten! Har du snittat fel utdrag från rapporten, och den följer upp med 2007-2011 senare, eller författades den 2006?

Om den författades 2006, har du ingen rapport från 2007, 2008, 2009, 2010 eller 2011, som konstaterar att barnfattigdomen minskat sedan 2006?

Tommy Waidelich sa i debatt med Anders Borg den femte april i år följande: i nuläget ser jag inte något behov av att varken sänka eller höja skatterna men att Socialdemokraterna kommer att redovisa framöver exakt hur de kommer finansiera de reformer man vill genomföra.
Reformer var ordet sa Bill - dessa måste ofrånkomligen finansieras, och det låter sig inte göras utan skattehöjningar, allt enligt välkänt socialdemokratiskt mönster. Måhända är detta att se som ett antagande, men i så fall ett kvalificerat sådant.

Beträffande RUT vore det politiskt självmord att på bred front och helt öppet erkänna sina tankar men nog skymtar deras sanna agenda igenom tex i bloggen http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=49563 där Bengt Silfverstrand skriver : Nu hävdar detta socialbidragssystems försvarare att det ger fler jobb, gör svarta jobb vita och ger pensionspoäng till "många kvinnor som tidigare haft svarta otrygga anställningar." Resonemanget är kortsynt eftersom man då bortser från att samma pengar med samma effekter och fördelningspolitiskt betydligt rättvisare kunde satsas på hemtjänsten resp. höjning av barnbidragen.
RUT har inte mycket med socialdemokrati att göra!"

Min artikel påstår inte, vad än Bror Viktor vill låta påskina, att alla fått tusen kronor mer i disponibel inkomst per månad utan ställer frågan om vem som frivillig är beredd att SÄNKA sin disponibla inkomst med tusen kronor per månad, något som skulle kunna bli fallet vid en eventuell återgång till (s)-styre efter valet 2014.
Läs om, läs rätt!
Regeringen bedömer att de direkta effekterna mellan 2006 och 2011 i genomsnitt blir 7,0 procent högre justerad disponibel inkomst. Jobbskatteavdraget och den höjda gränsen för statlig inkomstskatt gör att de direkta effekterna är störst för dem som arbetar heltid och därmed störst i den övre delen av inkomstfördelningen.

De långsiktiga effekterna är istället störst bland dem med lägst inkomst då de går från arbetslöshet till arbete. Regeringen bedömer att det i genomsnitt ökar den justerade disponibla inkomsten med ytterligare 0,9 procent.

Slutligen, att i hastigheten skriva RK istället för RB må väl vara mig förlåtet, jag felciterar i alla fall inte debattören som Bror Viktor gör.

Även herr Hillerdal bör bemöda sig om att läsa rätt:
I Rädda Barnens rapport från 2011 går det att utläsa att i Sverige lever 88,1 procent av alla barn dvs 1762000 av ca 2 000 000 under "normala" omständigheter rent ekonomiskt. och att denna siffra är mer eller mindre stabil SEDAN 2006, och sifforna ökar INTE avseende den tänkta medianfamiljen. Dock kan man se en vidgning av klyftan mellan den "fattigaste tiondelen och medianfamiljen, vilket naturligtvis även en hjärtlös person som jag ser som ett allvarligt problem. Likväl är det ett stort problem att barn med invandrarbakgrund och barn till ensamstående är överrepresenterad i den "fattiga" tiondelen
Att titta bakåt och jämföra kallas statisitk, men herr Hillerdal kanske inte är bekant med detta begrepp?

#12 Bror Viktor
jag skriver zarkovska med litet z och enkel v. De flesta brukar kopiera användarnamnet och klistra in det i kommentarsfältet för att få rätt (Ctrl-c + Ctrl-v)
Nej, jag håller med dig. Juholt har sagt att han inte tänker höja skatterna, men att han kan tänka sig nya skatter. Tex att förmögenhetsskatten införs igen. Det totala skattetrycket ökar då och kontentan för individen blir att skatten höjs. Och hur var det egentligen med bensinskatten?

#16 zarkovska,

Sedan den första regeringen Branting 1920 har socialdemokraterna gradvis höjt skattetrycket för att kunna finansiera sina reformer.
Vi vet ingenting om Juholts och partiet(s) kommande tankar, men ett kan vi nog vara rätt säkra på, och det är att när de 475 miljarder man tror sig känna lukten av i ladorna spenderats skall ytterligare pengar fram och då kommer Juholt och co inte tveka en sekund att ta fram den gamla skattehöjar-kavajen ur garderoben.

Känns väl som att artikelförfattaren politiskt tillhör något av allianspartierna. Och att borgerliga väljare inte gillar socialdemokratisk politik är inte nåt nytt.

Jag tyckte inte heller att Juholts tal var nåt vidare, men jag har aldrig varit sosse. Så jag inser att min åsikt om Juholts politiska ideer inte har nåt allmänt intresse...

#18 Mattias Berggren: Självklart är dina åsikter av stort intresse!
Shoot man!!

Det är väl ingen som hävdat att barn till folk med riktiga arbeten fått det sämre, och arbetslösheten har legat konstant sen Alliansens "jobbskaparpolitik" tog över. Den fattiga tiondelen är alltså barn med arbetslösa föräldrar - och de har fått det värre som ett direkt resultat av alliansens politik, enligt Rädda Barnens rapport som du själv hänvisar till. Grattis, du bevisade just min poäng.

Det är fascinerande att Per Nordensson i denna artikel liknar Socialdemokraterna vid en sekt, utan att se de klart tydliga sektoida dragen hos Alliansen. En ständigt leende skara företrädare, som bockar och bugar inför den starkes åsikt och vilja. En ledare som i princip skulle kunna stjäla godis från barn och fortfarande få opinionssiffror Fidel Castro skulle vara avundsjuk på.

Hur kan detta då vara? Jag skulle säga att Per Nordensson svarar ganska bra på detta i sin artikel. Vi har helt enkelt kommit till ett konsensusläge. Vi har helt enkelt blivit itutade att det samhälle vi lever i är perfekt och är en logisk konsekvens av alla samhällstyper. Det finns alltså, i sann sektanda, ingen plats för något annat tänkande. Är detta sant, finns det verkligen ingen plats för något annat? Är det helt enkelt så att dagens politik och dagens samhällsstruktur är så pass felfri som man vill ge sken av? Självfallet inte. Alliansen talar aldrig ideologi, gud förbjude... Det skulle ju kunna betyda att folk tycker olika, och att folk tycker olika är förbjudet enligt denna samhällsmässiga princip. Du ska fokusera din tid på att förvärva inkomst. Denna inkomst ska du konsumera för. Konsumtionen leder till ekonomisk tillväxt, och således till en bättre värld.

Eller så öppnar man ögonen och inser att det är ungefär precis tvärtom. Vi har skapat ett samhälle som är beroende av energi, allt som oftast olja. Oljan är närvarande princip i varje steg av all produktion av i princip alla varor som produceras. För varje gram industriellt odlad mat, går det åt i princip två gram olja, om inte mer. Oljan är inte oändlig, även om företrädare för detta samhälle önskar så. Oljan kommer att ta slut, och innan dess kommer den att bli extremt dyr. Det är bara att kolla på bensinpriset, som nu är uppe i ungefär 14.60kr/liter. När oljan blir dyr, blir maten dyr. När folk inte har råd att köpa mat, kommer folk att hungra... Hungriga människor blir desperata... And so on...

Att förespråka ett samhälle som bygger på ekonomisk tillväxt och ökad konsumtion är inget annat än oansvarsfullt och idiotiskt. Vi måste se till att arbeta mindre, tjäna mindre pengar och således konsumera mindre. Vi måste se till att skapa ett samhälle som fungerar utan ökat kapital som enda incitament.

Eller så fortsätter vi att förespråka ett samhälle där ditt enda mått av frihet bestäms av din mängd kapital och hur mycket du kan konsumera...

#21 Carl-Olof Hillerdal: Av dom ca 200 000 barn som lever i det utredningen definierar som fattigdom är 49,2% barn i invandrarfamiljer, resterande i familjer med en förälder. Jag skulle vara intresserad av att veta var Carl-Olov Hillerdal hittar sambandet mellan dessa två grupper och någons slags automatisk arbetslöshet?

#22 Martin Öhman: Visst kan man utan större ansträngning se sekteristiska drag även hos partierna i alliansen, där har vi absolut ingen divergerande åsikt, men det är heller inte det min artikel skjuter in sig på. I stora drag håller jag därtill med dig om dina analyser rörande konsumtionen, och dess negativa påverkan på vår frihet.
Det finns exempel på länder i världen, tex Thailand, där många väljer att endast arbeta i så pass stor omfattning att dom klarar sina dagliga behov av mat och bostad, och i stort sett helt saknar intresse av den i västvärlden så förhärskande statusjakten.
Ett i mina ögon intressant och eftersträvansvärt sätt att leva.
Som doktrin i tex Sverige vet jag inte hur väl det skulle fungera, men tanken är extremt intressant, och väl värd att diskutera.

#24 Per:

I och med att du trots allt håller med något, så är det lite märkligt att du ändå anser att Socialdemokraterna vrider tillbaka klockan. I dagens samhälle primeras konsumtion. Det ses till och med som en nödvändighet för att upprätthålla detta system. Kom ihåg att det var den ordern vi fick under finanskrisen; vi skulle konsumera oss ur finanskrisen.

Jag är verkligen inte Socialdemokrat, men stödjer tanken på ett samhälle där rätten till värdighet och dräglighet står över tvånget att konsumera och tvånget att arbeta.

Vad gäller fattigdom, så är det alltid svårt att mäta fattigdom eftersom det kan göras både absolut och relativt, med olika resultat beroende på hur man mäter. Därmed kan det allmänna ekonomiska välståndet i ett land öka, samtidigt som fler blir fattigare.

#25 Martin Öhman: Som jag ser det står (s) för en kanske än värre konsumtionspolitik än alliansen, då i (s) Sverige skall ALLA ha rätt kunna konsumera lika mycket, och om inte lönen räcker till kan man alltid få någon form av bidrag. Allt i solidartetens namn, Precis detta anser jag är att vrida klockan tillbaka fem år.

#26 Per

Fast det stämmer väl ändå inte? Folk i allmänhet verkar tro att socialbidrag motsvarar en lön. Så är ju icke fallet. De allra flesta som handlar i ett trygghetssystem har problem att få tillvaron att gå ihop, vare sig de går på socialbidrag, a-kassa eller sjukförsäkring. Folk i arbete konsumerar mer än folk utan arbete. Tvärtemot vad du säger skulle tex ett medborgarlönsystem kunna bidra till mindre konsumtion, om det är så att medborgarlönen innebär att du har så att du klarar vardagen. Många skulle säkert nöja sig med att ha precis lagom, i utbyte mot större mått av frihet och skulle därmed troligen konsumera mindre. Kan man dessutom få folk att bli mer självförsörjande, så är det ytterligare en åtgärd som skulle minska konsumtionen. Men som jag sagt, så ligger det inte i politikers intresse att minska konsumtionen, eftersom den struktur Reinfeldt med hejdukar förespråkar bygger på ekonomisk tillväxt och konsumtion.

#27 Martin

Självfallet är inte ett socialbidrag att avse som lön, men med den rådande mentalitet vi har i Sverige, där - om grannen har en 42 tums platt-tv måste jag ha 50 - dvs avundsjukan är lag, lurar man sig själv och ser det som lön. Antingen får du Sobril mot din ångest, eller så går du till Elgiganten och spenderar ditt bidrag, effekten är princip densamma.
Globalt sett ser jag inte heller någon annan väg ut än en avsevärt minskad konsumtion, inte minst på grund av att planeten, sedan länge, inte klarar av att återproducera det vi förbrukar.

#28 Per:

Fast det funkar inte så med socialbidrag. Socialbidrag är i princip existensminimum, så att hävda att folk går och köper platt TV:s för sina socialbidrag är inget annat än naivt och felaktigt att påstå. Men det är denna typ av retorik som är grunden till det samhället vi nu har. En retorik som försöker få oss att tro att de som lever på socialbidrag gör det ur bekvämlighet, inte för att de är i behov av det. A-kassa är en annan sak eftersom det trots allt är att se som en försäkring.

Det skulle vara intressant att höra dina tankar kring hur vi kommer kring detta problem vi är överens om, dvs konsumtionen?