Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-05-01 15:05, Uppdaterad: 2011-05-01 15:05
Senaste numret av Mitt i Söderort anger i en framsidesnotis att en far har dömts för våld mot en då 14-årig dotter, därför att han trodde att hon hade en pojkvän. Det anges inte någon ytterligare orsak till motivet, som t.ex. om mannen var alkoholpåverkad, muslim, sinnesrubbad eller pingstvän. Denna typ av förtigning har tyvärr blivit normal i svensk press.
Jag är idéhistoriskt skolad och försöker därför när jag läser dagstidningar fokusera på vad det är i vår egen kultur som många uppfattar som självklart och sällan ifrågasätter, samt också sådant som det verkar vara tabu att skriva om.
Förtigningen lämnar läsaren i sticket. Det är då naturligt att de flesta läsarna ställer frågan: Varför? Och det enda de kan göra är att spekulera om saken. En möjlighet är att mannen var drogpåverkad. Men är det vanligt att svenska tidningar förtiger en sådan sak? Är det inte vanligare att tidningarna noggrant understryker och framhäver det närhelst en olycklig händelse beror på alkohol eller narkotika? En annan möjlighet är att mannen var sinnesrubbad. Men borde det inte då ha stått en rad om att han skulle genomgå, eller hade genomgått, en rättspsykiatrisk undersökning? Och är det inte rätt så vanligt att tidningarna talar om det, när det finns psykisk ohälsa med i bilden?
Ibland läser man om samma händelse i olika medier, och då händer det att man någonstans får reda på vad det är för orsaksfaktor som förtigs i flera tidningar. Ofta handlar det om uppgifter av etnisk eller kulturell karaktär, eller ideologisk övertygelse eller religiös trosuppfattning. Varför är det så?
Varför tiger medierna ofta om dessa saker, medan de har en större benägenhet att påtala när droger och sinnessjukdom fungerar som orsaksfaktorer?
En gissning är att många svenska journalister och redaktörer vill förhindra religionskritik, samt motverka främlingsfientlighet och rasism. Själv tycker jag att en sund religionskritik är en bra sak medan främlingsfientlighet och rasism alltid är avskyvärda saker. Frågan är dock om förtigning verkligen motverkar främlingsfientlighet. Jag tvivlar på det. Jag tror faktiskt att förtigning istället skapar onödiga typer av fientligheter.
Det är ju så att vi läsare alltid ställer frågor till det vi läser. Vi bearbetar den information vi får och ställer oss undrande till det som inte framgår klart och tydligt. Det är alltså naturligt att vi undrar på om mannen som dömdes för våld mot sin dotter var påverkad av t.ex. en ideologisk övertygelse. Var det s.k. hedersvåld? Eller drogrelaterat? Eller något annat?
Risken är också den att vi läsare stannar upp vid dessa frågor, och inte tar oss vidare. Hade vi istället fått veta att mannen var medlem i en ökänd församling i Knutby, eller hade en kvinnosyn som påverkades av undervisningen i en källarmoské, så hade vi lättare kunnat gå vidare med nya frågeställningar och bearbetat dessa. Typ: Är fundamentalistisk religion farlig? Finns det något som humant inställda svenska präster och imamer kan göra för att motverka dessa våldstendenser mot kvinnor?
Men, får man inte veta den relevanta orsaksfaktorn, så kanske man inte når fram till de mer fruktbara frågorna. En del läsare hamnar säkert enbart fast i frågeställningar av typen "är det ytterligare en muslim som angriper kvinnor"? Notera att den frågan i sig inte är problemet. Problemet uppstår när läsarna inte tar sig längre än så. Då kan den frågeställningen torna sig upp för dem och i sämsta fall bli en grogrund för onödig fientlighet. Och det är väl ändå inte fientlighet som de flesta svenska journalister och redaktörer vill åstadkomma?
Många tidningsläsare fastnar lätt i sådana frågeställningar, utan att ta sig vidare. Det gäller inte bara personer som sympatiserar med sverigedemokraterna. Även personer som har röstat på miljöpartiet och vänsterpartiet kan fastna i sådana frågor. Även de kan utveckla en onödig fientlighet.
Flickan ifråga hade i första omgången försökt skydda sin far genom att ljuga. Hon vårdades ett dygn på sjukhus och hon hävdade att en främling hade sparkat henne och dunkat hennes huvud mot en vägg. Det var istället hennes far som slog och sparkade henne och tog stryptag. Och det var hennes mamma som räddade flickan från att kvävas av pappans stryptag.
Var mannen kanske gravt alkoholpåverkad? Handlade det inte alls om s.k. hedersvåld eller någon religiöst betingad våldstendens? Jag vet inte. Men det går inte att vidare bearbeta händelsen intellektuellt utan att få reda på de faktiska orsaksbetingelserna. Tyvärr leder tidningsskriverier med förtigningar av detta slag därför många svenskar till onödiga fientliga premisser. Några läsare kan bli främlingsfientliga, och de som redan är främlingsfientliga kan få vatten på sina kvarnar. Och där stannar det. Tyvärr.
Vore det inte bättre --- ifall det är så att mannen ifråga drevs av ett hat som berodde på en fundamentalistisk korantolkning --- att saken öppet diskuterades, och att också imamer som är motståndare till våld mot kvinnor fick framträda i debatten?
Jag anser att förtigning av orsaksfaktorer är osunt. Förtigningsmentaliteten hos svenska redaktörer är en unken pressetik som i onödan riskerar leda många läsare till irrationella tankar, idéer, värderingar och känslor.

Avsättarjournalistiken leder medierna i diket
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mycket lovvärt att försöka föra en dialog med fanatikerna på landets redaktioner. Dömt att misslyckas, men lovvärt.
Gammelmedia har två stora dilemman att ta tag i.
När det inte står något alls om gärningsmannen (eller kvinnan) så kan man vara ganska säker på att det handlar om någon av våra "gäster". Så har det var under lång tid och frågan har blivit så infekterad att den skrämmer varenda journalist till tystnad och man kan då undra hur bra, en normalt ärlig person, mår i sin roll som journalist. Så, ska man börja berätta hela sanningen? Ska man förstöra den förljugna bild av verkligheten som man skapat genom åren? Detta är dilemma nr 1.
Som motreaktion på det selektiva förtigandet från gammelmedia och public service har det vuxit fram sajter som Politiskt Inkorrekt, Fria Tider, snaphanen.dk, bara för att nämna några.
Dessa växer lavinartat och de lägger inte fingrarna emellan när det gäller gärningsmän, officiell statistik, korrelationer mellan grupper och olika typer av brott, osv.
Ska gammelmedia trava på som vanligt och inte låtsas om att allt de förtiger finns till allmän beskådan på massor av sajter? Det är dilemma nr 2.
Egentligen är det inte ett dilemma om de tänker efter. De tappar stadigt det lilla förtroende de har kvar om de inte gör en pudel när det gäller en allsidig bevakning av nyheterna och det finns inte tillräckligt med kulturmarxister för att finansiera deras tidningar i längden om de framhärdar i sitt svek mot sina läsare.
Som Filip antyder så medför tystnaden från media att allt som inte redovisas förs över på "det vanliga kontot". När inte den självupplevda situationen i världen, landet, staden eller byn stämmer med medias beskrivningar så har media skapat sig självt ett monstruöst förtroendeproblem som det kan ta generationer att reparera. Det är dock väldigt svårt att tycka synd om gammelmedia.
Schhh! Stör ej !
Filip Björner belyser en fråga som definitivt förtjänar att diskuteras!
"Vore det inte bättre --- ifall det är så att mannen ifråga drevs av ett hat som berodde på en fundamentalistisk korantolkning --- att saken öppet diskuterades, och att också imamer som är motståndare till våld mot kvinnor fick framträda i debatten?"
Jag ska berätta hur det ligger till: mannen drevs av ett hat mot sin dotter, därför att han alltid hade tvivlat på att det verkligen var hans dotter. Mamman hade nämligen en period innan graviditeten umgåtts flitigt i afrikanska kretsar, eftersom hon var medlem i en danstrupp. Hennes man hade av svartsjukeskäl gnatat på henne tills hon gav upp dansen och umgänget med sina afrikanska vänner, och resignerade till att nöja sig med sitt städjobb och mer städade hobbies, som scrapbooking och husrenovering och dans endast kring midsommarstången.
Dottern föddes och mannen hade ofta stirrat på henne för att försöka urskilja de drag som skulle avslöja hans frus förmodade otrohet.
Han var alltför stolt för att kräva ett dna-test, och alltför fäst vid sin fru för att ställa henne mot väggen, och vad skulle familjen säga.
Men barnet, det var fördömt från början...hon hade ju faktist lite mörkare hud, och inte ett spår av blondhet i sina lockar, som han o frun.
När så barnet kom in i tonåren och började utmana hans hitintills någorlunda respekterade auktoritet så brast det för honom.
På senare tid hade han dessutom börjat supa till extra mycket, eftersom frun hade återupptagit sitt afrikanska dansintresse, och han kände sig olycklig, ensam och sne. Dessutom hade hans tro på kristendomen börjat vackla, och blivit uppsagd från jobbet hade han också blivit, pga förskingring.
Så när han nu inte kunde kontrollera vare sig frun eller detta barn som förmodligen inte var hans, så tog han ut det på barnet när hon i tonårstrots vägrade låta sig domderas och ville ut och umgås med jämnåriga.
Detta är bara en teori, men en teori så god som din.
Här har vi ytterligare ett exempel på hur Svensk medias ständiga förtigande av alla fakta i en sakfråga kan, och änen gör, lede till ökade fördommar.
Om man jämför med tex. Dansk media som alltid skriver ut vad och vilka omständigheter som ligger bakom en artikel.
Dansk media skulle tex aldrig skiva att det var en med invandrarbakgrund som låg bakom ett ev. brott.
Utan de skulle specificera var ifrån, med specifikt land, och vilken bakgrund den aktuella invandraren kom ifrån.
Samt tar även upp om, och i så fall hur ev. de Danska lagarna och myndighetsutövande kan vara en bidragande orsak.
Trolgtvis så kan detta bero på att Svensk media oftast är i beroende av staligt presstöd och därmed befinner sig i en beroendeställning gentemot staten.
Samt att Svensk media är livrädda för att bli anklagade för "hets mot folkgrupp"
Att inte specificera tex. var i från en invandrare som gör skyldig till brott härstammar ökar de facto främlingfientligheten gentemot alla invandrar grupper i stället för att focsera på just den akuelle invndre som begått brottet.
Staligt Presstöd=Stalig Censur!!!
Vänstern som dominerar media har alltid varit rädda för vad som skulle hända om folk får insyn och fakta, man är rädd för demokratin.
I vänsterns självbild ingår att man ser sig själv som förmer och därför måste lägga fakta tillrätta för att "vanligt folk" inte ska få "fel" åsikter.
Sen finns det säkert en hel del journalister som njuter av att få missbruka sin makt. Vänstern är ju maktlysten per definition.
#5
Visst kan det vara en svartsjuk, nybliven arbetslös, halvt alkoliserad svensk man. Eller en nyss hitkommen familj från Somalia. Eller en djupt religiös advokat som inte tål att dottern umgås med sin flummiga pojkvän osv, osv.
Problemet är att journalister förtiger detta och därmed är det fritt fram för spekulationer och förutfattade meningar.
Fakta är en förutsättning för att bemöta antaganden och åsikter, utan fakta ingen kunskap, utan kunskap ingen seriös debatt.
#9 Så enkelt, men tydligen ändå så svårt...
Ge fakta och låt läsaren själv bestämma sin åsikt.