Konfessionella skolor indoktrinerar

När lilla Henny av kommunen blir hänvisad en plats på en förskola som drivs av scientologirörelsen vållar det självklart rubriker och debatt. Uppmärksamheten får kommunen att ändra sitt beslut med hänvisning till den nya skollagen som träder i kraft 1 juli. Henny behöver inte tillbringa en betydande del av sin tidiga barndom hos scientologerna utan får en plats i en vanlig kommunal och sekulär förskola, precis som hennes föräldrar vill.

Sakfrågan i fallet med Henny kan tyckas gälla reglerna för den kommunala förskolekön men är i själva verket en yttring av en mycket viktigare problematik: den konfessionella skolans legitimitet. Ska religiös övertygelse få prägla skolan? Både gällande och kommande lagstiftning syftar till att garantera att undervisningen är opartisk och icke-konfessionell - konfessionella inslag får förekomma utanför ämnesundervisningen, i form av andakter, bönestunder och fördjupningar i den egna läran. Men även fördjupningar i den egna tron inom ramen för ämnena religionskunskap, historia och samhällskunskap ska vara icke-konfessionella och vila på vetenskaplig grund, enligt den nya skollagen.

Lagstiftningen försöker således dra en rågång mellan det civila, sekulära samhällets bildningsideal och religiös doktrin. Denna gränsdragning ska om inte annat bevakas av tillsynsmyndigheten, det vill säga Skolinspektionen. Men frågan är om det låter sig göras?

Den konfessionella skolan som fenomen står i motsats till det civila, sekulära samhällets ideal om öppenhet, pluralism, respekt och tolerans för andras övertygelser. Den tyske filosofen Jürgen Habermas tydliggör denna kontrast när han noterar att det gudomliga perspektiv som uppstår när föreställningen om det riktiga livet anpassar sig till religiösa övertygelser får andra levnadssätt att framstå inte bara som annorlunda, utan också förfelade. Huvudsyftet med en konfessionell skola är att föräldrar ska ges möjlighet att placera sina barn i en skola där de är garanterade största möjliga grad av religiös likriktning. Målet är att barnen i möjligaste mån ska fredas från andra uppfattningar och kontakter med de förfelade som hyser dem, för att använda Habermas språkbruk.

Detta huvudmål döljs givetvis bakom en uppvisad allmänt hållen respekt för samhälleliga krav och värden men rensar man bordet rent från skådebröd är det likriktning som framträder. I ett samhälle där vi ser mötet med den som är annorlunda än oss själva som en förutsättning för utvecklandet av förståelse, tolerans och till och med uppskattning, ger lagstiftningen legitimitet åt oaser av religiös homogenitet och konformitet.

Den som driver en konfessionell skola kommer självklart inte att hålla med om en sådan beskrivning. Inte heller de föräldrar som placerat sina barn i en religiös skola. Eller barnet som går i skolan. Men det ligger i sakens natur: den konfessionella skolan syftar till att skapa en "vi mot dem"-relation och detta "vi" omfattar inte endast eleverna utan hela den religiösa gemenskap de inblandade utgör. Att skydda och försvara det gemensamma, på religion grundade levnadssättet är en gemensam skyddsinstinkt. Inför en inspektion eller journalist kommer lärare, elever och föräldrar att intyga att deras skola är den bästa som finns och att den drivs precis så som den måste drivas för att få finnas till.

Men att alla är nöjda och glada i den speciella kontext som en konfessionell skola utgör är inte en garant för att rågången mellan den sekulära undervisningen och de konfessionella utbildningsinslagen respekteras, utan snarare en bekräftelse på att likriktningen är uppnådd. Hos den religiöse som lever ett riktigt och sant liv i gudomlig gunst är också lögnen ett ändamålsenligt verktyg när gemenskapen hotas av de utanför, de förfelade.

Vid sidan av likriktningen har den konfessionella skolan ytterligare ett mål som prioriteras högre än läroplaner: att fördjupa och cementera de religiösa övertygelser man inrättat sina liv efter. Är det ens rimligt att anta att ett på vetenskap grundat lärostoff har mandat över Den Sanna Läran på områden där dessa inkompatibla storheter överlappar varandra? På en skola vars huvudsyfte är att samla anhängare av Den Sanna Läran under ett och samma tak?

Religiösa övertygelser, liksom politiska och ideologiska, är doktriner. I själva verket är religiös och politisk fostran mönsterexempel på indoktrinering. Och märk väl att fostran i pedagogisk bemärkelse inte inskränker sig till undervisning, utan snarare individens förberedelse för samhällslivet generellt. I Den Sanna Läran är tillvaron slutgiltigt definierad, det är på förhand fastställda åsikter som ska överföras på eleven. Motstridiga fakta eller invändningar har inget utrymme - i allmänhet är det ju en allvetande gud som ligger bakom åsikterna och vilken rättroende är skickad att utmana en sådan? Bakom behovet att driva just en konfessionell skola kan bara ligga behovet att i någon mån skapa, bevara eller fördjupa uppfattningar som i vetenskaplig mening är grundlösa men som för huvudmannen är uttryck för gudomlig insikt. Är Skolinspektionen verkligen mäktig att på enskilda skolor bevaka en gränsdragning mellan dessa totalt motsatta kunskapsyner?

Den som indoktrinerar är självklart inte medveten om att det hon eller han sysslar med är indoktrinering. Notera hur den informationsansvarige för Scientologikyrkan i Stockholm, Gullevi Almgren, resonerar i en artikel här på Newsmill (2011-04-27, Scientologerna: Våra skolor drivs med sunt förnuft). Scientologikyrkan åtnjuter skattefrihet, status av trossamfund och har rätt att viga. Men när kyrkan driver skola är de representanter för "sunt förnuft".

Märkligt nog är det karakteristiskt att samma människor som med näbbar och klor slåss för att få driva religiösa skolor envist förringar betydelsen av religion på dessa skolor. De försöker ge sken av att religionen i sammanhanget är en försumbar parentes, en diffus och impotent bakgrund mot vilken undervisningen sker helt enligt lagstiftarnas intentioner. Att påminna om att religionen och dess reproduktion är den konfessionella friskolans huvudsyfte har i stället blivit kritikerns uppgift. Det är lika absurt som dessa skolors existens.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35616

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Peter Illi skriver: "Märkligt nog är det karakteristiskt att samma människor som med näbbar och klor slåss för att få driva religiösa skolor envist förringar betydelsen av religion på dessa skolor." En skarp iakttagelse av artikelförfattaren. De religiösa skolorna indoktrinerar barnen men indoktrineringen är något man vill dölja. Att dessa friskolor betalas av våra skattepengar är skrämmande. Hur har ett sådant politiskt beslut varit möjligt? Ett beslut som utlämnar barnen till skolor som inte står på förnuftets och upplysningens grund. Barn från religösa familjer som lever i olika religiösa organisationer hade ju så väl behövt den svalkande neutralitet som en normal ickekonfessionell skola kunde givit dem.
Ettt andningshål och en frihet - de timmar och dagar som de borde tillbringat i vår normala skola. Som det var tidigare innan friskolorna tilläts. Vill dessa familjer fostra barnen in i sin ideologi har de ju friheten att sända barnen till sina söndagsskolor eller religös undervisning utanför den kommunala skolan. Ingen kan neka dem detta. Men vi kan neka att med skattemedel betala skolor som indoktrinerar barn med religiositeter. - Friskolorna skall bort.
Ulla Johansson

Permalänk | Anmäl #2 Ulla Johansson, 2011-04-30, 17:00

Instämmer. Förbjud sagoboksskolorna.

Permalänk | Anmäl #5 Charlie Darwin, 2011-05-01, 00:54

Bra skrivet! Jag tycker denna frågan är mycket viktig i debatten och är glad att den syns här.

Permalänk | Anmäl #6 Fredrik Ahlgren, 2011-05-01, 07:35

Det är helt enkelt bedrövligt att man i religionsfrihetens namn tillåter att det skapas en konfessionell samhällsinstitution - nämligen skolan.

Vad kommer härnäst? Konfessionella domstolar? Konfessionella sjukhus? Konfessionell kollektivtrafik? m.m.

Denna gränslinje mellan personlig tro och samhällsinstitution borde kunna dras tveklöst i ett sekulärt samhälle.

Permalänk | Anmäl #7 Jörgen Trauner, 2011-05-01, 12:45

I artikeln och kommentarerna finns inte en tillstymmelse till tanke på de mänskliga fri- och rättigheterna. Eller till det dilemma - konflikten med dessa rättigheter - som skapas, när överheten tar en stor del, 3 av 5, av våra pengar ifrån oss, och bara låter oss få en del av dem tillbaka om vi inrättar oss efter den styrning den förhärskande politiska ideologin säger. En styrning, vars främsta syfte är att i Marx´och Engels anda bryta banden mellan föräldrar och barn och fostra barnen i den kollektivistiska församlingen, allt under politiskt-religiösa paroller som JÄMSTÄLLDHET och LYCKAN FINNS I ARBETE ALLTID och med en hord av överstepräster i Nomenklaturan av politik och media som envist hamrar ut Budskapet.

Scientologkyrkan och scientologdagis är helt obetydliga jämfört med den förfärande Politiska Religion som påtvingas oss och våra barn till mångas olycka.

Permalänk | Anmäl #8 Krister Pettersson, 2011-05-02, 16:43