Hushållen kan själv bäst bedöma vad som är likvida tillgångar

Philip Lerulf har rätt i att förmågan att spara varierar beroende på vilken livssituation man befinner sig i, vilket också framgår av vår undersökning. Syftet med undersökningen har varit att visa på attityder och vanor kring sparande och visar att de flesta faktiskt har en positiv inställning till sparande även om plånbokens storlek ibland begränsar sparmöjligheterna.

Enligt Statistiska Centralbyrån, som Lerulf hänvisar till i sin artikel, hade svenska hushåll vid årsskiftet 1 123 miljarder kronor i kontanter eller på bankkonton. Detta motsvarar drygt 119 000 kronor per person som till största delen står på bankkonton som ger alldeles för låg ränta.

Under 2010 satte svenskarna in ytterligare 80 miljarder - 8 500 kronor per person - i sitt buffertsparande. I dessa siffror ingår endast kontanter och bankkonton, inget pensions- eller fondsparande och inga investeringar i bostäder, bilar eller annat realkapital. Räknar vi med pensioner, fonder, värdepapper och bostäder och drar bort skulderna så landar de svenska hushållens nettoförmögenhet på drygt 7 500 miljarder kronor - eller 800 000 kronor per person.

Naturligtvis är spridningen både vad gäller buffert och förmögenhet mycket stor, men buffertsparande är i princip alla former av likvida tillgångar och de som är bäst skickade att bedöma vad som är likvitt eller inte torde vara hushållen själva.

SBAB kommer att fortsätta att skaffa sig kunskap om villkoren för de svenska hushållen, både när det gäller sparande och skuldsättning och i detta är det glädjande att konstatera att vi såväl som Timbro bryr sig om småspararna. Det vore intressant om Timbro, gärna i en gemensam insats, ville granska storbankernas allt för låga sparräntor och hjälpa oss att ge svenskarna bättre ränta på sina buffertar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35625

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det intressanta är hur fördelningen ser ut.
Framförallt då med tanke på att knappt 10% av landets invånare äger 80-90% av tillgångarna.

Hur var det nu? Lögn, förbannad lögn och statistik:)

Permalänk | Anmäl #1 Fredric Nomael, 2011-04-29, 13:16

Självklart ska man inte kunna spara i säkra och likvida tillgångar och samtidigt få ut en real avkastning. Avkastning måste kosta i form av risk, annars självdör ekonomin när investerare flyr alla risker.

De låga räntorna på likvida tillgångar som transaktionskonton är därför rimliga.

Avgifterna på fondsparande är däremot generellt ocker och en ren plundring av småspararna vilket de perverst höga vinsterna i fondbolagen bevisar.

Det borde vara olagligt att ta ut mer än 0,1% i sammanlagd avgift under ett år.

Som det är nu äter avgifterna inte bara upp avkastningen utan också det investerade kapitalet på sikt. Alla pengar hamnar hos fondförvaltarna medan spararen blir renrakad.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-04-29, 13:26

#2

Och bankernas vinster på räntegapet är inte perverst höga?

Varför skall man ställa sitt sparkapital till bankernas förfogande och göra det möjligt för dem att tjäna pengar på spararnas insatser samtidigt som de inte delar med sig av dessa vinster - då är det bättre att stoppa pengarna i madrassen. Om inte bankerna visar någon samarbetsvilja gentemot spararna så behöver knappast spararna visa någon samarbetsvilja med bankerna heller.

Permalänk | Anmäl #3 Jörgen Trauner, 2011-04-29, 14:26

Exakt. Hade jag haft ett öre, vilket jag inte har som Fass 3-person hade jag omedelbart konsumerat upp det. Fattiggjord och blåst på a-kassenivån som jag är. Finns många hål att stoppa i. Snart står Kronofogden utanför dörren - så länge jag har någon.

Sen får vi se - socialen får väl försörja mig på parkbänken - trots att jag jobbat hela livet. Så går det till i moderaternas Sverige. Och så blev det med min buffert och sparkapitalet är väck.

Permalänk | Anmäl #4 u_14767, 2011-04-29, 14:35