Fredrik & Filippa ökar svenskarnas renoveringsångest

Vad är problemet med att möblera om eller köpa sig nya köksstolar om man nu får mindre ångest eller ökad trygghet i livet av det. Endel gör det, andra super och de tredje spelar på casino. I ångestbalansen är väl hemperfektionism som hobby inget dåligt val så länge man inte handlar på kredit eller det hindrar en i sitt vardagliga liv.

Vi lever idag i en konkurrensutsatt ekonomi och med större socioekonomiska skillnader mellan medborgarna.

Status är ett sätt att visa var man hör hemma och vart man vill - högt upp i hierarkin.

Strävan efter status handlar inte bara om dålig självkänsla.

Status spelar roll, för det syns på till exempel kläder och bostad om man är någon att räkna med. Det kan påverka karriärmöjligheter och om grannarnas barn vill leka med den egna familjens barn.

Vem tvingar dig eller andra att göra si eller så, för andra gör det? är det så att det svenska samhället har producerat en massa härmapor som medborgare, som saknar en tänkande förmåga att värdera SJÄLVA vad som är rätt för en själv eller inte. Varför skriva om det istället.

En viktig skillnad när palatset renoveras om är att de som bor där inte betalar det minsta själva och aldrig har gjort för huvudbyggnaden från början.

Visst är det uppmuntrande till vanligt folk att renovera sina bostäder, men de måste tänka på att det som de betalar i skatt såsom moms med mera går till att betala lyxpalatsen till de här som aldrig arbetat men ständigt orerar om att andra skall göra det.

Folk måste tänka på att när de här personerna står och gläds åt sina nya palats så har de aldrig gjort ett handtag för att förtjäna dem utan bara bestulit oss på dem.

Ganska löjligt att höra något om tvättmaskiner när alla hyreshus borde standardutrustas med sådana individuellt i varje lägenhet med tanke på problemen som uppstår i tvättstugor, men det struntar bilderbergare helt i eftersom det bara är vanligt folk som drabbas.

Det värsta är att resultatet oftast är lika ängsligt, alienerat och ångestskapande som "renoverarnas egna liv".Köken ser ut som obduktions-rum där man styckar lik, alla hem har precis likadanna
VITA äggskalsfärgade tapeter i olika nyanser etc etc

Tacka vet jag grannens charmiga sunkiga lilla kök fylld av matos och tobak i väggarna, rödvins och kaffefläckar på bordet och halvlösa handtag.Varför-jo man känner att något lever

Dummare artikel har jag aldrig läst. Artikeln stämmer ju inte ens varför stadsministerbostaden måste renoveras...så vad har den med renoverings/inrednings ångest etc att göra som tydligen artikelförfattaren har hittat en lös skruv om i sitt egna "kök/besticklåda"?

Colette van Luik:
"När renovering och heminredning blir alltför viktigt, tyder det på att man i själva verket mår dåligt och egentligen flyr från något. Skapandet av ett vackert hem blir ett sätt att hålla den existentiella ångesten i schack."

Allt som blir "alltför viktigt" kan väl sägas visa på att något är fel och att man "egentligen flyr från något"? Och visst är det kanske lättare att fokusera på något yttre, konkret och gripbart, än känslor, relationer och livets mening, men handlar inte det här ändå om gammal klassisk avundsjuka? -"Surt sa räven om rönnbären", typ.

Tänk om det istället är så att den "livslust" artikelförfattaren skriver om, faktiskt kommer till uttryck just i en önskan om att göra det fint omkring sig, och att det således inte alls är fråga om någon "renoveringssjuka", utan snarare ett friskhetstecken? Det skulle kunna vara det.

Är det inte så att deprimerade personer bryr sig mindre om sitt yttre och sin omgivning, än vad personer som mår bra gör? Det vore väl knappast heller friskare att samla sina pengar på hög, istället för att investera dem i något man tror man kan få glädje av?

"Problemet" är inte främst att de välbeställda, som nu fått det ännu bättre under den nuvarande högerregeringen, använder sig av sin nyvunna rikedom, tycker jag. Problemet är väl snarare att denna regering driver en omvänd "Robin Hood"-politik, som ökar de ekonomiska och sociala klyftorna mellan människor, vilket i sin tur leder till att bara en del har råd att renovera och fixa till det för sig, medan andra har fullt upp med att klara av att betala för livets nödtorft?

Sen kan man tycka att det vore roligare om Sveriges medborgare röstade fram en regering, som ville renovera sjukvården, socialförsäkringarna, skolan etc, hellre än en som vill riva ner det mesta av det som tidigare generationer byggt upp, till förmån för privata "renoveringar" för de redan rika...

Nu motsäger jag kanske mig själv, men tänk om det är så att den "existentiella ångest" som Colette van Luik skriver om, härrör ur att människor lever under alltmer ojämlika villkor under nuvarande regering? Tänk om det är så, att också de rika skulle må bättre av ett jämlikare samhälle, även om de fick betala mer i skatt och inte kunde lägga lika mycket pengar på privata renoveringsprojekt?

Det man vinner i kronor och ören, kanske man förlorar i existentiell ångest och i kontakt med andra och med sig själv (något att tänka på vid nästa riksdagsval)? Men jag talar naturligtvis bara om de som är rikare än mig, inte när jag framstår som rikare än några andra... (De borde självklart kamma sig och skaffa sig ett jobb...) :-I

Bra artikel! Kanske inte all inredning drivs av existensiell ångest dock.
- vi har helt enkelt så jävla mycket pengar att vi måste använda dem på något, och att göra det fint omrkring sig är ju trots all inte ett så dumt sätt att använda dem på jämfört med att åka på ytterligare en semester, köpa en ny bil eller dyra kläder. Pengar bränner i fickorna.

- statusjakten och ojämlikheten. Vi drivs av jakt på status, och status är i våra dagar ofta något man får genom materiellt välstånd, t.ex. en lyxig bostad. Ojämlikheten i samhället driver på denna jakt mycket mer än om vi levde i ett jämlikare samhälle. Det faktum att vissa har det så förbannat "bra" gör mig mer avundsjuk och mig mer benägen att tycka att jag minsan också skall ha ett nytt kök, eller vad det nu är

Man kan ju alltid slänga den nya inredningen på Valborgsbrasan! Elda upp den i protest - för att sedan köpa en ny på första maj.

Jag skriver lite mer på min blogg: http://tradgardenjorden.blogspot.com/2011/04/svensson-inredningsextremis...

De ökar vår ångest. :o(

I sann journalistisk anda så sitter Colette van Luik på läktaren och skriker åt utövarna vad och hur de ska göra, tycka och tro.

Det bottnar i detta fall sannolikt i att hon själv är oförmögen att utföra något praktiskt och då ska ingen annan göra få det heller. Kan man inte rent fysiskt hindra människor från att enträget fortsätta att förbättra sina bostäder och därmed inte heller kan få dem till att sitta och dricka rödvin och "diskutera" hela kvällarna, så går det ju bra att förlöjliga eller demonisera dem istället.

Eftersom jag själv tycker om att designa, konstruera och tillverka saker så har jag själv gjort vårt kök, badrum, möbler, mm från plank och efter egna idéer. Det ger en tillfredsställelse när det är färdigt, intressant problemlösning under tillverkningen, glädjen att hitta nya finurliga lösningar som går att applicera på projektet, en värdeökning på huset som vida överstiger kostnaderna för materialet och funktioner/utseende som är bestämda in i minsta detalj. Det ger ökad trivsel i alla faser av skapandet och brukandet.

För den som saknar förmågan så kan kanske personlig tillfredsställelse i samband med eget skapande uppfattas som något ojämlikt, orättvist och därmed problematiskt.
Kopplingen till den "existentiella ångesten" som görs i artikeln är ett totalt feltänk och gäller iaf inte för oss som kan och tycker om att arbeta med händerna.
Tvärtom skulle ångesten komma smygande om man fråntogs möjligheten att skapa saker och var tvungen att framlida sitt liv i mer eller mindre organiserade diskussionsgrupper.
Till stort förtret för etablissemanget så har man inte kunnat hitta något sätt att beskatta kunskap och det är ett gigantiskt irritationsmoment för nämnda etablissemang.

Maken till högfärdigt och pretentiöst moraliserande har sällan skådats på Newsmill. Att, helt utan att underbygga det med mer än egenhändigt ihopsnickrade teser, behäfta svenska folket med existentiell ångest för att de vill göra sina hem fina känns mer än lovligt absurt.

Min övertygelse är att människor i allmänhet vill skapa sig en livsmiljö som de är nöjda med själva, även om det är mer raffinerat att alltid peka på materiell hysteri och statushest.

Slutligen tycker jag att vi ska välsigna vår lycka för art vi lever i ett land där man kan utpeka renovering av kök och badrum som någonting negativt, det är sannerligen få förunnat.

En del krystar fram åsikter istället för att renovera. Värsta problemet med renoveringarna är ju att man störs av hamrandet..

Den förste statsminister som var tänkt att ha Sagerska palatset som tjänstebostad var Ingvar Carlsson, han var inte alls förjust i detta, för honom var villan i Tyresö fullt tillräcklig, men det var nödvändigt att ha en speciell tjänstebostad för statsministern, inte minst av säkerhetskäl. Sagerska blev inte riktigt klart för Carlsson, så Göran Persson blev den första att flytta in. Nu är det dags för omfattande underhåll bl.a för att det regnar in och inte bara för att köket ska omdisponeras.

Artikelförfattaren har egentligen inget speciellt att säga eftersom statsministerbostaden är tjänstebostad som regelbundet måste underhållas oavsett man gör om köket eller ej.

#6 klas engström. "Det värsta är att resultatet oftast är lika ängsligt, alienerat och ångestskapande som "renoverarnas egna liv".Köken ser ut som obduktions-rum där man styckar lik, alla hem har precis likadana VITA äggskalsfärgade tapeter i olika nyanser etc etc"

Så är det. Och så renoverar man sönder gamla 1800-talslägenheter. Men någon gång slår pendeln tillbaka. Allt blir modernt igen, bara man väntar tillräckligt länge.

Precis vad jag anade, när renoveringen fördes på tal i massmedia. Ett tillfälle för de rödgröna att kritisera Reinfeldt och Alliansen. Om brandlarm utlöses av en brödrost och diverse annat inte fungerar på rätt sätt i en bostad måste väl felen åtgärdas. Oavsett vem som bor där. Eller hur?

Ett ointressant kvasiproblem!

Stoppa Arbetsgivarbristen!

Jag bor ute i ett villa område och jag verkligen njuter av att sitta ute i min trädgård och höra hammarslag från ett håll, en cirkelsåg från ett annat och så vidare. Hade det varit alldeles tyst och lugnt, bara fågelkvitter i området så hade nog min ångest ökat för då skulle något vara fel.

Skribent påstår att renoveringarna är en pengafälla men så är det inte. Att köpa ett hus och sedan inte sköta underhållet av huset är en riktigt dålig ekonomisk affär.

van Luik konstaterar att 30% tycker det är viktigt med ett hem som imponerar och anstränger sig för att göra en höna av det. Men de flesta av oss räknar snabbt ut att de återstående 70% inte delar den åsikten. Med andra ord, knappt en tredje del av de tillfrågade tyckte det var viktigt med ett imponerande hem.

Frågan är varför van Luik känner behovet att strö lite jante över de som de som renoverar och inreder.