Nyliberala floskler är inte lösningen på bostadsbristen

Men varför ska man ha en lägre kostnad för sin bosta för att man hyr den? Vari ligger logiken? Varör ska vi inte isåfall införa priskontroll och kösystem till bostadsrätter och villor samtidigt?

Anledningen till att systemet packar ihop är att man har en normal marknad för köpt boende och en annan för hyrt boende med avsevärda skillnader i hur mycket det kostar att bo.

Antingen får man reglera hela klabbet - eller så får man införa marknadshyror.

Systemet man har nu är som att man skulle säga att du kan köpa el till marknadspris - men om dina föräldrar ställde dig i den separata elkön 1978 så får du köpa el för halva priset - givetvis skulle en sådan abnormt korkad konstruktion leda till fusk. Vinsterna är för stora för att man ska kunna bevaka bort fusket.

I jämförelser med andra städer runt om i världen så hamnar Stockholm om och om igen bland toppen när det gäller höga hyror, svårighet att skaffa lägenhet särskilt för unga, låginkomsttagare och äldre, omfattande svart marknad, låg nybyggnation särskilt med tanke på tillväxt och befolkningsökning etc etc.

Man skulle nästan kunna tro att allmännyttan fungerar sämre än marknadshyror.

Men så kan det ju inte vara. Istället är det alltså brist på förbud som är problemet.

För mig är det självklart med marknadshyror. På bostadsrätts- och villamarknaden, där marknaden sätter priserna, är det i princip aldrig brist på objekt eller tomma objekt. På hyresmarknaden, där politikernas fingrar inte kan hålla sig borta, är det ofta brist på vissa håll och överskott på andra.

"Bostaden ska vara en social rättighet", skriver Emilia Bjuggren. Ja, kanske det, men alla som vill kan inte bo billigt innanför tullarna i Stockholm. Alla kan helt enkelt inte få allt.

Marknader som regleras av politiker fungerar i stort sett alltid sämre. Minns i gamla DDR, där man fick stå i kö i en massa år för en Trabant. Nu kan man köpa vad man vill direkt. Förmodligen skulle bostadsmarknaden i Stockholm också genomgå en liknande förändring, om de borgerliga vågade ta ett fullt steg mot marknadshyror och sossarna inte fick något att säga till om.

Dessutom är jag förvånad att 54 procent av "millarna" (hittills) är arga på marknadshyror. Tycker ni som är arga att politikerna också ska bestämma kostnaden för villor och bostadsrätter? Kanske på mat och kläder och andra nödvändigheter?

"I slutändan är den enda moderna och hållbara lösningen på bostadskrisen är att bygga bort den."

Floskler och åter floskler, Emilia Bjuggren. Du kan inte bygga bort bostadsbristen inom en rimlig framtid tid, det finns helt enkelt inte resurser till det och ekonomin skulle inte klara av det heller.

Stalinistiska femårsplaner funkar inte.

Nej, grundorsaken till bostadsbristen är befolkningsökningen.

Den enda "moderna och hållbara lösningen" är att vända befolkningsökningen till en minskning. På så sätt kommer snart bostadsmarknaden att upphöra vara en spekulationskarusell som bara gynnar bank- och finans.

Och om det nu är Stockholm som är i fokus vore det också verksamt att flytta ut statlig verksamhet från staden för att lindra infarkten istället för att förvärra den med ännu mer folk.

Vi kan ju börja med att byta huvudstad och sen flytta ut statliga verk och bolag i lämplig takt.

Helt rätt Emilia Bjuggren!

Jag vill kommentera ett par saker, dels för att jag jobbar med bostadsprojektering i Stockholm, dels för att jag aldrig vill ge upp hoppet att polletten ska trilla ner hos "förståsigpåare" som tror på marknadshyror.

Din parallell till borättsproduktion är helt relevant. Oavsett vinstnivå kommer svenska bostadsproducenter aldrig att bygga ikapp bostadsbristen. Varken med bostadsrätter eller hyresrätter. Det skulle sänka priset, minska vinstnivån och betraktas som tjänstefel.

En marknad där övervinster och varubrist balanseras av ett ökande utbud kräver att producenterna inte kan kontrollera utbudet. Det är elementär ekonomisk kunskap som lustigt nog verkar saknas i svensk allmänbildning. Elbolag, bostadsproducenter och andra aktörer i oligopol kontrollerar utbudet, samarbetar med sina medaktörer och blockerar nyetablering av konkurrenter. På sådana marknader är den enda regulatorn priset. Priset höjs tills efterfrågan är lika liten som tillgången.
På bostadsmarknaden i expanderande storstäder finns det bara ett sätt att hindra de etablerade aktörernas begränsning av utbudet och det är att bygga i offentlig regi.

Din förhoppning till kommunens markanvisningsinstrument är tyvärr för optimistisk. Stockholms mark- och exploateringskontor letar förtvivlat efter nya aktörer men med undantag av småhusproduktion kan dom bara existera med de stora byggföretagens goda minne. Dom stora äger all byggmaterialindustri och bestämmer nykomlingarnas utgifter.

Din hänvisning till byggkostnaden är bara relevant för offentligt byggande och för egen produktion privat eller i förenings- och stiftelseform. På marknaden har priset inget med kostnaden att göra.

Jag håller med om din syn på bostaden som en rättighet, men det argumentet biter inte på marknadsliberaler. Dom tror att rättighet betyder diktatur.

Lycka till mot marknadsfundamentalismen.

#5 Olof Lindberg. Vi har historiens snabbaste befolkningsökning i Sverige idag. Att tro att det går att starta några AMS-projekt för att bygga ikapp med den befolkningsökningen är inte realistiskt.

Det krävs realresurser, maskiner, energi, råmaterial osv, dvs sådant som redan är dyrt och som blir ännu dyrare om efterfrågan ökas.

Sen tillkommer drift och underhåll av alla nya hus som kommer att driva upp bristen ännu mer.

Grundproblemet är och förblir överbefolkningen.

Lustigt S-tal om floskler. Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Veronica Palm kräver att det ska byggas fler bostäder. Hon är ordförande i Stockholms arbetarekommun. Hon kan väl ta ett snack med sina partikamrater bland Stockholms stads oppositionsborgarråd. Istället för en lyxvilla i ett av staden "finare" villaområden finns det dom som vill bygga ett flerbostadshus i området. Men det säger Socialdemokraterna nej till. Det är uppenbarligen bara floskler det handlar om när S kräver fler bostäder.

Lustigt S-tal om floskler. Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Veronica Palm kräver att det ska byggas fler bostäder. Hon är ordförande i Stockholms arbetarekommun. Hon kan väl ta ett snack med sina partikamrater bland Stockholms stads oppositionsborgarråd. Istället för en lyxvilla i ett av staden "finare" villaområden finns det dom som vill bygga ett flerbostadshus i området. Men det säger Socialdemokraterna nej till. Det är uppenbarligen bara floskler det handlar om när S kräver fler bostäder.

Bo T:
Skapelsens slutliga produkt? :-)

KDs dröm är att man gjorde som på för länge sedan - en stor kärnfamilj där barnen växer upp till de är 30 och har samlat ihop en halv miljon eller haft tur och fått arv för att sedan flytta in till städerna.

Så fungerar inte dagens samhälle med den dynamik som finns där studier måste bedrivas på andra orter, jobben flyttar och bostadsorten numera förändras ständigt eftersom antalet flyttar förmodligen blir lika frekvent som jobbytet i sig - man är mobil.

Bostadsseggregation är inget att skoja om - det kan få katastrofala konsekvenser å så sätt skapas ännu större klassklyftor och risken är stor att vi får högre brottslighet, kriminella gäng och att motsättningar mellan människor ökar.

Kul att se en Socialdemokrat kritisera monopol och oligopol!

De vanliga S-kraven på ännu mer politiker-kontroll bemöts enkelt genom att påpeka att artikelförfattaren inte har något exempel på en het bostadsmarknad där regleringar fungerat...

Det är omöjligt att planera en så komplicerad process som boende som styrs bl.a. av mode, arbetsplatsers placering och psykologiska nycker.

Hur kan man då lösa bostadsproblematiken? Stockholm är ju en gles småstad jämfört med riktiga städer -- det finns massor med plats för bostäder och kommunikationer. Det borde vara enkelt att bygga.

Mitt förslag:
Istället för att skrika efter mer reglering, lös istället de kända problemen -- dålig konkurrens, skatter, avgifter, lagstiftning och fackföreningar.

Det där är bara dumheter.

För det första är visserligen tak över huvudet en mänsklig rättighet, men underprisade hyresrätter med toppläge i Stockholms innerstad är det sannerligen inte. I så fall kan vi lika gärna prisreglera gåslever och sportbilar också eftersom mat för dagen och fri rörlighet är mänskliga rättigheter. Inför riktade bidrag istället så lyfter vi de fattigaste till en skälig nivå utan att sabotera marknaden

Dessutom vill skribenten lösa problemen på bostadsmarknaden genom ännu mer av det som orsakat dagens situation, nämligen klåfingrig politik.

Det är uppenbart att hyresregleringen orsakat bristen på hyreskontrakt i Stockholm genom att väldigt många vill ha centralt boende till underpris, men nästan ingen vill tillhandahålla det.

Vad gäller byggande i allmänhet så är det uppenbart att fackliga särintressen -- med direktkanal till samma socialdemokrater som skribenten företräder -- har minskat konkurrensen i byggbranschen genom protektionism och därmed tvingat fram högre priser med minskat byggande som följd.

Ifall någon glömt så har fackbossarna bland annat lanserat fjantiga reklamkampanjer som framställer utländska konkurrenter som prostituerade, samt utsatt baltiska kollegor för ren mobbing i samband med den s.k. Lavalaffären.

Om vi vill rädda Stockholms bostadsmarknad så ska vi inte ha mer utan mindre av orättvisa specialregler och politrukpåfund. Det gynnar ändå bara särintressen, på det övriga samhällets bekostnad.

Olof Lindberg.Jag tror inte att marknadshyror kommer eliminera bostadsbristen. Det har jag aldrig påstått. Bostadsbristen kan i någon inte elimineras. Det är inte möjligt. Bostadsbristen i storstäderna är en produkt av en dynamisk arbetsmarknad, stor befolkningsökning, stor invandring och att storstadslivet uppenbarligen lockar många.

Dessa faktorer snarare förstärks än försvagas ju större befolkningen blir. Ju mer som byggs desto större blir bostadsbristen om man ska hårddra det hela lite.

Det är klart att om vi öppnar varenda område i storstäderna för byggnation och på Spanienmanér häller tiotals procent av NP i att bygga bostäder så är det teoretiskt möjligt att "bygga bort" bristen - men det kommer med långt mycket större negativa konsekvenser - kanske mest synligt en kraschad fastighetsmarknad men också en massiv missallokering av resurser.

Mitt stöd till marknadshyror grundar sig alltså helt enkelt i att jag inte tror att det är möjligt att uppnå vad Bjuggren vill och att marknadshyror är det minst "smutsiga" systemet för att tilldela fastighetsbeståndet. Dessutom har marknadshyror den enorma fördelen att det alltid kommer finnas lediga hyreslägenheter att tillgå i Stockholm. Precis som det gör i London eller Paris - trots betydligt större bostadsbrist.

"The problem with socialism is that eventually you run out of other people's money [to spend]."

Marget Thatcher...

say no moore.....

Det som ofta glöms bort i debatten om marknadshyror är att även stadsplaneringen måste bli mer tillåtande. Marknadshyror har ingen eller liten effekt om stadsplanerarna förbjuder eller kraftigt reglerar nybygge. Med dagens överreglerade stadsplanering hade marknadshyror inte fungerat bra - befintliga lägenheter hade ökat i pris samtidigt som inga eller väldigt få nya lägenhetsbyggnader hade byggts eftersom stadsplanerarna/politikerna förbjuder det. Det måste till exempel få lov att byggas på höjden - att bygga en lägenhetsbyggnad på 4 våningar skapar ju inte särskilt många lägenheter.

Bra.
Om man inför marknadshyror kommer en stor del av människors disponibla inkomster att gå till fastighetsägare, och undandras från privatkonsumtion. Det kommer att försämra omsättningen på varor och tjänster i regionen, med ekonomisk nedgång som resultat.

Bygg billigare, en bit ut från city och bygg bra kommunikationer. Allmännyttan kan ju bygga för sina mångmiljonvinster.

Förståsigpåare#13
Om alla marknadsförespråkare var lika rättframma som du skulle den här debatten vara lättare att föra.
Marknadshyror kommer inte att lösa bristen på bostäder i våra innerstäder. Vi är överens om det. Marknadshyror är ett instrument för att ändra fördelningen av de tillgängliga bostäderna.
Du tycker att det är mindre smutsigt. Än vadå? Kösystem? Släktrelationer? Kontakter? Svarta pengar? Tur?
Det är ju, med undantag av kösystemet exakt samma faktorer som avgör vem som har råd att köpa sin bostad eller att betala mycket höga hyror.
Kösystemet har å andra sidan den goda egenskapen att mildra den sociala segregeringen.
Marknadshyror har två samhällsskadliga konsekvenser. Att öka utrensningen av mindre resursstarka människor från socialt stabila områden och att öka boendekostnaden för alla oavsett boendeform. Ökad lönsamhet för med sig inflation i huspriser, entreprenadpriser, byggmaterial och hantverkslöner.
Det enda vi som inte äger hyresfastigheter skulle vinna var att slipper reta oss på att någon bor billigare än vi utan att äga sin bostad.
För visst är det konstigt att folk kan gräma sig över att någon haft turen att hyra en rimligt billig bostad i innerstan men står ut med att väldigt många bor nästan gratis i sina ägda bostäder om dom köptes i rätt tid eller damp ner som gåva av pappa eller arv från farmor.

O Lindberg: Ingenting kommer lösa bristen på bostäder i våra storstäder - marknadshyror är bara en av hundratals föreslagna men overksamma reformer.

Vidare så är fördelarna med marknadshyror två:

- Man slipper en kontrollapparat. Det löser sig själv genom prissättning. De flesta yngre som bor i innerstaden gör det därför att de skaffat sig en utbildning, skaffat sig ett jobb och tagit ett stort lån. Visst finns det en del som löst det med ärvda pengar eller fastigheter - men de är försvinnande få.

- Och den kanske viktigaste fördelen, den förbättrar ekonomins verkningssätt då den gör flyttar lättare. Så länge en arbetsgivare är beredd att betala en lön som räcker till så kan vem som helst snabbt och lätt flytta till en storstad. Så är inte fallet idag.

Sedan är det givetvis en bonusfördel att man slipper reta sig att en liten elit av ändå välbesuttna med rika föräldrar får bo billigare i innerstan. För i min erfarenhet av att växa upp i Stockholm är det sannerligen "mindre resursstarka människor" som sitter på hyreskontrakten i Stockholms innerstad eller närförort. Det är folk som lika gärna kunde ha köpt en bostadsrätt men väljer att inte göra det eftersom deras föräldrar satte dem i kö i tid.

Och inte nog att dessa resursstarka människor får ett subventionerat boende. Deras boende subventioneras av de PÅ RIKTIGT resurssvaga människorna i ytterförorterna. Och så har de mage att klä sitt försvar för sina ärvda fördelar i omsorg om de resurssvaga.

De resurssvaga kommer ALDRIG få ta del av de förmånliga villkoren i innerstadshyreslägenheter. Precis som resursstarka köper bostadsrätter så kan de även se till att de eller deras barn hamnar först i alla tänkbara kösystem. Att tro något annat är ohyggligt naivt.

Ska givetvis stå "...sannerligen INTE..."

Jag håller med om att det är för enkelsprårigt att säga att problemen på Stockholms bostadsmarknad försvinner automatiskt om vi om vi avskaffar hyresregleringen. Men hur man än vrider och vänder på det så är det ju inte "nyliberalismen" som har skapat de problem som bevisligen finns på Stockholms bostadsmarknad. Vi har haft en socialdemokratiska bostadspolitik under mer än 50 år, även under borgerliga mandatperioder. Det är den politiken som nu har nått vägs ände.