Lagstifta om partibidragen

Frågan om att inte öppet redovisa partibidragen i Sverige har varit en samförstånds i svensk politik länge. Socialdemokratarna och Moderaterna har mer eller mindre enats om att inte jaga varandra mer än nöden kräver i respektive finansieringsfrågor. Inte förrän en allt mer spiltttrad socialdemokrati fick vind i segeln av GRECO:s initiala kritik, vände i frågan och började kräva öppen redovsning tog det faktiskt fart i debatten.
Med alla partier emot sig utom SD har Sofia Arkelsten inget val än att öppna för öppen redovisning av partifinsiering. Helt riktigt kräver hon samtidigt att socialdemokratarnas massiva inkomstflöde från LO måste problematiseras och åtgärdas.

Men det är inte värdigt en demokrati att partier träffar "överenskommelser" istället för faktiskt lagstiftning. Inte minst när riksdagens två största partier har varsitt uppenbart särintresse att värna i frågan. En överenskommelse riskerar att bli både ihålig och ge marginella effekter. För att frågan ska träffa både omfattning av bidraget och öppenhet om givaren bör man inom ramen av en lagstiftning istället gå längre och genomföra begräsningar precis för hur mycket pengar ett parti eller kandidat får lov att ta emot av enskilda donatorer, såväl privatpersoner som organisationer.

Det är givet att moderaterna såväl som SD, vilka också motsätter sig transparens i frågan, oroas över att det kan sina i kassorna om donatorerna tvingas redovisas. Det givna skälet för Moderaterna är givetvis att man ställer LO's massiva pengabidrag till Socialdemokraterna i relation till att man tar emot stora donationer från andra intressen. Att socialdemokraterna tar emot pengar från LO's medlemmar som bara till lite mer än hälften röstar på de rödgröna partierna Det är givetvis horribelt att LO donerar gratis arbetskraft och i sammanhanget gigantiska pengasummor från sina medlemsinkomster, tänkta att gå till att bevaka de organiserade arbetstagarnas intresse till socialdemokraterna.

I ljuset av att väldigt få av dem som arbetar faktiskt röstar på Socialdemokraterna ter sig partibidraget från LO som både parodiskt och oetiskt. Det går inte 2011 att med den intellektuella hederligheten i behåll hävda att socialdemokratin bevakar arbetstagarnas intressen när valmanskåren har avfärdat dem som ett särintresse för de som saknar ett arbete. Men framförallt ligger det ett demokratiskt värde i ordningen att partierna blir lite fattigare. Innovationskraften och incitamenten att verkligen möta folket och få fler enskilda personer snarare än stora organisationer att bidra med pengar kommer att öka om klumpsummorna minskar. En skattesubvention är ytterligare ett sätt att öka den benägenheten bland allmänheten.

Den 12 april lekte Dagens Arena med tanken på att Per Westerberg skulle köpt sin post som talman varpå moderaterna skulle fakturera honom 3 miljoner årligen. Det är givetvis oetiskt att slänga ur sig den typen av exempel på personnivå men det enda sättet att faktiskt utesluta att det är så är att öppet redovisa inkomstkällorna. I dagens Sverige är dörrarna mellan konsultverksamheten, media och politiken vidöppna och i stort sett ogranskade av allmänheten, det gäller såväl bland folkvalda som politiska tjänstemän.

Givet att lobbning inte alls hunnit bli vedertaget i Sverige på samma sätt som i andra länder kräver det en extra stor öppenhet och ansvarstagande av partiledningarna i riksdagspartierna att upplysa och vara självkritiska. Sofia Arkelsten (M) hamnade själv i en medial situation då hennes lojalitet efter bjudresor kunde ifrågasättas av media. Man kan tycka att det är orimligt att väcka frågan om hon skulle vara "köpt" av enskilda bensinsbolag till priset av en flygbiljett, men det bästa för politiken och politiker är att möjligheterna att ens väcka misstanke undanröjs.

Det måste vara möjligt att från journalistiskt håll kunna kartlägga och undersöka vilka som har makten och hur de fått den. Att redovisa partibidragen öppet en del i att värna öppenheten och på lång sikt kommer alla partier inklusive Moderaterna att vinna på att så omfattande så möjligt undanröja element som ligger nära eller kan klassas som någon form av korruption. Det innebär givetvis att även socialdemokraternas bidrag från LO måste begränsas. Eftersom det är uppenbart att det inte kommer att ske självmant krävs det en generell lagstiftning i frågan.

Att få ihop en riksdagsmajoritet för att införa ett generellt regelverk som både begränsar mängden bidrag och ställer krav på öppenhet ter sig inte alls omöjligt. Ett regelverk är både effektivt och mer lämpligt för en demokrati. Att förespråka ökad öppenhet och samtidigt göra upp i insynsfria överläggningar rimmar illa. Sofia Arkelsten bör vis av erfarenhet bevisa att hon verkligen menar att Moderaterna ska ta ett fortsatt kliv i riktning åt att mota tillbaka möjligheter från politiska motståndare och medier att på riktiga eller oriktiga grunder kunna fatta misstankar om korruption.

Med en generellt lagstiftningen som dessutom begränsar storleken på bidragen kommer man samtidigt till bukt med LO's partibidrag till socialdemokratin. Om Moderaterna menar allvar med att dirva allmänintresset i svensk politik är lagstiftning på det här området en helt avgörande symbolfråga.

Charlie Levin (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35600

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet är att de som borde driva den här frågan, pressen, växt ihop med den politiska klassen. Journalistpartiet är den mäktigaste och den i särklass minst demokratiska aktören i sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2011-04-28, 14:25

Utmärkt debattartikel som bör resultera i en flerpartimotion för lagstiftning om begränsning och redovisning av bidrag till politiska partier enligt europeiska standards. Man skall inte kunna köpa sig till politiskt inflytande. Sverige skall väl inte vara sämre än andra EU-länder.

Permalänk | Anmäl #2 Mose Apelblat, 2011-04-28, 18:03

Ja det är absolut rimligt att partier som ska leda landet och ta beslut som påverkar Sveriges ekonomi och säkerhet ska redovisa sina sponsorer. Dessa miljardärer som ofta privata sponsorer är ger ju inte bort pengarna som en välgörenhet utan givetvis i egna intressen.

Permalänk | Anmäl #3 Andersx Carlsson, 2011-04-28, 19:03

Underbart - tack för en förnuftig och sansad artikel utan retoriska klyschor och överdrivna paralleller.

Permalänk | Anmäl #5 Christer P, 2011-05-01, 18:20