Kvinnor och barn får betala priset när freden ska bombas fram

Vad hände i Srebrenica när världen vägrade ingripa?

Det enda som kan skilja den här artikeln från att säga till ett golfproffs "du skulle ha siktat lite mer åt höger" är om artikelförfattaren kan plocka fram en artikel med konkreta och effektiva åtgärden som hon föreslog specifikt för Libyen i god tid innan den arabiska våren startade. Är det här kvinnors sätt att laga i världspolitiken så säg?

Låt mig i så fall bidra med att Japan borde stängt ned Fukushima i god tid före tsunamin.

Obs: fler män än kvinnor dör i krig. Kvinnor och barn dör i små antal i jämförelse med män.

Kvinnor och barn råkar illa ut i krig och konflikter.
Men män skadas och dödas i betydligt större antal.
Mot den bakgrunden så undrar jag om debattören
ser ett högre värde på kvinnor än män? Barn har
ett högre skyddsvärde än BÅDE kvinnor och män.
Det är vi nog överens om men...

Så kvinnorna får det bättre om vi låter Ghadaffi hållas, och troligtvis "vinna" kriget!

Ja kanske är det så att de har det bättre. Islamister kanske kommer till makten och valet mellan dessa människofientliga typer och folkets fiende Khadaffi kanske ändå blir Gadaffi!

Ja det finns olika stavningar på hans namn, därför lekar jag med bokstäverna:

PTA skriver:
"Bestående fred kan aldrig byggas med militära medel. Det går inte att bomba fram skydd av civila och inte heller demokrati. Det internationella samfundets skyldighet att skydda blev åberopat i sista stund då krisen redan var ett faktum. Hur ska dock ansvaret att beskydda implementeras när krig redan brutit ut?"

Hon har alldeles rätt: det går inte att bomba fram skydd av civila. Samtidigt har hon helt fel: det går alldeles utmärkt att bomba fram fred. Tänk på Japan i slutet av Andra Världskriget: när USA gjorde det smärtsamt uppenbart att de kunde radera Japan från världskartan gav även de mest militanta japanska militärerna med sig, och Japan kapitulerade. Formellt sett villkorslöst, men det var underförstått (och tydligen accepterat av USA) att kejsarfamiljen fick behålla sin position.

Frågan blir då: vad kan världssamfundet, som hon verkar lägga en hel del ansvar på, göra för att skydda civila libyer? Det är nog en fråga som världssamfundet har funderat länge och väl på.

Historiskt har det funnits ett svar: världssamfundet gör ingenting aktivt, utan tar hand om de flyktingar som tar sig till andra länder. Det kan låta fegt, men det är ett enkelt sätt att agera: världssamfundet tar inte ställning i den interna konflikten, tar inte sida för varken sittande regeringen eller upprorsmakarna.

Det är först på senare år som världssamfundet verkar ha tagit sig möjligheten att agera aktivt i konflikter som inte korsar nationsgränser.

Och jag förstår varför: det är inte enkelt att dra in med stridande trupp och skilja två parter i en konflikt åt, och ännu svårare blir det när parterna krigar inom ett och samma land. När världssamfundet inte kan peka på en sedan tidigare etablerad linje på kartan för att skilja parterna åt blir det väldigt svårt.

Och i detta sammanhanget betyder ordet "svårt" detsamma som "dyrt både i materiel och manskap". Den första instans jag känner till där världssamfundet gick in i en nationell konflikt är Cypern, och vad jag vet är den frågan inte löst än, 30 år senare...

Och vad gäller "skydd av civila" så är frågan om det går att bomba fram eller inte. PTA har helt rätt, som jag erkänt redan. Men utan att ha soldater på marken kan det internationella samfundet inte göra något aktivt. Det går dock att bomba fram mindre våld: om det internationella samfundet bombar alla tyngre vapen de kommer åt kommer konflikten att trappas ner, och bli mindre våldsam: det går helt enkelt inte att åstadkomma lika mycket förödelse med en AK74 som med en haubits.

Summa summarum: utan att blanda in fotsoldater kommer konflikten i Libyen (och alla liknande konflikter) att fortsätta tills ena parten vunnit, eller landet delas. Och jag tror inte att någon politiker vill sätta in marktrupp i vad som egentligen är en intern konflikt: se vad världen har åstadkommit med Irak och Afghanistan. Det har hittills kostat många liv, enorma mängder pengar och inte gett särskilt mycket utbyte i form av permanent fred och demokrati: demokratin finns, men ser ut att halta betänkligt och freden finns fläckvis.

Vad gäller det internationella samfundets ansvar undrar jag en sak: _har_ det internationella samfundet något ansvar i en konflikt inom ett land? Hittills tror jag att världssamfundet varit nöjt med svaret "Nej". Men det börjar kanske ändras till ett "Jo, något ansvar". Insatsen i Libyen verkar vara inriktad på att avväpna regeringen, så att den inte förfogar över stridsvagnar, artilleri, flygplan/helikoptrar och andra tunga vapen. För mig framstår det som en vettig kompromiss: det är (någorlunda) enkelt att slå ut tunga vapen från luften och det ser till att regeringen inte kan åstadkomma särskilt mycket skada.

Att sniffa på sanning men ej utala den är ej gott nog. Inte i dessa tider.

Hahahaha... skrattade jag, när jag läste i ingressen :
"Den internationella skyldigheten att skydda borde istället tillämpas genom förebyggande arbete för att nå hållbar fred och säkerhet för alla, inklusive kvinnor".
Det är tomt prat, och författarinnan står naturligtvis helt svarslös inför frågan vad som ska göras när det "förebyggande arbetet" inte har resulterat i den eftersträvade "hållbara freden".
Men problematisering har de skönsnackande "fredsvännerna" aldrig gillat.

Är denna text defnitionen på menisglösa floskler? Eller fanns det några konkreta åtgärder som Petra arbetade för att EU, FN eller någon annan internationell organisation skulle utfört gentemot Libyen innan revolutionen?

Tack så mycket för en sansad röst i all denna krigshets och förvirring!

"Bestående fred kan aldrig byggas med militära medel. Det går inte att bomba fram skydd av civila och inte heller demokrati. "

Självklart är det så!

Och självklart är det endast imperialistiska intressen som styr västmakternas agerande.
När människor massakreras i Bahrain ser man mellan fingrarna eftersom regimen är västvänlig, men i Libyen ser man en chans att få en ny regim som kan ge oljekontrakten till väst istället för till Kina eller afrikanska länder.

Jo,det var ju en vacker artikel. Jag saknar bara en specifikation på exakt vad det "förebyggande arbetet" skulle bestå av?

I övrigt så känns det iaf skönt att veta att även krig- precis som arbetslöshet, miljöförstöring, stress,nedskärningar , våld och en hel del andra frågor- nu har reducerats till en kvinnofråga.

Det här är bland det mest banala och naiva jag har läst i hela mitt liv! Till brädden fylld med entusiasm och patos men dessvärre sprucken botten i intelligenstunnan.

"Bestående fred kan aldrig byggas med militära medel. Det går inte att bomba fram skydd av civila och inte heller demokrati."

Om man med detta menar någonting annat än "Det går inte att bomba någon till liv" så är det en tes man bör lägga fram bevis för och inte bara acceptera som ett axiom. Påstår du på allvar att fred aldrig har vunnits genom krig?

"Ett exempel är att våldtäkt endast ses som ett skäl för intervention om det sker som del av etnisk rensning eller folkmord."

Det sker våldtäkter i Sverige också, bör världssamfundet ingripa för att förhindra dem? Och förresten, vi kan ju inte bomba bort våldtäkterna (antar jag) och militära maktmedel har ju aldrig lett till någonting gott i mänsklighetens historia så hur exakt skall vi komma tillrätta med det tycker du? Skall vi kanske utbilda bort det? Om bara alla får gå i rätt skola så kommer väl ingen våldta? Måhända något vackert kulturprojekt? Eller kanske bara säga till på skarpen? Vad exakt vill du att världssamfundet skall göra för att undvika att konflikter av den här typen eskalerar?

"Under "den arabiska våren" har det funnits tillfällen då fredlig förändring verkade möjlig. Protester i flera länder övergick i revolution och tusentals individer gick ut på gatorna för att kräva demokrati och mänskliga rättigheter. De som länge gett sitt stöd till diktatorerna hade inget att sätta emot folkets vilja och regimförändringar i Tunisien och Egypten var ett faktum. Hur har vi gått från dessa ögonblick, till krig i Libyen, våldsamma förtryck i Yemen, Bahrain och Syrien, och det snabbt kvävda upproret i Saudiarabien?"

Ja hur kan detta ha hänt? Jag har en hypotes! Det handlar i grund och botten om olika länder. För den oinsatte så syftar alltså inte begreppet "Den Arabiska våren" på ett specifikt land (Arabien). Det finns alltså ingen homogen landmassa med en lika homogen folklig massdito som "upprorar" sig lika mycket mot exakt likadana ledare i olika delar av landet.

Nej det handlar om olika populationer med olika nivåer av folklig resning samt olika ledare med olika grad av barbari. Jag förstår att det kan vara svårt att hänga med här om man är van att se världen i enkla begrepp. Media har ju pratat om "Det arabiska upproret" och att det skulle kunna röra sig om en varierad företeelse spridd över hundratals mil och över olika länder med väsentligt olika förutsättningar ter sig ju inte naturligt eftersom allting klumpas ihop till ett begrepp. En annan aspekt är tidsaspekten. När en regim faller känner dess närliggande grannar kanske att det är dags att ta i med hårdare maktmedel för att stävja upproret i dess linda?

"Skyldigheten att skydda utgör en unik möjlighet att se människor i konfliktområden som relevanta aktörer snarare än som offer för omständigheter. Hållbar och verklig säkerhet kan bara uppnås när människor erkänns som aktörer i sina egna liv. Detta gäller inte minst för kvinnors säkerhet."

Vad betyder ens det här? Se dem som "relevanta aktörer" istället för "offer för omständigheter"? Kan man inte göra både och? Är inte alla människor i en krigszon "offer för omständigheter" och är de inte alla "relevanta aktörer"? Och vad tillför det? Vad föreslår du att man skall göra? Man skall inte använda militära maktmedel men man har ett unikt tillfälle att se människor i konfliktområden som en "relevant aktör"? En relevant aktör som man skall hjälpa hur då?

Verkligt beskydd kan bara åstadkommas genom långsiktigt förebyggande. Detta är det väsentliga budskapet med skyldigheten att skydda. Redan 1915 kunde den internationella kvinnokonferensen i Haag konstatera följande: "Att argumentera för att krig är oundvikligt, är både ett förnekande av intellektets suveränitet, liksom ett svek av människans djupaste instinkt"

Jag tror att du har missförstått dina föregångare. För det första talar de om "krig" inte ett specifikt krig. Det som deras uttalande sannolikt åsyftar är tanken att krig mellan nationer (i det här fallet Europas) var något naturligt återkommande och som aldrig någonsin skulle försvinna, att det var en naturlag att "våra nationer kommer kriga." Att hävda något sådant är att förneka intellektets suveränitet då det säger att krig är någonting i botten mänskligt och som vi aldrig kommer kunna komma ifrån. Att det sen skulle vara ett svek av "människans djupaste instinkt" är så oerhört subjektivt att det naturligtvis inte går att säga någonting om riktigheten i det.

Slutligen, det är inte säkert att de har rätt men de hade i alla fall någonting vettigt att säga. De vände sig emot den förhärskande tanken att "krig måste finnas" genom att fråga sig "varför då?". Är inte människans intellekt starkt nog att inse att krig inte nödvändigtvis är den enda vägen framåt? Det de inte säger är att militära maktmedel alltid är fel och att krig per definition är något orätt.

För att försöka sammanfatta all den galla jag har spytt ur mig den senaste tiden så blir det kort och gott detta. Jag är sorgsen över att militära medel används och att det går ut över alla relevanta aktörer. Jag önskar att man arbetar långsiktigt med dessa frågor så att man aldrig någonsin hamnar i en situation där militära medel "måste" användas.

Men jag tror inte att vi är där. Jag tror inte att vi bara kan arbeta långsiktigt och strunta i nuet. Om någon våldtar en kvinna i min närhet så kommer jag inte försöka arbeta långsiktigt för att få bort alla våldtäkter utan jag kommer agera i stunden för att få bort just denna våldtäktsman från just denna kvinna. Det förhindrar inte att jag också vill arbeta långsiktigt, att jag vill få bort grundproblemet. Men det är livsfarligt att inte inse att man måste göra både och! När situationen kräver det måste man arbeta reaktivt och inte bara proaktivt.

Jag lämnar med en sista fråga. Lämna bakom dig alla tankar om vad du tror ledde fram till den nuvarande situationen i Libyen. Det kan sannolikt vara värdefulla lärdomar och du kanske kan använda dem för att undvika liknande händelser i framtiden, men Libyen är det där är just nu. Vad vill du göra åt det? Kan du ge mig ett enda förslag för att lindra (inte bota) civilbefolkningens lidande som inte innebär militära maktmedel?

Var inne och tittade på Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets hemsida. Under valet _Engagera dig_ fanns fyra alternativ varav ett är _Bojkotta israeliska varor_.
Jaha, så var det med den organisationen. Gamla vanliga vänsteridiotin m.a.o.
Allt är som vamnligt USAs och Israels fel.

Petra Tötterman Andorff,
Vad har du för vetenskapligt stöd för påståendet att "det är farligare att vara kvinna än soldat i dagens konflikter"? Har du några tillförlitliga siffror på hur många som drabbats av våld i Libyenkonflikten, av respektive kön? Jag googlade, men hittade väldigt få siffror och ingen som delades upp i kategorierna män-kvinnor eller vuxna-barn.

Jag betvivlar inte att det kan vara "en etablerad sanning" i olika kvinnogrupper och feministiska sammanhang att kvinnor och barn drabbas värst, men vad grundar du detta påstående på? Är det hur många som drabbas av någon form av våld du tänker på, eller är det hur allvarligt våldet är? Vad anser du då i så fall vara värst: att bli dödad i strid eller att bli våldtagen?

Du avslutar vidare din artikel med att citera den internationella kvinnokonferensen i Haag:

"Att argumentera för att krig är oundvikligt, är både ett förnekande av intellektets suveränitet, liksom ett svek av människans djupaste instinkt".

Jag vill inte heller tro att krig är oundvikligt, men även om jag håller med om att förebyggande fredsarbete är viktigt för att undvika att det går så långt som till våldshandlingar, så gör tydligen inte alla kvinnor det. Enligt Expressen lär Huda Ben Amir, kallad "Khadaffis bödel" (tidigare borgmästare i Benghazi och nu vid Khadaffis sida i Tripoli), ha sagt:

"- Vi behöver ingen diskussion, vi behöver hängningar."

http://www.expressen.se/nyheter/1.2358253/khadaffis-bodel-en-hatad-kvinna

"Kvinnor kan" alltså många olika saker... ...och de "säkerhetshot" som "civilbefolkningen med en majoritet kvinnor och barn" utsätts för, kanske rentav också kommer från andra kvinnor?

Läs den här artikeln:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/27/min-spr-kr-rskandidatur-st-r-kvar

"S Permastråhle"...
Ja,ja...

Men din kommentar (#14), "Mr. E Jakulat", var riktigt vettig.

Civilbefolkningen består av en majoritet kvinnor och barn ja, men det beror ju på att de inte tvingas ut i striderna. Vilka drabbas mest, de som tvingas att delta i striderna eller de som kan råka drabbas av dem?

Vad gäller krigshetsarnas ursäkter så skrev jag på newsmill och andra ställen att rebellerna var islamister innan man började bomba. Jag skrev också att bombningarna bara skulle (precis som planerat av bombarna) leda till en lång konflikt.
Jag förutspådde en sak till: Att krigsivrarna skulle komma med just dessa ursäkter samt att de om islamisterna vinner kriget med deras hjälp kommer hävda att "islamister kapade revolutionen" och att "ingen kunde veta det".
Alla födda före 90-talet minns ju hur krigsivrarna debatterade emot de uppfattningar som de nu påstår att ingen kunde veta om Irak och Afghanistan.

Juste millning förresten! Jag tryckte på arg och det registrerades som glad. Precis som när Homer Simpson ska rösta på Obama.

Kvinnor och barn fick betala i andra världskriget också. Precis som män. Men, hade det varit bättre att inte gå emot Hitler? Då hade ju säkert många (ickejudiska) liv sparats. Men priset?

Tack för att vi nu fått ett "genusperspektiv" på konflikten. Tack.

Jag tycker det skulle va bäst om massor av män dog - men inga kvinnor alls!

Skulle 2 miljarder män dö imorgon så skulle jag FIRA med TÅRTA!

som man är det en självklarhet att jag vill ha så få män som möjligt omkring mig...

behöver jag tillägga att jag anti-feminist?

Självklart hade detta kunnat förebyggas. Vi hade kunnat sätta press på alla dessa ledare som inte riktigt vill acceptera mänskliga rättigheter.
Men Ghaddafi bjöds in i finrummet för tio år sedan därför att det råder en felaktig föreställning i den nyliberala världsordningen att demokrati och marknadsekonomi är oskiljaktiga. Detta betyder att vår egen Ewa Björling kan sälja övervakningsutrustning till den libyska regimen utan att ta ansvar för vad den används till eftersom själva affärstransaktonen i sig gynnar demokratin.
Missförstå mig inte, marknadsekonomi är en hyggligt effektiv utgångspunkt för att fördela resurser. Men det är just en utgångspunkt.

Det är detta artikeln handlar om. Vi har en rad med både grundläggande värden och enkla verktyg som vi gärna kompromissar med av olika anledningar. Nu får vi istället göra en kostsam brandkårsutryckning.

Trist att så många hänger upp sig på att hon skriver att kvinnor och barn drabbas hårdast. Det är ju liksom inte de som springer runt med AK-47, flyger F16 eller kör tanks genom Misrata... man skulle ju kunna tänka sig en värld där män har integritet nog att inte lyfta sina vapem för att en annan man med mer grannlåt på bröstet säger så. Det är ju i slutändan ett val man gör.

Stridslystna män går tyvärr alltför ofta igång närhelst tillfälle ges.
Ett stort och allvarligt globalt problem.

Nisse - Problemet är snarare att det dör för få män i strid i det moderna samhället! Det är överskott på män, eftersom det föds fler pojkar än flickor

#26 Marco Diamani

Vill du att fler män ska dö i strid?

#24 Mister J. Tror du allvarligt att Ghadaffi skulle låta sig stoppas av diplomatiska påtryckningar och vapenembargon? Hur som helst, nu är vi här, det som är gjort är gjort. Och han hotar att slakta sin egen befolkning!
Jämförelsen med Egypten och Tunisien tror jag haltar, då deras regimer inte hade samma karaktär som psykopaten Ghadaffis. Inte alla länder har förutsättningar för fredliga revolutioner.

"Vi har en rad med både grundläggande värden och enkla verktyg som vi gärna kompromissar med av olika anledningar. Nu får vi istället göra en kostsam brandkårsutryckning."
Det är ju inte bra skött. Men det intryck jag får av Ghadaffi är att han skulle ha varit lika envis och opåverkbar som Saddam Hussein.

Det är alltid förbjudet med mänskliga sköldar som tyvärr används av både soldater och terrorister i alltför hög omfattning. När krigande beblandar sig med civilbefolkningen och till och med avlossar vapen från bostadskvarter säger krigslagakna mycket klart vem som är den skyldige.

Men ärligt talat!
Många arga män här verkar missa att det är män som slår och våldtar och är pedofiler. det är en man som bestämmer i libyen. vem bryr sig om män dör - det är inte mer än rätt. jag hatar män, det är knappt jag orkar med pojkar.

#1 Marion

Vad hände i Spanien 1936-39?

Tyska Legion Condor kom och bombade, bla Guernica, och hjälpte till att få bort demokratin.

Titta på Picassos tavla "Guernica" så syns det vad som händer i ett bombkrig.