I en nordisk union blir finska ett minoritetsspråk

Varannan vecka dör ett språk! Av världens 7000 språk kommer det bara att finnas hälften kvar i slutet av det här århundradet.

Detta hörde jag i TV-programmet "Världens språk" och fick också lära mig att små språk i Arktis försvinner genom att den smältande isen tvingar människor att emigrera. Leonore Grenoble forskar om arktiska språk och berättade att de arktiska språken bokstavligen smälter bort genom att människor flyttar från trakten och i nya miljöer snabbt tappar sina ursprungsspråk. Trots detta överlever oväntat många språk i storstäderna.

Små språk är alltid hotade. Med den sista brukaren dör språket och innan dess har den enda språkbrukaren svårt att kommunicera i sin ensamhet. Så länge rösten håller kan man höra språket om man har modet att bruka sitt språk och vågar erkänna sin innersta kärna.

Vad är ett litet språk och vad är ett stort språk? I Finland uppfattas finska språket som ett stort språk men utanför landet blir det snabbt ett mycket litet språk.

Språkdebatten i Finland blossar som aldrig förr. Åtminstone utanför Finland. Kanske är det först nu som grannländerna börjar förstå att det finns två nationalspråk i Finland och att svenskan inte bara är en service för svenska turister som besöker landet. Finlands tvåspråkighet är en stor tillgång, framför allt i det nordiska samarbetet, och samtidigt är den förknippad med många vardagliga problem oberoende av vilken språktillhörighet man har som finländare. Det är kostsamt med två språk och det är svårt att behärska två språk som är så olika. Många finländare är enspråkiga, antingen på svenska eller på finska. Det man inte kan är det lätt att ta avstånd ifrån. Det man erbjuds att lära sig, oftast genom skolan, definieras som tvång, men tänker man efter är det en stor tillgång att kunna främmande språk. Att lära sig det andra nationalspråket som första främmande språk öppnar vägen för flera språk.

För de flesta finlandssvenskar är det ganska självklart att läsa finska i skolan. Finlandssvenskarna är en minoritet till antalet och för att kunna leva och verka i landet behöver man kunna majoritetsspråket. Jag är övertygad om att många finskspråkiga har motsvarande syn på svenska språket som tillgång för landet och den enskilda människan.

Nya politiska vindar blåser i Finland. I en demokrati ska man givetvis acceptera valresultatet och kommunicera med alla företrädare som valts in i riksdagen. Men, det är i det vardagliga riksdagsarbetet som det kommer att visa sig vilka partier som har politisk kraft. Jag är övertygad om att många väljare har missnöjesröstat i årets val och kanske blivit överraskade över att det var så många som gjorde samma sak. Man har inte röstat för en politisk agenda utan röstat mot den rådande politiken och samhällsordningen. Detta har de etablerade partierna orsak att noggrant betänka och rannsaka den egna politiken. När det gäller språkfrågan var det endast ett fåtal riksdagskandidater som vågade ta upp språkfrågan och ställa sig bakom de båda nationalspråken. Många uttryckte sig i svepande ordalag och ganska allmänt om nyttan med att kunna det andra inhemska språket.

Några kandidater i Svenska folkpartiet var tydliga i sin ståndpunkt, där vill jag särskilt framhålla Ulla-Maj Wideroos, men finlandssvenskarna behöver tydligt stöd också från de andra partierna som av hävd verkat för finlandssvenska frågor. Det gäller särskilt socialdemokraterna och centern. De finlandssvenska frågorna går över partigränserna och måste kunna lösas gemensamt.  Sannfinländarna var tydliga under valkampanjen och presenterade sin plan för utrotning av svenska språket i Finland. Det är ett naivt synsätt med tanke på att finska språket är litet och brukbart endast inom landets gränser. Att finnarna skulle ha lätt att lära sig engelska och den vägen bli internationalister är en myt. För de flesta finländare är de nordiska länderna närmast och svenska språket är en direkt ingång till hela Norden.

Det är inte så märkvärdigt egentligen! Finländarna kan sägas ha en identitet som uttrycks på två språk. Ingen språkgrupp har mer rätt än den andra att leva och verka i landet. Finland var i tiden en del av det svenska riket och båda språkgrupperna existerade sida vid sida. Det är självklart att båda grupperna har rätt till det egna språket och hittills har kloka beslutsfattare följt och värnat grundlagen som säger att Finland har två nationalspråk. Vi ska komma ihåg att många är tvåspråkiga i Finland men det gäller långt ifrån alla.

Även om svenska språket i Finland är ett nationalspråk så är finlandssvenskarna till antalet en liten folkmängd och därför vana att identifiera sig som språklig minoritet. En minoritet lever ofta på majoritetens villkor. För en majoritet kan det vara nyttigt att tänka sig det omvända, att man själv är en liten grupp som blir utsatt för andras synsätt. Hur långt kommer man på finska exempelvis i en nordisk union?

Svenska språket i Finland behöver stöd från Norden. Om våra nordiska länder klart och tydligt inser betydelsen av att ha ett grannland med två uttalade nationalspråk så kan man dra nytta av den kunskapen i förhållande till andra språkfrågor. Det finns fler språk i Norden som behöver synas. Sverige har kommit en bit på väg med erkännandet av minoritetsspråk och bland annat kan man säga att brukarna av tornedalsfinska har fått viss upprättelse. Ännu på 1950-talet bestraffades barn i skolor i Norrbotten om man pratade meän kieli, även om det skedde under rasterna!

Det enda språk alla har gemensamt är modersmålet, vilket språk det än talas på!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35567

6 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Läste en notis i dagens tidning att i Mexico finns ett indianspråk som bara talas av två personer. Men de vill inte kännas vid och tala med varandra.

Permalänk | Anmäl #1 Göran Eklund, 2011-04-28, 19:51

Nu är det faktiskt med diplomati man kommer längst då det gäller svåra saker. Det är ingen självklarhet att alla kommer att lära sig finska eller att alla kommer lära sig svenska i Finland. Obligatoriskt naturligtvis, eftersom det ingår i läroplanen, men hur fungerar det i verkligheten? Hur många talar finska av de med svenska som modersmål när de tar studenten, då är människan 18 år, fortfarande till dags dato svag i finska, likadant med finnarna och svenskan. Någonting är väldigt fel när verkligheten ser ut på detta vis. Ett ofattbart motstånd från båda sidorna att lära sig det andra "hemska". Finska är ett viktigt språk för finlandssvenskarna ifall de skall vara intressanta på arbetsmarknaden, jag skulle inte anställa någon i mitt företag som inte talar landets majoritetsspråk!

Permalänk | Anmäl #3 Gunvi Lundqvist, 2011-04-29, 00:16

Det är bara finnarna själva som kan avgöra om man vill tala svenska eller ej. Men utan svenskan avgränsar sig finnarna naturligtvis från övriga Norden. Tycker man att det är mera betydelsefullt att tala ryska eller genom sitt språk vända sig mera mot Estland, så är valet naturlgitvis finnarnas. Engelska går väl bra i Norden, men risken blir då att Finland blir exotiskt och kommer att ligga väldigt långt bort i vårt medvetande.

Permalänk | Anmäl #5 Stig Bergman, 2011-04-29, 16:46

#4 Kristian Grönqvist, 2011-04-29, 13:19
"För en sak är alldeles säker. Svenskar vill aldrig lära sig finska."
Man ska aldrig säga aldrig. Finland verkar vara ett betydligt trevligare land än sverige dessa dagar. Och skillnaden kommer bara bli större för varje år som går.

Permalänk | Anmäl #6 Martin A, 2011-05-01, 14:24

Det gläder mig att Britta Nygård hittat till det breda debattforum som Newsmill är ! Det är viktigt att stärka den nordiska enheten och jag har djup respekt för Britta Nygårds engagemang och kunskap. Problemet med finska språket är att det tillhör en helt annan språkstam än norska , danska och isländska. Därför är det fullständigt omöjligt att kommunicera med finsktalande.
Det har varit ett mycket stort problem eftersom rörligheten mellan våra två länder varit stor.För den yngre generationen är det lättare eftersom de numera lär sig engelska.

Permalänk | Anmäl #7 Anders Bergstedt, 2011-05-02, 09:08

"Hur långt kommer man på finska exempelvis i en nordisk union?"

Eftersom minoritetsspråk är skyddade så kommer vi finnar naturligtvis att kräva att allt översätts till finska så att vi ska slippa lära oss danska.

Permalänk | Anmäl #8 u_8976, 2011-06-03, 14:34

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.