Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-04-27 10:04, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Missbruksutredningen som leds av regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson lägger idag fram sitt slutbetänkande. Tyvärr är det mycket som talar för att flera av förslagen kommer att sakna stöd hos brukarföreträdare, fackliga organisationer och hos huvudmännen. Det vore olyckligt och skulle innebära att ett gyllene tillfälle att reformera missbruks- och beroendevården går om intet. Det skriver Anders Knape, ordförande Sveriges Kommuner och Landsting, med en rad debattörer.
Anders Knape, ordförande Sveriges Kommuner och Landsting
Christin Johansson, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Eva Nordmark, förbundsordförande SKTF
Alec Carlberg, ordförande Rainbow Sweden - klientrörelsens paraplyorganisation
Sonja Wallbom, förbundsordförande RFHL
Ett av förslagen som diskuterats är att landstingen ska ta över ansvaret för all behandling, både psykosocial och medicinsk. Om förslaget skulle bli verklighet riskerar det att försämra stödet för den enskilde. Missbruks- och beroendevården måste kunna möta olika gruppers behov. Då krävs ett gemensamt, jämbördigt ansvar mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård. I stället för att ödsla kraft på att flytta ansvarsgränser vill vi se tydligare regler för brukarinflytande, starkare krav på samverkan och en stärkt roll för primärvården.
Missbruks- och beroendeproblem kan bero på olika omständigheter. Det kan finnas biologiska förklaringar, men också psykologiska och sociala. Den som missbrukar kommer ofta från svåra sociala uppväxtvillkor. En hög andel har psykiatriska diagnoser. Läs- och skrivsvårigheter är vanliga. Den privata ekonomin är svag, liksom de sociala nätverken. Situationen försämras dessutom ytterligare av dåligt bemötande från delar av samhället.
Det kan vara svårt för personer med missbruks- och beroendeproblem att få rätt insats i rätt tid. Det handlar om tillgång till hälso- och sjukvård, behandling av själva beroendet, arbete, sysselsättning och bostad. För att lyckas med en förbättrad missbruks- och beroendevård krävs därför kompetens och insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Vi håller med om att primärvården måste ta ett större ansvar, inte minst för att ge tidiga insatser vid riskkonsumtion Men vi håller inte med om att lösningen skulle vara att landstingen tar över ansvaret för all behandling. Erfarenheter från Norge visar att en sådan lösning tvärtom skapar nya samordningsproblem och nya brister i vårdkedjorna.
Om hälso- och sjukvården tar över ansvaret för all behandling är risken stor att kvalitén försämras samtidigt som individens rättigheter försvagas. Med socialtjänstlagen, som är en rättighetslag, kan den enskilde missbrukaren hävda sin rätt i domstol. Den möjligheten finns inte i hälso- och sjukvårdslagen. Brukarorganisationernas erfarenhet är att klienter har lättare att få rätt gentemot socialtjänsten än vad patienter har gentemot hälso- och sjukvården. Vår utgångspunkt är att den enskildes ställning ska stärkas, inte försvagas.
En förflyttning av ansvaret riskerar också att leda till ett smalare utbud av insatser eftersom fokus på de sociala insatserna minskar. Vi befarar dessutom att färre personer får behandling om socialtjänstens roll och ansvar tonas ner. Därtill finns en risk att den kraft och energi som borde läggas på att förbättra missbruksvården i stället ägnas åt organisatoriska frågor som följer av ändrade huvudmannaskapsgränser.
Vi anser att det är bättre med förslag som förtydligar primärvårdens viktiga roll, stärker brukarnas medverkan, både på individ- och verksamhetsnivå samt skärper reglerna för samverkan mellan kommuner och landsting. Till exempel bör huvudmännen åläggas att ta fram gemensamma överenskommelser, där det framgår vilket samlat behandlingsutbud som erbjuds och vem som ska göra vad i förhållande till individen. I flera av de län som ingår i Sveriges Kommuner och Landstings utvecklingsarbete Kunskap till praktik har huvudmännen upprättat samverkansavtal. Både brukare och personal upplever att missbruks- och beroendevård i de länen har förbättrats väsentligt. Kunskap till praktik har också sett till att öka det tvärsektoriella och tvärprofessionella kunnandet genom en gemensam basutbildning för över 10 000 som i sitt jobb kommer i kontakt med riskbruk, missbruk eller beroende. Den utvecklingskraft och det engagemang som ligger i detta arbete bör tas tillvara och vidareutvecklas.
Vi tycker att det är anmärkningsvärt att utredaren så tydligt företräder ett synsätt där missbruksproblem enbart ses som ett sjukdomstillstånd. Om det synsättet även ligger till grund för förslag om förändringar i tvångsvården så innebär det att utredningen kommer att förorda att LVM, som är ett komplement till socialtjänstlagen, försvinner och att framtidens tvångsvård ska ligga inom psykiatrin och LPT
Vård och behandling under tvång är ett allvarligt ingrepp i en människas liv. Kvalitén i vården måste bli bättre, idag saknas i hög utsträckning utvärderingar, inte minst av tvångsvård inom psykiatrin. Vården ska, så långt det är möjligt, vara frivillig och tvånget ska aldrig pågå längre än nödvändigt, helst bara i akutfasen och till skydd för den enskildes liv. Det är också viktigt att komma ihåg att det missbruk som så småningom kan leda till tvångsvård kan förebyggas om socialtjänst och primärvård arbetade mer systematiskt med tidig upptäckt och att abstinensbehandlingen blev mer tillgänglig.
Vi menar att det vore ett misstag att slå ihop LVM och LPT. Den som har ett missbruk eller beroende behöver specialiserade insatser som inte nödvändigtvis är desamma som för en person med svår psykisk störning. Det finns förvisso ett stort antal individer med så kallad samsjuklighet, det vill säga psykiska störningar i kombination med beroende. Behandlingsinsatserna måste i deras fall anpassas till den dubbla problematiken. Men av detta följer inte att diagnosen missbruk per automatik är ett psykiatriskt tillstånd. Även personer i behov av tvångsvård har rätt till insatser som utgår från komplexiteten i problematiken och från de faktiska behov individen har. Ibland ligger tyngdpunkten i en social problematik, ibland i en psykiatrisk.
Gerhard Larsson har en ambition om att presentera åtgärder som gör det möjligt för fler att få professionell hjälp. Det glädjer oss. Men att föreslå en reform som saknar stöd hos de som ska vara med och genomföra den är ingen bra idé. Därför är det viktigt att nu ta fasta på de tydliga signaler som skickats från olika håll. Allt annat vore att göra missbruks- och beroendevården en otjänst!
Fotnot
LVM (lagen om vård av missbrukare)
LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård)
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Utöver Anders Knape är det ffa företrädare för anställda i kommunerna som uttalar sig och personer som kanske företräder den lilla minoritet av personer med beroendeproblem som har det allra tyngsta beroendet. Majoriteten av personer med beroendesjukdomar är emellertid hyggligt fungerande personer som behöver en hjälp som är lik den man får inom primärvård och psykiatri för depression eller ångestsjukdom. Denna mycket stora grupp har som regel inga behov alls av stöd från kommunens missbruksvård.
Vi får hoppas att detta inte blir en tvist där kommunerna tillsammans med fackliga företrädare för kommunanställda vill fortsätta på samma sätt som tidigare och med det arbetssätt som underkänns av en majoritet av dem med beroendesjukdomar.
Så länge det finns kommuner som tvingar in missbrukare i vård hos scientologer och religiösa behandlingshem så kommer detta att ifrågasättas. Och ska så göras också.
Fortfarande saknas avkriminaliseringen av narkotikaklassade droger, som i dagsläget skrämmer iväg patienterna och tvingar sjukvårdspersonalen att anmäla sina patienter till polisen. Gör som Portugal och som det står i utredningen och låt patienterna få tillgång till vården genom ökade ekonomiska satsningar utöver detta så finsn det kanske en ärlig chans att folk blir hjälpta till skillnad mot idag när sekter som Scientologerna och tolvstegarna håller i "behandlingar" som gör mer skada än nytta. Kommunerna har visat att de är oförmögna att bedriva seriös missbruksbehandling, så det är självklart att den vanliga vården som ska ta hand om även denna typ av patienter med vårdbehov.
Det finns ett begränsat antal kompetenta människor på kommunal nivå. Så är det tyvärr.
I många år har våra olika regeringar lagt ut mer och mer uppgifter på kommunerna. Det beror inte på att kommunerna skulle kunna sköta verksamheten bättre än statliga myndigheter. Det beror på att regeringen då slipper ansvaret för både verksamheten och nedskärningarna. Viktigt är också att centrala myndigheter som Skolöverstyrelsen, Byggnadsstyrelsen osv bygger upp kompetens som blir för svår att köra över för icke fackkunniga ministrar. När man inte kan vinna över sina tjänstemän med argument kan man istället avskeda dom.
Kommunerna behöver färre uppgifter att sköta. Allt som vi vill ska vara likvärdigt för svenska medborgare måste tas tillbaka från kommunerna. Skolan och socialtjänsten framförallt.
Väldigt tveksam till vissa av dessa debattörers påståenden:
"Den som missbrukar kommer ofta från svåra sociala uppväxtvillkor. En hög andel har psykiatriska diagnoser. Läs- och skrivsvårigheter är vanliga. Den privata ekonomin är svag, liksom de sociala nätverken."
Min spontana kommentar är att missbruk KAN bero på svåra uppväxtvillkor, men att missbruk återfinns i alla samhällsklasser, precis som psykiatriska diagnoser och skriv- och lässvårigheter. Beror uttalandena på okunskap är det ju oroande.
Anna#5
Vad är du tveksam till?
Att missbrukare ofta kommer från svåra uppväxtvillkor och att missbruk även förekommer bland människor som haft det bättre motsäger ju inte vartannat. Eller hur?
Men om man inte inser att missbruk är vanligare bland folk som har ett besvärligt liv och att den sociala situationen alltså bidrar till missbruk missar man rätt enkla åtgärder som kan minska missbruket, nämligen bättre sociala skyddsnät och mindre ekonomiska skillnader. Man missar också insikten att ökade sociala skillnader gör att fler än nödvändigt hamnar i missbruk och annat elände.
Till er alla från mig, jag har använt heroin i ca 11 år men nu har jag metadon. Vilken sjukdom har jag? Om jag inte tagit heroin från början så skulle jag inte bli beroende, så med den enkla slutsatsen så är det ju så enkelt att det är heroinet i sig som skapar beroendet och inte framkallar ett. Om "Berit" köper stesolid på plattan för att inte få ångest eller vilken anledning det nu kan vara så jagas hon av polisen och är en "missbrukare" får "Bengt" det av läkare så är han beroende, kanske festar han till i bland genom att överdosera! Skillnade är att "Berit" tvingas till Socialen och ska iväg på avgiftning och sen ut på någon 12-stegsbehandling. Bengt åandra sidan får istället hjälp av sjukvården med en avvänjning - socialen säger "du ska bli drogfri, du ska sluta" sjukvården "vi ska hjälpa dig att bli av med beroendet" och börjar sedan en lång nertrappning, vilket är det bästa sättet. Stigmatiseringen på socialen är kraftigt stor ifall du inte fixar att bli drogfri så som dom vill. Sen börjar dom hota med att man inte ska få mer än matpengar. Genom sjukvården sjukskrivning.
På grund av dessa skäl så ska alla in under sjukvården. sen kan jag få välja om jag tycker 12-stegsmodellen eller ngt arbetskollektiv skulle vara det bästa för mig. Att vvara beroende av ett preparat är inte sama sak som att vara sjuk, för inte tar vi ett blodprov eller annat prov, sen sätts ngn 14 dagars kur av något läkemedel in, nix. Take care obest regards Lavern
Står SKL också bakom Knapes debattartikel ??? Kommer SKL att gå emot utredningens förslag? De argument debattartikeln framför - "" Men att föreslå en reform som saknar stöd hos de som ska vara med och genomföra den är ingen bra idé."" innebär ju bara att de som delvis kritiseras och som skulle få förändrat ansvar och dito befogenheter kommer att gå emot förslaget. Förskräckligt! Betyder uppfattningen hos de personer som har beroendesjukdomar mindre än personalens uppfattning?
Med tanke på den låga professionalismen hos många chefer på olika nivåer inom kommunerna, så håller jag med utredaren om att Landstinget bör ta över verksamheten.
#4 Olof Lindberg."I många år har våra olika regeringar lagt ut mer och mer uppgifter på kommunerna. Det beror inte på att kommunerna skulle kunna sköta verksamheten bättre än statliga myndigheter. Det beror på att regeringen då slipper ansvaret för både verksamheten och nedskärningarna. Viktigt är också att centrala myndigheter som Skolöverstyrelsen, Byggnadsstyrelsen osv bygger upp kompetens som blir för svår att köra över för icke fackkunniga ministrar."
Så kör man verksamheter i botten utan protester.