Det finns mer hjälp att få för patienter med depression och utmattningssyndrom

För ett antal år sedan drabbades jag av depression och utmattningssyndrom. Efter att ha arbetat 40-80 timmar i veckan de senaste 20 åren orkade kroppen inte längre och sa stopp. Jag körde vilse i min hemstad och hittade inte hem - en stad där jag bott och arbetat i 5 år. Jag klarade inte längre av att tanka bilen och jag hade glömt när mina två döttrar var födda. Och detta var inte allt.

Min arbetsgivare tog mig inte på allvar och trodde inte helt och hållet att min sjukskrivning var sanningsenlig. - "Ta de där tabletterna som läkaren skrivit ut, som du inte vill ha, så är du tillbaka på jobbet inom en månad". Jag ville inget hellre än att komma tillbaka till arbetet och vara "normal" och inte behöva känna skuld och skam över det jag inte längre klarade av - Ett vanligt liv. Att bli betrodd var inte så lätt när jag inte kunde förklara hur jag mådde eller vad som inte fungerade, eftersom jag inte riktigt mindes längre.

Precis som skrivs i insändaren är det gemensamma för de som drabbas av depression och utmattningssyndrom, en låg självkänsla. I jakten på att känna sig omtyckt och älskad försöker man prestera ännu mer för att bli sedd och få uppskattning. När drivkraften till prestationer är rädsla för att inte få fylla det tomrum av självkärlek man har så bränner man ljuset från två håll. Uppskattningen och berömmen som kommer utifrån räcker aldrig till eftersom det måste vara du själv som fyller tomrummet med självkärlek , vilket inte går med en låg självkänsla.

Att vara tillbaka på arbetsplatsen innan självkänslan har byggts upp är i de flesta fall kontraproduktivt eftersom känslan av skuld och skam då blir starkare. Att vara hemma från arbetet och göra så gott som ingenting är inte heller bra, då det skapar ett socialt utanförskap. Så är i alla fall min egen erfarenhet.

Så vad kan man göra? Jag hittade efter en tid en kurs om hur man arbetar med att höja självkänslan. Arbetssättet var att inte prestera, utan lära sig att känna efter i sig själv. Att helt enkelt inte längre trycka tillbaka jobbiga känslor genom att stänga av dem eller att bedöva dem med olika typer av droger. Droger som alkohol, arbetsnarkomani, pedanteri med mera. Kursen blev min "medicin". I det skick jag var hade det förmodligen tagit många år att bli återställd. För mig räckte det med tre månader. Numera arbetar jag med personlig utveckling och hjälper bland annat utbrända att förstå de mekanismer som ligger till grund för sjukdomen, hur man arbetar bort dessa och strategier och förhållningssätt för hur man fortsättningsvis håller sig frisk.

Önskvärt läge vore att Sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i betydligt större omfattning samarbetade med de som är specialiserade på att på ett djupare plan arbeta med de känslor som de sjuka behöver stöd i. Det som behövs är att gå ett steg längre än att bara prata om tankar och känslor. Det som behövs är att arbeta med upplevelsebaserad inlärning och bearbetning. När de sjuka också får uppleva sina känslor kopplade till det som fört dem dit de är just då, sker läkningen på ett djupare plan och dessutom fortare.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35377

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra skrivet och så sant - den brist som i slutändan skapar utmattning, är inlärt sen barnsben; "Jag måste göra, springa fort, vara roligast, kunna mest etc etc, för att duga". Stress är aldrig bra och att drivas av Adrenalin är nedbrytande. Att hitta tillbaka till lugnet och inse att detta får dig att hinna med mer i livet, är den stora utmaningen för människan!

Permalänk | Anmäl #1 Lennart Matikainen, 2011-04-22, 08:28