Gör välfärden till en plats för entreprenörer och privata företag

Käre Kenneth Johansson,

Femton, (15) gånger i denna artikel nämner du ordet företag-ande-are. Har du någonsin tänkt på att majoriteten som vill att C ska få ökat väljarstöd inte alls är företagare. Vi är vanliga människor som vill att C ska delge oss hur kursen framåt ser ut; livsstil, familj, skola-vård-omsorg. Vad står en C-partist för?
Ni i ledningen beter er inte som partiledare som beskriver vilket samhälle C vill staka ut. Ni beter er som Reinfeldts ministrar och pratar företagande, miljö och varg.
Vi medlemmar väntar på ett klart ställningstagande i hur integreringen mellan stad och landsbygd ska se ut. Vi väntar på en partiledare, vi har tröttnat på att Maud Olofsson har blivit nivilerad till näringslivsminister av Fredrik Reinfeldt.
Jag tror på C, men bara om vi lyckas förmedla känslan av ett alternativ med ett tydligt partiprogram. Det gör vi definitivt inte idag.
Jag ingår i en kommun där C tog flera mandat. Det berodde absolut inte på att vi framhöll företagandet utan mer på att vi visade på ett mjukare alternativ i politiken än M med sin hårdvaluta.
Ta nu tag i detta på nästa kongress, annars har vi bara att kasta in handuken. Så illa är det faktiskt.

Jag tycker att det är bra att landstingets läkare remitterar patienter till sina egna privata mottagningar.

Det garanterar att skattebetalarna får ut så mycket vård per skattekrona som möjligt. Eller?

Johansson har rätt i att mycket vård borde privatiseras. Lämpligen görs det främst inom diverse sidoverksamheter, som han nämner exempel på. Ett sådant område, som har blivit ett större problem på senare år i samband med att folk har blivit mer överviktiga, är andningsupphåll i sömnen. Problemet är lite uppmärksammat. Det leder till lite ork på dagen och en förtida död i hjärt- kärlsjukdomar. Sjukvårdens verksamhet är ett spektakel med väntetider på flera år och inkompertens. Byråkratin är stor med en vårdcentral i botten och en inrättning för mätningarna och en annan som har han om själva hjälpmedlen till patienten. Sjukvården borde bara lägga ner detta och sedan låta privata företag ta över, kanske med delvis samma personal. Det är enkla grejer och inte så dyrt och kanske behövs inga subventioner. Tänk om man skulle lämna in bilen på tre olika ställen och det är två års väntetid. Sjukvårdsbyråkratin prioriterar inte detta och tycker att det är helt normalt.

Ja, varför inte? Samtidigt som den traditionella offentliga sektorn effektiviseras. Det spelar ingen roll om katten är vit eller svart, bara den fångar möss, och ideologiska låsningar och schabloner är enbart av ondo, oavsett Höger eller Vänster.

Jag föreslår att man, när man presenterar alla dessa sakfrågor inom sjukvård, äldrevård, socialförsäkringssystem och pensionssystem, sammanför dessa frågor i en borgerlig politik som skiljer sig från vänsterns.

Innan man gör så kan det även vara på sin plats att läsa på lite om borgerlig idéhistoria för den kunskapen saknas tydligen helt och hållet.

"Oavsett i vilken situation i livet vi befinner oss", menar Kenneth Johansson och Alliansen, så kommer vi enligt deras modell alltid att mötas av en vinstdrivet tjänstvillig välfärdsentrepenör. Oavsett om du är fattig eller rik, studerande eller förvärvsarbetande, barn eller åldring, bor i glesbygd eller storstad - överallt och i alla lägen kommer dessa eldsjälar att erbjuda just dig sjukvård, omsorg, utbildning. Och det enda du själv behöver göra är att välja det allra bästa alternativet för just dig själv.

Men detta gäller ju inte ens för den pizza-, köttbulle- och falafelbusiness, som Kenneth Johansson har som basmodell för systemskiftet på välfärdsområdet. Dvs den basmodell han så tydligt beskrev i riksdagens allmänpolitiska debatt om vinstdriven sjukvården hösten 2007. "Såsom pizza, köttbullar och falafel produceras och fördelas..."

Så vill Kenneth Johansson och Alliansen reducera hela vinsten med att överhuvud taget bedriva välfärd till att ytterst gälla den sorts vinst, som kan uttryckas i de privata bolagens rörelseresultat. Och bollas mellan t ex dotter- och moderbolag, hela vägen till skatteparadiset.

Problemet med privat sjukvård är att det kommer att utarma den offentliga vården. Och det är givetvis hela tanken. Målet är en sjukvård som i USA, var de som inte kan betala för sig slängs ut på gatan.

Sjukvården kostar mycket mer än vad patienten betalar och patienten betalar lika mycket antingen sjukhuset är privatägt eller i det allmännas ägo. Den verkliga kostnaden betalas med skattemedel eller den allmänna sjukförsäkringen minus patientavgiften. Blir det någon vinst går den tillbaka till folket om sjukhuset är i allmän ägo och till aktieägarna om det är privat. Det är väl så det går till. Däremot får stat/kommun in en engångsumma som kan bättra på ekonomin på kort sikt.

Jag har inget emot att det startas företag inom vård och tandvård, det har alltid varit möjligt, men jag är emot utförsäljning av folkets egendom till privatpersoner och framförallt till utländska ägare eftersom det som folket har satsat tjänar andra än folket pengar på medan folket blir lottlöst. Jag ser det som stöld. Om det är utländska ägare, går skattepengar ut ur landet.

Hur fungerar då de välfärdsinstitutioner som privatiserats jämfört med de som fortfarande är i offentlig ägo? Vad gäller sjukhusen och vårdcentralerna ser jag ingen skillnad - än så länge. Vårdcentralernas kvalitet är beroende av verksamhetschefen och de anställda.
De privatiserade apoteken har inte billigare varor eller ett större utbud än de apotek som ännu inte privatiserats, tvärtom har de traditionella apoteken större utbud och säkrare tillgång.
Vad gäller privata äldreboenden, så är där alltför lite personal och det är i stort sett lågavlönade undersköterskor som driver verksamheten. Läkare ser man aldrig och sjuksköterskan kan man ringa i nödfall. Personalen hinner knappt att borsta de gamlas tänder och de gamla kommer mycket sällan ut. Där ser man verkligen hur företaget gör vinst, genom minimal bemanning och besparingar och inte genom kreativa lösningar.

Vad gäller sjukförsäkringen måste den vara offentligt finansierad, annars kommer inte alla att kunna få någon eller tvingas betala skyhöga avgifter, nämligen de som har ett handikap, medfödd sjukdom eller hög sjuklighet. Eller hur?

Att fler privata företag kommer att stödja och komplettera den offentliga vården tror jag är oundvikligt. Viktigt är det dock alltid med kontroll och tillsyn av den vård och omsorg som bedrivs både när det gäller offentlig och privat vård. Detta anser jag inte alls sker i tillräcklig utsträckning nu. Vet att ökande medel har fördelats Tillsynsmyndigheten och hoppas att det ska ge resultat. Naturligtvis ska även sanktioner finnas för de som inte sköter sig! Ett område där detta är aktuellt är det förebyggande hälsoarbetet. Kommuner och landsting ska enligt lag genomföra effektivt fallförebyggande arbete samt samarbeta på detta område.Tyvärr fungerar allt detta mycket sällan! Ofta tar varken kommunen eller landstinget ansvar och arbetet faller ofta "mellan stolarna" med många fallolyckor, mycket lidande och stora kostnader som följd! I framtiden kan detta var ett område där kommun och landsting samarbetar med privat aktörer. Tankar om det?

Tack för bra artikel Kenneth!