Lärarstudenter saknar ofta kompetens för akademiska studier

Med risk att vara allt annat än originell vill jag börja med att tacka Maciej Zarema för den gedigna artikelserien om skolan i DN. Det är tur att du skriver så underhållande, för annars hade jag bara gråtit under läsningen!

Mitt yrkesliv har i stort sett sammanfallit med den tid som artikelserien ger glimtar ifrån eftersom jag tog lärarexamen 1972. Jag skulle kunna bidra med ett flertal egna exempel på det som Zaremba belyser, men sådana exemplifieringar tycks redan ha kommit i överflöd. Jag har självfallet inte läst mer än en bråkdel så jag kan ha missat om någon annan redan belyst just det som jag nu själv tänker ta upp, eftersom jag tycker att det är bitar som saknas i diskussionen.

Om man tror - och det måste man tro! - att det går att göra något för att förhindra den svenska skolans fortsatta ras i internationella undersökningar, och framför allt för att förhindra de många personliga tragedier som skolmisslyckanden mynnar ut i, så verkar det logiskt att vända blickarna mot lärarutbildningen. Forskningen visar att läraren är den enskilt viktigaste faktorn vad gäller elevers skolframgång, faktiskt viktigare än att varje barn får en egen dator och t o m viktigare än att varje barn får en bok! (Vid mina skolbesök frågar jag alltid om varje elev har tillgång till en antologi i ämnet svenska, och svaret blir allt oftare ett nej.)

Personligen hade jag begränsad kontakt med lärarutbildningen mellan min examen och mitt eget inträde inom densamma för ca sex år sedan, då jag lämnade ungdomsskolan av logistiska skäl och i stället blev universitetsadjunkt i svenska. Jag hör redan i andanom hur jag blir beskylld för "anekdotisk evidens" när jag delar med mig av upptäckter som jag funnit förbluffande, men detta är inget försök till vetenskaplig utredning utan ett försök att bidra med faktorer som kanhända spelar någon roll i sammanhanget. En sorts "visste ni att..."

Visste ni att (jag gjorde det inte):

Lärarstudenter är billiga studenter, särskilt om de befinner sig inom humanistisk eller samhällsvetenskaplig sektor. Prislappen från staten räcker inte till många lärartimmar per kurs. Så även om lärarutbildningen (jag skrev OM) vore bra så skulle studenterna inte kunna få så mycket lärarledd tid som skulle behövas för att verkligen implementera det goda innehållet. Lärarstudenter överlämnas alltså i stor utsträckning till sig själva, till att försöka studera in kurslitteraturen på egen hand och/eller med hjälp av varandra, i olika gruppkonstellationer. En sådan grupp kan förstås vara ett utmärkt forum för lärande, men det kräver att det finns någon/några i gruppen som klarar att vara övrigas stödstrukturer, d v s att de har en grundläggande kompetens vad gäller läsning av någorlunda avancerad facklitteratur och vad gäller kritisk/analytisk förmåga.

De grundläggande kompetenser som krävs för akademiska studier (se ovan) saknas ofta hos lärarstudenter (andra studenter kan jag inte uttala mig om), trots att de är formellt behöriga. Kanske fick de s k snällbetyg? Kanske kommer de från en skola som valde att avvika uppåt i betygsättningen från resultaten på nationella prov för att framstå i mer konkurrenskraftig dager? Den sorgliga konsekvensen är att vartefter de akademiska färdigheterna blivit allt tunnare från gymnasieskolan (eller kanske bara alltmer ojämnt fördelade - just lärarutbildning visar ju inte det högsta söktrycket..?) har lärarutbildningen blivit alltmer hänvisad till studenternas självstudier.

En orimligt stor andel av högskolelärarnas tilldelade tid per kurs åtgår till läsning och bedömning av tentamina. Varför "orimlig"? Ska inte examinationen vara en viktig del av lärarens arbete med resp kurs? Jo, men det orimliga uppstår i och med att så stor andel av studenterna blir underkända vid ordinarie tentamenstillfälle. Orsaken kan vara något av det jag nämnt ovan, d v s bristande förkunskaper och studieteknik samt magert med undervisningstid, men det kan också vara det faktum att studenten genom det minimala schemat förleds att tro att han/hon är i stor utsträckning "ledig" och väljer att kombinera sina lärarstudier med deltidsjobb, ja ibland t o m heltid! Konsekvensen blir omtentamen på omtentamen på omtentamen = orimlig tidsåtgång för lärarna, tid som hade behövts till undervisning. Antalet tentor som kommer in vid ett tentamenstillfälle kan alltså vida överstiga antalet studenter som för tillfället följer kursen.

Begreppet obligatorisk undervisning är inte längre ett självklart begrepp. Varje högskolekurs styrs av sin kursplan och endast det som där anges som examinerande (d v s är poängsatt) är obligatoriskt. Det går visserligen att ange examinationsformen NÄR (=aktiv närvaro) i kursplanen och åsätta denna ett antal poäng men det blir då på bekostnad av omfattningen av övrig examination: seminariediskussioner, salstentamina, skriftliga inlämningsuppgifter, fältstudier etc. Men det är det väl värt; om nu undervisningen ändå är så reducerad så är det väl viktigt att studenterna deltar vid dessa få tillfällen? Kruxet är bara att om kursen har NÄR som examinationsform så innebär det att läraren är skyldig att skapa ersättningsuppgifter till varje tillfälle för de studenter som är förhindrade att delta, samt att läsa och examinera dessa ersättningsuppgifter. På min fråga till en högskolejurist om detta i praktiken innebär att en student kan välja att aldrig delta utan i stället göra dessa ersättningsuppgifter så blev svaret "ja".

(Om nu lärarutbildningen är så undermålig som den beskrivs så kanske det är lika bra att studenterna väljer att hålla sig borta? Jag är inte beredd att tänka så, utan åtminstone vad gäller ämnesstudierna och ämnesdidaktik vill jag hävda, utifrån min visserligen begränsade erfarenhet, att Zarembas bild är orättvis. När jag läste om "den underbara lektionen" som landade i Njals saga så var det en perfekt illustration till "Det flerstämmiga klassrummet", det kanske allra mest omhuldade konceptet i åtminstone svenskämnets didaktik (Olga Dysthe, obligatorisk kurslitteratur i ett flertal kurser). Vi har även kurslitteratur avseende konsekvenserna av den s k elevforskningen, för att påvisa vådorna av att lämna elever att på egen hand försöka famla sig fram i informationsdjungeln, med misslyckanden och plagiat som säker följd. Bara för att nämna några små glimtar från innehållet i lärarutbildningen, som motvikt mot artikelseriens bild. Det finns alltså enligt min uppfattning anledning att bekymra sig över den låga närvarofrekvensen på vissa kurser.)

Trots att lärarutbildningen är en yrkesutbildning är förbluffande nog allt som luktar "metodtips" suspekt, vilket gör studenterna (som naturligt nog är intresserade av just metodtips) helt utlämnade till handledarna på partnerskolorna, handledare som inte alltid har gått en handledarutbildning, handledare som ibland arbetar i motsatt riktning mot den övriga utbildningen... Representanter för "beprövad erfarenhet" ses från vissa delar av de högre akademiska pedagogrymderna som ett nödvändigt ont, vilket självfallet inte gynnar utbildningens helhet.

Det förekommer inte några antagningsprov till lärarutbildningen, varken att t ex blivande svensklärare själva behärskar ett någorlunda korrekt skriftspråk eller att de har förmåga att framträda muntligt, utan den behörighet de har med sig i form av sitt gymnasiebetyg anses som en tillräcklig garanti för att dessa förmågor finns. Inte heller krävs ett visst betyg (mer än G) i de obligatoriska svenskkurserna eller att de har någon av påbyggnadskurserna (svenska C, Litterär gestaltning m fl). Motsvarande gäller även de flesta övriga ämnen. Ej heller får en lärarstudent avrådas från lärarutbildningen, något som innebär att en student kan hinna dra på sig stora skulder innan han/hon själv inser att lärare inte var rätt val.

Examinationsformer som inte är rättssäkra (hemtentamina) har en poängmässigt stark ställning i förhållande till examinationer där man säkert vet vem som genomför uppgiften: muntliga uppgifter på plats, salstentamina etc.  Även gruppuppgifter kan innebära en stor press på studenter att låta en kamrat få vara delaktig i resultatet trots en undermålig arbetsprestation. I många fall skrivs uppsatser och t o m examinationsarbeten i par och den tid handledaren har för sitt uppdrag räcker inte alltid till att säkerställa att båda studenterna har bidragit i lika hög grad.

Jag drar ett streck här men vill avsluta med några frågor med anledning av den nya lärarutbildningen, som måste bli bättre:

Hur ska studenternas behov av lärarledd undervisning tillgodoses - den nya utbildningen får ju inte kosta mer?

Kommer regelverket beträffande krav på närvaro vid den lilla undervisning som ändå ges att förändras?

Hur ska de gedigna ämneskunskaperna hos högstadielärarna kunna komma till stånd under endast en och en halv termins studier (45hp) vad gäller de två ämnen som inte är huvudämne i examen?

Hur ska det säkerställas att den utbildningsvetenskapliga kärnan genomsyras av ämnesrelevanta aspekter och ges anknytning även till andra discipliner, t ex kognitionsforskning? (se Hans Bergströms kolumn i dagens DN)

Hur ska det kunna uppstå konkurrens om utbildningsplatserna så länge själva läraryrket är så dåligt avlönat och har så dåliga arbetsvillkor?

Lena Rangne (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35306

14 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är ingen tvekan om att samhället håller på att krackelera. De gamla strukturerna finns men blir allt mer ihåliga.

De som är snabbast att upptäcka det är ungdomarna vilket indikeras av den skrämmande utvecklingen i skolan.

De problem som finns i skolan kommer inte från skolan utan från samhället utanför skolan och därför kan inte problemen i skolan lösas i skolan eller av skolan.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-04-19, 14:41

Bra frågor. Tydligen anses det normalt i Sverige att inte ha krav på närvaro? Jag tycker det är orimligt att en elev som väljer att avstå från en lektion eller fältarbete ska ge läraren extra arbete i form av nya uppgifter och värdering av arbetet.
En annan sak som förbryllar en som fått sin utbildning utanför Sverige är att man kan tenta om och tenta om många gånger. Klarar man inte kursen första gången runt kan man väl gå kursen igen, eller?

Permalänk | Anmäl #3 A-K Roth, 2011-04-19, 15:05

De som väljer att bli lärare är sällan:

De duktiga. De har lidit 12 år i skolan, uttråkade, understimulerade, misstänkliggjorda, utfrysta. De bara väntar på att få ta sig så långt från skolmiljön som möjligt.

De f.d. mobbade. Lärarare står ofta handfallna inför mobbing. De har aldrig upplevt de själv och har därför inte den empatiska förmågan att sätta sig in i vad det egentligen betyder. De var sånadär elever som tyckte att var puttrigt med skolan.

De ambitiösa. De väljer hellre ett annat yrke som ger bra betalt.

De entusiatiska. De kan visserligen välja läraryrket men efter nåra provår dör entusiasmen när verkligheten kommer ikapp och de byter jobb.

Plugghästarna. Ingår i grupperna duktig och ambitiös (se ovan).

Kvar blir de som hade läraryrket som tredjeval, när det visade sig att de inte kom in på de utbildningar de egentligen ville gå.

Permalänk | Anmäl #4 u_12292, 2011-04-19, 18:12

Håller absolut med om att problemen gällande examinerande uppgift samt närvarofrågan är nåt som borde lösas. Har nyss slutfört en kurs och kan konstatera att det finns de som helt enkelt undviker att träffa de andra på kursen. Jag kan sen inget annat göra än kräva in kompletterande uppgift (hur kan man i förlängningen komplettera grupparebeten, växelverkan, samarbete?). Hemtentor undviker jag helt idag. Det man borde göra på de flesta utbildningar är att sätta in ett riktigt svettigt första (och kanske andra) år. Dvs man skulle bli av med dem som inte är beredda att lägga manken till.

Permalänk | Anmäl #5 Erik Svenssen, 2011-04-19, 21:14

Jag har en ganska färsk lärarexamen.

Klarade alla mina tentor på första försöket med blandat G och VG.
Var alltid på föreläsningar med undantag av sjukfrånvaro.

När det var dags att söka jobb insåg jag fort att skolorna hellre anställer obehöriga lärare för 100-110kr/h.
Det vill säga, 5 år till ingen nytta.
Som tur är så tog jag en master och har nu ett förhållandevis välavlönat arbete i Asien. Och det bästa med Asien är att studenter och elever är motiverade, sköter sig och ger järnet.

Precis som lyfts fram i artikeln så är svenska lärarlöner ett skämt.
De är den starkast bidragande orsaken till att situationen är som den är. Men som tur är finns det fler länder i världen och många av dessa har vett att uppskatta lärare.

Permalänk | Anmäl #6 Fredric Nomael, 2011-04-19, 21:34

Jag hade en kollega som var doktor i kärnfysik men även hade lärarutbildning och var den i särklass mest kompetente läraren på gymnasieskolan ifråga. Tyvärr var hans lön så låg att han tvingades söka tjänster på andra gymnasieskolor för att få en någorlunda vettig ekonomi. Jag tror att han gärna hade stannat men med 8000 kr mer i månadslön och en lektorstjänst i fysik såg han det nog som omöjligt.

Vi var några enstaka kollegor som reagerade över det skedda och ansåg att skolan hade slarvat bort sin största tillgång. Vilken annan större organisation skulle varit beredd till ett sådant här bortkastande av humankapital för ynka 8000 kr i månaden? Jag hoppas ingen. Arbetsgivaren på hans nya arbetsplats ansåg tydligen att han var värd den betydligt högre lönen så det kan ju inte vara lika illa ställt på alla ställen. Man kan ju fråga sig vad han hade fått för lön om han hade varit beredd att lämna landet som Fredrio Nomael.

Permalänk | Anmäl #7 Kristian Fredriksson, 2011-04-20, 04:10

Passar på att "kommentera" mig själv: vill bara påpeka att varken rubrik, ingress eller fetstilning är mina egna. Fokus hamnar nu mycket på själva studenten medan min önskan var att peka på systemfel, i förhoppningen att några av de grövsta ska komma att elimineras i den nya utbildningen. Därför var min rubrik: Blir det bättre nu?
Lena

Permalänk | Anmäl #8 Lena Rangne, 2011-04-20, 08:11

De som är insatta i problematiken du beskriver är förstås bekymrade.
De politiker som prioriterar anslagen till samhällets olika kostnadsposter tycker inte att skolan har förfallit tillräckligt mycket än. Man pratar självklart om att läraren är skolans viktigaste framgångsfaktor, för man har fattat att den sortens retorik är inne just nu. Men samtidigt är man inte beredd att satsa mer pengar.
En representant för högskoleverket kommenterade igår på rapport det faktum att antalet lärarstudenter minskade i år med 14 %. Hon tyckte leende att man kan importera lärare där bristen är som störst. Problem solved. Nej - räkna med att skolan behöver deka ner sig rejält innan politikerna fattat galoppen. Frågan är om vi kan ta oss ur diket i detta senare skede.

Permalänk | Anmäl #9 pekka karvonen, 2011-04-20, 10:00

Bra artikel! En trovärdig beskrivning av läget. Vilka lärare barnen möter i skolan kan vara livsavgörande. Barnen kan inte välja lärare utan de får vad de får. Jan Björklund i SVD idag vill ha fler lektorer i skolan för att höja lärarkvalitet och status i yrket. Men för att detta skall kunna uppnås krävs nog en lagändring som säger att en viss procent av lärarna skall inneha en lektorstjänst. Man kan tänka sig att varje ämnesområde leds av en lektor som också bör kunna bedöma andra lärares kvalitet och därmed också ha befogenhet att anställa och avskeda icke kompetenta lärare, alternativt att en viss lärare avkrävs kompletterande studier för att få fortsätta. Man kan även tänka sig att en lektor, samtidigt som han/hon undervisar, fungerar som rektor. Politiskt tillsatta rektorer räcker inte längre om skolan skall komma på fötter. För att ytterligare höja en lektorstjänst status bör också lönen kanske vara 50 % högre än de andra lärarnas löner.

Permalänk | Anmäl #10 Björn Boström, 2011-04-20, 11:29

Mycket välformulerad och sann artikel!

En tilläggsfråpa i sammanhanget:
Varför släpps även mycket svaga elever igenom lärarutbildningen, för att snart uppnå statusen av legitimerade lärare?

I övrigt har jag själv upprepade gång sett det mesta som rangne beskriver.

torestad.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #11 Bertil Törestad, 2011-04-20, 13:26

Skolans problem är att den idag är helt kravlös och saknar ett riktigt ledarskap.
Socialisterna har förvandlat vår skola till en inrättning för flum och okunskap, utan någon som heslt struktur där kaos oftast råder både bland lärare och elever.

Målribborna är satta efter de sämst presterande eleverna (som ofta ens inte behärskar det Svenska språket.) Detta har lett till att kunskapströsklarna och kraven har sänkts succsesivt genom åren. (även på universitet och gymnasienivå) för att på pappret kunna redovisa godkända elever.
i många fall så är examina från Svenska Universitet inte längre godkända utomlands.

Med detta som bakgrund är det inte alls förvånande att 80% av de som röstar Socialistiskt saknar en riktig bildning.

Folk röstar bara som dom har förstånd till ...Det är väl detta som Socialdemokrater & Kommunister har eftersträvat med nedmonteringen.

Permalänk | Anmäl #12 Sven Ekberg, 2011-04-20, 13:34

Att lärarutbildningen är undermålig framgår tydligt av artikeln. Och detta ligger helt i linje med politikernas totala sabotering av skolan i Sverige. Man nöjer sig inte med att skapa ett uselt arbetsklimat på skolorna, utan ser även till att lärarutbildningen blir ett dåligt skämt.

Det hela förvärras av att begåvade och ambitiösa studenter inte längre vill blii lärare, som det nu ser ut i skolorna.

Ja, vi lever i dårarnas paradis.

Permalänk | Anmäl #13 Kai Virihaur, 2011-04-20, 23:34

jag tycker man kan slopa lärarkurser för högstadie och gymnasieskolor.

en orsak borde vara att här skall de undervisa i ett eller flera specifika ämnen de måste kunna alltså skall de ha fil.kand eller fil.mag i dessa ämnen, sedan en ett årig pedagogik kurs för lärare, sedan kan de faktiskt få en lön som närmar sig läkare eller i alla fall it-specialist.

gällande förskola och klass 1-6 tror jag att de nya förändringarna blir bra.

det är bara synd om alla elever som hinner drabbas av alla redan utbildade flumlärare.

Permalänk | Anmäl #14 carina jällbrink, 2011-04-21, 09:23

Härligt! Du tillhör nog de lärare som man skulle vilja ge 10.000 extra i månaden.. Och så snyggt du skriver.. Märks att du är det du är - lärare i svenska och filosofi , om än att du jobbar i lärarutbildningen förstås. Jag behöver väl inte säga att jag håller med dig helt i sak?

Permalänk | Anmäl #15 u_7703, 2011-05-24, 16:34

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.