Vi behöver mer lobbyism, inte mindre

Lobbyismens inflytande i Sverige har minskat på senare tid. För inte så länge sedan var det en självklarhet för politiken att arbetsgivarorganisationer, fackförbund, folkrörelser och ”strategiskt betydelsefulla” företag satt med och fattade beslut. I det korporativa systemet ansågs vissa intressenter främja allmänintresset, oavsett vad de gjorde.

Nu är våra beslutsfattare mer försiktiga i sina kontakter. Lobbyister ses mer för vad de är, representanter för särintressen. Vilket är bra, demokrati ska inte vara något man måste bli inbjuden till för att få delta i. För verklig demokrati finns inga utomstående, och då måste medborgare också få föra sin talan via ombud.

Huvuddelen av det arbete PR-branschen utför handlar i och för sig inte om traditionell lobbyism. Kontakterna mellan politik, särintressen och PR-firmor är oftast samhället i stort till nytta. De ger politiken tillgång till mer information och åsikter att väga mot de egna övertygelserna. PR-branschens kontakter med politiken är ofta inte mer komplicerade än så. Resultaten är i många fall blygsamma, och bör tas med en nypa salt. Det ligger i PR-branschens intresse att upprätthålla en mystik av att den kan ”verka utan att synas” och åstadkomma stora förändringar för kundens räkning.

Därmed sagt, kan kontakterna mellan politikerna och PR-firmorna vara problematiska ur en demokratisk synvinkel.

Det finns ett utbrett missförstånd att företag lobbar för friare marknader och lägre skatter. Ekvationen att en fri marknad är lika med dagens kapitalism minus regleringar och skatter går inte ihop. Marknaden är ett darwinistiskt system, där de som är bäst anpassade till sin miljö överlever. I dagens affärsmiljö är djupa kontakter med myndigheterna nödvändiga för att överleva.

De drabbade är småföretagen som krossas av skatter och regleringar, skattebetalarna som får bekosta dåliga upphandlingar och stödpaket samt konsumenterna som får betala högre priser och får sämre valfrihet.

Lobbyspelets fem strategier är:

Insiderspelet handlar om att storföretag känner väl till undantagen i lagstiftningen. De vet hur man ansöker om stöd och riktade lån, och undviker de mest kostsamma granskningarna. När de själva varit med att utforma lagstiftningen är de särskilt bra på det.

Overheadskostnadssmashen Fler och mer komplicerade regleringar och granskningar ger alla i branschen högre kostnader för administrativa funktioner, stabsfunktioner och servicefunktioner. Storföretagen skjuter visserligen sig själva i foten, men mindre konkurrenter trängs ut, och det blir svårare för nykomlingar att ta sig in på marknaden. Det är ingen slump att Sverige har den lägsta andelen medelstora företag i västvärlden, enligt OECD.

Målbursbytet Större företag har ett försprång på marknaden, men är mindre flexibla och förnyande. Fler regleringar som bromsar ekonomin i sin helhet är motsvarigheten till att ett fotbollslag leder med 2-0 i halvlek och byter ut båda målburarna mot ishockeymål. Ingen når några nya framgångar, och ledningen behålls.

Förtroendemärkningen När myndigheterna kräver licenser, märkningar och tester uppfattas redan existerande företag få en kvalitetsstämpel i konsumenternas ögon. Det förtroendet är inte alltid befogat. Det som visats är att företagen kan uppfylla myndigheternas standarder, om standarderna är bra eller dåliga för konsumenten är en annan fråga.

Fånga myndigheten De företag som regleras av en myndighet har störst intresse av myndigheten och kan inrikta sitt arbete mot den. Ju mer specialiserad verksamhet, desto färre som kan ha den kunskap som behövs för att effektivt utöva tillsyn och reglering. Övervakarna och de övervakade hämtas då från samma krets, och har mycket med varandra att göra. Nackdelen med den uppskattade samförståndsandan och flexibiliteten är risken att myndigheten börjar att dela sin världsbild med dem som ändå ”ingår i verksamheten”. Risk för lågintensiv korruption och jäv kan infinna sig, särskilt när PR-firmorna ger möjligheten för forna reglerare att indirekt gå över till den andra sidan med sin kunskap och sina kontaktnät. Att problemen hittills varit begränsade är ingen garanti för framtiden.

Vad kan göras för att minska skadorna från dessa fem strategier? Samhällsdebatten har ofta kretsat kring registrering och licensiering av PR-firmorna. De största firmorna lär inte få några problem, däremot blir det värre för de mindre och medborgarna. Det är faktiskt en form av lobbying när du skriver ett e-mail om dina åsikter i en fråga till den europaparlamentariker du personkryssat.

Ska politikens djupa inblandning i samhället rullas tillbaka? Det kan vara önskvärt ur några ideologiska perspektiv, men lär stöta på motstånd även från näringslivet. Det missar att även dem som vill ha en stark offentlig sektor har ett intresse av att den är hederlig, effektiv och oberoende.

Det är öppenheten som är den närmast liggande lösningen. Sajten partibidrag.se är ett lovvärt steg, fast lär främst upptäcka hur beroende svenska partier är av statliga bidrag. Viktigare är att myndigheter gör inköpsorder, attesterade fakturor och utbetalningar tillgängliga på nätet. Data finns redan som geografiska informationssystem, ekonomisystem, inventariesystem och projektsystem. Öppenhet ger fler chansen att delta, och förstå hur beslut fattas. Rädslan kring lobbyismens mystik kommer från bristande öppenhet och begränsad till de med mest pengar och inflytande. Problemet kanske är att vi haft för lite lobbyism hittills?

Waldemar Ingdahl (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35269

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Öppenhet på det sätt som visas på partibidrag.se är värdelös.

Den är nämligen frivillig, vilket nästan per definition innebär att där visar partierna bara upp sådant som inte är känsligt.

Om det t.ex. skulle vara så att moderatpartiet fått ett stort bidrag from IFPI strax innan de införde IPRED-lagen så skulle det aldrig redovisas där.

Ej heller om SD fått bidrag från naziströrelsen eller KD från homohatar-grupper.

Jag nämner dessa partier eftersom det är de som tillsammans stoppat samtliga riksdags-motioner som föreslår ökad öppenhet angående partibidragen.

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Fredriksson, 2011-04-19, 21:01

#1! Vi har val i Sveige och dessa är slutna. Varför? Varför är våra val slutna bakom gröna skärmar på valdagen? Jo, för att det är varje medborgares rätt att få förbli anonym. Att vänstern inte har något emot att redovisa sina bidrag består förmodligen till stor del på att yttersta vänstern inte får några bidrag alls att redovisa. Var (S) får sina pengar ifrån vet ALLA sedan lång tid. Även människor som röstar på högern och har en anställning där det är en "oskriven lag" att man måste vara med i facket - stödjer (S) ekonomiskt. Det är ingen hemlighet. Men om jag vill ge Lars Ohly eller Wetterstrand --- eller Reinfeldt pengar så är det väl upp TILL MIG att få avgöra om min granne ska få tillgång till den informationen eller inte. Om jag inte vill skylta med vilket parti jag stödjer, oavsett anledning, så är det upp till mig. Riskerar jag att någon "sämre bildad" person får för sig att läxa upp mig för att jag ger bidrag till "fel parti" så finns risken att jag därmed inte ger något bidrag.

Något som vänstern inte riskerar eftersom dom ju är gifta med facket och får sitt underhåll därifrån.

Skulle vänstern få stora bidrag från privata personer/företag istället för ifrån facket, så skulle inte heller vänstern vilja skylta med sina bidragsgivare - Inte om det riskerade att bidragsgivarna uteblev.

Permalänk | Anmäl #2 Janne Berggren, 2011-04-19, 22:41

Janne, Mycket riktigt så vet alla sedan länge att S får bidrag från framför allt LO. Den kunskapen är en faktor att väga in när man står där i röstbåset och funderar på hur man vill rösta. Man vet att en röst på S är en stödröst till sagda bidragsgivare och man vet att S politik sannolikt kommer att gynna dessa.

Detsamma gäller M. En röst på M är en stödröst till deras bidragsgivare och moderat politik kommer sannolikt att gynna deras bidragsgivare. Skillnaden är bara den att väljarna inte får veta vilka det rör sig om.

Vad gäller privatpersoner och hur de skänker pengar så blir det knappast något problem. Enligt de förslag som M, SD och KD tillsammans röstade ner så var det bidrag över 20.000kr som skulle redovisas. Mer än så skänker man knappast av ren god vilja, då vill man ha något tillbaka.

Och om det är så att du skänker större summor än så och räknar med att få något tillbaka så är det något som i högsta grad angår andra än dig. Väljarna har rätt att veta vilka som köper politik.

Permalänk | Anmäl #3 Tomas Fredriksson, 2011-04-19, 23:28

Tomas (#2).. Det går att säga samma sak från två olika synvinklar. Du skriver " En röst på M är en stödröst till deras bidragsgivare och moderat politik kommer sannolikt att gynna deras bidragsgivare".

Är inte det en självklarhet? ALLA i Sverige röstar sannolikt på det parti som kommer att gynna just den enskilde på bästa sätt? Detta gäller såklart inte bara bidragsgivare, utan ALLA. Att jag inte ens ger ett bidrag, kommer sannolikt ändå att resultera i att det parti som jag röstar på, kommer att gynna mig (=mina åsikter).

Ang. din sista punkt. Är det klarlagt vad facket vill "få tillbaka" från sossarna? Om det är klarlagt, så tror jag att ett brott är begånget.

Permalänk | Anmäl #4 Janne Berggren, 2011-04-20, 09:32

Om partierna öppnar sina räkenskaper, så skulle vi nog se att de alla (ja, även de tre rikaste centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna) har ett starkt beroende av de pengar som de får från staten i partibidrag.

Det borde stämma till eftertanke, att våra politiska partier är så beroende av att vara en del av statsmakten och har så få kontakter med resten av samhället

Permalänk | Anmäl #5 Waldemar Ingdahl, 2012-02-25, 10:35