Politikens djupa inblandning i samhället föder PR-branschen

Julian Assange, Editor-in-Chief of WikiLeaks, april 13, 2011:

”I think big businesses are powerful and they are able to throw their weight around, in terms of the United States context funnelling money to congressional campaigns. The statistic for Washington is 50 lobbyists per Congressman. So that's an enormous amount of intellectual power being placed on each individual to manipulate them. Similar activities take place in other parts of the world where big companies, not just from the United States but from Russia and China and the United Kingdom specially, do try and manipulate and get inside levers of government.
What these cables do is not stop that situation directly but make it absolutely clear that that is going on. /…/
I think what will come out of this is a much more nuanced understanding and practice within government, within academia, within the media, of how the world actually works. And as a result of that, we can get good and just policy, not all the time but much more frequently than we have been able to do previously.”

http://www.thehindu.com/opinion/op-ed/article1691777.ece?css=print

Det är en förskönande omskrivning av branschens verksamhet som G. Thorstensson gör.

Utöver vad jag sagt vid Janeriks artikel kan man säga att PR-företagen rekryterar före detta höga politiker och tjänstemän från den offentliga förvaltningen.

På det sättet kan till exempel en beställare av tjänster från PR-företaget få direkt tillgång till de inköpta politikernas och tjänstemännens kontaktnät.

På det här sättet kan viktiga projekt till exempel stora byggprojekt bestämmas av ett fåtal högt uppsatta personer i slutna rum.

Det är i en demokrati de tyngsta argumenten som ska bestämma vilka projekt som ska beslutas och hur de ska utföras.

Tvärtom. PR-branschen frodas på "idémarknaden". Det vill säga det postmoderna samhället. Det enda som styr på idémarknaden är popularitet/pengar.

Intelligent Design är en idé som bygger helt på PR. Intelligent Design har sålts helt utan fakta och enbart på populistiska och emotionella argument.

Och det är exakt detta Göran Thorstenson sysslar med nu. Se bara hur nonchalant han kastar ur sig försåtliga uttryck, "Vill man begränsa lobbying och politisk påverkan är det långt mycket klokare att diskutera hur politiken framöver kan begränsas till sina kärnuppgifter."

Det försåtliga i den meningen är "kärnuppgifter". Vilka är dessa kärnuppgifter? Meningen är värdeladdad utan att egentligen säga något. Detta är konsten att prata utan att säga något. Eller som man säger i USA, bullshitting.

Peter H: beklagar om det lät "försåtligt". Visst är det en värdeladdad mening och det är avsikten. Jag gör ingen hemlighet av att jag som politisk medveten medborgare tror på de klassiskt liberala idealen och vill se en liten men stark stat. Jag kan förstå om man på andra politiska grunder vill se en mer expansiv stat, men då ska man inte heller oja sig så mycket över att många vill bevaka sina intressen när det gäller regelverk och omfördelning av inkomster.

"de klassiskt liberala idealen och ... en liten men stark stat".

Den där staten passar ju perfekt för dem som har förmögenhet. Ett system där man tjänar pengar på pengar snarare än på vilken nytta man skapar för samhället i stort, innebär naturligtvis att makten efterhand koncentreras hos dem som redan har stora tillgångar.

Idag har vi hamnat i ett läge där det är svårt att etablera sig på många marknader, eftersom det kräver sådana extrema marknadsföringsinsatser alternativt lobbyinsatser och kontakter (beroende av marknad). Verklig konkurrens existerar på få marknader.

Att marknaden skulle lösa dessa problem på egen hand, och att det är politiken som korrumperar marknaden är en naiv tanke. Nog kan politiker vara korrupta, men detta löser man inte genom mindre politik, utan genom mer transparens i det politiska så väl som det ekonomiska systemet.

Problemet är som alltid slutna rum och brist på insyn, och konsolidering av kontakter och resurser till ett fåtal aktörer.
Dessa problem är på intet sätt begränsade till politiken. Det räntebärande monetära systemet är utmärkt på att konsolidera resurser och inflytande på marknaden.

Det enda som kan skapa balans är en välfungerande och aktiv samhällsgemenskap med stor transparens, där staten reglerar kontrakten mellan olika samhällsaktörer på ett sätt så att det gynnar samhället i stort.

Korruption finns överallt, och dess moder är egenintresse, vilket artikelförfattaren verkar ha mer än nog av.

Det resonemang som G. Thorstensson för om guldkalven och att staten ska begränsas till sina kärnuppgifter är intressanta på två sätt.

1. Det är ett halvt medgivande om att PR-företagen har väldigt stor makt. Men säger GT det är statens fel. Om staten bara vore mindre så skulle inflytandet inte vara så stort.

2. PR-branschens och lobbyismens hemland är USA, som har ett 20-tal procent lägre skattetryck som andel av BNP, så även länder med betydligt mindre stat så har sådana organisationer mycket stort inflytande.

Så där rök logiken GT:s resonemang om staten och kärnverksamhet.

Men GT visar ju med all tydlighet att han är höger kanske moderat, vi får hoppas att hans bristande omsorg om demokratin inte är representativ för högern.

GT, medborgarmakt ska inte baseras på mängden pengar man har utan på argumentens tyngd.

Och i en stat där det offentliga styr och omfördelar, där kommer inga tillgångar koncentreras? Det man gärna glömmer är att Sovjets sista tid hade de största ekonomiska klyftorna i historien, annorlunda uttryckt: de rika kunde suga ut de fattiga ytterligt effektivt i Sovjets förtryckarsamhälle, värre än i något västsamhälle i någon tidsperiod.

Givetvis vet jag vad som menades med "begränsas till sina kärnuppgifter" och att det är en del av pseudoreligionen liberalism.

Göran Thorstenson fortsätter med sitt skojeri och klär sig i teflon genom att inte definierar vilka dessa kärnuppgifter är.

I Göran Thorstensons dystopi är PR-konsulten kung. Alla åsikter har samma värde, vilket i slutändan betyder att alla åsikter har noll värde.

GÖRAN THORSTENSON, du skriver "Vill man begränsa lobbying och politisk påverkan är det långt mycket klokare att diskutera hur politiken framöver kan begränsas till sina kärnuppgifter".

Är inte det lite som att minska antalet brott genom att minska antalet lagar?

Det är inte bara PR-firmornas fel att det blir konspirationsteorier. Det är även politikernas.

Eftersom regeringspartierna tillsammans med SD har sett till att de inte måste redovisa vilka som skänker pengar till deras partikassor så är det inte långt till misstanken att de tar emot bidrag från penningstarka lobbygrupper i utbyte mot politiska beslut.

Lägg till detta att riksdagen i samförstånd över partigränserna har beslutat att de inte behöver ha några regler mot att ta emot "gåvor" från lobbygrupper så blir bilden klar.