Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Insatsen i Libyen

Hesham Bahari om Insatsen i Libyen

De arabiska revolutionerna kan kullkasta världsekonomin

En enad arabvärld skulle kullkasta hela världsekonomin och tvinga den att söka andra vägar än de gängse, vilket i sig vore en befrielse, både för människan och för planeten som helhet. Det förklarar samtidigt varför de smutskastas och förnekas.


De arabiska samhällena har under modern tid och långt dessförinnan lidit under diktatoriska regimer. Dessa har de sista 30 åren, med globaliseringsvindarna och via olika ekonomiska och finansiella åtgärder, sett till att gynna eliterna och missgynna folken.  Egentligen var det som skedde i arabvärlden under den tiden inte olikt skeendet i väst, från privatisering av ekonomin till en fortsatt underminering av folkens sociala landvinningar, vilka var ett resultat av tidigare skeden.

Men medan folken i väst kunde räkna med att leva i samhällen styrda av ett minimum av lag och ordning, blev folken i arabvärlden ett byte för politiska predatorer som fråntog dem all rätt och tvingade dem att leva under undantagslagar, och för det stora flertalet under fattigdomsgränsen. Detta rov ägde rum i samförstånd med samma västerländska regimer som åberopade lagens överhöghet på hemmaplan. Skeendet i arabvärlden var inte deras problem, så länge oljan flödade och emigrationen hölls under viss kontroll. Arabiska diktatorer var dessutom bland deras främsta vapenkunder, och kunden har alltid rätt, som man säger.

Plötsligt ändrades förhållandena. Diktatorerna började svaja och falla, den ene efter den andre. Något konturlöst och diffust sägs ha varit bakom deras fall: Folkliga resningar.  Något som västerlandet inte upplevt sedan den aborterade resningen 1968 då studenter och ungdomar över hela Europa och USA reste sig mot makthavarna. Man trodde bestämt att sådant var en kvarleva från gångna tider, tiderna före teven och internet. Folket har ju annat att göra nu än att resa sig. Men de arabiska folken reste sig likväl, utan tillstånd och dessutom utan någon synbar ideologisk eller ens religiös ledning. I två arabiska länder lyckades man på några få veckor med att få den härskande eliten på fall, medan fler länder står och väntar på sin tur.

Ringarna på vattnet från de arabiska revolutionerna har varit så kraftiga och synliga att länder som USA, Kina och Ryssland bävade inför möjligheten att de skulle överföras till deras breddgrader. I Kina låter man Google censurera allt som har att göra med araber och deras revolutioner, medan i USA går Obama skenbart till attack mot landets miljardärer för att blidka de upproriska fackföreningarna och fiska efter röster inför nästa val. I Ryssland låter den engelsktalande ryska tevekanalen Russia Today, som annars brukar anlägga en antiglobaliseringston, alltfler iakttagare bedyra att de arabiska revolutionerna är ett verk av utländska agenter. Amerikanska anti-imperialister och europeiska vänsterfolk hyllar Qaddafi som en kämpe mot USA och västerländsk anspråk på dominans över Afrika, och alla är mer än välkomna att uttala sig på Russia Today.

I detta virrvarr av motstridande röster och förfäktande åsikter har man svårt att skönja händelsernas gång från önsketänkande. Medan högern snabbt passar på tillfället att lägga sig i de libyska affärerna under humanitär täckmantel står vänstern rådvillig inför en revolution som inte startades av vänsterkrafter i arabvärlden utan av en ung folkmassa som inte stod ut längre med sina inhemska förtryckare. Det värsta scenariot som CIA och Israel kunde tänka sig, nämligen diktatorernas fall, presenteras plötsligt av en del iakttagare som ett verk av just CIA och Israel. Ingen frågar araberna själva vad de vill, för ingen hade någonsin gjort det tidigare. Klichébilderna har fått sig en och annan törn, men de fungerar utmärkt för västerländskt behov och det finns ingen anledning att söka sig till källan, när alla vet att det är CIA och Israel som alltid bestämt kursen i arabvärlden. Så varför skulle det inte vara fallet nu också?

Tagna på sängen anlitar nu världseliten så kallade analytiker och förståsigpåare för att inpränta bilden av araberna, så som vi alltid lärt oss se dem, hos tittarna och läsarna. Ett folk utan initiativförmåga, utan riktiga representanter och utan framtid. Ett folk vars väl och ve är till syvende och sist helt i händerna på deras eliter, som i sin tur är helt i händerna på den rika världens eliter. Att så många både inom vänstern och högern har utgått från denna bild har mindre att göra med verkligheten i arabvärlden och mer med hur de industrialiserade demokratiernas världsbild skapas och underhålls. Detta har jag i många artiklar försökt förmedla till läsarna, men bildfabriken är envis och mäktig. Den når till alla schatteringar i våra samhällen. Det världseliterna räds mest är att folken lyckas bestämma över sina tillgångar och sin framtid. Det som vänstern räds mest är att revolutionerna kan göras utanför de rådande ideologiernas ramar. Och det som Israel räds mest är en arabvärld som befriats från sina despoter.

Frågan man bör ställa sig är vad CIA eller Israel tjänar på omvälvningarna i arabvärlden, särskilt när dessa omvälvningar, och det är bara en tidsfråga, lär nå till själva kärnfrågan, nämligen Palestina. Svaret är "ingenting"! Däremot har ett sådant närmande till problematiken en fördel för de som önskar hålla arabvärlden under kontroll, nämligen att befästa bilden av en arabvärld som är oförmögen till handling av egen kraft. Och om det är CIA eller Israel som ligger bakom dessa revolutioner, då måste dessa revolutioner ju vara falska. Vi ska inte tro våra ögon utan det som någon "analytiker" eller "expert" sprider om ett folk som få av oss känner till. Dessa manövrer är bara en fortsättning på den mörkläggning som Väst ägnat sig åt när det gäller arabernas avantgard. Språkförbistring hjälper till. Hur många kan uttala sig om vilka araberna är egentligen och vad de vill?

Hur många arabiska filmare, kompositörer, konstnärer, författare eller journalister har blivit presenterade för allmänheten under mina 35 år i Sverige? De kan räknas på ett par händer, och ofta är de inte ens representativa för nuläget, utan tillhör en äldre generation med stelnade uttrycksformer eller förlorade drömmar. Den kraft som de unga araberna utgör idag inom de kreativa områdena är nästan tabubelagt i våra medier. Det finns föga intresse för en sådan kontakt, som inte följer etablissemangens riktlinjer och de gränser som "experter" anger för en presumtiv publik.  Detta säger mer om var vi befinner oss kulturmässigt i demokratiernas kärnländer än om vilka araberna är och vad de säger. Europas närmaste granne består av 300 miljoner okända människor, vars liv och drömmar sammanfattats för oss i några envist borrande ord, och bilder.

I Jemen gick presidenten häromdagen ut i värsta talibanstil och anklagade kvinnorna som deltar i demonstrationerna för promiskuitet.  Och det skall ju vara den man som USA anlitar för att bekämpa al-Qaida på arabiska halvön! Han fick svar på tal några timmar senare. Tiotusentals kvinnor iklädda sina burkor gick ut i en dundrande manifestation mot presidenten och krävde en offentlig ursäkt. Jag blir inte glad över att se så många kvinnor utan ansikten. Men jag måste erkänna att det kvinnorna sade på teven var i klass med vilka som helst av deras barhuvade systrar i väst. Deras politiska medvetande verkar inte alls ha fått något stryk av burkan. Vill de gömma sig får de göra det, bara man får veta vad de vill. Och det fick vi veta. Politiska rättigheter för alla kvinnor med eller utan burka.

I Saudiarabien gick kvinnor ännu längre i sina protester. Nu hotar de med att tillämpa en gammal sed från profetens tid om de inte får köra bil själva. Enligt Gulf News har kvinnor hotat med att dia sina chaufförer om de inte får själva köra bil! För enligt den gamla seden, som inte tillämpas längre förstås men som ändå vissa hårdnackade fundamentalister propagerar för, kan en kvinna vistas i samma lokal med en främmande man utan slöja om hon diar honom (d.v.s. adopterar honom)! Man undrar hur de saudiska männen nu kommer att reagera på detta.

I Egypten, på skalans motsatta sida av denna form av förfäderstro som exporteras från saudiernas land, våras det för politiska talk-shows på internet. Vissa får miljoner tittare på några veckor. En av dem är Monatov, som presenteras av Mona Hala, en snygg egyptisk skådespelare som tydligen spelat in en del erotiska scener på film, vilket utnyttjas i kampanjen mot henne av förbudsivrarna men som ger henne otroliga tittarsiffror annars. Och programmet är som namnet antyder, rena molotov på nätet. Monas fantastiska utstrålning och hennes lediga och självsäkra stil smittar av sig på egyptiska tjejer, som fått nog av förmynderi.

Tunisiskan Amel Mathlouthi, en sångvirtuos med en gudalik röst, sjunger sin tre år gamla låt mitt i en demonstration i Tunis, a capella, under folkets totala vördnad. Låten heter "Jag är fri och mitt ord är fritt". Dessa är bara några exempel på unga araber och deras sätt att säga nej på. Samtliga har dock något gemensamt. Palestina står främst på deras agenda, och de tar inga order från utlandet, för deras hjärtan är arabiska, och deras dröm är en enad arabvärld.

Utgör en enad arabvärld en fara då för i-ländernas och Israels planer? Med den utformning i-länderna har idag, där "sysselsättning" innebär dolt slaveri och "tillväxt" betyder rätten att berika sig utan gränser, blir svaret ja. En enad arabvärld skulle kullkasta hela världsekonomin och tvinga den att söka andra vägar än de gängse, vilket i sig vore en befrielse, både för människan och för planeten som helhet. En enad arabvärld skulle se till att lösa Palestina-problemet utan att judarna drabbas. De som vill skulle välkomnas tillbaka till sina ursprungsländer i arabvärlden. En enad arabvärld skulle fungera som en språngbräda mellan Europa och islam och många europeiska muslimer skulle gärna åka tillbaka till sina befriade länder. En enad arabvärld skulle innebära möjligheter för investerare att odla öknen när dessa länder inte utgör något hot längre för deras kapital. En pipeline vatten för en pipeline olja borde vara den enade arabvärldens nya motto. Värst drabbade när arabvärlden till slut når sitt mål blir vapenindustrin. Men de kan omskolas till att göra nytta istället för att så split och död bland civila. En enad arabvärld är det som araberna har kämpat för i snart 100 år. De arabiska revolutionerna är ytterligare en byggsten i den byggnaden. Det är därför de smutskastas och förnekas, både av världselitens lakejer och av de kontrarevolutionära trupper på hemmaplan som nu gaddar sig samman mot de unga i arabvärlden. Vi måste se till att försvara och hjälpa dessa revolutioner om vi vill ha en värld som är värd att leva i.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35233

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu har jag läst detta verk 3 gånger och jag kan fortfarande bara komma upp med, Öhh va ?

Permalänk | Anmäl #1 Bertil Bertilsson, 2011-04-17, 09:38

Jag har en åsikt i frågan ovan. Jag menar rubriken.
Vårt samhälle är idag uttänjt till gränsen för vad människor och funktioner klarar av. Vi har byggt ett samhälle och ”way of life” som kräver för mycket uppoffringar.
För att klara ekonomin måste båda föräldrarna jobba.
För att klara barnens uppfostran krävs dagis mellan 8-10 timmar/dag.
För att kommunerna ska klara efterfrågan på dagisplatser blir grupperna orimligt stora, dagispersonalen har ingen koll på om lilla Lisa har druckit bra eller inte.
Kommunerna har ansträngda ekonomier (få undantag) och statens krav bara ökar.
Skolorna är så ansträngda att lärare med kompetens slutar från vissa utsatta områden och betygen rasar jämfört med livärdiga länder.
Svenska familjer flyr från bråkiga (invandrartäta) skolor.
Vår heliga ko idag är invandring från muslimska länder. Detta får kosta hur mycket som helst. Kommuner som säger nej blir snabbt överkörda då migrationsverket kontaktar privata fastighetsägare för platser.
Fakta: Vi har byggt ett samhälle som är ansträngt, uttänjt och helt utan marginaler.
Vad händer om något rubbas. Jo, vi står sämre rustade inför dessa förändringar. Vi klarar inte av att möta dessa förändringar med rätt medel. Bygger man ett samhälle på för tunna reglar så rasar det om det blåser.

Jag röstar på Sverigedemokraterna för att deras politik faktiskt liknar politiken som fördes innan massinvandringen. En tid då svenska folket ställde krav på de som kom och folket ställde krav på politikerna. Det är faktiskt politikerna som ska se om VÅRT hus, inte bara invandrarnas, annars byter vi ut dem.

Permalänk | Anmäl #2 Göran Karlson, 2011-04-17, 10:35

Snälla herr Bahari , arabvärlden är idag nästan negligerbar del av världshandeln(undantaget oljeresurserna). Sveriges handel med arabvärlden utgör ca. 2% av den totala exporten. I siffrorna ingår varor köpta för biståndspengar . Det är ju felräkningspengar och ingen, absolut ingen, skulle märka något om vi slutade handla med arabvärlden.

Snarare är det väl så att vi har betydande kostnader med u-hjälp. illegal immigration, etc. Vi ska bara inte nämna de enorma kostnaderna att skydda mot terrorism som emanerar från just arabvärlden.

Att ha drömmar om att enad arabvärld plötsligt skulle skapa kreativitet och utveckling är ju en sak. Men verkligheten säger någonting annat. Och inte kommer det att bli bättre av exilaraber som Du , som totalt saknar insikt om sjukdomsbilden och fortsätter propagera att det är i-ländernas "konspiration" som är roten till alla problem. Vakna upp, herr Bahari.

Permalänk | Anmäl #3 Anders Erlandsson, 2011-04-17, 10:55

Ahmed Ahmed:
Vill du att folk ska leva sina liv olyckligt eller? Bara för att koranen uppmanar till mord av homosexuella, judar och andra oliktänkande behöver man inte följa sånt. Om fallet vore så hade EU och USA redan utrotat islam med hjälp av atombomber då gamla testamentet är ungefär lika sinnesrubbat koranen.
Individualism kommer alltid att segra.

Artikelförfattaren har missat att mellanöstern har två saker att exportera: sand och olja. De är alltså väldigt beroende av att sälja olja och utan oljepengar kommer mellanöstern att bli ett enda stort grushål. Symbios kallas det förhållande som råder.

Permalänk | Anmäl #5 Fredric Nomael, 2011-04-17, 12:30

Ahmed Ahmed:
Om du nu tycker att det är så bra i det området jämfört med Sverige så återvänd då och var med om att bygga den framtid du tror på. Jag tycker det är alltför många som bor i Sverige som talar om hur grönt det är i hemlandet och hur svart det är här.

Permalänk | Anmäl #6 Bo Grahn, 2011-04-17, 12:43

Jag önskar Araberna lycka till i sin frihetskamp. Det blir säkert bättre för oss alla på denna planet.

Permalänk | Anmäl #7 GB, 2011-04-17, 13:08

Förstår inte varför newsmill raderar ett inlägg som påpekar att vi araber är emot feminism o HBT. Tror ni att vi ska sluta tycka så bara för ni censurerar oss?

Permalänk | Anmäl #8 Ahmed Ahmed, 2011-04-17, 14:21

Jag visste faktiskt inte att ett Storarabien stod på önskelistan för dagens unga i Mellanöstern, utan trodde att mat och frihet låg närmast till. Än är det rasande långt till blomstrande näringsliv och läskunniga medborgare som röstar.

Permalänk | Anmäl #9 Peter Lindkvist, 2011-04-17, 18:48

Vår västerländska demokrati med tillhörande fördelningspolitik har ju till stor del vilat på överskottet i "affärerna" med råolja från Mellanöstern medan ”Mellanösterns enda demokrati” delat ut stulen arabisk mark till bosättare från när och fjärran. Ingen har naturligtvis något intresse av att bidra med något eget till det allmännas bästa. En demokrati med minskande klyftor i ett mänskligt samhället är kanske ändå inte bara en utopi. Den kan byggas i ett samhälle där solidariteten och folkviljan står emot mutor, särintressen och marknadens "regeringsförklaringar" byggda på kvartals- och halvårsrapporter. Lobbyorganisationer måste förstås förbjudas att utöva verksamhet i regeringsbyggnader och parlament. I ett demokratiskt Mellanöstern kan människorna få ett verkligt inflytande över samhällsutvecklingen genom en omfördelning av resurser från rika till fattiga och genom att förbjuda den omvända Robin Hood-politik som kallas demokrati här i väst.
I Libyen har visst rebellerna redan startat en ny riksbank. För att återgå till att sälja olja i US-dollar kan man anta. Inte konstigt att västerländsk media har förklarat Kadaffi för galen. Vi får väl se hur det går för libyerna och deras inflytande över landets politik och oljeutvinning. Något skydd för civilbefolkningen mot Natos atomsopor är det väl ingen som har begärt?

Permalänk | Anmäl #10 Gösta Lilja, 2011-04-17, 20:52

Det här är grundlöst önsketänkande. Vad "en enad arabvärld" ska betyda vet vi mycket lite om. Vad det skulle medföra vet vi ingenting om.

Permalänk | Anmäl #11 Peter Ingestad, 2011-04-18, 02:05

Hesham! Det känns onekligen som den vanliga människans röst hörs från Nordafrika. Till skillnad från maktstrukturernas talespersoner. Är det manifestationen av ett moget möte mellan manligt och kvinnligt i en ny värld, vi ser? Den "nya jorden" som en del talar om? Vågar vi släppa taget om det gamla, och se var vi då hamnar?

Permalänk | Anmäl #12 Leif Erlingsson, 2011-04-18, 15:31

Citat ur artikeln: "Diktatorerna började svaja och falla, den ene efter den andre. Något konturlöst och diffust sägs ha varit bakom deras fall: Folkliga resningar. Något som västerlandet inte upplevt sedan den aborterade resningen 1968 då studenter och ungdomar över hela Europa och USA reste sig mot makthavarna. "

Kommentar: Jag var med i 68-upproret. Direkt ansvarig för ockupationen av Kårhusets administrationslokaler i Stockholm. Och jag kan intyga att det inte fanns nån som helst verklig styrka i de unga oppositionellas uppror. I huvudsak var 68-upproret i Stockholm lite verbal smörja. Ett studentikost upptåg utan verkligt mod att förändra verkligheten.

Och jag anser att ungdomarnas uppror i arabvärlden inte heller skulle ha fått nämnvärda andra dimensioner om de inte hade stötts av andra krafter och precis som RT noterar så var dessa krafter diverse amerikanska organisationer för "främjande av demokratin". Alla med stark koppling till CIA. Jag har en uppsjö av artiklar som bekräftar detta men begränsar mig här till följande länk på svenska: http://svt.se/2.22584/1.2395978/usa_sponsrade_rebelledare - Artikel på SVT.

Vilka är dessa till CIA knutna organisationer ? Ni kan läsa mer härom på denna utmärkta engelska länk : http://www.voltairenet.org/article30022.html

Vill ni veta än mer om dem så finns det mer info bl.a. på Wikipedia.

Revolterna i arabvärlden uppkom alltså därför att CIA:s systerorganisationer förstod att utnyttja den arabiska ungdomens missnöje med sina livsvillkor och sina regenter och därför att USA också på annat sätt har betydande reell makt i många arabländer som t.ex Egypten där de förefaller i mycket kontrollera militären och därmed makten i Egypten.
Jag vill också påpeka att dessa revolutioner har givit CIA stora möjligheter att via Internet kartlägga de mer militanta ungdomarna. En karta som kan vara bra att ha vid t.ex. ett amerikanskt anfall mot Iran eftersom ett sådant anfall MED SÄKERHET kommer att skapa stora oroligheter i bl.a Egypten.

Sociala media nyttjades också för att initiera upproret i Libyen. Elegant förklätt till en demokratisk rörelse av samma typ som i Egypten (bra gjort av CIA).Hur det gick till skildras i denna artikel och video:
http://www.mathaba.net/news/?x=626316

Nej, Hesham Bahari, arabvärlden saknar integritet och därmed förmåga att påverka världssamfundets verklighet. Lyssna till Ghadaffis tal till de korrumperade maktlösa arabiska potentaterna :
http://www.youtube.com/watch?v=Gnp7XO0dUh4&feature=player_embedded

Permalänk | Anmäl #13 Börje Lundberg, 2011-04-18, 22:56

Poängen med min artikel är att väst inte känner till de arabiska folken. Visst saknar de arabiska härskarna integritet. De går världselitens ärenden, inkl. Qaddafi, som var först bland ledarna att försvara Ben Ali och Mubarak. Han tyckte att de var "bäst för sina folk och borde härska över dem livet ut". Men det talet får man inte höra i väst. De arabiska folkens revolution däremot handlar just om integritet. Men det är svårt att förklara för den vars döttrar och fruar inte bokstavligt våldtagits framför hans ögon i en tortyrkammare för att tvinga fram någon bekännelse. De som förfäktar idén att arabernas uppresning är ett verk av utländska agenter intar samma ställning som Qaddafi när han försvarar dessa despoters rätt att härska livet ut, och dessutom överföra makten i sina "republiker" till deras söner. Snygg form av socialism den libyske härskaren förespråkar!

Permalänk | Anmäl #14 Hesham Bahari, 2011-04-19, 08:28

Citat Bahari, kommentar 18:

" De som förfäktar idén att arabernas uppresning är ett verk av utländska agenter intar samma ställning som Qaddafi när han försvarar dessa despoters rätt att härska livet ut, och dessutom överföra makten i sina "republiker" till deras söner. Snygg form av socialism den libyske härskaren förespråkar! "

Kommentar : Det går att anföra många kritiska synpunkter på Ghadaffis version av socialism, men jag vill inte acceptera det som skäl för att acceptera ett västerländskt neokolonialistiskt angreppskrig mot ännu en suverän och oljerik arabisk nation. Redan anfallet mot Irak och ockupationen därav var alldeles för mycket att acceptera för en rättänkande människa, anser jag. Precis som Ghadaffi hävdar.
Och det från början starkt beväpnade upproret den 17:e februari i Benghazi var planerat av NFSL i samråd med CIA och andra europeiska underrättelsetjänster. Det finns många bevis härom på nätet. Se t.ex.de många länkarna i denna artikel (om du har tid o intresse) :
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23474

Det finns knappast något tvivel om att upproret i Libyen delvis är ett CIA-spektakel och därför i princip inte borde accepteras av någon arab. Upproren i (Tunisien och) Egypten vill däremot många debattörer se som i huvudsak tillkommet genom dessa länders folks längtan efter - som du uttrycker det - nationell integritet.
Men jag ber att få anmäla en avvikande ståndpunkt här i enlighet med min förra kommentar: Jag anser att dessa revolter uppkom delvis som ett resultat av det arbete som CIA:s mer demokratiska systerorganisationer lade ner på att stimulera och koordinera det egyptiska folkets längtan efter frihet och demokrati, integritet.

CIA:s vinst med detta arbete finns i flera delar inklusive :

1. Kartläggning av de mest militanta aktivisterna. Samma personer som SÄKERT skulle agera vid ett eventuellt anfall mot Iran. Jag tror det var DÄRFÖR som Obama framförde önskemål till Egyptens regim om att internet skulle hållas öppet. NSA har mycket avancerad utrustning för att avlyssna och analysera all enligt deras uppdrag intressant aktivitet på nätet och det fungerar fantastiskt väl !

2. Upproren i Tunisien och Egypten camouflerade det militära upproret i östra Libyen som en folklig demokratirörelse, vilket fick t.o.m stora delar av den (mindre begåvade) västerländska vänstern att sympatisera med t.ex. flygförbudet.

3. För en gångs skull framstod USA som demokratins beskyddare genom att inte beskydda Ben Ali eller Mubarak utan låta dessa falla. Om det egyptiska folket återfår någon del av sin integritet i denna process blir kanske deras reaktion mot USA något mindre kraftig när USA anfaller Iran ?

Det egyptiska folkets vinst tror jag likväl inte blir nämnvärd. Hur skulle den kunna bli det då det egyptiska folkets integritet närmast förutsätter solidaritet med folket i Palestina. I konflikt med Israel ???!

Permalänk | Anmäl #15 Börje Lundberg, 2011-04-20, 01:01

Läste på Jinges blogg att, citat ”Libyer har rätt till gratis sjukbehandling och deras sjukhus den bästa i medicinska utrustningen världen. Utbildning i Libyen är gratis, ungdomarna har möjlighet att studera utomlands på regeringens bekostnad. När yngre par gifter sig får de 60.000 libyska dinarer (ca 50.000 US dollar) i ekonomiskt stöd. Räntefria och odaterade statliga lån är en förmån som Libyer har. På grund av statliga subventioner är priset på bilar är mycket lägre än i Europa. Bensin och bröd kostar ett öre, ingen skatt för dem som arbetar inom jordbruket. De libyska folket är tysta och lugna, inte är benägna att dricka och är mycket religiösa. Tror Ni att detta kommer att finnas kvar när Oljan säljs i dollarvaluta under ny ledning.”Slut citat.
Man kan ju tro att det är vi som är grundlurade idioter utan tankeförmåga och empati, dresserade som vi är av av terrorbulletiner från Nato och den israeliska arméradion. Men som vanligt måste man väl utgå från att en bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sandalerna
#15. Det är just i solidaritet med palestinierna som stora vinster finns att hämta för egyptierna. Och för alla andra folk inte att förglömma.

Permalänk | Anmäl #16 Gösta Lilja, 2011-04-20, 07:26

Libyerna offrade 1/4 del av sin befolkning för att bli kvitt italienarna. Afrikas största koncentrationsläger fanns i Libyen under italienskt styre och över 250 000 lär ha dykt under där. Motståndshjälten hette Omar Mokhtar. Han hängdes av italienarna, 80 år gammal. De som tror att libyerna vill bli kvitt qaddafi för att sälja sig till NATO och väst har fel. Försöker någon ta över Libyen så räkna med motstånd, till sista man.

All "politisk" kultur i vår värld bygger på dubbla måttstockar, därför att all politisk kultur frambringar eliter, och eliter håller sig vid makten via dubbla måttstockar. (bara en fundering) Därför har jag förespråkat en revolution mot den gängse politiken, ett slags "poetiserande" av politiken som fråntar den sin elitalstrande funktion, och låter folk verkligen styra sina liv, (under viss statlig hjälp förstås). Detta i sig låg i botten för Qaddafis idé om "folkliga kommittéer". Problemet är att det blev bara kosmetika i Libyen. Kommittéerna blev en fars, därför att alla visste att ingen kunde gå mot "ledaren" som spenderade landets pengar på utlandet och gav sig själv och sin familj carte blanche. Det lär dröja innan den "poetiska politiken" kan bli verklighet, men de arabiska folkens resning är nog ett tecken för den som har ögon att se med.

Med "poetisk" menar jag förstås inte här diktalstrande, skriftligt eller muntligt, utan ett "kärleksfullt" närmande till livet som vägrar hierarkiska strukturer när dessa inte bygger på visdom eller kunskap. Och som kriminaliserar alla sorters dubbla måttstockar i våra liv.

Araberna har en poetisk ådra som väst inte riktigt förstår sig på. Nu har de fått nog av despoter, både utländska och inhemska. Betr. Qaddafi, har han alltid uttryckt sig nedlåtande om sitt eget folk. "Jag är en ledare utan folk", har han sagt många gånger. Och oavsett vilka förmåner vissa kunde få, så handlar de arabiska revolutionerna mindre om ekonomi och mer om frihet och värdighet. Qaddafi har en hel del libyskt och arabiskt blod på händerna. Här har vi att göra med en despot som suttit i 42 år och planerade att överföra makten till sin avkomma. Mubarak försökte samma sak och det var en av anledningarna till hans fall. Sådana feodala mönster är oacceptabla i dagens värld. Låt dessa ledares fall bli en läxa för kommande generationer. Araberna är inget gods som familjer kan ärva. De har kämpat i hundra år mot kolonialmakterna för att skapa moderna nationer, inte styras av "ofelbara" gubbar som ser länderna och folken som sin egendom.

Betr. min artikel så utgår jag från en historisk nödvändighet. De arabiska folkens enhet bygger på gemensamma drag som språk, historia, kultur. En arab kan läsa tidningen eller lyssna på nyheter från Marocko till Irak utan minsta problem. Europa med sina 100 språk och etnier lyckats skapa en union, men inte araberna, som även om vissa grupper tillhör olika etnier eller religioner alla har språket gemensamt. Därför föredrar jag egentligen att tala om "arabisktalande" än "araber", ett ord som är ganska missvisande. Etniska araber finns eg, bara på arabiska halvön.

Permalänk | Anmäl #17 Hesham Bahari, 2011-04-20, 11:39

Having been caught off guard by Arab rebellions against
Washington’s puppet rulers, Washington learned the game
and turned it in favor of its interests. Disturbed by China’s
economic penetration of Africa in order to secure its future
energy supplies – Libya, Angola and Nigeria – Washington
countered China militarily by creating the US Africa Command
or AFRICOM, which became operational in 2008. Forty-
nine African countries were wooed by the money and participated,
but Qaddafi didn’t need the money and refused to
participate in what he regarded as an act of American imperialism
designed to purchase a continent. Four other countries
refused to participate, and three of them, along with Libya,
came under Western military attack.
Regime change in Libya is a way to crush resistance to
AFRICOM, and it is also a way to drive China and its massive
investments out of Libya, thus frustrating China’s policy to
provide itself with energy.
This is similar to the way World War II began in the Pacific,
when the US, UK, and Netherlands denied resources to Japan’s
industrializing economy.
According to Chinese press reports, Chinese companies
have 50 large-scale energy and construction projects
in Libya. Activities have been suspended and 29,000 of the
30,000 Chinese workers in Libya have been evacuated. Chinese
companies are reporting expected losses of hundreds
of millions of yuan.
A third reason for the US desire for regime change in
Libya is that the country controls an important section of
the Mediterranean Sea. Putting Libya into American hands
leaves only Syria with Mediterranean ports that are not in
Washington’s hands or under Washington’s influence.
Not surprisingly, protests have broken out in Syria where
Russia is in the process of renovating its naval base at Tartus.
According to the Russian news service RIANOVOSTI, Adm.
Vladimir Vysotsky said that “Tartus will be developed as a naval
base” and by 2012 will serve as a base for guided-missile
cruisers and aircraft carriers. The news service reports that
“the facility is being renovated to serve as a foothold for a permanent
Russian naval presence in the Mediterranean. Russian
President Dmitry Medvedev said in November 2009 that Russia
would increase its naval presence in the world’s oceans.”
Russia’s nuclear arms make it capable of wiping out the
US should Washington overreach and threaten Russian security.
It is a boon for Washington to be able to hide behind
Arab protests in order to evict China and Russia from the
Mediterranean.
If China and Russia can be displaced from the region, it
will be an easier matter to eliminate Iran as the last independent
country in the oil-rich Middle East.
China also has large energy investments in Iran.
How long will China tolerate Washington’s moves against
its security interests before retaliating by dumping its massive
holdings of dollar-denominated assets, driving down the
US dollar’s exchange value and driving up US interest rates,
thus destroying what little remains of the US economy?
Faced with the collapse of its currency and its economy,
would Washington strike out with its only remaining source
of power – its nuclear weapons?
Washington’s superpower hubris has already resulted in illconceived
military adventures that are bankrupting the country
and risking domestic rebellion by cutting off income support
programs for the dispossessed, the poor, and the retired.
The United States is sinking into failure as tempers rise
in the Muslim world and in nuclear-armed China and Russia.
American hubris and drive for hegemony are herding
humanity into a Third World War.

Permalänk | Anmäl #18 Sture Andreasson, 2011-04-21, 10:38

Thank you for presenting the big picture. And when China, USA and Russia have destroyed each other, then maybe what's left of the world will understand that the political culture we have been developing is an evil one. Considering what happened in the Mexican Gulf (oil leak) and happening in Japan today (Fukushima), many people are already wondering where we are going, and if it's worth keeping greedy elites in power. The Arabs too will develop their own agenda, time given, and hopefully will have learned from the falling empires' mistakes. The Arab awakening might usher in a good ("proethical" like a friend said to me yesterday reacting to my word above) world order, world wide, instead of the realpolitical one we suffered from the last few thousand years. 2012 will see most of the Arab regime's falling, and with them a global change in consciousness and in economical thinking, otherwise it's too late for humanity.

Permalänk | Anmäl #19 Hesham Bahari, 2011-04-21, 14:03

Det finns en del vettigt i att sträva efter en enad arabvärld byggd på demokratisk grund. Det finns också en del fallerande logik bakom tron att en sådan arabvärld skulle eliminera/ändra de värderingar som har förintat alla chanser till utvecklandet av ett solidariskt, progressivt och mindre korrupt samhälle.

Då dessa icke-konstruktiva värderingarna tillhör vad som stoppar utvecklandet av regionen ur flera plan kan man fråga sig om inte en individuell gräsrotsrörelse för vardera arabland är vad som egentligen krävs.

Personligen tror jag att Hesham Bahari vill för mycket för fort. Vägen till ditt mål är tyvärr extremt lång och extremt svår.

Permalänk | Anmäl #20 Mohamad Salman, 2011-06-08, 13:31


Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.