Den nakna demokratin är sällan vacker

Intelligenta val-analytiker visste långt innan valet att SD skulle komma in i Riksdagen. De visste också att de övriga sju riksdagspartierna garanterat skulle agera rakt emot sina egna intressen, och genom att frysa ut SD göra dem ännu populärare. Sagt och gjort. Det intressanta är att efter ett flertal offentliga debatter och ett halvår sedan valet så fortsätter de "etablerade sju" att göra exakt samma sak. Diskussion av sakfrågor är tydligen tabu i riksdagen dessa dagar.

Och så här kommer det fortsätta, under överskådlig framtid. Den etablerade politiska klassen har valt att på förhand döma ut all form av samarbete eller kommunikation med SD p.g.a. partiets historiska ursprung och vissa medlemmars uttalanden och åsikter. Detta har naturligtvis orsakat våldsamma protester från anhängare av SD, men detta är tyvärr ett utslag av att dessa inte förstår sig på vår parlamentariska demokrati. Det är fullständigt regelmässigt att ägna sig åt vuxenmobbing i Riksdagen. Jag vågar till och med hävda att majoriteten av alla riksdagsbeslut går ut på att i olika utsträckning utpressa eller muta medlemmar av andra partier. Det kallas på politiker-språk "förhandling". Alla minns väl den patetiska teatern runt FRA-lagen, där en grupp naiva riksdagsmän fick smaka på partipiskan tills de lärde sig att rätta sig i leden. Så varför tror SD att politikerna skulle dra sig från att bete sig barnsligt bara för deras skull?

Den moderna demokratin är ett maraton i maktspråk, och en marknadsplats för byte av politiska tjänster. Om A får in B i förslag C så kommer D få en plats i utskott E. Och så vidare. SD lider främst av att de saknar vad som på engelska kallas "leverage". De har inget att erbjuda övriga riksdagspartier, och sitter därmed utan makt. Om nuvarande maktstrukturer bibehålls så kommer det troligen komma fler "inbjudningar med armbågarna", där SD får vara med på ett hörn och ställa till det för alliansen, så länge de lovar att offentligt förneka att några sådana förhandlingar någonsin förekommit. Varsågoda - makten kommer med en lätt bismak av politiska uppstötningar.

Så, varför går det då så fel för SD? Hur kommer det sig att jag kan hävda att jag är emot all statlig finansiering av invandring, utan att vara rasist, men inte SD? (anledningen till att det är ganska svårt att kalla mig rasist är för att jag är emot i princip all statlig finansiering av någonting). Det saknas inte beröringspunkter mellan SD och andra politiska partier, deras åsikter är i stort sett en cocktail av vad övriga partier står för. Ur SDs principprogram kan vi läsa både om civilsamhälle och familj (KD), decentralisering (gamla C), motstånd mot EU (Vänstern, när de fortfarande var ett parti), en omsorgsfullt reglerad marknadsekonomi (S), och att arbete skall löna sig (M). Med en sådan välblandad kompott av utvalda floskler borde ju SD passa in mitt i smeten. Så varför kan de då inte få vara med när makteliten skall regissera våra liv och vardag?

Problemet för SD är att de har valt att fokusera på en fråga som är fullständigt förbjuden för politiska partier, för att den är omöjlig att resonera runt utan att ifrågasätta den politiska makten, och den existerande välfärdsstaten. SD står för en politik där man väljer att värdera människor olika, främst med avseende på geografiskt (och måhända underförstått religiöst och etniskt) ursprung. Medan den etablerade politikerkåren och massmediala hangarounds vill försöka få det till att de är emot att SD lägger värderingar i begrepp som "svensk", "nation", "etnisk bakgrund" och så vidare så är detta en lögn : Anledningen till att SD blir utmobbade är för att de diskuterar ..... värderingar.

Det är nämligen så att en grundförutsättning för välfärdsstaten är att alla accepterar den fundamentala idén om att man inte får värdera människor. Vad människor än gör, hur de än väljer att leva, var de än härstammar ifrån eller vilken situation de har satt sig i så måste de alltid vara lika mycket värda. Om denna idé enbart sträckte sig till "lika rättigheter" så skulle det inte vara något problem, å andra sidan skulle vi då leva i något som närmast kan liknas vid den amerikanska republiken 1796. Vi talar inte här om allas likhet inför lagen, utan vi talar här om att vi alla måste värdera varandra som personer likadant. Min mor är lika mycket värd som en främling, som är lika mycket värd som en 83-årig farbror i Eslöv, som är lika mycket värd som en yrkeskriminell från Fittja, som är lika mycket värd som en misslyckad journalist från Skåne. Likhetstecken skall finnas mellan 6 miljarder individer. Det SD har gjort som lett till att de har blivit utfrysta är att de vill sätta en gräns för denna likhet, d.v.s. lägga till frasen "...men bara om man är född i Sverige".

Medan läsaren troligtvis främst sitter och nickar över att jag identifierat problemet med SD's syn på världen, så är detta inte min poäng. Min poäng är denna : Du är inte lika mycket värd som mina vänner, eller som min familj, eller som någon annan jag väljer att värdera. Det egalitära samhället är en utopi som är lika vansinnig och samtidigt fasansfull som sovjetiska arbetsläger. Att ta ifrån människor rätten att värdera andra människor olika är att önska ett samhälle där incitaments-strukturen tar fram det värsta i allt och alla.

"Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna."- Matteus 7:12

Detta dammiga bibelcitat illustrerar en princip som de flesta erkänner. Man skall vara snäll mot andra om man förväntar sig snällhet tillbaka. Vad de flesta sällan bemödar sig med att fundera på är hur mycket det är värt att vara snäll om man inte diskriminerar mellan vilka man är snäll emot. Är man snäll mot alla, inklusive våldsverkare, surkärringar och djävulen själv, vad är det då värt? Och detta gäller inte bara för ett sådant mjäkigt begrepp som "snällhet", det gäller för all form av positiv behandling av andra. Jag behandlar de som står mig nära positivt, och de jag inte bryr mig om egalt. De jag ogillar behandlar jag illa, eller inte alls. En ärlig och uppriktig individ ger uttryck för sin värdering av andra, och deras gärningar.

Men den moderna välfärdsstaten kan inte existera om vi inte alla väljer att fördöma all form av diskriminering, och all form av värdering. Hur skulle man kunna motivera systematiserad stöld av vissa till förmån för andra (skatt), om vi inte alla var överens om den egalitära grundtanken att det inte får finnas några mänskliga värderingar, förutom den allsmäktiga "jämlikheten"? I den socialkommunistiska staten får man inte erkänna att man har värderingar om något annat än politik.

Men detta har alltså SD gjort, och valt att artikulera än värdering som säger att svenska skattepengar skall gå till de som bor inom Sveriges gränser, och inte användas till att betala för att fler skall inkorporeras i den svenska välfärdsstaten. Utöver de så har de även begått brottet att ge uttryck för kulturella preferenser, vilket även det är fullständigt tabu i välfärdsstaten - för om olika kulturer är olika mycket värda, och alla skall vara jämlika - då måste vi ju ha en statsbestämd kultur! Och den sista resten av detta försvann när statskyrkan upplöstes.

Slutsatsen blir helt enkelt att SD har svurit i kyrkan, och politiker och samhället överlag har valt att agera indignerat. Själv fortsätter jag att fascineras över hur folk kan klaga på ett system som de själv förespråkar, och samtidigt misslyckas med att förstå hur alla de företeelser vi förfasas över i samhället är en direkt effekt av den egalitära välfärdsstaten. När vi lever i ett system där värderingar är förbjudna, varför blir folk då förvånade att folk agerar utan respekt för vare sig andra eller sig själva. Det här är priset man får betala för den obegränsade demokratin.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35228

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #1 Christoffer Jonsson, 2011-04-16, 21:41

Mycket bra skrivet. Jag delar Din uppfattning, men jag tycker Du idylliserar lite! SverigeDemokraterna är farliga för vårt etablissemang därför att dom bland annat ger sig på själva grundursäkten för den svenska diskrimineringspolitiken. Så länge vår politik är demonstrativt homovänlig och invandrarkramande så kan vi ägna oss åt ren judehets i skydd av vår demonstrativt liberala homo-och invandrarpolitik.
I Sverige diskriminerar och förföljer vi sexuella minoriteter och gärna illa sedda yrkesminoriteter, vi driver en minoritetspolitik som troligen är den minst toleranta inom hela EU. Detta kan man göra så länge man är demonstrativt liberal på åtminstone några områden.
Men börjar ett parti upprepa socialdemokratisk och "centernazistisk" retorik gentemot en officiellt fridlyst grupp, då låter ju retoriken naturligtvis bekant och när väljarna erinrar sig att det SD säger har dom hört från andra politiker, fast om andra grupper... ja, då blir det ju inge bra. För inte kan väl den enda skillnaden mellan Jimmy Åkesson och Eskil Erlandsson vara att dom hetsar mot olika grupper?

Man förstår ju att de etablerade partierna förtvivlat värnar om den officiella liberalismen och tar avstånd från SD med alla medel. Vi får ju inte börja lägga märke till att skillnaden mellan SD och etabissemanget egentligen bara ligger i valet av hatobjekt...

Permalänk | Anmäl #2 Åke Bursell, 2011-04-17, 19:20

Förbaskat bra skrivet! Välfärdsstaten är en kolloss på lerfötter som kommer att spricka av sin egen tyngd.

Demokratur, konsensusstat, socialfascism. Orden är många men de passar alla in på den svenska politiken. Reifeldt är den värsta politiker jag någonsin har hört (och sett). Han ägnar sig åt prostitution.

Permalänk | Anmäl #3 Maj Grandmo, 2011-04-17, 20:53

Nja, jag håller inte med till 100%.
Om man ser det som så att en nation i första hand ska ta ansvar för sina medborgare och de som bor där, vilket förutsätts i Internationell Lag, behöver det inte innebära att man värderar utlänningar eller andra folk olika eller lägre. Det är bara det att vi behöver inte ta det fulla ansvaret för dem. Det är andra nationers uppgift. Jag har rötter i flera olika länder och värderar inte dessa lägre, men de är inte Sveriges ansvar. Har man ett sådant begränsat ansvar som främst begränsas till den egna nationen, kan välfärden, demokratin och rättsamhället bibehållas.

SD är det enda nationalistiska partiet i riksdagen och jag ser inget fel i nationalism eftersom de flesta stater i världen är nationalstater. Vi ser att de stater som rymmer flera starka och olika kulturer brottas med oro och stridigheter (Afrika, Mellanöstern), medan det är ganska lugnt i nationalstaterna.

Övriga partier bekänner sig helst till globalism, liberaler av frihetliga och ekonomiska skäl, moderater av ekonomiska, kristna av religiösa, socialister av sin världsomspännande politiska vision,...... Krockarna beror också på detta förhållande.

Permalänk | Anmäl #4 Ina Höst, 2011-04-18, 15:14