Vems fel är det att ett barn är överviktigt?

Sockerskatt vore ett bra och logiskt steg, det ligger helt i linje med tobaksskatt och alkoholskatt och skulle bidra till att minska det här problemet. Jag skrev faktiskt en artikel själv om det idag, se http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/14/borg-du-gl-mde-sockerskatten

Bra skrivet Jacob, viktiga åsikter. Vi behöver fler som du i samhället!

Klart att det är föräldrarnas fel. Politikerna är inte de som väljer vad som plockas ner i kundvagnen. Eller bestämmer vilka matvanor som en familj anammar.
Socker och vitt mjöl är de stora bovarna i dramat och jag håller fullständigt med om att en sockerskatt i högsta grad är angelägen. Sockerberoendet är enormt i detta land och med tanke på att det leder till grasserande sjukvårdskostnader är det anmärkningsvärt att politikerna inte agerar. Mer godis till folket så de är nöjda verkar inställningen istället vara. Ytterst insiktslöst.

Jag tror att det har mycket att göra med det som äts och dricks av barn (och framförallt mängden förstås) men också "den rörliga tiden" eller vad man ska kalla det.

Fram tills jag var 7-8 år fanns ingen dator i vårt hus. Även om jag hade velat sitta inne och spela dataspel kunde jag inte. Inget TV-spel hade vi heller. Och på TV var det inget bra förrän 18.15. Det är en helt annan värld för barnen idag. Och då är jag ändå bara 24 år. Det har hänt mycket de senaste 20 åren, mycket nytt som lockar till stillasittande.

Jag tror det är väldigt bra för barnhälsan att TV-spel involverar allt mer rörelse. Kul att Wii blev en sån succé och fick de andra tillverkarna att fixa egna rörelsekontroller. Allt annat lika är det trots allt bättre att röra sig lite framför TVn än att sitta stilla framför TVn.

I grunden är det föräldrarnas inställning och kunskap som måste förbättras. Ingen bör förstås TVINGAS till att lära sina barn äta vettigt och röra på sig, men ett steg på vägen vore att se "gödning" av barnen till små feta bollar som den barnmisshandel det faktiskt är. Du åker i fängelse om du slår ditt barn, men om du matar ungen med några hg chips varenda dag händer inget...

Är det månne så att ansvaret faller mellan stolarna i den här frågan, eller är det alltför kortsiktigt tänkande? Barnavårdscentraler som informerar föräldrarna bättre om kost och motion kunde vara en bra åtgärd, likaså mer stöd från kommunerna till barnidrott och bättre skolmat. Men besparingarna görs i många fall i andras budgetar och långt senare. Det här är inget som ger resultat över en mandatperiod direkt, det krävs ett samlat grepp över politiska och administrativa gränser.

Det är inte lika lätt att komma tillrätta med drogmissbruk som många bästvetare tror sig veta.

Om ett barn är disponerat för sockerberoende så räcker det ju med en omgång godis för att barnet ska vara beroende för resten av livet.

Hur undviker man det? Det går ju inte att undvika socker helt så den vägen kan vi glömma.

Läkemedelsindustrin kan säkert framställa mediciner som dämpar sötsuget om det finns efterfrågan på det. Så ska problemet lösas.

Att trimma sösuget med mediciner är inte konstigare än att folk med synfel har glasögon för att trimma synskärpan.

Tills ett fungerande preparat sker får man hoppas att alla bästvetarföräldrar kan låta bli att förstöra livet för sina barn genom att tvinga dem att gå emot sina egna instinkter.

Jag tycker att ansvaret ligger på föräldrarna som inte tar striden med sina barn...
Följande citat/situationer har nog många hört eller skälva varit med om.

"egentligen borde man skicka ut barnen och leka istället för att de sitter framför tv:n hela eftermidagen och kvällen men jag orkar inte ta den striden nu"

"egentligen börjar barnens träning om en halvtimme men de vill heller stanna hemma och jag orkar inte ta den striden nu"

"egentligen ska man ju inte låta barnen få glass/godis/läsk/chips/m.m på vardager/frukost/kvällsmål men jag orkar inte ta den striden nu"

Ta striden, ta den för era barns skull.

Sockerskatt.... vilket trams. Socker kostar typ, ingenting och används i relativt små kvantiteter. Även om vi skulle kasta på någon ohemul skatt på säg 1000% så skulle denna skatt knappast sänka konsumtionen av socker nämnvärt i Sverige.

Skulle ni köpa mindre salt om saltet kostade 50 spänn för ett paket? Knappast...

Skulle vara intressant med en länk till tråden på FL.
Men visst är det föräldrarna som är ansvariga för vilken kost barnen får.
Det är ju vi som lagar maten, finns det inget onyttigt hemma så äter barnen inget sådant(iaf innan de blir så stora att de går på högstadiet o. handlar själva i skolans cafeteria).
Så utbilda föräldrarna är nog den enda vägen.

@ #6 Bo T, 2011-04-14: Idag är du fel ute. Det finns inget (visat) sockerberoende. Leptindeficiens finns vilket ger att du saknar signalering för "mättnad". Det drabbar dock bara ett fåtal (1-3) procent.

@Jacob Wismar:
Personligen sitter jag mycket framför datorn och äter godis varje dag men jag tränar också mycket --> Båda ungarna gör likadant.
Ingen av oss har insulinresistens och tittar man noga kan t.o.m en magruta skönjas ;).

@ #10
Håller med, för de flesta handlar det om att mängden energi man gör av med ska vara lika med mängden energi man stoppar in, annars går man upp. Tyvärr vet inte alla föräldrar tillräckligt om detta och det är barnen som blir lidande och senare samhället som får ta kostnaderna för följdsjukdomar. Något behöver göras.

Antagligen finns det inte en specifik lösning utan det krävs nog flera olika saker som tillsammans kan få bukt med det. Finns det någon som har tillräcklig vilja och tyngd (ursäkta det lämpliga ordvalet) att ta ett samlat grepp? Socialministern?

#11 Fredrik Pettersson,

Den förälder finns inte som inte blivit idunkad vad som är nyttigt för oss, för våra barn och för vår hälsa. Allt annat är att underkänna alla de rekommendationer som ständigt, dagligen överöser oss.

Saken är ju istället den att många *sk.ter* i att ta till sig budskapet. De bryr sig inte om de förstör sina barns hälsa för de struntar i sin egen hälsa, de muggar själva in en massa onyttigheter och överför därmed dåliga vanor på sina barn.
Så illa är det.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att hög klass idag till stor del handlar om en kropp i balans och matvanor.

Det är klart att föräldrar/förälder bär ansvaret för om ett barn blir överviktigt. Det vet nog alla som är föräldrar och har lite koll på kost mm.

Samtidigt tror jag föräldrar idag knappt har tid med sina barn. Man är uppe i sig själv så man glömmer av vara _med_ barnen.

Godis blir lätt ett verktyg för att få barnen lugna och tysta när de i själva verket vill ut och leka, gärna att föräldrar följer med och leker men hur många gör det?

Föräldrarna vet att de gör fel, men troligen orkar de inte bryta mönstren eller skyller på olika omständigheter. Ibland kanske de jobbar på tider som gör att barnet "måste" få gå till McDonald´s för att få middag, eller köper ett par chipspåsar och en cola i affären till den ensamma tv-middagen. Skuldkänslor tror jag kan vara en stor del. Sedan finns det väl föräldrar som inte kan laga mat.
Så kanske föräldern vaknar upp när barnet är tonåring, men då är det väldigt svårt att ändra dåliga vanor och matberoende.
Jag tror att en del föräldrar behöver stöd i hur man sätter gränser för barnets ätande och inaktivitet, och det ska ske tidigt. BVC skulle kunna erbjuda stödgrupper för föräldrar, där man också stöttar varandra. Använd en coach som inte skuldbelägger föräldrarna till gruppledare.

Ungarnas fetma förtjänar att tas på allvar och kanske blir det gräsrötternas fria debattörer och tänkare som visar vägen framåt. De skattefinansierade myndigheterna tycks ha andra, viktigare saker för sig än att hålla koll på utvecklingen, som i fettdebatten.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att fetman är ett komplext problem, som - precis som i en flygolycka - orsakas av många små snedskär tillsammans. Leta alltså efter de små misstagen snarare än den stora boven.

Ett uppenbart sådant misstag är t ex skolmåltiderna. Alla skolbarn i modern tid har klagat på maten. Barn är ofta kinkiga på den punkten. Men idag är det ingen överdrift att påstå att maten ofta är dålig, den ser trist ut, och den smakar i bästa fall ingenting, i värsta fall illa. Samtidigt som besparingarna alltså har placerat våra barns viktigaste måltid i strykklass har skolorna utrustats med trivsamma fik och kafeterior med ett överutbud av sockerstinna produkter uppbullade på disken. Visst kan man kalla det ett kostproblem. Man kan också kalla det ett svek av vuxenvärden.

Fetma ÄR ett klassproblem. Jag ser ju vilka barn det är som köper hem lass med CocaCola till helgen. Jag ser vilka mammor det är som tystar sina barn i affären med en chipspåse. Det är samma mammor som fortfarande röker. Och dem når vi inte med information. De orkar inte ensamma ta på sig rollen som förändrare. Tyvärr, även det det ett svek av vuxenvärlden.

Men att kasta ansvaret för fetman fram och tillbaka mellan föräldrar och skola är meningslöst eftersom ingen vill bli utpekad som skyldig till problemet och ansvarig för en framtida lösning.

Initiativet måste vara brett, generellt och drivas som ett långsiktigt kampanjarbete.

Vi har lyckats fimpa rökningen. Vi kan svälta ut barnfetman.

Snickers, en av de mest ohälsosamma produkter man kan äta, marknadsförs som mellanmål! Och inte bara äter vuxna människor de avfallsprodukter som saluförs som mat på McDonald’s, de låter deras barn äta skiten!

Det är lätt att skylla på föräldrarna. Men föräldrarna har inte en chans. Skräpmat är beroendeframkallande. McDonald's anlitar barnpsykologer som konsulter för att utforma reklamen mot barn. Det är naivt att tro att de inte lägger ner lika mycket pengar på att göra sin mat mer beroendeframkallande. Det är framför allt de tomma kalorierna (den höga socker- och salthalten) som är beroendeframkallande. Eftersom maten bara mättar för stunden så är man ständigt hungrig nästan oavsett hur mycket man äter.

Miljoner obildade människor har fallit offer för en multimiljondollarkampanj och inser inte ens att de avslöjar sin låga intelligens genom att bära på det där buteljerade vattnet. Resten av oss kan bara skaka på huvudet och skratta åt dem.

Det är också det samhälle vi alla vill ha.

Det finns ingen vetenskap som stödjer påståendet att ständigt dricka vatten har några som helst hälsofördelar. Ändå hävdas detta i en del reklam för buteljerat vatten. Och varför inte? I dagens postmoderna samhälle finns inga fakta, bara åsikter. Fakta är en fråga för frågeprogramsledare.

Detta är slutstationen: http://www.youtube.com/watch?v=-Vw2CrY9Igs