Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-04-13 18:04, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Under flera dagar har Sveriges Television sänt dokumentärfilmen "Julian Assange - världens kärleksaffär". Inledningsvis belyses hjälten Julian Assange, skaparen av WikiLeaks, som världens Robin Hood. Glorifierad och eftertraktad. Plötsligt dyker en misstanke upp att han begått ett brott under besök i Sverige. Stunden senare ljuder över världen en teori om konspiration, att USA velat få hjälp av Sverige att få denne "nyhetsläckare" fast.
Thérèse Juel är kulturarbetare, frilansjournalist, författare och debattör. Har framför allt märkts i debatten kring rättssäkerhet. Författare till boken "Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige" som kom ut i höstas på Icabokförlag.
Låt oss genast lägga konspirationsteorin åt sidan. Låt oss även lägga den eventuella brottsliga handlingen åt sidan. Det akuta problemet är att det sedan många år råder en rättsosäkerhet i just sexualmål i Sverige. Ämnet är dessvärre kontroversiellt, politiskt inkorrekt (alltså tabubelagt) och media följer tyst efter statsmaktens uppfattning där det politiska budskapet är att det väcks för lite åtal i sexualmål och alltför många våldtäktsmän går fria. Rättsapparaten och media följer villigt efter utan ifrågasätta den rättssäkerhetsmässiga aspekten på det politiska budskapet.
I tv-filmen belyser Jan Guillou en av de allt viktiga punkterna i denna pamflett av "påverkande punkter" nämligen att den grävande journalistiken som hyllades på 70-talet mötte sin undergång på 90-talet när det journalistiska arbetet mera skulle effektiviseras. Hade journalisterna grävt lika djupt idag som på 70-talet, och samtidigt inte varit lika rädda, som de är idag att inte gå statsmaktens ärenden, hade den svaga bevisning som presenteras i vissa sexualmål för länge sedan blivit avslöjat. Nu avhandlas dessa mål bakom stängda dörrar och sekretessen lägger sig som en täckande mantel över hela den rättsliga processen.
På oförklarligt sätt har förundersökningen i Assangefallet sipprat ut och allt som de två målsägandena sagt i polisförhör kommit till allmän beskådan. Därefter har det bloggats, twittrats och dissekerats. En mediaforskare i tv-filmen vill göra gällande att det råder en mansmyt på nätet och att kvinnor blir utpekade som offer. Även denna "gren" lämnas här utan vidare kommentarer. Kärnfrågan är nämligen - hur mår den svenska rättssäkerheten i när det gäller sexualmål?
Tack vare att Julian Assangefallet blivit internationellt uppmärksammat har röster höjts med undrande frågor. "Är man en våldtäktsman i Sverige om en kondom går sönder?.."
2006 kom förre JK Göran Lambertz med rapporten "Felaktigt dömda". I rapportens sammanfattning belystes en kedja av svaga länkar som kunnat konstateras i de rättsliga processer som granskats. Rapporten lyfter fram allt från undermåliga polisförhör, avsaknader av granskning av målsägandeberättelser till missvisande och felaktiga tolkningar av sakkunnigutlåtanden. Hade JK helt fel med denna rapport? Någon större och längre diskussion, vare sig bland jurister eller i media har aldrig visat sig. Två år senare tog samme JK ett nytt initiativ och startade upp ett andra rättssäkerhetsprojekt - "Rättssäkerheten i brottmål". Ett projekt han dessvärre tvingades avsluta i förtid då han i november 2009 bytte ämbete och lämnade posten som JK för att bli justitieråd i Högsta domstolen. Om man ser media som den tredje statsmakten kan man enbart konstatera att denna statsmakt aldrig ställt frågan: Varför ville fd JK Göran Lambertz starta upp ett andra rättssäkerhetsprojekt? Var det för att han hade sett hur det första ledde till någon form av förändring? Hade de "svaga" länkarna i rättskedjan blivit ändrade eller förstärkta?
Utan att gå djupare in på vad som egentligen hände i de olika sovrummen mellan de två utpekade kvinnorna och Julian Assange infinner sig starkt misstanken att det redan gått prestige i fallet. Åklagaren Marianne Ny har fått mycket spott och spe för sin efterlysning på Interpol och kravet att få Assange utlämnad till Sverige. Bara att se på denna företeelse gör att man kan bli "rädd" ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Hur hanterar rättsstaten Sverige mål/ärenden som det gått "prestige" i?
Ja, vi kan ju titta på hur det gått för läkarna i det kända styckmordsfallet. För några år sedan stämde de den svenska staten på ett antal miljoner baserad på formella rättegångsfel. Deras stämningsansökan handlade alltså inte om någon skuldfråga utan enbart de formella rättegångsfel (punktade 157 stycken i den inlämnade stämningsansökan) som de ansåg att de blivit utsatta för i de åtta processer de varit inblandade i. Bara ett (1) formellt rättegångsfel borde räcka - i en internationellt erkänd rättsstat- vara "too much". I domen i februari 2010 tillskrevs läkarna av Attunda tingsrätt att de blivit utsatta för 27(!) formella rättegångsfel. Fick läkarna upprättelse och skadestånd? Svar nej. Fanns det bakom avslaget någon form av juridisk prestige? Svar Ja, med all säkerhet...
Hur är det med skivproducenten Billy Butt som på 90-talet dömdes till fängelse för våldtäkt på ett antal "artisthungrande" flickor? Under årens lopp har han lämnat in inte mindre än 10 resningsansökningar och där han sammanlagt presenterat drygt 20 nya omständigheter som "om de presenterats vid huvudförhandling torde ha påverkat utgången av domen". Har han fått resning, det vill säga fått möjlighet att få sin sak prövad ännu en gång inför en hovrätt men denna gång med de över 20 nya omständigheterna som bevis till sitt försvar? Svar nej. Dolt i det senaste avslaget från Högsta domstolen finns klart att misstänka att prestige gömmer sig.
Hur kommer det att gå för Julian Assange om han kommer till Sverige, och framför allt om det väcks åtal mot honom? Hans chanser att inte bli dömd till fängelse och att betala skadestånd är dessvärre små. Bakom de lykta dörrarna i sexualmål råder en helt annan process än vid andra mål. Den annars formbundna juridiska metodiken tar en helt annan vändning. Subjektiva bedömningar som "trovärdighet" infinner sig tillsammans med amatörmässiga psykologiska antaganden. Samtidigt som sakkunnigutlåtande och teknisk bevisning till den misstänktes fördel kan lämnas helt utan avseenden. Tyvärr vittnar just djupstudier i sekretessbelagda förundersökningar och bilagor till domar om detta.
I sammanhanget är det dock synnerligen viktigt att poängtera att det finns ett antal kvinnor som verkligen blir utsatta för de mest grova och förnedrande våldtäkter och där den största förnedringen måste vara att förundersökningen läggs ner och åklagare inte väcker åtal! Men då talar vi om rättstrygghet för brottsoffer. Det den här artikeln tar upp är hur osäker rättssäkerheten kan vara för misstänkta i sexualmål. Dessa två företeelser ska dock aldrig diskuteras samtidigt, men måste vara i balans om ett land ska kunna kalla sig för att vara en (bra) rättsstat. Om än att rättssäkerheten bör vara något i övervikt.
Sedan en tid tillbaka ligger förslag om en ny lag ute på remiss. "Lag om samtycke" eller vad den kommer att heta. I framtiden ska de inblandade parterna kunna visa "bevis" på att samtycke till samlag har funnits. För det första kan man ju undra om det är rätt att statsmakten skapar lagar som sträcker sig in i våra privata sovrum. Men om det nu ändå är så att kvinnans situation i sovrummet måste säkerställas genom lag och exempelvis "att samtycke har funnits" (det är ju alltid mannen som "mera vill" i dessa sammanhang) borde man väl samtidigt - i jämnställdhetens namn - ställa sig en undran varför förre JK Göran Lambertz förslag till ny lagtext till rättegångsbalkens kapitel 35 inte väckt mer intresse? Den borde absolut finnas med som jämnvikt till det blivande "samtycket". Göran Lambertz föreslog nämligen att rättegångsbalken i ovan nämnda kapitel skulle få en underlydelse i ny paragraf betecknad: §5a Har den tilltalade förnekat gärningen ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i domskälen redovisas invändningarna i skuldfrågan och rättens motiverade ställningstagande till var och en av dem. En i sig självklar text men idag ytterst sällan förekommande i domskälen rörande just sexualmål. Denna uppräckt hade Göran Lambertz, förmodligen gjort efter ett antal års djupstudier av domar.
Som avslutande önskescenario infinner sig plötsligt ett tankeexperiment - Tänk om WikiLeaks skulle läckt ut sekretessbelagda förundersökningar med bifogade fällande domar så att hela omvärlden hade kunnat se på vilken lösan grund pappor, sambos och äkta män kunnat bli dömda till många års fängelse - ibland på helt ogrundade anklagelser. Vad skulle omvärlden ha sagt då?

Nätpublicering av misstänkta brottslingar hotar rättssäkerheten

Utred möjligheten att vittna anonymt

Inför en begränsad ändringsdispens för HD

Thomas Quick är inte det enda offret för rättsröta

Ask vill att polisen hänger ut misstänkta

Man ska inte behöva leva farligt som kille i Sverige

Rättssäkerheten är en stor folklig fråga
Ny lag ger vårdpersonal får straffrättslig immunitet vid grov oaktsamhet.
Dags att kartlägga nedlagda våldtäktsfall

Stärk rätten att stämma staten

Efter fyra års väntan - mitt förtroende för rättsväsendet är utplånat

Åklagaren måste stå till svars för Bergwallskandalen

Vart tog det goda lilla landet vägen? Ingen som vet , ingen som vet....
Är alla män lika mycket värda?

Helt okontrollerad verksamhet tillåts i svenska domstolar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det var en intressant och angelägen artikel med tanke på rådande samhällsklimat.
Justitieministern propagerar för skamstraff mot odömda, polisen brutalhäktar oskyldiga göteborgare pga idiotiska massövervakningssystem, och över hela eländet breder det ut sig ett massivt genusmörker. Jag tror inte heller att Sverige är någon särskilt rättssäker plats nuförtiden.
Särskilt bra är det i det här fallet att skribenten är kvinna eftersom dom antiliberala, med sin genusfeministiskt präglade logik, inte kommer att kunna ta till sitt vanliga debattknep och anklaga henne för att själv ha "smutsigt mjöl i påsen".
Det känns som att dessa rättegångar måste ut ur garderoben och in i strålkastarljuset för granskning.
Mycket välskriven artikel!
Den här raden säger rätt mycket: "Hade journalisterna grävt lika djupt idag som på 70-talet, och samtidigt inte varit lika rädda, som de är idag att inte gå statsmaktens ärenden..."
Som läsare tror man inte längre ens på dagstidningarna. Kvällstidningarna är uträknade som informationskälla sedan många år.
Det är helt andra kanaler som man litar till i dag.
Jag hoppas verkligen att vi får hit Assange snart och att rättegången blir fullständigt transparent (om inte annat via läckt information).
Det är väldigt mycket spekulationer för närvarande om den svenska rättssäkerheten. Artikelförfattarens beskrivning får sägas vara mycket mörk:
"Hur kommer det att gå för Julian Assange om han kommer till Sverige, och framför allt om det väcks åtal mot honom? Hans chanser att inte bli dömd till fängelse och att betala skadestånd är dessvärre små. Bakom de lykta dörrarna i sexualmål råder en helt annan process än vid andra mål. Den annars formbundna juridiska metodiken tar en helt annan vändning. Subjektiva bedömningar som "trovärdighet" infinner sig tillsammans med amatörmässiga psykologiska antaganden. Samtidigt som sakkunnigutlåtande och teknisk bevisning till den misstänktes fördel kan lämnas helt utan avseenden. Tyvärr vittnar just djupstudier i sekretessbelagda förundersökningar och bilagor till domar om detta."
Nja, jag är som sagt inte övertygad att denna beskrivning är helt representativ för rådande tillstånd. Det är dock mycket olustigt att inte kunna förkasta artikeln som felaktig. Assange-affären har satt det svenska rättssystemets trovärdighet under press, speciellt med tanke på Lambertz tidigare rapport om felaktigt dömda.
Svaret på din fråga är ett rungande nej.
Just nu så rapporterar Svenska medier totalt subjektivt och godtyckligt att "SVENSKA ANNA VÅLDTOGS - ÅTALAS SJÄLV FÖR FÖRTAL" i Grekland!
Varför tar svenska medier parti för brottslingen? Hon är ju med största sannolikhet en sån kvinna som anklagade Assagne ! Dvs en svensk lögnaktig feminist !
Varför skriver svenska medier att "HON VÅLDTOGS" ?? Ta fram bevisen Aftonbladet, TV4 mfl....
Varför gillar svenska medier att ljuga?
Här är en liten visa om svenska feminister och deras våldtäktsanklagelser:
http://www.youtube.com/watch?v=066rZIvPGzQ&feature=channel_video_title
Om en man (Assange) har en feministisk polis och åklagare mot sig som tror på könsmaktsordning där kvinna alltid är underordnad och man alltid överordnad. Så har han lika stor chans att få en rättvis bedömning som en invandrare med en rasistisk polis och åklagare mot sig
Marco jag har också reagerat på de reportagen. Hur kan svenska medier utgå från att den Grekiska domstolen dömt fel? Var de med under rättegången och tog del av vad som kom fram där?
Om det är ett fall av ångrat fylleknull så är det rätt att kvinnan åtalas och jag hörde att hon aldrig tänkte åka till rättegången. Hoppas Grekland begär henne utlämnad.
Nej, Sverige är inte rättssäkert. Therese Juel har själv besvarat frågan och jag kan bara instämma. Har granskat många tveksamma sexmål och kommit till samma slutsats.
Kan Assange få sin sak prövad i ett annat land är chansen större att han får en rättvis rättegång.
Assange fallet riktade pinsamma strålkastare mot mörka vrår på det svenska rättssystemets bakgård. Åklagare och poliser med bristande objektivitet och kompetens avslöjades.
Skamfläckar som avslöjades för stora delar av världen. Sveriges rykte som demokratins och rättvisans nobla företrädare fick sig en rejäl törn. Så allvarlig att till och med statsminister Reinfeldt tog till orda. Sverige är ett rättssäkert land, hävdade han.
Ett pinsamt dåligt underbyggt försvarstal. Men det speglade regeringens och riksdagens ögonbindel och skygglappar.
Varför är det så svårt att erkänna att det finns alldeles för många oskyldigt dömda i rättsstaten Sverige?
Att vårt rättssystem behöver reformeras och förstärkas.
Att Högsta Domstolen behöver kompletteras med ett fristående Resningsinstitut.
När ska våra företrädare i Riksdagen inse det och ta sitt ansvar?
Just nu så rapporterar Svenska medier totalt subjektivt och godtyckligt att "SVENSKA ANNA VÅLDTOGS - ÅTALAS SJÄLV FÖR FÖRTAL" i Grekland!
Varför tar svenska medier parti för brottslingen? Hon är ju med största sannolikhet en sån kvinna som anklagade Assagne ! Dvs en svensk lögnaktig feminist !
Varför skriver svenska medier att "HON VÅLDTOGS" ?? Ta fram bevisen Aftonbladet, TV4 mfl....
Varför gillar svenska medier att ljuga???
Här är en liten visa om svenska feminister och deras våldtäktsanklagelser:
http://www.youtube.com/watch?v=066rZIvPGzQ&feature=channel_video_title
Angeläget och välkommet inlägg av Therese Juel. Hur kommer det sig att det omedelbart läggs ett genderfilter över "rättssäkerhets-sexualbrottsmål" diskussioner och debatter? Hon som kvinna får diskutera-debattera ämnet, jag/vi som man/män hålls utanför. Skriver en man, om han vågar, motsvarande inlägg så blir det ett ramaskri från den feminina sidan.
Helt korrekt i inlägget är konstaterandet att rättssäkerhet och sexualbrottsmål är ingenting som diskuteras eller ska diskuteras, det ligger ett politiskt och medialt lock, av bly, över ämnet. Mycket lustigt och obehagligt med tanke på att fd JK Göran Lambertz, och även Therese Juel själv med sin bok, klart och tydligt visat att det råder stor rättsosäkerhet inom sexualbrottsområdet.
Lyft upp ämnet till 1:a punkt på åtgärdslistan för ett rättssäkrare Sverige, våga granska, våga åtgärda - så hamnar rätt personer i fängelse och oskyldigt/felaktigt dömda blir rättssäkert bemötta och värderade.
Sven-Erik Alhems och Gunilla von Wachenfeldts inlägg i dagens SvD om den grekiska rättsrötan är bara ytterligare ett exempel på den svenska strutsmentaliteten, vi har synpunkter på vad andra gör så slipper vi diskutera våra egna interna problem och tillkortakommanden.
@#9 Annica Frisk, tyvärr har jag sedan länge insett att våra riksdagsledamöter inte innehar den intelligensen som behövs för att reagera. Sveriges största dagis gör skäl för namnet.
”Sedan en tid tillbaka ligger förslag om en ny lag ute på remiss. "Lag om samtycke" eller vad den kommer att heta. I framtiden ska de inblandade parterna kunna visa "bevis" på att samtycke till samlag har funnits.”
Lag om samtycke visa bevis. Mycket får man höra innan öronen ramlar fick man höra av föräldragenerationen om allsköns stållikheter. Det är inte konstigt att man utomlands ifrågasätter rättssäkerheten i Sverige. Det är svårt att hitta exempel på mer teoretisk inavel än detta.
Utmärkt artikel! Det finns en hel rad märkligheter i hur polis och åklagare har handlagt detta fall, som diskuterats tidigare här på Newsmill.
Bland annat sägs det att Marianne Ny är personligt bekant med åtminstone den ena av de båda "målsägarna". Ny borde i så fall inte få fungera som åklagare här pga. jäv. Men hon sitter kvar.
Prestige, ja.
Precis som i åtalet mot den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus som påstås ha utfört "dödshjälp" på ett döende spädbarn.
Två oberoende experter underkänner åklagarens hypoteser på tekniska grunder. Åklagaren svarar med att gräva fram en TREDJE expert, som är mer samarbetsvillig...
Och så vidare.
Jo, och detta fullständigt absurt vanvettiga lagförslag om att ..."i framtiden ska de inblandade parterna kunna visa "bevis" på att samtycke till samlag har funnits"...
OK, så i framtiden måste alla sexuella aktiviteter regleras genom att parterna först skriver under ett papper där det specificeras vad man tänker göra, när och var det ska göras, och att parterna skriver under & godkänner denna sex-plan!!!
Var det nån som sa "Dårarnas paradis" om Sverige??
...Just nu så rapporterar Svenska medier totalt subjektivt och godtyckligt att "SVENSKA ANNA VÅLDTOGS - ÅTALAS SJÄLV FÖR FÖRTAL" i Grekland!
Varför tar svenska medier parti för brottslingen? Hon är ju med största sannolikhet en sån kvinna som anklagade Assagne ! Dvs en svensk lögnaktig feminist !
Varför skriver svenska medier att "HON VÅLDTOGS" ?? Ta fram bevisen Aftonbladet, TV4 mfl....
Varför gillar svenska medier att ljuga ?
Här är en liten visa om svenska feminister och deras våldtäktsanklagelser:
http://www.youtube.com/watch?v=066rZIvPGzQ&feature=channel_video_title
Våldtäkt kommer alltid att vara ett komplicerat brott juridiskt, om man nu bortser från rena överfallsvåldtäkter.
Här finns sällan några bevis eller vittnen och ord står mot ord. Går en skyldig fri är det ett misslyckande, men kanske ändå inte ett lika stort misslyckande som att en oskyldig blir dömd.
Vad beträffar rättssäkerhet kommer tyvärr alltid oskyldiga att dömas och det är en näst intill omöjlig uppgift att gissa sig till hur stor eller liten denna grupp kan vara, men målsättningen måste naturligtvis vara att hålla ner denna grupp till ett minimum.
Artikelförfattaren påstår sig inte vilja kommentera angående Julian Assanges eventuella skuld i det som åklagaren lägger honom till last, men gör det ändå genom att spekulera över utgången av en eventuell rättegång och diskutera detaljer i den eventuella bevisföringen mot Assange.
Jag har inget emot att man diskuterar domar och resningsansökningar, men jag är säker på att rättssäkerheten blir klart förbättrad av att rättegångar hålls i rättssalar och inte på nätet.
Läste juristerna Sven-Erik Alhems och Gunilla von Wachenfeldts debattartikel i SvD 13 april 2011.
”Som svensk turist tror de flesta att man kan känna sig trygg vid kontakter med rättsvårdande myndigheter i ett annat europeiskt land. Men det är en falsk trygghet – åtminstone om man befinner sig i Grekland. Det visar Annas historia.”
Även jag tänkte på den bibliska liknelsen om att se grandet i grannens öga men inte bjälken i sitt eget:
Man kan vända på perspektivet nationalitet & kön:
”Som utländsk turist tror de flesta att man kan känna sig trygg vid kontakter med rättsvårdande myndigheter i ett annat europeiskt land. Men det är en falsk trygghet – åtminstone om man befinner sig i Sverige. Det visar Assanges historia.”
Rättegångar ska hållas i rättssalar, inte på nätet, fullkomligt rätt påpekat i ett tidigare inlägg. Men det innebär inte att rättssäkerheten förbättras eller förändras.
Vi befinner oss i den situation som artikelförfattaren belyser, dvs det råder rättsosäkerhet och specifikt inom sexualbrottsområdet. Det är påvisat genom t ex JK-utredningen som nämns och även genom artikelförfattarens egen bok. Båda rekommenderas som läsning för den som vill skaffa sig mer fakta i ämnet.
Men rättssäkerheten förbättras inte om vi inte får domstolarna att följa lagboken såsom den är skriven. Bl a ska bevis finnas för fällande dom ska komma ifråga, ord mot ska inte vara tillräckligt, hörsägensutsagor är inte bevis osv. Rättssäkerheten förbättras inte heller om inte förundersökningar genomförs enligt objektiv princip, och utan förutfattade meningar från från åklagare och polis att den anklagade/gripne/häktade redan är skyldig. Förundersökningarna får inte vara subjektiva partsinlagor.
Rätts(o)säkerhetsfrågan ska inte föras i domstolar, den förbättras eller förändras inte där, den kan och ska diskuteras på nätet, i media, i juridiska kretsar, men framför allt ska den diskuteras och påverkas genom av att våra politiker vågar inse problemet. Politikerna måste ge signaler och verka för en förbättring av rättssäkerheten - och detta specifikt inom sexualbrottsområdet.
I Sverige råder fullständig rättlöshet om man har otur.
Tack Thérèse Juel för en mycket bra artikel.
Tyvär gäller rättlösheten i Sverige inte bara för misstänkta i sexualmål, men i princip för alla medborgaren, när det begåss fel i polisutredningar eller i den rättsliga hanteringen. Staten och dess personal begår nämligen aldrig något fel.
Jag följde större delen av alla förhandlingar angående styckmordsfallet mot “allmänläkaren” och ”obducenten”, som anklagades ha mördat Catrine da Costa 1984.
Allt gick snett, från polisutredning, åtal, rättslig hantering fram till den process där läkarna fråntogs sina legitimationer.
Rättsfallet var det mest infekterade i svensk kriminalhistoria. Debatten har rasat i medierna, böcker har skrivits och läkarna har sökt resning ett stort antal gånger.
Efter många år blev läkarna slutligen friade, men de har inte kunnat utöva sitt yrke under resten av livet, och led följaktligen mycket stora ekonomiska förluster (i uteblivna inkomster och pensionsrättigheter) vid sidan av långvarigt psykiskt lidande.
Sedan en längre tid är polisen övertygad om att läkarna inte har haft någonting med da Costas död eller kropp att göra. Professorn i kriminologi Leif GW Persson konstaterar att de sannolikt inte ens träffat henne, och journalisten och författaren Per Lindeberg, som gått igenom hela polisutredningen, har inte funnit någon länk mellan läkarna och da Costa.
”Allmänläkaren” och ”obducenten”, begärde skadestånd av staten pga. de övergrepp som polis, åklagare, domstolar och myndigheter utsatt dem för under 25 års tid.
Men Attunda tingsrätt nekade de 2010 skadeståndsersättning. Grunden var att läkarna inte hade bevisat sin oskuld. D.v.s. i Sverige finns krav på omvänt bevisföring, d.v.s. renaste rättlöshet.
Ännu värre är det för den man som satt anhållen och häktad i nästan tre veckor för att en kvinna hade pekat ut honom som kidnappare och våldtäktsman. Trots bestyrkta påståenden om att han varit på annan plats tvingades han enbart på kvinnans ord sitta fortsatt häktad.
Så småningom erkände kvinnan att hon sanningslöst pekat ut mannen och en annan man åtalades.
Den felaktigt utpekade mannen anmälde kvinnan för falsk angivelse men i det ärendet har ingenting hänt trots att det inte föreligger några tveksamheter om kvinnans falska utpekande.
Den slutsats man kan dra är att i sexualmål är Sverige inte särskilt rättsäkert för män.
Till alla de aspekter Thérèse Juel lägger fram för att belysa svensk rättssäkerhet och som ifrågasätter den svenska rättsstaten bör det läggas till följande:
Politikern Borgström har förmått överåklagare Ny (som delar hans feministiska värderingar) att åter öppna den förundersökning som nedlagts av en annan överåklagare tidigare. Och sedan kommer Reinfeldt och påstår i TV att det svenska rättsväsendet står fri från politiskt inflytande - en klart bevisad lögn.
Ser att jag är sen att kommentera, men vill göra det ändå...
Jag har varit en sån där snäll-dum svensk som trott att vi hade rättssäkerhet här. En nära anhörig blev anklagad för att ha förgripit sig på en flicka, och jag har fått se makabra processer och logik-volter från samtliga rättsinstanser. Den tilltalade fälldes trots att flickan har spermier på trosorna från en annan man (SKL, grad -4, med visshet fastställt att spermierna INTE kommer från den tilltalade). Hur hennes föräldrar kan vara nöjda med det är svårt för mig att förstå.
Bra att ta upp att detta handlar om rättssäkerhet. Och att det inte ska sammanblandas med brottsförebyggande och brottsoffers trygghet. Händer ofta när man säger att oskyldiga döms i Sverige att det bemöts med att "Det är hemskt att skyldiga går fria!".
Det är två HELT OLIKA ämnesområden. Det ena handlar om rättssäkerhet och det andra om att förbättra förundersökningar, teknisk bevissäkring mm.
Jag känner mig "glad" över att detta tabuämne kan diskuteras och att det diskuteras här. Mer, mer, mer behöver vi. Tror inte att det kommer hända något till det bättre innan detta når ut till gemene man (och kvinna). Du är inte ensam Therese att fundera på hur det skulle bli om vi läckte ut information. Kanske kommer det i sinom tid.
Som enskilda medborgare har vi alltid allt att vinna på att rättssäkerheten är just säker. Att bli oskyldigt anklagad kan drabba vem som helst, och då är man rökt med den nivå som råder idag.
Att man vill fälla så många skyldiga som möjligt är också önskvärt i en rättsstat. Men man får givetvis inte försöka uppnå det genom att sänka rättssäkerheten, utan genom att förbättra polisens och övriga rättsväsendets kompetens och metoder.
Ord-mot-ord, år 2011, ärligt... Vilket skämt! Tro, det får man väl göra i kyrkan (templet, mosken, blåkulla osv), inte i rättssalarna! Som medborgare kan jag undvika de flesta situationer där jag riskerar att bli våldtagen, men som oskyldigt anklagad har jag inget att sätta mot, om de som ska döma mig gör det utifrån trovärdighets"bevisning". Allt man säger vänds emot en. Det är lättare att skydda sig själv från att bli våldtagen av en människa, än det är att försvara sig mot en övermäktig statsmakt.