Arbetarrörelsens tankesmedja drar felaktiga slutsatser om ROT-avdraget

Lindholm presenterar en snabbanalys där enbart statens utgifter, inte intäkter ingår. Det är omöjligt att göra en analys av ROT-avdraget om man bara tar hänsyn till utgiftssidan. ROT-avdraget ger staten skatteintäkter i form av moms och arbetsgivaravgifter som klart överskrider statens utgifter för reformen.

Den utbetalning om 13,1 miljarder som staten gjorde för ROT-avdraget är bara en del av omsättning för arbetet. Hushållen betalar därutöver lika mycket plus att de betalar för materialet, ytterligare 30 procent. Den totala omsättningen av ROT-avdraget 2010 blir då 34 miljarder. På den omsättningen får staten skatteintäkter på i storleksordningen 18 miljarder.

ROT-avdraget är därmed självfinansierande, med ett överskott till statskassan som kan användas till satsningar i vård, skola och omsorg. Paradoxen är kanske att en skattesubvention leder till ökade skatteintäkter men eftersom skattekilarna på att köpa tjänster är så höga får ROT-avdraget den effekten att det styr köp- och säljbeteendet. Detta skapar möjligheter för seriösa företag.

Fördelningsmässigt, att vissa gynnas i en del av sin konsumtion, kan man alltid ha åsikter om och det har Lindholm klart i sin analys men de argumenten faller eftersom ingen får det sämre för att de som utnyttjar avdraget får det bättre. Snarare är det ju så att alla får det bättre eftersom skatteintäkterna ökar, seriösa företag kan konkurrera ut oseriösa företag och fler arbetstillfällen med sunda arbetsvillkor skapas.

Lindholm för också ett resonemang om att ROT-avdraget tidigare har varit en konjunkturstimulans och att om det ska finnas bör så vara. Det är förvånande att keynesianismen är så rotad inom Arbetsrörelsen tankesmedja när långsiktiga och klara regler och förutsättningar är det som efterfrågas av seriösa företag.

Det finns heller inget som hindrar att ROT-avdraget används till miljö- och klimat effektiva investeringar i bostäder.

ROT-avdraget är en framgång och visar på att det är viktigare att fokusera på de faktiska skatteintäkterna än skatteuttaget.

Pär Bönnestig (2 artiklar)

Anmäl