Statsvetare: Dödläge i Libyen!

Dödläge! Så beskrev Carter Ham, den tidigare befälhavaren över insatsen i Libyen innan NATO tog över, situationen i landet häromdagen. Han drog denna slutsats efter rebellernas misslyckade anfall av oljestaden Brega 20 mil söder om Benghazi.

Sedan dess har Gadaffi ställt sig positiv till Afrikanska Unionens (AU) medlingsförsök och accepterat dess förslag på eldupphör. EU har ställd sig bakom AU:s ansträngningar, medan NATO har utryckt att en vapenvila måste vara trovärdig och möjlig att bekräfta. Rebellerna har däremot hittills avvisat alla förslag från AU. Att Gadaffi eller någon av hans söner sitter kvar vid makten är oacceptabelt för dem.

Rebellerna saknar träning, gott militärt ledarskap och bepansrade fordon. Detta gör dem oförmögna att avancera längs kustvägen mot Tripoli. Å andra sidan kan de regimtrogna styrkorna inte lämna sina hemliga återsamlingsplatser där de gömmer sig för koalitionens flyganfall.

Denna utveckling gör att vi befinner oss i något av ett dödläge. Frågan är nu vem som tjänar mest på denna situation och vem som kommer att utnyttja den bäst.

Rebellerna är förmodligen de som mest skulle gynnas av en vapenvila. De är i desperat behov av en paus. Det skulle ge dem tid att genomföra grundläggande militär träning, hitta och välja ut kompetenta militära befälhavare, samt utöka sitt sökande av stöd från det internationella samfundet. En paus skulle även ge dem en möjlighet att arbeta fram former för att koordinera koalitionens stridsflyg med sina markoperationer. Den viktigaste anledningen till att de avvisat förslaget om eldupphör är att de inte kan acceptera vissa av dess villkor. Rebellerna kräver bland annat ett tillbakadragande av de regimtrogna styrkorna.

De regimtrogna styrkorna måste vara nöjda med hur de hittills har lyckats att neutralisera den fördel koalitionens luftherravälde ger rebellerna. De har gjort detta genom att överge vissa militärfordon, placera andra i tätbefolkade områden där de skyddas av mänskliga sköldar, samt i hög grad förlita sig på civila fordon. Genom att använda pick-ups och andra civila fordon har man förvirrat och gjort det svårt för koalitionens piloter att skilja på de stridande parterna. Den 7 april besköts en rebellkonvoj utför Brega av misstag, vilket resulterade i sju döda och 13 sårade.

NATO:s befälhavare befinner sig i en svår situation. De frustrerade rebellerna kräver mer stöd. Samtidigt fruktar man fler vådaskott och misstag som riskerar att urholka stödet för luftkampanjen. NATO står redan inför ett trovärdighetsproblem på grund av ett antal liknande incidenter i Afghanistan.

Med stort övertag på marken kan man dra slutsatsen att Gadaffi har minst att vinna på en vapenvila. Å andra sidan så förhindrar koalitionens luftherravälde hans styrkor från att genomföra konventionella attacker i öppen terräng. I denna frusna situation kommer Gadaffi med största säkerhet att försöka att utöka sin förmåga att stå emot de internationella påtryckningarna. Taktiker vi kan förvänta oss av Gadaffi är massmediala utspel där han förklarar för omvärlden hur embargot slår hårt mot civilbefolkningen i landets västra delar och hur NATO:s anfall urskiljningslöst dödar civila. Han kommer förmodligen även att yrka på att få återuppta försäljningen av olja, vilket skulle ge honom nya resurser.

Att Gadaffi ställer sig positiv till AU:s förslag är inte konstigt eftersom det ger honom legitimitet och en roll i landets framtid. Med tanke på att de flesta bedömare antog att Gadaffi skulle vara borta vid det här laget, kan det här inte betraktas som annat än en seger för diktatorn.

De som riskerar mest politiskt på detta dödläge är de länder och ledare som drivit på interventionen. Även om man har dragit tillbaka sitt stridsflyg, så betraktas ändå Obama-administrationen som ansvarig för situationen av många amerikaner. Så länge Gadaffi sitter kvar trotsar han Obamas uttalade mål. Det är viktigt att resultatet blir gynnsamt för Obama som nyligen inlett sin omvalskampanj. Ett stort problem för Obama är att han kommer att hållas ansvarig för resultatet, samtidigt som han försatt sig i en situation där han mindre och mindre kan påverka det, på grund av USA:s krympande roll i interventionen.

Liksom Obama står Sarkozy inför omval 2012. Med sin hårda retorik och sitt förslag att beväpna rebellerna i kombination med det omfattande franska deltagandet, riskerar han en enorm prestigeförlust om Gadaffi skulle bli långvarig.

De båda ledarna håller nog tummarna för att regimen skall implodera på grund av avhopp. Nyligen dök Moussa Koussa, tidigare bland annat chef för libyska underättelsetjänsten mellan 1994-2009, upp i London. Man hoppas nu på att andra höjdare ska följa i hans spår. Ett beslut som ökar chanserna att detta skall bli fallet är att man har "tinat upp" Moussas tillgångar som tidigare varit frusna. Den här signalen kan nog hjälpa vissa att fatta beslutet att hoppa av. Det är inte vackert, men det kan vara effektivt och sådana här situationer är sällan fläckfria.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/35020

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Var är analysen? Det där kunde man läsa på de flesta utländska tidningar. Tråkigt att så grundläggande saker ska förmedlas av doktorer vid universitet i Sverige, istället för vanlig journalist. Om det var en djupgående analys skulle det självklart behövas doktorer.

Permalänk | Anmäl #1 Ahmed Ahmed, 2011-04-13, 09:45

Frågan är nu hur Sverige ska dra sig ur kriget i Libyen. Ett av de krig som Sverige aldrig skulle ha deltagit i.

Permalänk | Anmäl #3 Kent Tore Olofsson, 2011-04-13, 16:23