Att kränka människors tro är inhumant

Jag är ledsen, om det här inte är ytterligare ett PK-vänsterinlägg om hur viktigt det är att vi avskaffar yttrandefriheten, så förstår jag inte din poäng.

Du skriver att ett demokratiskt samhälle måste fungera så, ändå argumenterar du för att yttrandefrihet är skadligt: Skall vi avskaffa demokrati också?

PK-vänsterdravel i sitt esse.

Tänkvärt och med betoning på att alla frihwter också medför ansvar.

Dock, sammanhanget är viktigt för varje provokation. Elisabet Olsson Wallins Ecce Homo lyfte fram homosexuellas situation och Jesus kärleksbudskap i relation till många troende kristnas negativa syn på homosexualitet. Det har gått mer än ett decennium sedan dess och toleransen har absolut ökat. Homosexualitet är mer accepterat idag än då.

Lars Vilks slår på en grupp som faktiskt redan är svag och som utsätts för konstant hets och hat, inte minst på internet. Det riktigt patetiska med Vilks är att han gör detta efter Jyllandspostens publikation av Muhammed karikatyrerna så det finns inte ett uns av konstnärlig kreativitet heller. Effekten av hans provokation kunde räknas ut med lilltån och vad är poängen då?

#1: Sven P Andersson: PK? Betyder det Puckad Kommentar? Tänk efter en gång till och kom sedan med något mer konstruktivt. Tack!

Jämförelsen mellan Elisabeth Olsson Wahlin och pastor Terry Jones. Elisabeth Olsson Wahlin är en homosexuell kvinna som har vuxit upp i en kristen miljö, och som i sina bilder vill utforska hur homosexualiteten kan vara en del av det kristna livet. Hennes syfte är att bekräfta både sexualiteten och den religiösa tron hos människor som är troende och homosexuella.
-
Pastor Jones däremot är en kristen fundamentalist som inte vet någonting om Koranen, utan som brände den boken bara för att visa sin totala avsky för islam och sin egen kristna självgodhet.

Jag håller med #2 och#3. Hur kan man jämföra Elisabeth Olsson Wallin, seriös konstnär, med Vilks och Jones. Det finns inte den minsta likhet.
Tyvärr så tycker jag, efter Voltaire, att Vilks ska få uttrycka sig, såvida han inte går över gränsen till hets mot folkgrupp. Men jag är väldigt arg över alla skattekronor det kostar att skydda honom.

#2, "3 och #4: Jo, jämförelsen är relevant om man ser till den kränkthet som dessa tre personer har gett upphov till i olijka kretsar av troende. Det är möjligt att Olson-Wallin har haft något slags gott syfte (till skillnad från Vilks och Jones), men som troende kristen är det svårt att inte uppfatta hennes fotografier som en kränkning av allt det vi håller för heligt.

För övrigt instämmer jag helt med artikeln. Vi har en svår balansgång att gå. Yttrandefriheten är så grundläggande och viktig att den absolut inte får inskränkas, men kallar vi oss demokrater och människoälskande har vi ett stort ansvar för hur vi använder den. Att kärnka andras tro är varken demokratiskt eller humant. Helt sant.

"Om yttrandefrihet är så viktig, och ordets makt så stor som vi på en mängd olika vis tycks mena, kanske vi bör agera varsamt med den. "

Du menar att vi ska krypa för det islamska våldet? VIlka andra grupper ska vi reducera yttrandefriheten för att inte kränka? Maffian? Nazister?

Problemet är inte konstnärer som kanske utrycker sig olämpligt. Problemet är religösa fundamnetalister, i regel muslimer, som begår våldsamheter som t.ex. mord vid minsta lilla sak som dom uppfattar som en kränkning av islam.

För det som artikelförfattaren inte begriper är att för dessa islamister så är yttrandefriheten bara ett steg. Tar vi bort den så kommer dom att fortsätta sitt mördande, dom bara byter fokus för av dom blir "kränkta" av.

Magnus Bredelius och Carl Johan Petersson:

Jag förstår inte problemet. Yttrandefriheten är grundläggande och skall inte inskränkas, säger ni båda. Jag håller med. Alltså har man rätt att exempelvis rita en karikatyr av en mytologisk person i ofördelaktig dager. Det måste bli konsekvensen av att vi håller yttrandefriheten så högt som vi gör och bör göra.

En annan konsekvens blir ofrånkomligt att den som inte gillar sagda karikatyr har oinskränkt rätt att uttrycka sitt ogillande i ord eller bild. Detta får man i sammanhanget inte glömma: Med rätten att säga vad man vill följer inte rätten att stå oemotsagd. Förvånansvärt många missar det sista. I yttrandefrihetens namn måste man helt enkelt räkna med mothugg.

Det står er två alltså alldeles fritt att tycka att man inte skall rita profeters ansikten på rondellhundar, exempelvis. Skulle ni däremot till äventyrs tycka att lagstiftningen skall ändras på ett sådant sätt att det inte längre skall vara TILLÅTET att rita profeters ansikten på rondellhundar, då får ni finna er i att få mothugg av åtminstone undertecknad.

Sedan är det ju också så att yttrandefriheten inte är total. Kränkningar av människor är ju i de flesta fall inte tilltåtna, faktiskt. Man kan åka dit för förtal och för verbala övergrepp. Man kan åka dit för hets mot folkgrupp. Dock vore det en väldigt olycklig utveckling om människor började lagföras för att en viss yttring enligt vissa religiösa regler skall uppfattas som en kränkning, utan att yttringen i sig kan på objektiva grunder sägas vara en kränkning.

Den värsta kränkningen är när en människa som inte själv valt att vara medlem av en religion blir trakasserad och mobbad med religionen som maktmedel. De flesta medlemmar av våra stora religioner är ju tvångsanslutna utan att själv ha valt det. När de har en annan syn på livsfrågorna än de religiösa ledande figurerna så använder dessa religionen för mobbning och trakasserier.

Här är en berättelse om detta, en typ av övergrepp som säkert skett i det tysta ute vi världen mångtusentals gånger, men i det här fallet utvecklades det på ett helt annat sätt än den vanliga förnedringen av den mobbade och trakasserade kvinnan:

http://www.dn.se/ledare/signerat/fundamentalism-nya-islam--gamla-islam-10

Vilks kommenterar: http://www.vilks.net/2011/04/13/del-1221-krankningen-form-ar-diagonal/

Jag känner mig jävligt kränkt av Bredelius artikel. Hur han försöker nedvärdera yttrandefriheten till minsta gemensamma nämnare. Hur i h-vete kan någon ta sig den friheten, har han ingen skam i kroppen, borde han inte visa ansvar och respektera och inte besudla vad andra människor, som jag till exempel, håller heligt.!?

Om dessa islamister inte tål vårat sätt att använda det fria ordets rätt att skriva snart sagt vad vi vill, att tyckavad vi vill i det här landet ...ja då kan dom flytta hem till sina forna hemländer där det skall vara mer reglerat vad man kan och får skriva! Enkelt!

Yttrandefriheten är defacto rätten att uttrycka tankar som ej överensstämmer med andras åsikter. Själva poängen med yttrandefriheten är således att kunna kränka andra medmänniskor genom att ifrågasätta deras åsikter. Vad skulle annars vara själva poängen om man endast fick yttra den politiskt korrekta linjen?
Grotesk hur drömmen om den fascistiska staten verkar frodas i dagens Sverige...

Fantasier och vidskeplighet ska inte respekteras och bör bekämpas varhelst man träffar på det.
Är man religiös har man get upp verkligheten och tänker magiskt, religion är vår tids största gissel.
Fantasier och vidskeplighet bekämpas bäst med konst som visar det absurda i den masspsykos som religion är.
Konsten lockar också fram och avslöjar religionens och dess utövares brist på tolerans och kritik.

Varje dag läser jag artiklar från förlåtarna som först pratar sig varma för yttrandefriheten men alltid avslutar i ett men..
Er kallar jag förrädare för ni vill välta och tumma på vårt lands största pelare, yttrandefriheten.
Ni har gett upp förstår jag eller så är ni så rädda att ni bara spelar med.
Jag har inte gett upp.

Ett fullständigt ohållbart resonemang. Vad är det som säger att inte yttrandfriheten är mitt fundament? Vems fundament skall gälla? Yttrandefrihet innebär att man ibland för höra saker som man inte gillar. Detta begränsar inte på något sätt rätten att var och en kan leva sitt liv på sitt sätt.
Ta en ordentlig funderare. Kan det vara så att du spelar demokrations dödgrävare i händerna?

Vi måste börja betrakta religioner som sekter.
Religionen bör ha förbrukat sina chanser i samhället.
Det enda dom bidragit med är att slå ihjäl forskare mm.
Man har hållit tillbaka utvecklingen med skrämsel propaganda om helvete mm.
Det är dags att vi får ett modernt samhälle.

Mister J: PK är en förkortning för politiskt korrekt, eftersom du tydligen inte vet det. Puckad kommentar är dock en rätt bra beskrivning av artikeln.

Angående Jesus tycker jag att nya testamentet är tillräckligt tydligt: Jesus umgicks med de mest föraktade, de mest utstötta. Jag ser ingenting i Ecce homo som bryter med detta, och ingen anledning för kristna som läst sin bibel att kritisera utställningen.

Lars Vilks såg jag första gången vid hans verk ”Nimis” på Kullaberg. Ett (olagligt) bygge av drivved och träbitar upphittade vid stranden. Han var där och pysslade denna dagen.

När vi frågade honom ”Hur lång tid har det tagit att bygga upp detta?”, var det enda han gjorde kommentera hur dum och fantasilös den frågan var. Han visade ingen som helst vänlighet eller förståelse för att det är just så man funderar då man ser bygget första gången. Även om han personligen var trött på att höra tiotusentals människor ställa samma fråga kunde han bemött dessa människor lite vänligare.

Efter detta har min syn på honom varit en bitter, humorlös och sur typ som provocerar för provokationens egen skull. Ingen finess och smidighet alls. Sorry Vilks!

Sedan tycker jag man ska skilja mellan provokationer och reaktioner. Att en person reagerar löjligt på en provokation betyder inte att man bör provocera denne än mer än andra.
Tvärtom så bevisar det att man måste vara än mer taktfull för att få denne att reagera sunt och tänka efter.

Tyvärr är det många trångsynta kommentarer här som försöker skydda begreppet yttrandefrihet utan att se det ur en bredare synvinkel. Om en person växer upp i en given kulturell diskurs och sedan blir fundamentalist, kristen, muslim eller vad som helst, tror ni inte att den personen är övertygad om sanningen i dess kulturella arv? För att vi ska kunna mötas som människor behöver vi visa hänsyn mot tro, bakgrund och övertygelse. Om vi inte gör det, tyvärr ofta i yttrandefrihetens namn som argument, kommer vi aldrig riktigt kunna mötas. Acceptans och empati för den andra människan, oavsett ursprung, är vägen att gå för att förhindra hat och utanförskap, och för oss att ta steget mot att se hela mänskligheten som en enhet. Bra artikel Magnus!

#21 Någon måste ta första steget, varför inte vi? Om vi vågar att utmana våra fördomar och föreställningar så kan vi mötas. Räck ut en olivkvist och jag är övertygad att den skulle mottas på rätt sätt. Försök förstå hur deras situation ser ut och hur de faktiskt fungerar. När den förståelsen ges kan det bli en dialog utan värderingar och vi kan mötas som människor och inte antagonister. Ge det en chans iallafall!

Artikelförfattaren visar endast hur långt kulturvänstern är beredda att gå för att byta ut tolerans och demokrati mot selektiv respekt och diktatur. I en demokrati med yttrandefrihet är det ofrånkomligt att olika åsikter bryts mot varandra vilket utgör fundamentet för utveckling. Ett samhälle med mångfald kräver att ateister har samma fri- och rättigheter som troende. Idag sitter det såväl ett kristet parti liksom muslimska företrädare i riksdagen. Om deras meningar ska skyddas utgöt det ett hot mot demokratin och en inskränkning av yttrandefriheten hos alla som inte delar religiösa normer och värderingar. Då har vi överlämnat makten till prästerskapet och bytt ut demokratin till en religiös teokrati och därmed återgått till medeltidens styreskick.

Det ligger i yttrandefrihetens natur att det som kan sägas när den råder ibland är plumpt och ibland svider i skinnet på dem som kritiseras. Yttrandefriheten har ingen smakdomare och den kan inte alltid vara respektfull. Den tjänar syftet att granska samhälleliga fenomen. ETt sådant fenomen är religiös tro och företrädare för sådan tro sprider sina världsbilder, sina livsåskådningar och sina levnadsregler. Dessa är givetvis alltid i behov av kritisk gransknng eftersom de är en form av maktutövning. Om man skulle förhålla sig väldigt hövlig och repektfull och alldrig kränka någons tro så skulle den religiösa makten härja oinskränkt. Därför får vi aldrig stå på de lättkränktas sida vad beträffar kritik mot religioner. Vi ogudaktiga, kristna hundar, otrogna och hednngar som icke hava ordet, vi är vana vid att religiösa avänder nedsättande ord om oss och det känner vi oss inte så kränkta av. Visst får vi ge igen lite grand. Sedan är det förstås inget självändamål att såra andras känslor men alla som torgför sina världs- och livsåskådningar ska banne mig vara beredda på kritisk granskning.

Folk kan bli kränkta av precis vad som helst. Ska vi verkligen tassa på tå hela tiden? Ska vi hålla oss från att kritisera nazister för att dom kanske blir ledsna? Kanske vi borde sluta kritisera Hitler? Han var ju människa han också. Precis som Mohammed.

Självklart ska vi inte det. Religion bidrar till irrationellt tänkande och rättfärdigandet av ondskefulla handlingar som omskärning/halalslakt/sexism och inte minst terrorism. Du kanske bara ser en rondellhund som en barnsligt försök att reta upp en folkmassa. Men det är djupare än så. Det visar att vi inte accepterar religion eller religiöst inflytande. Något som självklart är varje ateists skyldighet.

För övrigt så hjälper det faktiskt att få muslimer att lämna sin tro, vilket såklart är bra. Man kan tro att aggressiv kritik kanske stärker deras tro, men så är det bara för vissa. De flesta tar sig en funderare och till slut så inser dom att deras religion var ganska barnslig.

Nej du artikelförfattare Magnus, att kränka någon med hjälp av bara ord och intellekt är det yttersta beviset på att man är human, dvs mänsklig. Vilket annat djur på vår planet klarar av det? Kan en katt kränka en annan katt genom lite jamande? Skulle inte tro det.

Att låta yttrandefriheten begränsas till att bara omfatta icke kränkande uttalanden och gester, är att förvandla oss till ryggradslösa djur. Nej tack!

Känner en viss ödmjukhet inför svårigheten i att förmedla en åsikt, i det att jag läser kommentarerna, och besinnar att mindre än hälften förstår vad jag menar. Den skulden är givetvis min: ett bra språk är vare sig elegant, komplext eller högtravande, utan just förståeligt.
Låt mig kort förtydliga den ståndpunkt jag ger uttryck för i artikeln:
- Yttrandefriheten skall inte inskränkas på något sätt, under några omständigheter.
- Vi skall på ett så effektivt sätt som möjligt verka för ett spridande av yttrandefriheten till länder som idag lider av bristande sådan.
- Jag tror att ett sådant spridande tar längre tid i det att vi använder de sämre sidorna av yttrandefrihet.
- Vi har var och en ett personligt ansvar för hur vi vårdar och talar för våra demokratiska grundvalar.

Det bästa till er alla.

#27 Magnus Bredelius

Du skriver exempelvis: "Men att kränka andra människors tro, är vare sig humant eller demokratiskt."

Du skriver faktiskt i klartext att du anser att kränkningar av andra trossystem är odemokratiskt, där religionskritiken snarare är förutsättningen för en fungerande demokrati, om det inte ska urarta till teokrati. Det som upplevs som religionskritik av den ena kan upplevas som en kränkning av någon annan varpå det är omöjligt att göra en distinktion mellan de båda begreppen.

Sedan skriver du: "Det enda rätta borde vara att aldrig kränka en annan människa, vad vi än tycker om honom. Det är genom det vi är civiliserade, inte genom principiella manifestationer."

I ett pluralistiskt samhälle med en mångfald av åsikter är det naturligt att åsikter och livsåskådningar kolliderar med varandra. Dagens konflikter mellan ateister och troende belyser detta på ett föredömligt sätt eftersom de är varandras motpoler i trosfrågan.

Men ändå är det ingen som ifrågasätter att religionskritiken har varit en överlägsen tillgång för Västvärlden förrän vi under senare år har fått en massinvandring av muslimska invandrare som är vana vid statsskick och lagstiftningar som beskyddar religionen från människor, och inte tvärtom, med sina blasfemilagar.

Frågan är då om vi inte ska lära av historien och hellre vänja dem vid religionskritik än återgå till ett samhällsskick som bevisligen är underlägset dagens sekulära demokrati?

#5. Jag tror inte att så många troende kristna i Sverige är så pass bokstavstroende att de har problem med homosexualitet. Vad du nu menar med troende. Jag tror på en gud som älskar och accepterar alla, med våra olikheter, men jag tror inte på att offra sitt barn för att bevisa att man tror, eller öga för öga och andra farliga föreställningar.

Att inskränka på yttrandefriheten verkar ingen vilja...men många verkar vilja tolka det som om det vore så.

Bruka yttrandefriheten. Behärska den.
Skapa eftertanke inte hat.
Däri ligger konsten.

Det är ingen konst att reta gallfeber på folk.

Tycker många missar en liten vital poäng.

Att bli kränkt är något subjektivt.
Om någon säger att jag är "dum i huvudet" kan jag välja om jag ska bli kränkt eller inte.
Att bli kränkt är inte ett absolut definierat begrepp.

Vidare används begreppet på ett sätt idag där dess ursprungliga betydelse i princip vattnats ut, begreppet saknar relevans idag och är i det närmaste en synonym för sur, putt, irriterad, förbannad, förnärmad osv. Och att inskränka i yttrandefriheten för att några lösa takpannor tycker att man ska göra det för att dom är sura tror jag inte mycket på.

Att sedan folk som tror på sagor och andeväsen och lider av andra grava vanföreställningar blir putt på folk som driver med dom är inte det minsta konstigt. Men trodde jag helt och fullt på tomten eller något liknande som Gud eller så, så får man nog ta det.

Till artikelförfattaren: Det som gör detta svårt att kommunicera om är det faktum att det är två oilka valsituationer vi pratar om. Eftersom yttrandefriheten "handhas" eller "administreras" eller kanske "garanteras" i första hand av staten, men används av individen, måste man skilja på hur dessa olika processer skall ske.

Staten kan reglera yttrandefriheten genom lagar. Det finns många som anser att den borde göra så genom att förbjuda religionskritik, och vill du se exempel på dessa människors argument här på Newsmill så finns det definitivt ingen brist på dem.

Individen har att använda sin yttrandefrihet på ett individuellt plan. I detta kan man välja att kränka andra människor på massor av olika sätt, endast ett litet fåtal är brottsliga.

Problemet är att det de som hatar yttrandefrihet VILL är att staten skall begränsa yttrandefriheten genom lagar, men det de SÄGER att de vill är att be människor tänka på att inte kränka andra. Din artikel såg åtminstone jag som ett exempel på detta när jag läste den.

Inte för att andra fallet ovan är mindre problematiskt, egentligen. Om vi har yttrandefrihet, men på grund av socialt tryck inte praktiskt kan använda den, har vi redan förlorat den.

Artikeln utgår ifrån att muslimernas sk. kränkthet är ärlig och på riktigt men jag tror inte det. Den är mer ett resultat av att islamiska mullor piskar upp en stämning och flockmentalitet bland muslimer. Mullorna har sina egna anledningar och principer de vill sprida. Även det är en sak som är värt att kritisera så själva kränktheten faller under det som kan/bör kritiseras. Genom att bete sig så så utmanar muslimerna principerna om yttrandefrihet och då kan det finnas anledning att befästa de principerna. Det är trist men vissa saker måste man kämpa för, såsom frihet. Krav på "respekt" från muslimer liknar mer krav på underkastelse i mina ögon. Dialog med muslimer har inte fungerat de senaste 1400 åren. Testa själv så får du se hur frustrerande det är.

HELIG HELIG HELIG, är rätten att häda.

Fatta, alla religioner strävar efter att utöva makt. Därför är det absolut nödvändigt att kränka religioner. Det finns ingenting viktigare och ingenting hedervärdare som yttrandefriheten kan användas till än att kränka religioner.

Om du är religiös, bör då inte din tro och din religion gjort dig stark nog att uthärda ord? Och om inte, vad är du då att ha? Vad är din religion att ha? Om inte så är ni utan värde, din religion och du.

Men hallå!

Hela poängen med yttrandefrihet är att man får säga vad man vill. Om någon annan blir "kränkt" är deras subjektiva problem.

Långa svamliga nonsensartiklar behövs inte!

Dock faller inte allt inom ramen för yttrandefrihet...

http://gudmundson.blogspot.com/2011/07/det-skattefinansierade-hatet-i-sv...

Varje människas rätt till okränkbarhet? Vilken vansinnig mening. Ingen sådan okränkbarhet kan existera. Jag blir kränkt av artikeln så uppenbarligen är inte jag okränkbar. Den enda möjligheten om man vill vara okränkbar är att inte ta åt sig något vad man än utsätts för. Det kan inte vara någon lätt uppgift. Det finns människor som blir kränkta för allt och dem kan vi givetvis inte ta hänsyn till. Vi måste alla tåla att bli kränkta så länge kränkningarna är lagliga. Detta borde vara en självklarhet för varenda demokrat men är det tydligen inte. Det måste till och med vara tillåtet att skriva en sådan här kränkande artikel även om den kränker alla demokraters innersta övertygelse. Den här artikeln är ju egentligen hädelse.