Gymnasielärare: Katederundervisning fungerar utmärkt i en modern skola

Frågan är vad som är målet och målet är att krigsskadade barn från MENA ska få samma betyg som barnen i Danderyd.

Annars skapas det farliga klyftor i samhället som tvingar de svaga att blir kriminella och det vill vi väl inte.

Jag förstår inte vad du ska ha själva katedern till? Varför ska du stå bakom den? Det viktigaste är väl att du syns och hörs?

En del öppna dörrar slås in i texten och de fiktiva fienderna tillskrivs åsikter som ingen vill kännas vid.

Dock håller jag med dig om att uttrycket "eleven i centrum" är olyckligt. Ingen vill vara på en fest där alla gästerna vill stå i centrum och jag menar att det är en individualistisk mardröm som det slagordet beskriver.

Däremot tror jag att vi kan enas om att en bra skola sätter "elevens lärande i centrum". Det är liksom det skolan är till för.

Mats!
Tack för dina synpunkter. Nu är det ju inte möbeln jag talar om. Katederundervisning är mer än en möbel och i det här sammanhanget att betrakta som ett begrepp. Men de i kursiv stil satta slagorden var och är ju rätt vanligt förekommande. Har du aldrig hört dem? Jag är inte helt säker på att ingen vill kännas vid dem.
MVH
Sven

Det viktigaste måste ju vara att undervisningen är varierad så att den passar så många som möjligt.

Sedan är det ju alldeles utmärkt att Sven Järgenstedt gillar katederundervisning och att stå i centrum. Jag gillar också det. Men det bygger på att man har förmågan att fängsla och att berätta och ha ett element av (interaktiv) "show". Att bygga relationer med en hel grupp, och som ledare göra att varje medlem i gruppen strävar mot samma mål.

Alla har inte den förmågan och då får man drar ner på det och hitta andra styrkor hos sig själv som lärare. Man måste hitta sin egen stil helt enkelt.

Det som är viktigt i båda fallen är att skapa en relation med eleverna.

Detta blev tydligt för en god vän vars tonåring mådde så dåligt i skolan att han under en period erbjöds hemundervisning. Den lärare han gillade minst i klassrummet, blev den han gillade mest i coachingen utanför klassrummet.
Därför är det otroligt illa när politiker driver pedagogiska frågor politiskt och tyvärr också får medhåll av många lärare i förenklingarna. Lärarkåren måste försöka se till skolans resultat mycket mera än skolretoriken samt debattera resultat snarare än betyg, läxor eller för den delen "katederundervisning".

#3 Sven Järgenstedt
Som lärarutbildare gör jag ofta praktikbesök och har jag ganska bra inblick i många klassrums undervisning.

Nej jag ser inga spår av de slagord du beskriver. Undervisningen följer helt andra principer.

LR och Zaremba kanske behöver de här väderkvarnarna - frågan är varför vi andra ska behöva ta del av dem?

Om du inte får undervisa som du vill kanske du borde diskutera med kollegor och rektor?

Det kan vara möjligt att du har mött en lärarutbildare som försökt problematisera en traditionell kunskapssyn. Jag ser väldigt få spår av de här ambitionerna i skolorna.

Mats,
du kan vara lugn, jag får undervisa så som jag vill. Jag diskuterar en allmän debatt som funnits under rätt lång tid. Jag är en smula förvånad över att du aldrig sett spår av de slagorden.

Precis som jag skrev så får Zaremba och andra svara för sina åsikter.

Kateder eller inte kateder är väl - handen på hjärtat - egentligen inte den stora skiljelinjen i svensk skola av idag. Rimligen handlar väl katedern om en symbol för att man gör saker samlat inför en hel klass och att det kanske vore bra med den typen av aktiviteter också i en numera genomindividualiserad skola.
Jag är mer bekymrad över all den tid lärare/skoladministratörer i dag ska förutsättas lägga på ständiga utvärderingar av allehanda slag (se
http://larspsyll.wordpress.com/2011/04/12/det-evidensbaserade-utvarderin...)

Det professionella objektet för en arkitekt är den byggda miljön, för en läkare är det patienternas hälsa och för en lärare - vad då¨? Jo som Sven skriver, det är elevernas lärande. Det är det som är meningen med lärares arbete. Elevers lärande sker i flera kunskapsformer och flera lärandeformer. En kunskapsform är "techne" det praktiska behärskandet av något. En annan är "episteme", vetandet om fakta, begrepp och samband. En ytterligare form är "fronesis", gott omdöme grundat i erfarenhet, vetande och etisk hållning. Den mest avancerade formen är "noesis",granskandet av kunskapens grundvalar, alternativa synsätt och dess meningsfullhet. Lärandet sker också i flera former, "katalogt" att inhämta och kunna återge, "analogt" att tillägna sig allmäna principer för att kunna lösa problem vid nya särfall och " dialogiskt" att vidga erfarenheter och utblickar genom samarbete och samtal. Ingen kunskapsform eller lärandeform kan vara allenarådande i skolan. Epistemiskt vetande och katalogt lärande är grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att vidga lärandet till de övriga formerna men de kan alltså inte vara det enda. I det sammanhanget kan man inte hävda att den ena eller andra undervisningsmetoden generellt är överlägsen eller underlägsen andra metoder. Usla lektioner kan ske vid katederundervisning lika väl som vid elevakytiva verksamheter och strålande lektioner kan också ske vid båda metoderna. Frågan är vilket lärande som lektionen syftar till och det avgörande är hur man bäst når dit vid just detta innehåll och dessa mål för just dessa elever och just nu. Men det finns förstås erfarenheter att ta tillvara och jag anser att universiteten och de traditioner som under lång tid finslipats där har mycket ledning att ge till ungdomsskolan. Vid universiteten finns sedan gammalt laborativa former, d.v.s. undersökande arbete av givna uppgifter, seminarier där en forskare eller annan påläst person gör en presentation för kommande granskning av deltagare och också, föreläsningar. Det förekommer också i ökande utsträckning klassundervisning som är en mellanform mellan seminarium och föreläsning. Läraren gör genomgångar och studenterna inbjuds till frågor, dialog och kommentarer. Utan att sätta någon metod i förgrunden generellt tror jag att universitetens traditioner i hög grad kan inspirera grund- och gymnasieskola.

Katederundervisning byggde detta rika land.

Var och hur man undervisar har ingen betydelse.
Det viktigaste är alltid att man får eleverna i klassen att lära sig.
Lärarnas uppgift är att lära ut till alla elever så att de förstår.

Tyvärr saknar många lärare pedagogisk utbildning som sätter fokus på att lära ut på olika sätt som många förstår.

Dessutom är de stora klasserna usla ur elevsynpunkt, bara genom att en vanlig klass fick tillgång till en special lärare som var till för en elev men som hjälpta alla, höjde alla elever sina betyg.

Men eftersom det är viktigare att få 500:- mindre i skatt än att dagens ungdomar klarar skolan så får vi dras med problemen.

Apropå #8 Goran Linde

Seminarieform fungerar utmärkt i min högstadieklass.

- Vi startar oftast arbetet genom att läsa ett kortare stycke.
- Jag tar därefter generellt över för en kortare reflektion, där jag försöker förankra de begrepp och frågeställningar som finns i texten, och försöker föra över dem också till de erfarenheter eleverna har, eftersom jag numera känner dem väl.
- Därefter blir det allt som oftast en dialog i klassrummet eftersom eleverna har ett så starkt behov av att berätta om sina erfarenheter.
- Efterhand får eleverna oftast besvara några frågor till texten, varpå det oftast slutar med en ny dialog kring olika frågor.
- Kunskapsredovisningen sker kontinuerligt och ibland avslutar vi med någon mer övergripande kunskapsredovisning.

Seminarieform är i min mening en utmärkt startpunkt där arbetet leds av läraren, men där eleverna också till viss del är delaktiga i problemformuleringen.
Efterhand som arbetet fortskrider och man får fler gemensamma referenspunkter så blir det också enklare att i större utsträckning överlåta problemformuleringen till eleverna, och fokus förflyttas efterhand från episteme till fronesis och onesis.

Som lärare anser jag att man har ett stort ansvar att aktivt handleda gruppen i det initiala stadiet av kunskapsinhämtningen. Men jag förstår inte varför man vill kalla detta för katederundervisning?
Dikotomin kunskapsskola (läs katederundervisning) - Flummskola (läs grupparbete utan lärarhandledning) är snällt uttryckt: "lite barnslig".

Jag håller med dig Sven när du skriver: " En lärare vet inte alltid bäst, men ibland och rätt ofta vet faktiskt en lärare mest om ett ämne. Att då inte utnyttja det, verkar för mig vara slöseri med tid".

Läraren är och måste vara ledaren och pedagogen i klassrummet. Allt annat är flum. Lärarauktoriteten måste därför stärkas och ha stöd av skolans ledning. Den ledning som inte förstår detta bör snarast bytas ut.

Är det någon som ifrågasätter föreläsare/berättare bakom ett podium framför en sittarskara med tanken att all uppmärksamhet ska fokuseras på just den personen vid podiet under tiden den vill framföra något och att åhörarna under tiden "håller käften" till det eventuellt efter talet utlyses diskussioner och frågor kring framförda ämne?

Är personen med en viss kunskap eller erfarenhet som för stunden ska belysas och framföras av denne bakom ett podium ett hot eller sedd som en överlägsen varelse som ger obehag och olustkänslor för de sittande åhörarna? NEJ!

Men i vår svenska skola ses katederundervisning där en lärare får framföra dagens ämne med pålagd "håll käften under tiden" innan budskapet är förmedlat och att senare vid lärares klartecken att elevernas "håll käften" upphör och analyser och diskussioner med kritiskt tänkande kan ta vid kring det aktuella ämnet.
All sådan styrning som varje vettig människa ser som självklar, DET SES SOM SKADLIGT FÖR VÅRA STACKARS BARN I SKOLAN...men ingen annanstans.

Vem har sagt att skolverket och "experter" och innåtvända "professorer" och allsköns "tycka synd om allt och alla" fattar ett dugg om vad som behövs i en skola?!

"Experter" måste vara den mest löjliga och överskattade gråhjärnor som viktigt vaggar omkring i media och överallt de får sina mummelsummarium framlagda på bästa sändningstid.

Jag är "expert" hulligan.

Hur svårt ska det vara att fixa skolan?

naturligtvis är katederundervisning ett måste i den svenska skolan, det har visat sig att de elever som av olika anledningar har svårigheter i skola är katederundervisning det bästa och där de har en chans att hänga med.

tom högskolan universitetet har väl drabbats av den katederlösa skolan, men hur skall någon lära sig förstå ett nytt ämne utan en tydlig och övergripande genomgång är fullständigt absurd. det är tydligen bara politiker som tror sig vara experter utan att kunna sitt ämne. de flesta vill ha ganska mycket kateder undervisning innan de börjar studera ämnet på egen hand.

#14: Nej Carina. Det har "inte visat sig att katederundervisning är bäst" för de som av olika anledningar har svårast att följa med i undervisningen. Det där är en ren falsifikation.

Ren katederundervisning gynnar mellansegmentet av elever. De som kan redan kan lagom och de som kan sitta still och lyssna. de svagaste faller från därför att de helt enkelt inte förstår. De smartaste faller ifrån för att de tappar intresset. Det går för långsamt.
I en sådan skola lyckas de som är välanpassade, eller vad man skulle kunna kalla "skolsmarta".

Jag själv hörde till den senare gruppen och snubblade mig igenom 70-80-talets katederundervisning i högstadium och gymnasium för jag vägrade läsa imbecilla läroböcker i fysik, historia eller vad det nu var. Jag snubblade in på KTH och där blev det succé med minimal insats. Trots ganskja dåliga betyg hade jag tydligen bra förkunskaper.

Eftersom jag tyckte skolan var pest hade jag en del umgänge med de på andra sidan skalan också , de som också tyckte det var pest för de fattade ingenting. De orkade inte läsa böckerna eftersom de aldrig fick hjälp med saker de inte förstod eftersom läraren mässade därframme.

Det finns plats för katederundervsining, det finns plats för grupparbete. Låt lärarna bestämma sin "lärarstil" utifrån vad de känner sig säkra på, men tvinga dem ändå att variera undervisningen så alla kan få lite med sig ut från skolan.

#11 Oscar Olsson. Tack för din kommentar. Det var intressant vad du berättade om att använda seminarieformen i högstadiet. Bra sagt om att det är en löjlig dikotomi att sätta katederundervisning=kunskapsskola i motsättning till grupparbete=flumskola. Det är ett fullkomligt onyanserat sätt att se på hur form kan anpassas till innehåll vid skilda slags kunskapsntressen. Självklart måste lärare kunna göra muntliga genomgångar med förklaringar och det kan ju på intet sätt stå i motsättning till att också anv'ända undersökande arbetssätt såsom laborationer, litteratursökningar, skrivuppgifter och andra produktioner. Att lärarutbildningarna skulle mer eller mindre avråda från lärares muntliga genomgångar och förklaringar är en myt som bl.a Zaremba framför. Jag har arbetat som lärarutbildare från 1977 till min pensionering 2004 (med 15 års uppehåll för utlandstjänster och utredningsarbeten) och jag har aldrig någonsin träffat på en kollega som svartmålar lärargenomgångar. Tvärom är min erfarenhet att vi i lärarutbildningen lägger vikt vid muntlig framställning hos lärarstudenterna och vid handledning av praktiklektioner ligger fokus i samtalen vid elevernas mottagande, vad de fått ut av lektionen, hur de uppfattar och förstår innehållet.
Slutligen: lycka till i fortsättningen med din seminarieform.

Bra artikel och alla borde hålla med om att lärandet är det som bör stå i centrum. Om man får reflektera fritt är en av de egenskaper som utmärker en bra lärare ledarskap och tydlighet och en bra elev en engagerad omgivning.

Tittar man i backspegeln bör de flesta hålla med om att något har gått fel de senaste 20 åren, klyftorna inom både kunskap och resultat har förändrats, samtidigt som många av de måttstockar vi haft successivt utvecklat sitt eget skolväsende till det bättre. Resultatet, en fallande trend.

Jag tror att enda möjligheten att lyckas är att fokusera mer på de framgångsfaktorer jag nämnde i början, även de lärde här borde hålla med.

För övrigt känns just Twitter som ett väl fyrkantigt ställe att föra diskussionen. Micromess är ofta att jämföra med en tvåvägs monolog :-)

JustMyFiveCents

För övrigt är en mobiltelefon inget gynnsamt medium att framföra en åsikt via märkte jag efter att läst igenom texten i efterhand. Detta för mig osökt in på vikten av att kunna erbjuda studiero till sina elever och att det i ledarskapet ingår att styra även mot detta mål.

Mobiltelefon av tack...

Men kör skolan utan undervisning överhuvudtaget då, låt varje elev gissa själv vad dagens skoltimmar bör innehålla, sen kan varje elev ägna sig själv åt det de mår bäst och lär sig mest utav. SMSa sina polare? Riva ut skolbänkarna?
Lärare verkar ju ändå ha spelat ut sin roll för både elev och skola, enligt de flesta "förståsigpåare".
Elever, gör skolan själva till en lära för livet. Finns snart inga utbildade lärare som stannar kvar i sitt yrke efter några år ändå och varför ska dom?!

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum

Sven Järgenstedt, jag bara älskar dig! Håller med varenda ord du skriver!

Mats Olsson; märkligt att du som lärarutbildare aldrig sett spår av de slagorden Sven beskriver.

Visst, även jag har genom åren undervisat på sätt som jag har trot på (väldigt mycket varierad katederundervisning), men fick jämt förklara mig, inte bara för rektorer, men även för föräldrar; - varför räknar inte elever i boken som de hittills har gjort innan de kom till mig? Det brukar lösa sig efter ett tag då elever upptäcker att gemensamt resonerande kring matte leder plötsligt till förståelse och kunnande. Men varifrån kommer den bland lärarna utbreda metoden "enkild räkning", helst i olika böcker med varierande svårighetsgrad? Vem utbildar lärare till att arbeta just så?