Thomas Quick är inte det enda offret för rättsröta

I de följande målen (men inte blott i dessa) har domarna visat en förvånande brist på kompetens: (1) Catrine da Costa styckningsmålet, (2) Thomas Quick målet, (3) Bo Larsson-målet, och (4) Södertälje-målet. - Jag skall dock börja med att berätta lite om vart man kan finna omfattande information om somliga av dessa fall.

Många har hört talas om min egen bok Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords (2009), just därför att Uppsala Universitet eldade upp den. Självklart bedyrar universitetet att det intet har att göra med min kritik av Professor Eva Lundgren. Denna professor hävdar att rituella barnmord med kannibalism är frekventa i Stockholm. Hon var direkt inblandad i Södertälje-målet. I sin bok La de små barn komme till meg har hon givit Södertälje-flickan pseudonymen "Mathilde". I min bok heter hon "Elvira"). Mördarsekten skall dessutom ha hållit underåriga flickor i burar och gjort dem gravida. Därefter skall de ha skurit ut fostren medan flickorna ännu var levande.

Enligt Lundgren har flera kändisar deltagit i mördandet och kannibalismen, däribland ett hovrättsråd med namnet Peter R. samt hans dotter Moa A.

Det är inte förvånande att ett flertal akademiker år 2004 uttryckte skarp kritik mot båda Professor Lundgren och Uppsala Universitet. Till kritikerna hörde universitetets f.d. rektor Stig Strömholm. Det hela mynnade dock slutligen ut i att universitetet år 2005 utbetalade mer än 300 000 kr i skadestånd (!) till Lundgren för att hon kritiserats.

Man förstår att universitetet inte blev överlyckligt när en viss Max Scharnberg fyra år senare publicerade en bok, som var baserad på samtliga rättegångsdokument plus ljudband och videoband i just Södertälje-fallet. Med hjälp av datortekniker kunde det fastställas att Elviras fostermoder "visste" allt vad Elvira hade upplevt veckor eller månader innan Elvira visste det själv.

Vem som helst kan ta ställning till mina resonemang, ty den brända boken  kan nedladdas gratis eller läsas som html på:

http://www.yakida.se/max/start.html

http://www.yakida.se/max/maxbok.pdf

Om styckmordsmålet har flera andra skrivit böcker, som tveklöst är bättre än min. Jag kan däremot skryta med att vara den första som har publicerat en bok om målet, vars innehåll är allmänt accepterat idag. Inte ens Frank Lindblad, Christian Diesen, Madeleine Leijonhufvud eller Sven-Åke Christianson vågar längre stå fram och säga att mina analyser och resultat är felaktiga.

Min analys av styckningsmålet finns i Textual Analysis: A Scientific Approach for Assessing Cases of Sexual Abuse, som publicerades i två volymer av Uppsala Universitet år 1996. Den finns i andra bandet, kap. 69-86.

Eftersom min senaste bok brändes, är det lite förvånande att man fortfarande kan köpa 1996-boken från Uppsala Universitet. Men även denna bok kan nedladdas gratis från

http://www.yakida.se:80/maxincest/indexincest.html

Idag skulle nog de flesta vara överens om att de bästa böcker som publicerats om Styckningsmålet är de två som Per Lindeberg har skrivit.

Ett tredje rättsfall (eller rättare en omfattande tredje grupp av rättsfall) är dem som rör Thomas Quick. Liksom i de båda förra fallen hade det inte heller här varit svårt för en hederlig domare att göra en korrekt bevisvärdering. Bland de böcker som utkommit om Quick har jag endast läst "Quick - den stora rättsskandalen" av Pelle Svensson. Därför kan jag endast rekommendera denna. Men det bör betonas att de pedagogiska förtjänster hos denna bok om möjligt är ännu större än dess sakliga förtjänster. Boken är inte svår att förstå för dem som intet vet om detta mål, eller om juridik. Och läsaren kan lätt se att alla fakta och slutsatser i boken noggrant har kontrollerats.

Därnäst vill jag framhålla Fällda för sexövergrepp - om rättsfall i Sverige av Therese Juel. Hon genomgår tio rättsfall, och de flesta recensioner av boken har varit positiva. Den recension som jag själv skrivit på Ingrid Carlqvists blogg är på samma gång ensidig och djupgående. Jag har nämligen begränsat mig till två av målet. Detta därför att jag har tillgång till originaldokumenten i dessa. Jag har alltså kunnat bedöma Juels framställning mot bakgrund av originalhandlingarna.

Dessvärre måste jag erkänna min oförmåga att tro på den goda viljan hos de domare som inte insåg att den kvinna som "Richard" skulle ha våldtaget, var stöldvakt vid ett pågående inbrott.

Hennes påstående att hon hade våldtagits framkom inte förrän hon hade uttömt ett stort antal andra försök på att försena väktaren. Han kom nämligen till platsen 6 (sex) minuter efter att stöldlarmet sattes igång. Kvinnan berättade för honom att hon intet visste vad som satt igång stöldlarmet, eftersom det redan var igång när hon kom till platsen.

Om larmet var igång när kvinnan kom till platsen, och om väktaren kom sex minuter efter att det började, så måste det ha varit en ovanligt snabb våldtäkt. Därtill får vi inte glömma att den "våldtagna" kvinnan uppenbarligen hade hunnit få sina kläder i ordning efter händelsen, förutom att hon hade klarat av att lugna ned sitt eget sinnestillstånd till en helt normal nivå. Och allt detta på mindre än sex minuter. Det är nästan som om vi har ett fall för Guinness Record Book.

Sedan är det väl lite besynnerligt att ett offer för att våldtäkt som skall ha avslutats några minuter tidigare, vid åsynen av väktaren högt ropar "GÅ UT!! GÅ UT!!" Däremot är det inte besynnerligt att påståendet om våldtäkten, som först framkom under de sista sekunderna innan väktaren skulle gå in i företagshuset, visade sig vara utomordentligt effektivt för att hjälpa en eller flera inbrottstjuvar att komma undan.

Som om detta inte var nog, så har kvinnan inte ens beskyllt Richard för våldtäkt. Hon sade att våldtäktsmannen var en av de tre esterna som jobbade vid företaget. Men hon sade också att DET INTE VAR DEN YNGRE. Det förhåller sig emellertid så att Richard inte bara var betydligt yngre än hans landsmän, utan den yngste av samtliga som arbetade på företaget. Hon sade också att våldtäktsmannen inte hade skäggväxt. Men Richard har en stor mustasch.

Kvinnan fick se åtta foton en face och en profile. Alla de tre ester ingick. Likväl utpekade kvinnan med bestämdhet en person som ingalunda var est, och som inte heller arbetade i företagshuset, och som överhuvudtaget inte var lik Richard.

Ett par dagar senare dog kvinnan av en ordentlig överdos av fyra mediciner, där redan en blygsam blandning av två kan vara livsfarlig.

Sedan dröjde det elva månader innan åklagaren tog upp fallet igen. Han och domstolarna försökte en tämligen fantasifull (eller fantasilös?) logisk akrobatik för att bortförklara att kvinnan hade utpekat "fel" person. Det rörde sig om några gamla foton som polisen råkade ha liggande, så det var inte så konstigt att kvinnan hade misstagit sig.

Men detta är grov osanning. De tre esterna fotograferades mindre än 24 timmar före fotokonfrontationen, och Richard hade inte ens varit i Sverige i mer än två månader när stöldvaktshändelsen ägde rum.

Likväl fick han 2½ års fängelse och 10 års utvisning; det senare trots att hans fru och barn bodde i Sverige.

Nu till fallet Keith Cederholm. Många av oss har inte riktigt förstått att det hör till samma kategori. Tyvärr har jag ännu inte läst Jan Guillous bok. Boken utkom i mitten av 1980-talet, och detta var just den period när intrigerna för att stoppa min egen Freud-forskning var mest ihärdiga. Man måste ursäkta mig att jag inte hade ork för att fästa mig vid ett annat ämne, hur viktigt det än må ha varit. Men jag kommer att läsa boken med det snaraste.

Däremot har jag läst Ingrid Carlqvist: Keith och jag - en otrolig bok, som även belyser domstolarnas maliciösa behandling av honom.

Det är tydligt nog att Keith endast fick resning och friades, därför att Guillou gjorde ett TV-program om hans fall. Keith och hans bror skulle tillsammans ha bränt ned ett hus. Det visade sig emellertid att åklagarens enda vittne var menedare, samt att åklagaren var fullt medveten om detta. Det var dessutom obestridligt att Keith och hans bror befann sig på så långt avstånd att de inte KUNDE ha hunnit till huset när branden startade. Det måste också påpekas att alls intet tyder på elden hade påsatts. Som om detta inte var nog, var det fysiskt omöjligt att sätta eld på stenhuset från utsidan med hjälp av Molotovcocktails (såsom menederflickan påstod). Hur kunde hon förresten ha varit ögonvittne om hon inte var medskyldig?.

Bevisen för att Keiths bror var oskyldig, var precis lika starka som bevisen för att Keith var oskyldig. De fem justitieråd som vägrade resning åt brodern, efter att Keith hade fått resning och helt hade friats, KAN alltså inte ha varit i god tro. Däremot kan de kallt ha räknat med att Guillou inte skulle göra ännu ett TV-program om samma fall. Följaktligen skulle de inte bli komprometterade i allmänhetens ögon om de lät en oskyldig sona ett 10-årigt fängelsestraff.

Till synes består Högsta Domstolen (åtminstone delvis) består av människor, vars hederlighet inte är indisputabel.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34945

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är bra drag under galoscherna just nu i den svenska debatten.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Lindfors, 2011-04-13, 20:18

Den tidigare professorn i sociologi och genusvetenskap vid Uppsala universitet Eva Lundgren har fört fram uppgifter av sådan abnormitet att svenskan som språk inte räcker till, bisarrt är ett alldeles för svagt begrepp. Se gärna på wikipedia (med ev brister) för att få ytterligare information om Eva Lundgren,

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eva_Lundgren

Permalänk | Anmäl #2 Anders Lindfors, 2011-04-14, 06:38

När hela Quickskandalen är utredd och han friats helt måste det till en rejäl diskussion inom rättsväsendet. Mycket galenskaper gäller händelser från förr, men det går inte att bara konstatera - idag vet vi bättre. Alla företrädare för tankar och idéer om bestialiska mord som aldrig ägt rum måste identifieras och oskadliggöras - det finns definitivt några kvar.
Citat Anna Dåderman angående Quick: "Jag finner nästan inga ord. Hur kan man tro på sånt?"

Permalänk | Anmäl #3 Louis Friend, 2011-04-14, 08:21

Men hur får man då ”hederligare” domare? Scharnberg lämnar den saken utanför.

En enkel lösning som åtminstone torde ge en viss förbättring vore att tillsätta dem på livstid så att de blir friare att agera efter eget huvud. Sedan länge har domarna avlats fram i byråkratin och lagstiftningen och det är nog den sämsta metoden. De går den så kallade domarbanan. Tillsättning av de viktigaste domarna i Högsta domstolen görs lämpligen politiskt av riksdagen när någon hoppar av.

Eftersom de nuvarande är så korrupta när det gäller att försvara apparaten så skulle det vara lämpligt att vid en reformering byta ut alla. Förslagsvis delas utnämnanderätten ut så att varje parti i Riksdagen får tillsätta en domare (8 st). Om det fortsättningsvis ska vara 15 st så skulle de övriga kunna tillsättas av advokatsamfundet, åklagarna, arbetsgivarföreningen, LO, LRF, den största juridiska universitetsinstitutionen och varför inte något udda som Svenska Kennelklubben.

Om man vill gå ett steg längre så tillätter man på liknande sätt en svensk motsvarighet till Europadomstolen och där kan bara klagomål mot svenska makthavare behandlas. Det blir en extra instans som komplement till Högsta domstolen. Europadomstolen har spårat ut med handlägglingstider på många år. På detta sätt skulle man verkligen kunna grilla myndigheter och departement.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2011-04-14, 10:39

Svenska samhället är statskollektivistiskt. Det betyder att individens rättigheter är underordnade det kollektiva behovet.

Utan att visa detta här, så innebär det att individens rättigheter och möjlighet att få rätt gentemot statskollektivets representatanter är nära obefintliga för att inte tala om ersättningar för sådant som ovan.

Politiker har ingen anledning att engagera sig för det kommer inte att dra väljare, (deras privatmoral är så låg).
Drev och scoop i tidningarna kommer aldrig att handla om dessa saker för det stämmer inte i mallen över vad drev ska innehålla.
Det handlar om att kungen sagt något olämpligt eller om någon i fyllan smällt på ett BH-band och kränkt en kvinna etc. eller någon som blivit frikänd från våldtäkt.

Permalänk | Anmäl #5 P H, 2011-04-14, 22:00

Det är en svår uppgift att konstruera förbättringar av ett rättssystem, som inte leder till försämringar i andra avseenden. Men det är ett misstag att felaktiga domar främst beror på regeringen, så att domsluten skulle bli bättre om utnämnandet (och eventuellt avancerandet) beslöts av ett större antal andra institutioner. Huvudansvaret för de absurda domarna i styckmordsmålet har massmedia och kvinnorörelserna. Det är också surrealistiskt att psykologförbundet under den pågående rättegången skickar ut propagandaskrivelser mot de åtalade.
- - Idag utgör massmedias klappjakt en vida större orsak till felaktigt fällda, än regeringen. En stora rubrik låter: "Oralsex med sexåring. Går fri." – när fadern i själva verket fälldes, och detta på grundval av humbugbevisning som fabricerats av 4 psykologer. ("Tunnelbana-målet" finns för gratis nedladdning i min bok från 2009.) Och ingen kan väl vara okunnig om pressens enorma inflytande i styckmordsmålet. – Om en journalist antyder att den åtalade inte nödvändigtvis är skyldig, så byter chefen ofta ut honom eller henne mot en "mer pålitlig" kollega.
- - Massmedia är inte den enda boven, och jag skall snart genomgå ytterligare några.

Permalänk | Anmäl #6 Max Scharnberg, 2011-04-15, 21:20

En av orsakerna till felen i domstolarna utgörs av den juridiska undervisningen i "bevisvärdering". Christian Diesen anser sig vara speciellt kunnig på detta område. I nästan 20 år bedrev han propaganda om att de två läkarna var skyldiga, och han har ännu inte återkallat sina skamligheter. Som särskilt starka bevis framhöll han BARNETS BERÄTTELSE samt det faktum att en psykiatriker hade vittnat att berättelsen INTE HADE INDOKTRINERATS av modern.
- - Men barnet har ingenting sagt, så barnets berättelse existerar inte. Däremot kunde moderns (misslyckade) försök att indoktrinera barnet inte vara tydligare. I min bok från 1996 (som kan nedladdas gratis) hävdar jag att psykiatrikern (Frank Lindblad) gjorde sig skyldig till mened. Lindblad och Diesen är vänner och samarbetar om hur man skall undvika friande domar när den åtalade är oskyldig.
- - Träning i juridisk bevisvärdering tycks alltså vara effektivt för att snedvrida förmågan att resonera.
- - Under de senaste 20 åren har försvarets ställning försvagats. Ofta har den åtalade inte ens har träffat sin försvarare före förhandlingarna. Motiveringen var att man skulle spara genom att sänka försvarsadvokatens arvode. Men resultatet blev att många åtalade uteblev, och de många inställda rättegångar blev mycket mer kostsamma.
- - Domarna har småningom lagt sig till med nya regler, som ingen har tvingat dem till. Somliga har flera grader: att helt förbjuda försvaret att framlägga bevis som är nödvändiga för att undvika en felaktig dom; att visserligen tillåta framläggningen, men att totalvägran att betala för faktainsamling; att både tillåta och betala för faktainsamlingen, men att låtsas som om dessa bevis aldrig framfört.
- - När domare inte kan tillbakavisa belägg för den åtalades oskuld, så är det vanligt att domarna fullständigt förtiger dessa i domen.
- - Men här säger jag att mycket kan göras redan inom det nuvarande systemet. Domarna kan vara mer generösa med betalning av försvarets arbete. Och de kan också vara mer restriktiva med att förbjuda försvaret att framföra bevisning. Detta innebär inte någon innovation, utan snarare ett återvändande till den praxis som fanns för 20 år sedan.

Permalänk | Anmäl #7 Max Scharnberg, 2011-04-15, 22:10

f.d. Göran Lambertz har framfört ett väldigt bra förslag för att minska antalet felaktigt fällande domar. Han tänker sig väl i och för sig en lagändring, och antagligen har han rätt. Men man skulle också kunna argumentera så att en hederlig domare skulle uppfylla dessa krav redan på grundval av sitt eget samvete, vare sig lagen kräver det av honom eller inte.
- - Enligt Lambertz' förslag: DOMARNA MÅSTE I DOMEN REDOVISA DE OMSTÄNDIGHETER SOM FÖRSVARET HAR FRAMFÖRT, OCH REDOGÖRA FÖR VARFÖR DOMARNA ANSER ATT DESSA INTE HAR BEVISKRAFT.
- - Som jag sade ovan: när domstolar inte kan tillbakavisa försvarets fakta, så är det vanligt att dessa fakta enbart förtigas.
- - I stöldvaktsfallet hade det varit roligt att se domarna i såväl tingsrätten som hovrätten förklara att det är helt naturligt för en nyss våldtagen kvinna att ropa "GÅ UT!! GÅ UT!!" när väktaren kommer. Det är också naturligt att försena honom, samt att försöka få honom att gå in genom en annan dörr än den som han själv väljer. Och sedan är det naturligt att hon inte hade några besvär med att stå upp, och inte heller berättade om någon våldtäkt – för övrigt inte ens var i något upprört sinnestillstånd – medan hon just när de var sekunderna från dörren berättade om våldtäkten, kände det som om hon höll på att svimma, samt behövde väktarens hjälp att lägga sig ned.
- - Lambertz' förslag skulle få en verklig effekt. – Tyvärr finns det somliga som tror att hans utnämnande till domare i Högsta Domstolen var ett månskott: ett sätt att neutralisera honom och stoppa hans rättssäkerhetsprojekt.

Permalänk | Anmäl #8 Max Scharnberg, 2011-04-15, 22:33

Den största rättsröteskandalen historiskt är ändå Enbomsprocessen på 1950-talet. Fullständigt oskyldiga människor dömdes till livstids fängelse på grund av Mytomanen Enboms falsarier. Detta var i själva verket en antikommunistisk skådeprocess i kalla krigets kölvatten.

Permalänk | Anmäl #10 Bosse Johansson, 2011-09-24, 16:39