Helvetesskildringar av skolan vinner inte på fakta

Zarembe är en duktig skribent. En av de allra bästa.

Men i artikelserien om skolan har han fullständigt tappat greppet. Precis somBjörn Kindenberg skriver.

Det är ytterst emotionellt, ganska taffligt sammansatt och faktiskt väldigt klyschigt. Jag trodde vi hade blivit mätta på osakliga domedagsbeskrivningar när det gäller skolan. Kanske liberala DN vill fortsätta den ganska skadliga skoldebatten såm varit några år.

JB skall ges beröm för att han lyft skolfrågorna in i politiken, men han har fel i det mesta han säger.
Zaremba borde granskat utbildningsministern politik istället. Det har ju faktiskt inte hänt någonting trots att (fp) styrt skolan i snart 5 år och redan innan dess var ledande politisk påverkansfaktor i skolan. Kom ihåg att skolan är kommunaliserad, ungefär hälften av Sverige komnnuer är borgerligt styrda).

Rent politiskt har (fp) varit oemotsagda av exempelvis (s) vilket har påverkat skolans praktik redan sedan mitten på 90-talet. 15 år av folkpartistisk skolhegemoni har tydligen inte gjort myclet gott.

När Stefan Wahlberg skriver i Metro att "lärare är tomma mellan öronen" och radar upp ogrundade påståenden om lärares betygsättning ses det som naturligt men Zarembas artiklar ruskar om kring att ledningen av skolan är usel. Då blir ur ett journalistperspektiv små faktafel kring statistiktolkning onödigt uppförstorade. Mina erfarenheter av ledningen för skolan stämmer väl överens med det Zaremba skriver. I min Newsmill artikel "Skolan måste ha elevfokus" tar jag upp hur ofta skolproblem får fortsätta utan åtgärder från den som har ansvaret.

Eleverna på Tolvåkersskolan klarar sig så bra tack vare massiva föräldrarinsatser. Detta tycker jag inte håller som försvar för att skolan erbjuder undermålig undervisning.

Bäste Kindenberg!

I mina ögon innehåller din artikel en "argumentation" utgående från en förvrängd "källkritik" som bygger på att enskilda faktafel falsifierar helheten. För det är väl med hjälp av denna "argumenation" du ytterst menar att Zarembas artikelserie skall negligeras? Följdfrågan blir givetvis vems agenda du gör dig till talesman för med denna typ av "argumentation".

Henrik Friberg, Karlstad

Jag har också reagerat på att Zarembas litterära form (hjältesagan) känns lite ensidig. Men samtidigt beskriver han med sina förenklade bilder den faktiska verkligheten väldigt väl. Vi lärare gör samma sak hela tiden - inte pratar jag om citronsyracykeln med eleverna första gången de hör ordet cellandning! Men de kan förstå hur viktigt sambandet mellan cellandningen och fotosyntesen är i alla fall.
Om Björklund: Jag raljerade över honom när han först blev skolminister och hade inge positiva förväntningar på honom. Men han är den första skolminister på länge som försöker styra upp skolan så att den blir professionell igen!

Jag gillade din artikel skarpt!
Jag delade den på min facebook.

Henrik Friberg: Jag menar inte att Zarembas artiklar ska negligeras. Tvärtom! Jag tycker (precis som jag också skriver i artikeln) att han är inne på viktiga frågor om lärares bristande behörighet, ämneskompetens och möjligheter till forskningsanknuten utveckling av undervisningen.

Jag kan till och med tycka att det är befogat att använda sig av en litterärt berättande form, när man ska teckna bilden av problemen i skolsverige. Det kan då bli lättare att till sig helheten och sedan gå vidare till delarna.

Men Zaremba kommer dragandes med faktauppgifter som inte stämmer. Risken är då att det som egentligen borde vara en litterär betraktelse över skolan, blir ett "reportage" med högre sanningsanspråk än en subjektiv upplevelse.

Om man ögnar igenom kommentarfältet till DN-artikeln om Minervaskolan, så vittnar flera föräldrar och lärare med erfarenhet av denna skola om att den har många problem (som vilken skola som helst). Zaremba vill okritiskt göra den Minervaskolan till förebild för hela Sverige. Det är kanske OK för de som förstår att Zaremba mer eller mindre poetiskt uttrycker sin känsla av att skolan bör "hitta hem". Det blir mer betänksamt om man tar honom på orden och ska försöka kopiera Minervaskolan som modell för alla skolor i Sverige.

Min "agenda" är att kämpa för en skola som verkar i nära samarbete med forskning inom främst ämnesdidaktik (det mest eftersatta utvecklingsområdet när det gäller svensk undervisning), men även andra discipliner (kognitionsforskning, sociologi, lingvistik, genrepedagogik mm). På sätt och vis är jag alltså i samma sits som Zaremba, jag kämpar för en skola som inte existerar i verkligheten (låt vara att jag är mer medveten än Zaremba om detta). Och på samma sätt som Zaremba behöver jag konstruera en vision för att "hitta hem".

Men jag behöver också utgå från verkligheten. Varför inte göra detta och se på de skolor som lyckas bäst, utifrån sina förutsättningar och se vad de gör? Inte utgå från sin idealbild av en skola och sedan böja fakta för att få dem att passa in i idealbilden.

Två citat ur Zarembas artiklar som antyder att han räknade med precis den här typen av reaktioner från somliga håll:

"Om någon tycker att min skildring verkar ensidig är det en riktig iakttagelse. "

"Utredaren Sigbrit Franke noterar särskilt att lärarstudenterna lider av ett speciellt handikapp. De har svårt att skilja mellan vetenskapliga och politiska texter."

Det Björn Kindenberg bekvämt nog utelämnar bland alla sina väl utvalda siffror är sådant som att:

- Om man står över residualvärdena, som bara visar vad skolan enligt skolverkets statiska modeller skulle uppnå, och istället tittar på faktiska värden så ser man att Minervaskolan hade för 09/10 ett genomsnittligt meritvärde på 238 - Tegs centralskola hade 209, vilket även är rikssnittet (se http://salsa.artisan.se/cgi-shl/skolresult.exe?todo=school_table_one_yea...)

- De 20% som fått IG på läsförståelse i svenska (dock inte de andra delproven) på Minervaskolan kan återigen jämföra med Teg: 30% IG på läsförståelse, och dessutom en hel del IG på övriga delprov (se http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&geo=1&report=...)
MEN, intressantast blir det när man tittar på kolumnen för VG/MVG - för samtliga delmål har omkring 30% av eleverna uppnått MVG på Minervaskolan, jämfört med 0% av eleverna på Teg för 3 av 4 delmål, 10% på det sista.

- Gällande Kindenbergs invändning mot Zarembas beskrivning om "96% som klarade matte" i Brandbergen så hittade jag detta om femteklassarna för 2010 (close enough, I say):
http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&geo=1&report=...
Inte helt pjåkiga resultat, väl?

- Tolvåkerskolan är som Kindenberg skriver ingen katastrof resultatmässigt, men Zaremba skriver inte om deras resultat, utan om hur skolan totalt misskötts och lärarna som kollektiv misshandlats. Citat som ”Jag vill sätta IG, får då höra från rektorn att ’jag skall hitta kvaliteter hos eleven’ som får det till godkänt.” kan ju också förklara varför skolans resultat är okej.

Så, det var min motbild till Kindenbergs motbild.

Tack för kommentar! Jag diskuterar vidare kring den på http://www.lararlistan.se/?p=215

Vill bara tillägga att det för mig inte handlar om ifall Zaremba har "100% rätt" eller "100% fel". Min poäng är snarare att man inte kan bevisa så mycket med enskilda siffror. Vilket både din kommentar och mitt svar på din kommentar (se länken jag hänvisar till) visar med all önskvärd tydlighet.