Social demokrati och socialdemokrati

Jag häpnar när jag läser Teodorescus påstående att den så kallade solidariteten i alla tider har gått ut på att omfördela det andra skapat. Att omfördela ekonomiskt överflöd genom att de som har mer bistår de som har mindre är en modell som bygger på människans empatiska drag och på allas medborgerliga ansvar. Teodorescu försöker förmedla en bild av denna solidaritetens urförutsättning som egennyttig och girig. Den bilden är inte svår att slå hål på. Att ta från sitt eget överflöd för att stödja samhälleliga funktioner som utbildning, sjukvård och barnomsorg går inte att rättmätigt beskriva som något annat än altruistiskt. Det handlar om att alla ska ha lika stor chans att nå dit jag nått. Det handlar om humanism och om rättvisa. Det oroar mig att höra ett resonemang som saknar insikt i mänsklig empati på det sätt som Teodorescus gör.

När Alice Teodorescu skriver att "solidaritet aldrig någonsin, aldrig någonstans skapat tillväxt " undrar jag hur goda hennes statsvetenskapliga och historiska kunskaper är. Tage Erlander, socialdemokratisk statsminister mellan 1946 och 1969 ledde Sverige - med social demokrati som devis - genom de rekordår då tillväxten i landet låg på topp. I många delar berodde rekordtillväxten på nya internationella institutioner men icke desto mindre introducerades folkhemmet och välfärdsstaten fullt ut under denna period utan att belasta, men snarare trygga förutsättningarna för, tillväxten.

Det måste ha undgått Teodorescu att Håkan Juholt hävdar att "solidaritet skapar förutsättningar för tillväxt". Solidaritet skapar en plattform för tillväxt genom att den värnar och tillvaratar alla människors potential. Rätt är att tillväxt är resultatet av hårt arbetande människors insatser. Vad den sociala demokratin slåss för är alla människors möjlighet att få vara hårt arbetande. Den sociala demokratin, med solidaritet som ledord, begår inte högerns misstag att bara bistå de som har tillräckliga ekonomiska och sociala resurser att själva förfäkta sin potential. Man ser istället till det hela samhället, viss om att en sann tillväxt som gynnar alla läger bygger på parollen "en för alla, alla för en". Därför är det möjligt för industriarbetarsonen att starta eget och framgångsrikt företag efter kommunalt och statligt finansierad grund-, gymnasie- och högskoleutbildning. Det är därför ungdomar kan gå ledarskapskurser hos ungdomsgården. Det är därför den ensamstående mamman har möjlighet att lämna barnen på kommunens dagis för att kunna gå till arbetet. Solidaritet ger förutsättningar för en bra utbildning för alla, inte bara för de som har resurser att sätta sina barn i en skola i privat regi. Solidaritet ger förutsättningar för yrkesmässigt avancemang. Det är solidaritet som skapar de verkliga förutsättningarna för tillväxt!

Social demokrati strider för medborgarnas rättigheter. Sedan 1889 har det socialdemokratiska partiet stridit för allas rätt att behandlas så som individ och inte arbetare, allas individuella rätt till lika förutsättningar oavsett yrkestillhörighet eller ekonomiskt kapital, allas individuella rätt till hävd oavsett ättetavla. Genom att stå upp för sådana individuella rättigheter försvarar den sociala demokratin en humanistiskt ståndpunkt i betydelsen av ett okränkbart mänskligt värde och rätten att fritt utveckla sin mänsklighet samt ett starkt rättvisepatos.

Det allra bästa med den sociala demokratin, såväl som med solidariteten, är att bakom den står ingen girig företagsstyrelse och ingen vinst-haussad vd. Bakom solidariteten står du och jag. En för alla, alla för en. Ingen ska lämnas utanför. Alla ska med. Det är social demokrati. Man menar inte att det finns goda och dåliga demokrater, som Teodorescu hävdar, men att det finns bättre och sämre solidarer.

Johanna Å. Sundquist (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34927

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Solidaritet skapar tillväxt. Frågan är då: hur ska jag kunna känna solidaritet med någon som varken kan svenska eller delar mina sekulära värderingar? Tage Erlander var nationalist ut i fingerspetsarna, han. Det var tider det!

Permalänk | Anmäl #1 Jörgen Andersson, 2011-04-08, 20:30

Äntligen en bra, tydlig artikel om solidariteten.

Permalänk | Anmäl #3 Annie Nilsdotter, 2011-04-12, 13:19