Valterssons och mp:s öppna process ett föredöme

Den process som vi sett i samband med detta socialdemokratiska partiledarval är antagligen den öppnaste i partiets historia ändå är kritiken hård. Delvis beroende på att man förväntar sig större öppenhet idag än 1995 och 2007.
Men i en icke allt för avlägsen framtid så tror jag att kritiken mer kommer att handla om den man valde och inte hur han valdes. Inom partiet så har i stort sett alla varit överens om att det som gäller är att återvinna de väljare som man förlorade i valen 2006 och 2010. Av SVTs vallokalsundersökning så framgår att det handlar om tjänstemän främst i storstäderna som övergett partiet.
Till att leda detta arbete så har man alltså utsett Håkan Juholt vars bakgrund är att han efter tvåårig social linje tagit värvning i partiet som 18 åring via anställning i den socialdemokratiskt ägda A-pressen. En anställning som det är mer troligt att han fått genom kontakter än genom meriter. Han valdes i i riksdagen 1994 men under de drygt 16 år som gått sen dess så har han inte gjort något större avtryck. Han ser inte ut som en drömkandidat för de väljargrupper som man vill nå.
Det är han som ska leda oppositionen mot Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som väljarna har högt förtroende för. Man kan på goda grunder fråga sig om dom valde rätt.
Aftonbladet har gjort en undersökning med Sifo och i den blir domen rätt hård.
”Bara en fjärdedel av svenska folket har stort eller mycket stort förtroende för honom enligt Aftonbladet/Sifo. Det är den sämsta siffran hittills för en S-ledare” http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12832325.ab
Nu har det ännu gått för kort tid sedan valberedningen utsåg honom till den ende partiledarkandidaten och därmed i praktiken till partiledare. Men det har inte börjat bra och det är i nuläget svårt att se hur partiledaren ska klara av att attrahera de väljargrupper som man vill nå.

Den narcissetiska generationens framväxt är för en 55 åring en mental blyklump.

Jag lyssnar på radion, ser på TV och läser media.

Snart sätter jag på mig Peltors värsta hörselkåpor.

Bruset och bullret från den pladdrande, omnipotenta, tvärsäkra, världsmästargenerationen börjar bli riktigt plågsam.

Det är väl det här som är postmodernism. Pladder från folk som tror att dom är superstars.

Nu sätter också Centerns värsta omnipotenta pladderskåp igång.

Och allt blir bara mer skruvat och jagfixerat.

Min tillit är sedan bra länge redan förbrukad.

Snälla Jytte Guteland. Jag vill inte höra partiernas interna sjabbel och pladder ute i offentligheten. Det börjar snart bli som om att montera in mikrofon och webbkamera inne i alla privata WC-stolar.

De Inkvoterade kvinnorna fascinerar mig när de vågar ens tala om Valprocesser.

Jag håller helt med dig Jytte. Miljöpartiet är ett demokratiskt föredöme. För mig blev cirkusen i partiledarvalet den droppe, som urholkade stenen. Resterna av tillit till det Socialdemokratiska partiet försvann helt. Jag har nu gått ur partiet och har gått med i Mp.

Kommentaren ovan som är undertecknad av Eva Ottosson står inte för henne utan för mig. Såg inte att hon var inloggad på Newsmill.

"I ett demokratiskt politiskt system är det bra med valprocesser med flera kandidater som partimedlemmarna får ta ställning till."

Vet du vad som vore ännu mer demokratiskt? Att kandidaterna direktväljs istället för att landets styrare utses av ett partifrälse som låter folket välja mellan ett par exakt likadana alternativ.