Så får de gröna 60 procent i nästa val

Nu när klimathotet visat sig vara ett politiskt spel så tror jag att folk drar sig ur de gröna. Du kan inte lura ett folk hela tiden. Du kan skrämma dem ett tag men till slut har de förstått. De gröna kommer aldrig enligt min mening kunna skrämma folk till en odemokratisk(kommunistisk) ordning. Demokratin är viktigast i vårt samfund. Jag tror på helt nya partier i framtiden där man som i MP(enda vettiga från detta parti)max får sitta 2 mandat. Då menar jag totalt som politiker.

Om ovanstående är på väg att hända (betryggande långt borta idag...), då är det dags att ses på barrikaderna. Ni vet... give me liberty or give me death. Eller så emigrerar man den ytterligt korta tid det skulle ta för ovanstående fascistoida drömmar att totalt rasera landet.

Man tar sig för pannan. Är detta samma parti som bildades och kom in i riksdagen på 80-talet.?
Så verklighetsfrämmande, så fascistiskt, så sinnessjukt.

Ni säger nej till välstånd och ja till fattigdom och bidragsberoende. Ni förordar ofrihet och tvångströjor. Tredje världen måste rysa om de läser det här.
Fast det är klart, ni ska ju se till att de kommer hit allihop.

Inget av ovanstående är någon argumentering, så det finns inget att reagera på. Jag väntar alltså med kommentarer tills något konkret argument i sak har dykt upp.

Den nyliberala gurun Milton Friedman (som dog 2006) förespråkade negativ skatt, vilket är detsamma som basinkomst/medborgarlön.

Liberalismens husgud Adam Smith var helt på det klara med att obegränsad tillväxt är omöjlig och förutspådde ca 200 år av tillväxt, d.v.s. fram till ca 1970.

Det som är en verkligt fascistoid och verklighetsfrånvänd inställning är att dagens antilogiska ekonomiska system med påföljande utarmning av naturkapitalet kan ses som något gott, vilket inlägg #1-3 borgar för.

Dags att vakna upp och se världen för vad den är. Vill vi ha en framtid? Men då så. Vi har givetvis inget annat egentligt val än att hålla oss inom ramarna för jordens livsvillkor. Väljer vi inte det, så är enbart systemkollaps att vänta. Ekosystemens stabilitet är ovärderlig.

Som artikelförfattaren påpekar är pengar skuld och det är oacceptabelt att låta privata aktörer inneha makten över de monetära medlens skapande. Hög tid för finansiell reform.

Finns mycket att säga om allt det här, men jag stannar här. En lång och läsvärd artikel är det, Mats. :-)

Snygg ekonomisk analys, Mats. Håller med om att ekonomisk reform är högsta prioritet. Vilket egentligen G20 gör också, men de verkar ha svårt att ta tag i det ordentligt.

Intressant. I dagens läge undrar man ibland om det inte kommer bli M och S i allians för att hålla kvar 1900-talsmodellen på ena sidan och alla som inser att dagens system måste skrotas på den andra...

När det gäller begreppet grön tillväxt känner jag mig kluven då det låter väldigt mycket kompromiss. Gärna grön tillväxt i framtiden, men för att genomföra "paradigmskiftet" krävs nog decennier av nerväxt/nolltillväxt. Att begreppet används tyder på oförmågan hos S att ta nästa nödvändiga steg.

Idag är det alla riksdagspartier som håller kvar 1900-talsmodellen, men Mp har ju iaf på papperet en ideologi som gör att de inte borde hålla kvar modellen. Jag tror att det kan vara bra om Liberaldemokraterna och Piratpartiet växer och att dessa båda partier förespråkar en låg grundinkomst, typ 5000 kr. Det kommer att vara bra både för dem själva, att de får fler röster, och för att det kommer att öka trycket på ekoradikalerna att organisera sig och förespråka högre nivåer, typ 8-10 000 kr. Såg förresten en debatt på nätet för ett tag sen om en som hette Fritz - som bodde i ett kollektiv och gillade att diska, men som inte gillade att jobba. Nätdebatten var en uppföljning till ett radioprogram. Jag analyserade dem som var för och emot. De som var för använde genomgående vad jag skulle kalla för ekoradikala argument. De som var emot Fritz, och föreslog att han skulle sopa E4:an eller svälta, använde istället närmast socialdarwinistiska argument. När det gäller penningreform är det dock närmast total enighet på bloggar mm om att en reform behövs. De som är emot tror jag främst är professorer i ekonomi och bankdirektörer.

Jag gillar många av dina tankar Mats! Tror absolut på grundinkomst och att vi också behöver ta vårt ansvar för miljön på allvar, hitta nya bättre vägar.

Kommentera gärna min idé om regionala wikipedia-centrum i Afrika också, finansierat av biståndsmedel, förbud mot derivat och blankning, att forskarna menar att låg och halvlåg grundinkomst medför ökad sysselsättning (men inte hög) samt s.k. regerings-monetarisering av skuld. Särskilt är jag intresserad av om någon kan få tag i Sollenius bok och beskriva hans argument och ekvationer på ett lite mer lättillgängligt sätt.

Eftersom jag är en stark anhängare av uppfattningen att dumhet är smittsamt så borde jag egentligen inte läsa den här artikeln. Jag tänker bara nöja mig med att påpeka att hyperinflationen i Tyskland på tjugotalet vanligen anses bero på att den tyska regeringen kraschade sin egen valuta för att slippa betala krigsskadeståndet från första världskriget, att bankernas lån styrs av riksbanken just för att undvika sådana här effekter, att många av idéerna både i nuvarande "grön" politik och den här artikeln var officiell politik bland de tyska nazisterna, att vänsterpartiet är toppstyrt och inte kommer att "sossificeras" av att socialdemokrater röstar på dom, att idén att man ska trycka pengar för att betala medborgarlön kommer att starta en riktigt ordentlig inflation och att avskriva uländernas skulder med ett pennstreck kommer att leda till ökade vapenimport från uländernas regeringar.

Jo, ett extra skratt fick jag när jag läste att författaren har erfarenhet eftersom han skrivit två artiklar på Newsmill tidigare.

Lokalvårdare får bättre lön, korna blir lyckligare, stress, kriminalitet och självmord minskar, bättre integration och ett bättre socialt klimat. Dessutom ett mindre effektivt jordbruk (vill skribenten minska befolkningen genom svält?)! Allt detta om vi inför ett nytt generellt bidrag kallat medborgarlön! Jag har svårt att ta detta på allvar. De påstådda positiva effektena är resultatet av ett oseriöst önsketänkande, en medborgarlön skulle ytterligare minska kopplingen mellan prestation och belöning, skulle skapa ett ännu mer extremt högskattesamhälle och inverka negativt på vår förmåga att med teknik och vetenskap klara framtidens utmaningar. Det anförs ibland att alla har rätt till sin del av natur-resurserna, men om ingen utvinner och/eller förädlar dessa så är de värdelösa, och vill man inte bidra till detta så har man också förverkat rätten att få sin del av kakan. En välfärdspolitik med villkorade bidrag är något helt annat, men ovillkorade bidrag är fel och kommer alltid att vara fel.

Tack Johan och Stig för lite krut i debatten.

Först till Johan: Inget av det jag skriver kommer att hända: Inget kommer överhuvudtaget att hända förutom att miljön blir sämre, världens skuldbörda ökar, finanskriserna kommer tätare, en världsvaluta införs, och i takt med att arbetslivet hårdnar - och därmed klyftorna mellan insiders och outsiders - kommer socialdarwinismen att vinna mark. Och inget fånigt Kalle Anka-parti kommer in i riksdan. Så du kan vara lugn. Angående Reichsbank 1923 så vet jag ungefär hur den officiella förklaringen lyder. Men Hjalmar Schacht, centralbankschef i Tyskland under stor del av 1920- och 1930-talet, skrev i boken The Magic of Money från 1967, att den officiella versionen är fel. Det var den privatägda Reichsbank, inte den tyska staten, som pumpade in ny valuta i ekonomin. Devalveringen kom först strax efter att Reichsbank blev "privatiserad", dvs överlämnad till privata investerare. Det fanns, som jag förstår det, en stor efterfrågan på D-mark. För att hålla jämna steg med efterfrågan så tilläts privata banker att också skapa pengar ur luft, genom kreditgivning mot ränta, och då blåste de ut så mycket skuldpengar att pengarna inte blev värda mer än några ören till slut. Och när inflationen väl börjat, genom att Reichsbank tillåtit vanliga banker att skapa pengar ur luft nästan obegränsat, så tillkom ytterligare ett problem. Utländska invevsterare satsade pengar på valutans sjunkande värde, genom blankning, och det var detta som drev inflationen över i hyperinflation. Att döma av Schacht så var staten inte bara oskyldig till Weimarrepublikens hyperinflation, utan också den som fick den under kontroll. Bland annat genom att banken vidtog åtgärder för att minska de privata bankernas överdrivna skapande av kreditpengar, och därmed även minska på spekulationen. Jag tror att det är ungefär den bilden som penningreformister överlag har. Och förstås att Hitlers MEFO-växlar i princip var bra (som var de som användes för att få landet på fötter). Huruvida V kommer att sosseficeras eller inte är en bisak i sammanhanget, men vi kan ju enas om att den enda möjligheten för att V skall få ingå i en högst teoretisk grön-liberal allians är att de antingen växer jättemycket eller att de blir mer vänsterliberala snarare än kommunistiska. Apropå inflation om "staten trycker pengar" har jag en konkret fråga. Antag att penningmängden är X före reformen, och består till 97 procent av pengar skapade av privata banker genom kreditprocessen (och ränta) och att 3 procent är skuld- och räntefria pengar skapade av centralbanken (mynt och sedlar). Och anta sedan att bankerna skapar mycket, mycket mindre kreditpengar, samtidigt som centralbanken skapar mycket, mycket mer sedlar och mynt (eller motsvarande i elektroniska pengar), men att penningmängden totalt fortfarande är X. Kan man då säga att det är mer pengar i ekonomin, d.v.s. att X är mer än X?

Till Stig: Det är allmänt erkänt att medborgarlön gör att arbetstagarna får en bättre förhandlingsposition. Särskilt gäller detta de lägst avlönade, såsom lokalvårdare. Givetvis gäller inte detta i så hög grad om nivån är jättelåg, t.ex. 4000 kr. Men jag tror att det skulle gälla i ganska hög grad om nivån sattes till 6-9000 kr. Dock har du rätt i att det kan vara ett önsketänkande. Liksom det är en farhåga som förmodligen är kraftigt överdriven att de flesta skulle lägga sig på soffan om systemet infördes. Tvärtom menar forskarna att fler än idag skulle arbeta, åtminstone deltid, om reformen infördes. Dock är det fler som lägger sig på soffan om nivån är hög (se Bruno van der Lindens paper). Detsamma gäller sociala förändringar och förbättringar. Jag tror att samhället blir mjukare, bland annat genom att integrationen ökar, genom att det blir ett deltidssamhälle snarare än ett samhälle där 3/4 jobbar 100 procent och 1/4 är mer eller mindre helt utestängda. Vad gäller jordbruken så kan jag ha fel, men jag tänker mig att fler skulle testa på småjordbruk om det fanns en grundinkomst på 6-9000 kr. Av samma anledning som att det skulle bli fler som startade företag överhuvudtaget, inom det område som de har som hobby. Men det finns förstås också mycket annat som borde förändras för att gynna en sådan utveckling, t.ex. att göra om jordbruksstöden så att de stora industrijordbruken får mindre pengar och de medelstora och små jordbruken får pengar pengar - eller slopa stöden överhuvudtaget.

Angående rätten till naturresurser så har du en poäng. Har bland annat sett hur det motargumentet utvecklats av Stuart White i antologin "Den nya sociala frågan" (Daidalos 2000). Där bemöter han Philippe Van Parijs grundläggande moralprincip, som kan kallas principen om lika möjligheter. Denna kan enligt White sammanfattas såhär:

1. Alla ska ha samma möjligheter att eftersträva det hon eller han uppfattar som det goda livet. Med det avses reella möjligheter, vilket kräver resurser, är man utblottad har man inte så mycket reella möjligheter. Det betyder inte att alla skall ha lika mycket pengar eller lika stora hus, bara att resurstillgången inte skall bero på faktorer utanför hennes kontroll, dvs ren och skär tur.

2. Var och en har rätt till samma andel av tillgängliga yttre resurser, och en möjlig tolkning av det är

3. Att var och en har rätt till en grundinkomst som motsvarar värdet av en per capita-andel av tillgängliga yttre resurser.

4. Denna sålunda legitimerade per capita-andel är, åtminstone i flera av dagens utvecklade länder, hög för att kunna leva enbart på grundinkomsten, om man har den läggningen.

Därefter beskriver White en ö med två individer, May och June, med en yttre tillgång "mark". Och han menar att May, om hon har en "spannmålsorienterad uppfattning av det goda livet" borde kunna hyra lite mark av June, om hon istället värderar fritid. På så sätt får June en sorts "sädesinkomst", som kan jämföras med den basinkomst i klumpsummor som Thomas Paine föreslog i Agrarian Justice 1796.

Sen går han över till att beskriva Van Parijs idé om anställningsränta. Det Van Parijs gör är alltså att han försöker att bredda begreppet externa resurser, så att det inte bara gäller mark, utan också mycket annat. Anställningsräntan är den extra inkomst som löntagaren får, inte för utfört arbete, utan för att facken har pressat upp lönen över jämviktsnivån, pga trögheter, lagstiftning, kollektivavtal o.s.v. Om arbetsmarknaden fungerat på samma sätt som det antas i Walras modeller (se Walras lag), så hade löntagarna fått mycket mindre i lön än de får idag. De extra pengar som de får är en slags ovillkorlig medborgarlön som bara ges till den som råkar ha ett arbete. Dessa pengar tycker Van Parijs borde delas ut lika till alla och alltså utgöra en del av medborgarlönens finansiering.

I vilket fall, sen så kommer White in på exploateringsinvändningen, vilken grundas på reciprocitetsprincipen (den som drar fördelar av socialt samarbete har en plikt att efter förmåga ge ett produktivt bidrag till den samarbetande gemenskap som ger dessa fördelar). Han menar visserligen att man måste skilja på strikt och lagom tolkning av reciprocitetskravet. Men ändå verkar han tycka att alla borde lönearbeta 30-40 h i veckan, eftersom det är "rimlig arbetsförväntan". Gör man inte det så har man inte rätt till någon annan medborgarlön än möjligen den som legitimeras med Paines mark-argument.

Van Paris svar: White verkar hålla med om att en låg grundinkomst är legitim, nämligen en grundinkomst som uteslutande finansieras av två källor: värdet av rena naturtillgångar, dvs naturtillgångar "i deras naturliga, oförädlade tillstånd", "frånsett varje värde som må ha tillfogats genom mänskliga förbättringar" samt värdet av de icke-naturliga tillgångar som "skapats av medlemmar av tidigare generationer som inte existerat samtidigt som dagens eventuella mottagare av dessa resurser". Anledningen till att White bara tycker att en mycket låg grundinkomst är befogad är eftersom han är emot anställningsränta. Men varför?

Han ber oss jämföra följande: I ena fallet erhåller du ett stycke mark - genom arv eller dylikt - där det råkar finnas olja (och den obearbetade marken är därför värdefull eftersom det finns gott om teknik i världen för att ta upp olja). I det andra fallet erhåller du ett arbete där lönen är dubbelt så hög som den lön som Kalle skulle ha gjort jobbet för (och Kalle är lika meriterad och arbetsvillig). Varför skall värdet av den obearbetade marken vara en källa till medborgarlön och inte jobbet, som också har en stor komponent av "gratispengar". Det finns mycket mer att säga om detta, men jag stannar där.

Angående skatten kan jag säga såhär: Medborgarlön, åtminstone i en svensk kontext, medför troligtvis en inkomst skatt på 50-75 procent. Dessa siffror kan modifieras/sänkas en del t ex om man ökar konsumtionsskatter, går ur EU, är mindre generös med socialförsäkringar som kompletterar, och i synnerhet om man genomför penningreform. Dessutom förstås om grundnivån är låg. Men den minsta inkomstskatt som jag tror behövs är alltså 50 procent. Anta att vi lyckas finansiera en nivå som känns lagom med 50 procents skatt, och att det också finns lite pengar till socialförsäkringskomplement. Vad händer då? Jo, bidragstagarna liksom de lägst betalda löntagarna (som får bidrag som komplement) får starkt ökade incitament till arbete. Istället för marginaleffekter på 80-100 procent får de istället 50 procent. Å andra sidan får de som redan har jobb (som är av medellön eller högre) höjda marginaleffekter. Dvs den som jobbar 100 procent får lite mindre ekonomiska incitament att jobba t.ex. 120 procent (om han nu skulle orka det) alternativt tjäna lite mindre på att byta till ett jobb med högre lön. Kommunalskatten är ca 30 procent, men jag misstänker att statlig skatt också tillkommer för många, så att marginaleffekterna för arbetande snarare är 30-60 procent. Och i medborgarlönssystemet blir de alltså 50 procent - givet att nivån är låg o.s.v. Att notera i övrigt är att i Tyskland snackar de rätt mycket om att momsen borde gå direkt till medborgarlön, varvid lönerna kan sänkas, varvid det blir billigare att anställa, varvid de tror på positiva sysselsättningseffekter.

Vi kan ju fortsätta kriarättandet: Reichsbank blev inte privatiserat utan autonomiserat, och dessutom inte förrän hyperinflationen pågått ett bra tag. Hela idén om att privatiseringar skulle ligga bakom kan lugnt avvisas, tvärtom är misstanken att det var avsiktlig tysk politik styrkt då en automisering tyder på att den tyska regeringen ville ha möjligheten att förneka sitt ansvar. Dessutom handlade det inte om att pengar pumpades in i ekonomin, utan att man köpte utländsk valuta vilket sänkte marken.

Vad gäller din källa, Hjalmar Schacht, så deltog han i den tyska regim som skapade inflationen genom att finansiera kriget med lån samt blev senare minister i Hitlers regering och stämnd inför Nürnberg-rättegången som krigsförbrytare; du kan inte tänka dig att en av de ansvariga för en hyperinflation vill skylla ifrån sig och därför inte är den mest trovärdiga källan?

Dessutom är hela ditt resonemang om att bankerna skapar inflation genom att låna ut pengar en foliehatts-teori. Staten reglerar nämligen hur mycket privata banker får låna ut mycket hårt.

Att nationalekonomer inte ställer upp på idén beror inte på den okunniga idén att deras arbetsgivare är banker, utan på att det är substanslöst trams. Själva utgångspunkten är dessutom fel, i själva verket är universitet och myndigheter viktigare arbetsgivare, och följdriktigt är nationalekonomer oftare vänster än höger.

Sen din fråga, eftersom det inte är riktigt att bankerna skapar inflationen, så försvinner ingen inflation genom att man hindrar dom från att arbeta.* Alltså finns ingen kompensation för att staten trycker upp pengar hej vilt. Det är också så galopperande inflation historiskt sett skapats, genom att regeringar och regenter förfalskat pengar för att betala för utgifter dom inte hade råd med.

Att du sen inte kan förstå att om staten tar över ansvaret för individernas försörjning också innebär att staten den får totala makten över dom ska man väl inte skylla dig för, det är närmast ett systemfel bland dom som dyrkar staten; dvs fascister, nazister, kommunister och uppenbarligen också meloner i miljöpartiet.

*Möjligtvis kan man skapa motverkande krafter genom att företag tvingas i konkurs pga att dom inte kan betala sina räkningar, men det kan bara idioter välkomna, eftersom det innebär massarbetslöshet.

Jo, angående Schacht, så deltog han i nazismen under 1930-talet, och det skall läggas till hans last. Men till hans försvar skall sägas att han kom i konflikt med regimen och avgick 1937. Han skall tydligen också ha haft kontakter med motståndsrörelsen redan från 1934, argumenterat emot nazisternas behandling av judar, och även ha deltagit i planeringen av en kupp mot Hitler. Han ställdes inför Nürnberg-rättegången, men inte för krigsbrott och inte för brott mot mänskligheten. Efter kriget startade han en egen bank och gav bland annat råd till u-länder. Kort sagt var han inte lika ond som Hitler, men enbart Gud vet. I vilket fall, det som främst är av intresse för penningreformister är hans idé med s.k. MEFO-växlar. Ellen Brown skriver:

"De var i själva verket inte skuldfria; de gavs ut som obligationer, och regeringen betalade ränta på dem. Men de cirkulerade som pengar, och de kunde förnyas på obestämd tid, och de undvek behovet att låna från internationella långivare eller att betala av internationella skulder. Inom två år var arbetslöshetsproblemet ls och landet var åter på fötter. Man hade en solid, stabil valuta och ingen inflation, vid en tidpunkt då miljoner människor i USA och andra västländer fortfarande var arbetslösa och levde på socialbidrag. Tyskland lyckades till och med återställa uutlandshandeln, även om man förvägrades utländsk kredit och stod inför en ekonomisk utlandsbojkott. Man gjorde detta genom att använda ett bytessystem: utrustning och råvaror byttes direkt med andra länder, vilket därmed kringgick de internationella bankirerna. Detta system med direkt byte genomfördes utan skuld och utan handelsunderskott. Tysklands ekonomiska experiment, liksom Lincolns, var kortlivat; men det lämnade några bestående minnesmärken om sin framgång, inklusive den berömda Autobahn, världens första omfattande supermotorväg".

Detta betyder dock inte att jag gillar vare sig motorvägar eller något annat som Hitler eller nazisterna gjorde. Men de gjorde rätt i att skapa sina egna pengar och i att bygga hus och infrastruktur. Idag skulle det förmodligen istället bli energieffektiva hus och vindkraftverk, men kanske också upprustning av lite vägar i Norrlands inland och Afrika, där vägarna är dåliga.

Angående om staten reglerar hur mycket pengar bankerna får låna ut, dvs skapa ur luft, och sedan låna ut. Nja, det räcker väl med att studera de senare decenniernas finanskriser, inte minst vår egen 1990-1994. Wikipedia skriver:

"Bankkrisen kan sägas ha grundlagts redan den 21 november 1985 med det beslut som togs av riksbankschef Bengt Dennis, med stöd från finansminister Kjell-Olof Feldt, att släppa på de kreditmarknadsregleringar som tidigare begränsat utlåningen. I princip innebar detta att banker och finansinstitut över en natt fick låna ut hur mycket pengar man ville, eftersom Riksbanken hade gjort sig av med medlet att styra kreditgivningen."

Det jag dock vill ge dig rätt i är att staten inte bör trycka upp pengar "hejvilt". Staten, eller snarare en centralbank som underställs finansdepartementet, bör trycka upp lagom mycket pengar, inte hejvilt mycket pengar. Men i princip anser jag, och många med mig, att alla pengar bör härröra från centralbanken. Med andra ord att fractional reserve banking bör upphöra. Det finns olika lösningar på hur det hela kan organiseras mer i detalj, men detta är kärnan i allafall. Min bild av historien är förstås inte att inflation och hyperinflation genom historien vanligtvis åstadkommits genom att stater tryckt för mycket pengar, utan tvärtom att bankerna har skapat för mycket pengar ur luft, som de sedan översvämmat befolkningen med. En befolkning som inte har något annat val än att låna pengar, eftersom det behövs smörjmedel för att varor tjänster skall kunna bytas, och ekonomin skall kunna rulla. Men det finns bättre sätt att skapa pengar än att låta allt skapas av bankerna i kreditprocessen. Och för att göra det enkelt kan man säga att det valet är att centralbanken skapar pengarna istället, skuld- och räntefritt. Nazisterna hade nästan ett sådant system, även om det formellt var obligationer.

Angående medborgarlön, slutligen, så är det ett system som gör att människor får makt att själva bestämma var de vill lägga sina pengar. Istället för att staten skall bestämma. Detta blir särskilt tydligt om man ser medborgarlön som en förlängning på kulturcheck-förslaget. Inte för att man behöver göra den kopplingen, men det ligger ganska nära till att göra så.

Tillägg: Angående hyperinflationer så har jag inte hittat beskrivningar av alla. Men jag har läst en del om Rysslands, Ukrainas, Jugoslaviens, Argentinas, Tysklands och Zimbabwes. Av dessa verkar det som om staten/politikerna hade stor del i i inflationen i Zimbabwe, men ganska ringa del i övriga. Det som gör att en låg inflation (t.ex. orsakad av vänsterpolitik) skenar iväg är ofta att utländska spekulanter blankar valutan, och på det sättet sänker den. Man kan misstänka att de gör detta för egen vinning förstås, för att komma åt landets tillgångar.

Vilket enormt nytänkande, vilka lysande framtidsvisioner!!!

Sanningen är dock en marxistisk planekonomi, planhushållning inom miljö- och naturresurssektorn, marxistiskt människoförakt och marxistisk åsiktsdiktatur med "miljö"förtecken.

En marxistisk elitistisk samhällsstruktur med därav följande kollektiv strukturalisering av den sociala tillvaron, de ekonomiska aktiviteterna, människors samlevnads och kostvanor, hjärntvätt istället för utbildning, etc. etc.

Dessutom blir det uppenbart hur många marxister som lagt ner sin energi på att skapa alla möjliga former av mardrömsscenarier. De har förmodligen inte förmått att förkrafta järnridåns sönderfall mentalt, utan störtat sig med all sin energi på nästa elitistiska planprojekt - till "mänsklighetens fromma".

Det är sällan man får ta del av en så pass skruvad världsbild som kräver totalitär detaljstyrning.

Det finns onekligen problem i dagens samhällen, men Mats Höglund föredrar att bota huvudvärken med decapitering.

Till Jörgen:

* Jag är emot marxism.
* Jag är emot marxistisk planekonomi.
* Jag är emot planhushållning.
* Jag är emot marxistisk människoförakt.
* Jag är emot marxistisk åsiktsdiktatur.
* Jag är emot marxistisk elitistisk samhällsstruktur "med därav följande kollektiv strukturalisering av den sociala tillvaron, de ekonomiska aktiviteterna, människors samlevnads och kostvanor, hjärntvätt istället för utbildning" osv.
* Jag är emot detaljstyrning.

Men det vore intressant att höra vad i texten som orsakar att du tror att jag på minsta lilla sätt kan anses stå för dessa värderingar? Hade du sagt tvärtom på alla punkter hade du däremot haft rätt. Försök gärna komma med bättre argumentering nästa gång.

Du utgår - precis som marxismen - ifrån att endast du och likasinnade förstår vad världen behöver för att kunna överleva och detta skall också genomföras enligt de planer du och dina gelikar finner för relevanta. Marxistiska skribenter har tydligen försett dig med en rad uppslag för ett genomreglerad, repressivt, monolitiskt samhälle.

Enligt dessa planer MÅSTE de ekonomiska och monetära systemen förändras på det sättet som planerna säger. Planer som upprättats av dem som vet bäst (= ELITISM). När du dessutom kopplar ihop dessa planer med en planerad inkomstfördelning så har du definitionsmässigt hamnat i PLANEKONOMIN.

Det är staten som reglerar både utbudet (reglerad resursförbrukning) och efterfrågan (reglerade inkomster). Närmare marxistisk planhushållning och planekonomi än så kan du överhuvud taget inte komma - där hjälper inga "emot"-förklaringar.

Genom denna elitistiska samhällsstyrning visar du ditt människoförakt. Människor är dumma, de förstår inte sitt eget bästa, de beter sig inte på det sättet som eliten tycker att de borde bete sig på. Du föraktar alltså grovt den enskilda människans förnuft, hennes beslutsförmåga, hennes preferenser, hennes kunskap - på exakt samma sätt som marxismen gör. Skulle socialister acceptera människan som den hon är och visa henne respekt så skulle det inte finnas någon social ingenjörskonst. Men precis som socialisterna så vill även du göra om människan - den hon är duger inte i dina ögon.

Det finns dessutom ingen monolitisk världsåskådning som tolererar avvikande åsikter i samhället - allt skall vara PK. Skall ni göra som marxisterna och låsa in dem som har avvikande åsikter på mentalsjukhus, eller skall ni hyra en bit av Sibirien och grunda en miljögulag?

Som grädde på moset så vill ni självklart ha med kommunisterna på tåget.

Detta ger oss tre alternativ:

1. Du har ingen aaaning om vad marxism är.

2. Du inser inte konsekvenserna av dina förslag.

3. Du saknar totalt självinsikt.

"Du utgår - precis som marxismen - ifrån att endast du och likasinnade förstår vad världen behöver för att kunna överleva och detta skall också genomföras enligt de planer du och dina gelikar finner för relevanta. Marxistiska skribenter har tydligen försett dig med en rad uppslag för ett genomreglerad, repressivt, monolitiskt samhälle."

- Om det är bantad tillväxt i rika länder du tänker på så är det inte min idé, utan miljörörelsens och miljöforskarna. Och miljörörelsen är inte någon marxistisk rörelse. Åtminstone hittar jag inte den uppgiften här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Marxism. Men du kanske har andra källor? Marxister brukar inte heller föreslå grundinkomst. Det är vanligare att nyliberaler, socialliberaler och grönt orienterade föreslår det (i Finland fanns på 1980-talet ett nyliberalt parti som hade grundinkomst på programmet, Ungfinnarna, http://sv.wikipedia.org/wiki/Ungfinnarna). I Sverige har Piratpartiet och Liberaldemokraterna sista halvåret talat om den idén, och de är inte heller marxistiska vad jag vet. En av få uttalat marxistiska skribenter som jag har stött på, som överhuvudtaget diskuterar grundinkomst är Alex Callinicos. Och han är emot grundinkomst eftersom han tror att det inte är en reform som ger ökad jämlikhet (se http://www.ssc.wisc.edu/~wright/Callin-rev.PDF). Jag skulle nog snarare säga att grundinkomst är en diskurs, penningreform är en diskurs och marxism är en diskurs. Det är väldigt sällan som grundinkomst och marxism överlappar varandra, och inte heller grundinkomst och penningreform. Däremot finns det en större överlappning mellan grundinkomst och penningreform, eftersom det senare antas kunna finansiera eller delfinansiera det förra.

"Enligt dessa planer MÅSTE de ekonomiska och monetära systemen förändras på det sättet som planerna säger. Planer som upprättats av dem som vet bäst (= ELITISM). När du dessutom kopplar ihop dessa planer med en planerad inkomstfördelning så har du definitionsmässigt hamnat i PLANEKONOMIN."

- På vilket sätt är grundinkomst mer planerad inkomstfördelning än dagens system? Idag får arbetslösa, sjuka, studenter och pensionärer en viss bidrags inkomst, och den är väl bestämd av politiker antar jag, och de som jobbar på VOLVO och andra arbetsplatser får en viss inkomst, och den är väl bestämd av marknaden antar jag. Effekten blir likartad i ett system med grundinkomst. Förutom att det blir lättare för de som idag står utanför arbetsmarknaden att komma in, genom att marginaleffekterna jämnas ut, tack vare grundinkomsten. Och att ingen riskerar att hamna i ett läge där mat och hyra inte kan betalas, vilket är fallet med dagens system. Om jag hade kombinerat grundinkomst med en marxistisk ekonomi så hade jag förstått invändningen. Men nu kombineras den ju med marknadsekonomi. Och observera att man kan ha marknadsekonomi även om man öppnar upp för mer stadsodling, som till och med kan vara inspirerat av Kuba. Och om det är just det du vänder dig emot, stadsodlingen, så får du nog förklara varför det skulle vara komplett omöjligt och dåligt.

"Genom denna elitistiska samhällsstyrning visar du ditt människoförakt. Människor är dumma, de förstår inte sitt eget bästa, de beter sig inte på det sättet som eliten tycker att de borde bete sig på. Du föraktar alltså grovt den enskilda människans förnuft, hennes beslutsförmåga, hennes preferenser, hennes kunskap - på exakt samma sätt som marxismen gör. Skulle socialister acceptera människan som den hon är och visa henne respekt så skulle det inte finnas någon social ingenjörskonst. Men precis som socialisterna så vill även du göra om människan - den hon är duger inte i dina ögon."

- Tvärtom. Grundinkomst medför att människor får välja själv var de vill lägga sina pengar. Istället för att staten skall bestämma. Men jag anar var du vill komma, var du vill lägga ribban. Du vill sätta ett grundinkomstsystem mot ett nattväktarsystem med "komplett frihet". Som jag ser det är nattväktarstaten inte ett bra system dels eftersom jag tror att klyftorna skulle bli för stora, och därmed blir det sociala konflikter (och fattigdom). Och dels eftersom jag i likhet med miljörörelsen i stort (och stora delar av vänsterrörelsen och vissa delar av borgerligheten) inte tror att maximal kapitalism är bra för naturen.

"Det finns dessutom ingen monolitisk världsåskådning som tolererar avvikande åsikter i samhället - allt skall vara PK. Skall ni göra som marxisterna och låsa in dem som har avvikande åsikter på mentalsjukhus, eller skall ni hyra en bit av Sibirien och grunda en miljögulag?"

- Tvärtom. Jag är för en sänkt gräns till riksdagen och jag är emot att alla måste tycka lika även inom varje parti. Det borde vara en livligare demokrati helt enkelt. Gärna fler länder och städer som inför grundinkomst och penningreform, men bättre demokrati ser jag som än viktigare.

"Som grädde på moset så vill ni självklart ha med kommunisterna på tåget."

- Jag tror inte att Vänsterpartiet är fullt så farliga som du. De vill ha lite större offentlig sektor och borgarna vill ha lite mindre offentlig sektor. Det är ingen avgrunddjup skillnad. Men förutsättningen för att även V skall kunna samarbeta med en ekoliberal regim, snarare än en socialdemokratisk, är förstås att de anpassar sig. Men anpassning krävs ju från alla parter, oavsett om det är inom politiken eller vart det än är. Man får ta och ge helt enkelt.

Rättelse:

"Det är väldigt sällan som grundinkomst och marxism överlappar varandra, och inte heller marxism och penningreform överlappar i någon högre grad. Däremot finns det en större överlappning mellan grundinkomst och penningreform, eftersom det senare antas kunna finansiera eller delfinansiera det förra."

Vet du, det rör mig inte det minsta vad tycker att du vill kalla dig och din rörelse för (och vad som står i Wikipedia, som i stort vem som helst kan ändra), det är hur du utformar din politik och vilka konsekvenser denna politik kommer att få.

Vad grundinkomsten beträffar så var det senast Adler Karlsson som föreslog en sådan. Och han var definitivt inte liberal, inte heller grön och personligen har jag aldrig hört någon liberal (av vilken schattering som helst) föreslå en grundinkomst eftersom detta vore emot ALL liberal ideologi. Men du har ju tydligen svårt att hålla rätt på ideologierna.

Om du dessutom tycker att grundinkomst är en diskurs, penningreformen är en diskurs och marxismen är en diskurs så visar du upp en relativism där du kan häva ur dig precis vad som helst och när du stöter på motargument så säger du helt coolt - "det är en diskurs".

Sedan anför du dagens planekonomiska offentliga sektor med sina transfereringar som motargument mot planekonomin. Du har läst så mycket säger du - men förstår du vad du läser också?

Var och en som läst lite nationalekonomi vet att transfereringar och marknadslöner inte är samma sak. Därmed faller naturligtvis även ditt påstående att dagens inkomstfördelning är lika mycket planerad som din inkomstTILLdelning.

Hur kan du påstå att du kombinerar din grundinkomsttilldelning med en marknadsekonomi???? Vet du vad en marknadsekonomi är? Absoluta motsatsen till den planhushållning du föreslår för i stort sett samtliga naturresurser och ekonomiska aktiviteter du förordar.

Jag vänder mig inte heller mot någon specifik kubansk stadsodling som sådan utan mot din planerade och genomreglerade makro- såväl som mikroekonomi - ett i ett marxistiskt system välbehövligt tillvägagångssätt.

Som hela din kommentar visar så verkar du varken förstå vad du egentligen föreslår eller hur ett demokratiskt samhälle bör fungera.

Hur mycket du än vill vara, eller tror att du är (?), "emot" marxismen så är du en förespråkare för ett totalitärt, monolitiskt, elitistiskt, planekonomiskt och genomreglerad system utan demokrati, utan marknadsekonomi (förutom i din kubanska stadsodling), utan åsiktsfrihet och utan tolerans för människan som den hon är.

MÅSTE bara kommentera också att den ideologi som har 145 millioner människoliv på sitt samvete är mindre farlig än lilla jag.

Visa mig vem dina vänner är och talar om för dig vem du är.

Behöver det sägas mer???

Eftersom jag tror att du, mitt i all svepande kritik, ändå försöker vara konstruktiv och peka på motsägelser i "min ideologi" så skall jag motstå frestelsen att bara säga att du har fel. Problemet är alltså inte att jag gärna ser att kommuner överlåter lite av sin mark till ideella föreningar och kvarterssällskap där de kan odla lite morötter, lök och potatis. Så långt är allt gott och väl. Nästa punkt är att du är emot grundinkomst och jag är för. Detta eftersom du tolkar grundinkomst per se som ett anti-liberalt system. Mitt argument för att du har fel på den punkten är i huvudsak att det är stor skillnad på en låg till måttlig grundinkomst och en hög grundinkomst. En låg till måttlig grundinkomst ser jag som högst förenlig med liberalism, medan jag ser en hög grundinkomst som en pusselbit eller strategi mot en ekoradikal ekonomi. Gunnar Adler-Karlsson var inte liberal, det håller jag med om. Snarare har han betecknats som socialdemokrat, om än väldigt ovanlig.

Debattörer som jag betecknar som ekoradikala och som förordar grundinkomst ur det perspektivet, och som jag finner intressanta, är bland annat följande: Lars Ekstrand, André Gorz, Roland Paulsen, Lennart Fernström (samt en del Newsmill-skribenter). Debattörer som jag betecknar som liberala, som närmat sig idén med grundinkomst utifrån det perspektivet och som jag finner intressanta, är bland annat Milton Friedman, Samuel Brittan (debattör vid Financial Times som studerat för Milton Friedman och skrivit boken Capitalism with a Human Face), Hermonie Parker (se boken Instead of the Dole), Andreas Bergh (som är emot "hög" medborgarlön, men som vill göra om bidragssystemen i riktning mot en låg/måttlig grundinkomst), Bo Frank (moderat) och Mattias Lundbäck (M). Mest influerad är jag dock av Phillipe Van Parijs samt av Ellen Brown och andra s.k. penningreformister. Bland miljöpartister tycker jag bland annat att Carl Schlyter är bra. Maria Wetterstrand var bra, förutom att hon aldrig tog strid för grundinkomst, och hon sa aldrig heller något om penningreform.

Brown är närmast att betrakta som en fritänkande grönt orienterad keynesian. Men hon tänker sig också, i likhet med de flesta andra amerikanska penningreformister, att reformen också skall användas för att avskaffa den federala inkomstskatten. Den infördes 1913 eller 1914, dvs strax efter Federal Reserve Act, och syftet var att centralbanken och banksystemet i sin helhet alltid skulle få pengar av staten för de lån som den gav staten - dvs för de pengar som de skapade ur luft, istället för att staten skapar pengar ur luft.

Jag är dock inte säker på hur detta går att överföras till den svenska kontexten. Kanske skulle det vara som att säga att en svensk penningreform, förutom att ge extra pengar till grön omställning också skulle kunna användas för att avskaffa den statliga inkomstskatten, dvs den som läggs ovanpå den kommunala. Detta skulle möjligen kunna vara att sätt att koppla penningreform till en högerliberal agenda, d.v.s. att föroda minskad skatt åstadkommen med penningreform, istället för grundinkomst åstadkommen med penningreform.

Angående transfereringar vs marknadslöner:

Marknadslöner blir kvar. De som arbetar kommer alltid, till skillnad från i dagens system, att ha mer pengar än de som inte arbetar. Och det kommer alltid, till skillnad från i dagens system, att löna sig att arbeta. Men transfereringssystemet förenklas genom att alla får samma belopp (som täcker för livets nödtorft) alternativt att negativ inkomstskatt införs, där beloppen som delas ut också är automatiska, men där nivån beror på föregående månads arbetsinkomst.

@Jörgen: Killen ljuger.

1) I sin beskrivning av den tyska hyperinflationen envisas han med att förvägra den tyska statens ansvar. Dessutom talar han om en helt påhittad privatisering av Reichsbank.
2) I sin beskrivning av den svenska finanskrisen på 90-talet så vill han hävda att den berodde på en ökning av penningmängden av svenska privata banker. Det är något som riksbankens siffror motsäger: http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=26804
3) I sin ursprungliga artikel utgår han från vad han själv beskrev sopm en socialistisk utgångspunkt.
4) Medborgarlön är ett gammalt VPK-förslag.
Osv, osv.

Dessutom har FRB inte den effekt han hävdar, utan att bankerna riskerar att konka, vilket var problemet under 90-talskrisen.

För att förtydliga min position. Jag söker i artikeln hålla två bollar i luften samtidigt. För det första argumentera för en ny ekonomi och för det andra att beskriva ett komplett orealistiskt scenario beträffande utgången av riksdagsvalet 2014.

Anledningen till att jag tror att vi behöver en ny ekonomi är bland annat de miljöproblem som associeras med dagens kapitalism och globalisering. Men också att nuvarande finansiella system, som innebär växande skulder på aggregerad nivå, är ett problem i sig. Och slutligen att frånvaron av grundinkomst skapar ett samhälle som "glider isär" (som Lars Ekstrand uttryckt det). I anslutning till behovet av ny ekonomi ser jag också behovet av att ekonomer i sin utbildning också får tillfälle att bekanta sig med tre viktiga diskurser - nämligen grundinkomst, penningreform och tillväxtkritik. Och när det gäller penningreform så bör de också, förutom den konventionella synen att hyperinflation alltid är statens fel, också få ta del av kritiker som menar att det inte alls är så.

Anledningen till att jag också beskriver ett komplett orealistiskt scenario för valet 2014 är att jag tror att det är viktigt att ha visioner. Men också för att visa att det åtminstone är teoretiskt möjligt med ett grön-liberalt samarbete. Med eller utan Vänsterpartiet och några småpartier som tänkbar svans, för att få upp siffrorna över 50 procent.

Det jag dock inte lyckades så bra med i artikeln, det får medges, var att problematisera hur ett sådant samarbete skulle kunna gestalta sig med avseende på de tre punkterna: tillväxtkritik, grundinkomst och penningreform. Men i korthet så tänker jag såhär: Det som ligger närmast till för åtminstone socialliberala partier av detta är nog, trots allt, grundinkomst. Jag ser det exempelvis inte som en slump att såväl Piratpartiet som Liberaldemokraterna under senare tid har börjat tala högt om just grundinkomst. Penningreform ser jag som lite mer osannolikt att socialliberala partier skall omfamna, men det är ändå inte helt omöjligt. Det minst sannolika är troligen att socialliberala partier går in för tillväxtkritik. Detta eftersom tillväxt på ett mer tydligt sätt berör kärnan i den liberala självförståelsen. Dock tror jag att man kan, och bör, tänka i termer av nivåer av tillväxtkritik. Om de mest radikala tillväxtkritikerna, dvs dem som förordar nerväxt, graderas med en etta på en tiogradig skala. Och de mest hängivna tillväxtivrarna bland nyliberalerna graderas med en tia. Och Mp i dagsläget ligger på 4. Då tror jag att de socialliberala mittenpartierna under de kommande åren kommer att röra sig från sju till sex. Jag har inga bevis för detta, men jag tror att de kommer att ta intryck av miljörörelsen, helt enkelt.

Angående Reichsbank 1923 så rekommenderar jag följande: http://www.wintersonnenwende.com/scriptorium/english/archives/articles/h...

Där står bland annat följande att läsa.

"Discussions of the dangers of inflation inevitably end up at the worst-ever case known - the German hyperinflation of 1923. Accompanied by economists' moralizing warnings of the dire results of governments' printing paper money, the German hyperinflation is used as a horror story by those who advocate a plutocratic control over money. However (as in other cases), when the monetary facts are actually examined, the argument falls apart as it becomes clear that the bankers themselves and speculators were the primary cause of the German hyperinflation, which was not stopped until the government took decisive action against them."

Och lite längre ned

"The great German hyperinflation of 1922-23 is one of the most widely cited examples by those who insist that private bankers, not governments, should control the money system. What is practically unknown about that sordid affair is that it occurred under control of a privately owned and controlled central bank.

The Reichsbank had a form of private ownership, but with public control; the president and directors being officials of the German government, appointed by the emperor, for life. There was a sharing of the revenue of the central bank between the private shareholders and the government. Unfortunately, the League of Nations experts delegated to guide the economic recovery of Germany wanted a more free market orientation for the German central bank.9

Schacht relates how the Allies had insisted that the Reichsbank be made more independent from the government: "On May 26, 1922, the law establishing the independence of the Reichsbank and withdrawing from the chancellor of the Reich any influence on the conduct of the bank's business was promulgated." This granting of total private control over the German currency set the stage for the worst inflation of all time."

Liberaldemokraternas diskussion om medborgarlön. Inbjudna i panelen är bland annat Andreas Bergh och Simon Birnbaum.
http://bambuser.com/channel/liberaldemokraterna/broadcast/1576363

Mats Höglund, vad sysslar du med?

Din grundinkomst (som du nu snart tjatat om i en meter debattinlägg) är ju endast ett LITET förtydligande av hela din elitistiska dialektik. Du räknar dig själv helt klart till den elit som vet exakt vad världen behöver - andra åsikter och röster undanbedes.

Du konstruerar en strikt planhushållning runt alla resurser samt alla mänskliga aktiviteter - du planerar i detalj vad som är tillåtet och vad inte - från ekonomiska aktiviteter över mathållningen till fritidsaktiviteter.

Du bestämmer utbudet genom din detaljplanering och du bestämmer efterfrågan (delvis genom din grundinkomst) genom att bestämma vilka åsikter som är PK.

Hela dialektiken och semantiken stämmer på pricken överens med det enda systemet som arbetar med samma terminologi, med samma syn på ekonomin, med samma monolitiska tankeklimat och med samma förakt mot den enskilda människan - nämligen MARXISMEN.

Vad är det som pratar som en marxist, som tänker som en marxist, som planerar som en marxist, som är lika elitistisk som en marxist, som är lika odemokratisk (du har rätt och alla andra som inte tycker som du har fel) som en marxist, som är lika repressiv som en marxist och som trivs så förträffligt bra ihop med marxister - JO EN MARXIST.

Se, det är helt ovidkommande vad du själv säger att du är eftersom hela ditt resonemang definierar dig som - MARXIST.

Intressant artikel - du är helt innne på rätt linje om att stora förändringar krävs..och då inom flera områden..Framförallt tror jag att ett paradigmskifte krävs & definitivt att framtida generation ändrar förhållningssätt - inte bara i tanken- som läget är nu för de flesta - men absolut i handling..Jag länktar tex. efter arbetstidsförkortning. Ja, inte för min personliga del (jobbar halvtid) ..men på den politiska agendan...;)

Det där marxistsnacket kan du kanske ta på något marxistmöte, det är lite tröttsamt, särskilt eftersom det inte finns ett spår av marxism i något av det jag skrivit. Jag förespråkar en marknadsekonomi med grundinkomst i botten helt enkelt, och det är inte marxism. Om konsumenterna efterfrågar skruvar så tillverkar marknaden skruvar. Om konsumenterna efterfrågar muttrar så tillverkar marknaden muttrar. Om folk gillar att köpa sexleksaker så tillverkar marknaden sexleksaker, och om de gillar att köpa kristna leksaker så tillverkar marknaden kristna leksaker o.s.v. Jag har inte för avsikt att bestämma om marknaden skall tillverka skruvar eller muttrar, sexleksaker eller kristna leksaker. Jag har inte heller för avsikt att bestämma om folk skall köpa kött eller inte, om folk skall åka bil, flyg eller tåg, eller något annat. Jag bestämmer inte vad som är politiskt korrekt. Tvärtom! Alla individuella val alltså ligger på individen och jag förespråkar inga förbud. Ingen planekonomi, för det betyder ju att staten bestämmer vad som skall produceras, och det innebär inte mina förslag. Men att företagen och de produkter de säljer bör bära sina egna miljökostnader, ser jag förstås som självklart. Det är dock knappast mer socialistiskt än liberalt. Det är förstås inte heller inte marxism att demokratisera penningsystemet och kräva av bankerna att de berättar hur de gör när de skapar pengar ur luft.

Idag ser jag ingen större skillnad på MP och Folkpartiet i alla frågor utom miljöpolitik.

underbart!

Vi ändrar bara praxis i bankernas bokföring genom att helt enkelt trycka på en knapp.
Och sen sänker vi arbetstiden och satsar mer pengar på sjukvården och inför gratis tandvård. Och tar pengarna slut så trycker vi bara upp nya.
Och sen ger vi alla 7-8-9.000 kronor i medborgarlön.
Och om vi kombinerar detta med fri invandring så kan det ju inte gå fel.
Att ingen har tänkt på det här tidigare?

Tack för en utmärkt artikel, mats Höglund!

Det enda jag inte förstå är meningen "Ett Vänsterparti på 10 procent är till exempel knappast kommunistiskt." ?

Du menar att det är valresultatet som avgör huruvida ett partis politik/ideologi är kommunistisk/rasistisk/socialistisk ?

#31

Du är tydligen totalt oförmögen att acceptera begrepp enligt SIN definition. Du TROR att du kan helt enkelt göra om definitionen vilket medför att allt blir så som du säger.

Du använder en marxistiska dialektik, du använder marxistiska termer och sedan blånekar du att det är marxistiskt eftersom du tycker själv att du inte är marxist. Vilken trovärdighet uppnår du med det? Du anser att din tolkning av marxism är mera sann mer relevant än resten av världens uppfattning och tolkning.

Du föreslår planhushållning på samtliga områden och vill planera allt från råvaruförbrukningen till vilka produkter som borde produceras, till mathållningen, till ressätten, till bostäderna och svamlar om marknadsekonomi. Och vill folk köpa muttrar eller sexleksaker så är det först och främst frågan om den elitistiska överheten har ansett det vara lämpligt att råvaror används till dessa ändamål. Du påstår att folk visst får äta kött om de vill äta kött, samtidigt som du förordar mindre konsumtion och en grönare konsumtion samt ett ineffektivare jordbruk. Med stigande befolkning och ett mindre effektivt och grönare jordbruk räknar du antagligen kallt med att det inte kommer att finnas något kött att äta. Du kan inte förorda total planering och sim sala bim så har du fått en marknad.

NÅGONTING ÄR INTE EN MARKNADSEKONOMI BARA FÖR ATT DU PÅSTÅR DET UTAN FÖR ATT DEN FÖRSIGGÅR PÅ EN F R I MARKNAD. I ditt samhälle finns inga frivilliga marknader. De är genomplanerade, uppifrån elitistiskt totalreglerade och därmed är marknadsekonomin icke befintlig. Läs lite nationalekonomi (eller kanske inte eftersom det är bara du som förstår vad nationalekonomi borde gå ut på)!

Jag har sällan stött på ett sådant storhetsvansinne och en så bottenlös självöverskattning samt en så motstridig paradoxal argumentation med en begreppsrelativism som också den saknar alla begränsningar och motstycke.

Och så vänsterns omtalade knep där man tar ifrån dem som åstadkommer något och ge till dem som INTE vill åstadkomma något - eller hur tolkar man din frihetsidé med grundinkomsten där bara de som vill göra något behöver göra något. VAR SKALL ALLTING KOMMA IFRÅN??? Du behöver ju bara titta på hur det går när man tillämpar dina idéer i liten skala - som man gjort i Sverige. Behöver man inte göra något så gör man inte heller något. Bidrag är avsevärt mycket bekvämare än ett dagligt kneg!

Det är visserligen kul när folk vill något, men när man vill förklara det för andra bör man undvika att skapa helt sin egen verklighet OCKSÅ.

Till Magnus: Ett vänsterparti på 10 procent kan såklart vara såväl jättemycket vänster, som lite vänster, eller mittemellan. Poängen är bara att om det skall bli en vänsterliberal/grön allians - med eller utan socialdemokraterna - så kommer övriga partier i en sådan allians inte att acceptera ett vänsterparti som drar allt för långt åt vänster. På samma sätt som att en sådan allians inte skulle acceptera att högerpartierna drar för långt åt höger. Huvudanledningen till denna skiss på ett potentiellt partisamarbete mellan de gröna och liberalerna, med Vänsterpartiet som extra parti, är för att det är så jag tror att en allians för grundinkomst skulle kunna komma att se ut. Jag säger inte att det kommer att se ut så. Det är ett väldigt osannolikt scenario, åtminstone till valet 2014. Men visioner är per definition inte sannolika. Vad grundar jag då detta på, att det är just de gröna och liberala partierna (plus Vänsterpartiet) som potentiellt skulle kunna samarbeta och tillsammans införa grundinkomst? Ja, dels eftersom det är Vänsterpartiets väljare tillsammans med de socialliberala partiernas väljare (framförallt Folkpartiets) och Miljöpartiets som är intresserade av grundinkomst. Se Andersson/Kangas attitydundersökning på basicincome.org. Dels eftersom jag tror att Liberaldemokraternas och Piratpartiets inställning till grundinkomst kommer att påverka de socialliberala mittenpartierna till omsvängning i frågan (se länken jag rekommenderade). Och dels eftersom Miljöpartiet antagligen också kommer att svänga om, nu när de inte längre är bundna av sitt samarbete med sossarna, och om inte det görs, så tror jag att det blir ett grönt utbrytarparti som tar tag i frågan. Ett sådant utbrytarparti, om det bildas, kommer givetvis inte att få de 15 procent som skissas på i artikeln. Åtminstone inte 2014 och inte heller 2018. Kommer de upp i en halv till en procent i det första valet vore det en framgång. Men skulle ett sådant ekoradikalt och tillväxtkritiskt parti ledas av exempelvis Birger Schlaug eller någon annan känd person så finns nog förutsättningar att det åtminstone går hyfsat bra. Angående att ändra på bankernas bokföring så rekommenderar jag Ellen Browns Bankerna och Skuldnätet s. 45, 50, 116, 150, 290, 352, 381, 393. Samt Sollenius bok (om du är bra på ekvationer) och Goodbye America av Michael Rowbotham. Jag vet att detta inte är något bra svar på frågan, men jag lovar att återkomma i ämnet om du håller en god ton.

Till Jörgen: Försök att debattera lite vänligare, tills dess avstår från jag att kommentera dina påhopp.

Alltså, Jörgen, jag avstår från att kommentera dina påhopp tills du har en vänligare ton i debatten, men också tills du slutar att tillskriva mig åsikter som jag inte har.

Exemplet med skruvar och muttrar, liksom med kristna leksaker och sexleksaker, liksom kött - där det är konsumenterna som bestämmer om och i så fall hur mycket som produceras - skall givetvis överföras till även resten av varor och tjänter i ekonomin. När marknaden bestämmer vad som skall produceras och konsumeras så är det per definition marknadsekonomi. Det är inte planekonomi. Det är inte elitism. Det är inte marxism. Det är inte förbudsekonomi. Men om jag skall tolka dig välvilligt så är det detta att jag samtidigt tror att det är viktigt, för miljöns skull, att tillväxten bantas. Och då tolkar du denna önskan som att jag önskar att staten på något sätt går in och förbjuder olika saker, eller att staten går in för någon slags planhushållning, dvs att jag menar att staten skall bestämma antalet skruvar och muttrar mm, fast jag uttryckligen säger, igen och igen, att jag inte menar det. Det som istället kommer att hända i en grundinkomstekonomi, om vi leker med tanken att det systemet har införts, är att nivån kommer att höjas och sänkas något beroende på om det är vänster- eller högermajoritet i riksdagen. Jag tror att en sänkt nivå på grundinkomsten kommer att fungera som en gaspedal. Tillväxten kommer då att öka, men på bekostnad av lite sämre miljö och lite större klyftor. Om ett grönt parti eller rödgrönt får bestämma så kommer det troligare bli en högre nivå, och det kommer att fungera som en bromspedal. Dvs lägre tillväxt, vilket är bra för miljön och jämlikheten, men inte bra för BNP, för aktieägarna o.s.v. Vad vi dock inte får glömma bort är att vi har gas/broms även idag. Det vet du säkert, att vi har en djungel av bidrag, socialförsäkringar, skatter och skatteavdrag. Och att detta också representerar gas/broms. Så det ideologiska vi skiljer oss i är nog inte detta, huruvida det skall vara en pedal i samhällsekonomin som är gas/broms, och inte heller om vi skall ha marknadsekonomi eller inte. Utan om ekonomin skall köra på högsta växeln (6:an), eller om den istället skall köra på femman, fyran, trean, tvåan eller ettan. Jag tror att rika länder behöver växla ner. Det görs dock inte genom att staten bestämmer vad som skall produceras i form av planekonomi e.dy. Det görs genom att grundinkomst på säg 7-8000 på sikt (kanske inom fem, sex år) införs, istället för nivån 4-5000 kr , eftersom den senare nivån innebär att BNP, tillväxt och miljö ökar, inte minskar. Men jag skulle hellre se en grundinkomst på 4-5000 kr, även om det innebär att ekonomin gasar, och tillväxten ökar, eftersom även en så låg nivå faktiskt är betydligt bättre än dagens system.

Angående fri invandring så förespråkar jag inte fri invandring tillsammans med grundinkomst. Jag tror att fri invandring vore bra. Men jag tror inte att det är realistiskt att införa detta samtidigt som grundinkomst. Vi skall dock inte glömma att EU-parlamentet faktiskt redan tagit något som framstår som ett principbeslut om att de önskar se en grundinkomst införas i EU. Det är ju inte direkt så att Sverige är det enda landet där såna här förslag diskuteras. Diskussionen är exempelvis MYCKET livligare i ett av våra närmaste grannländer, som råkar ha bortåt 90 miljoner invånare, och som råkar ha MYCKET större invandring.

Det finns en del forskning om grundinkomst och invandring. Se exempelvis den här studien om norskarnas attityder. Där sägs att det är en betryggande majoritet av befolkningen som stödjer idén, dvs som vill att "medborgarlön" införs. Något som ligger i linje med andra studier som visar att befolkningen är positiva till en generell välfärdsstat. Men studien visar också att om intervjuaren introducerar knepiga frågor om invandring, parallellt med frågorna om grundinkomst, så kan invandringsskepticismen mobiliseras för att minska också stödet för grundinkomst.
http://www.jstor.org/pss/20459958

Apropå att likvidera skulden utan att orsaka inflation, så rekommenderas Browns bok, kap. 39, med just den titeln.

"Tanken att den federala skulden kunde likvideras genom att helt enkelt trycka upp pengar och köpa tillbaka statens obligationer med dem avfärdas utan vidare av nationalekonomer och politiker, av den anledningen att det skulle producera en Weimar-liknande galloperande inflation. Men skulle den det? Inflation blir resultatet när penningmängden ökar snabbare än varor och tjänster, och att ersätta statspapper med kontanter skulle inte ändra storleken på penningmängden. Man har handlat med federala värdepapper som en del av penningmängden ända sedan Alexander Hamilton gjorde dem till basen för USA:s penningmängd i slutet av 1700-talet.

Federala värdepapper behandlas av Federal Reserve och av marknaden själv som om de var pengar. Bland banker och andra finansiella institutioner runt om i världen handlar man dagligen med dem i väldiga volymer precis som om de var pengar. Om staten skulle köpa tillbaks sina egna värdepapper med kontanter, skulle dessa instrument som representerar finansiellt värde bara konverteras från räntebärande till icke-räntebärande finansiella tillgångar. Medlen skulle förflytta sig från M2 och M3 till M1 (kontanter och checkar), men den totala penningmängden skulle förbli densamma.

När Federal Reserve (idag) använder nyutgivna Federal Reserve-sedlar för att köpa tillbaka federala obligationer så annulerar de INTE dessa. Istället blir de "reserver" för utgivning av nya lån som är många gånger mer värda; och de nya kontanterna som skaptas för att köpa dessa värdepapper läggs likaså till penningmängden. Detta högst inflationsdrivande resultat (som är DAGENS POLITIK) skulle kunna undvikas om staten köpte tillbaks sina EGNA obligationer och därefter TOG DEM UR CIRKULATION.

Som exempel: Om Kina har en 750 miljarder kr i svenska statsobligationer, och vi betalar 30 miljarder kr varje år i ränta till dem, för att de har "köpt vår skuld". Men vi vill använda dessa 30 mijarder kr till något annat än ränta. Vad kan vi då göra? Jo, vi kan trycka upp 30 miljarder kr i form av sedlar. Sen får kineserna dessa sedlar, och i samma stund som vi får tillbaks obligationerna så klipper vi sönder dessa, dvs tar dem ur cirkulation. Som jag ser det har kritikerna rätt i att det tycks bli inflation just i det ögonblick då vi trycker sedlarna, men som helhet blir det inte inflation. Och man skulle faktiskt kunna tänka sig att hela operationen sker samtidigt, dvs att vi "trycker" riktiga pengar i elektronisk form, samtidigt som vi får tillbaks obligationerna, samtidigt som dessa tas ur cirkulation.

Och när det sker samtidigt - om detta är möjligt - hur skall inflationen som bara är som en blinkning - överhuvudtaget kunna påverka något. Vips, var det inflation, men vips, så är penningmängden tillbaks till den ursprungliga. Det hela är högst kontroversiellt. Men Ellen Brown är inte den enda som förespråkar den här varianten. Vill man se det hela i ekvationer, på en hög akademisk nivå, så rekommenderas som sagt Sollenius.

Värt att observera är dock att Kina, i ovanstående exempel, inte beslagtas på något sätt. Det som händer är "bara" att de istället för 750 miljarder i form av svenska statsobligationer (som är räntebärande, och därmed en utgift för Sverige) istället får 750 miljarder svenska kronor. Vad är då skillnaden? Egentligen ingen alls, förutom att vi slipper räntan på 30 miljarder per år. Detta eftersom Kina, redan idag, kan sälja dessa statsobligationer till vem de vill, och därmed byta till sig riktiga pengar, som kan användas för köp av företag runt om i världen, eller vad de nu skall ha pengarna till. Och om de istället har 750 miljarder i ren svensk cash så kan de också använda dessa pengar till att köpa företag mm runt om i världen, svenska och andra.

Jag kan också nämna att Brown, på s. 359, diskuterar två andra minst lika kontroversiella förslag. Det första rör den amerikanska socialförsäkringskrisen. Det andra rör Federal Reserves innehav av amerikanska skuldpapper (som är 10 procent).

Problemet som USA har är att de har en stor federal skuld, 2005 var den uppe i 7.7 biljoner dollar. Den största fordringsägaren var socialförsäkringsfonden. Dvs den fonden har genom åren köpt en massa statsobligationer ("säkra räntepapper"). Men nu när statsskulden är så stor kan inte staten längre lösa in skulden som den "gett ut". Så hela socialförsäkringssystemet riskerar att kollapsa. Ellen Brown föreslår att krisen löses genom att helt enkelt konvertera fondens federala obligationsinnehav till nytugivna Federal Reserve-sedlar. Skulle resultatet bli farlig inflation frågar hon sig. Nej, eftersom fonden inte skulle ha mer pengar än den hade förut. "Staten skulle bara återföra till fonden vad skattebetalarrna trodde fanns i den hela tiden. Obligationerna skulle förvandlas till kontanter, som skulle stanna kvar i fonden där de hör hemma, för att användas till framtida babyboom-utbetalningar vilket var avsikten."

Och vad gäller Federal Reserve, som själv äger ca 10 procent av den federala skulden, ser hon följande lösning som mest elegant. Att staten helt enkelt annulerar obligationerna. "För kom ihåg att Federal Reserve förvärvade sina statspapper utan vederlag, och att ett avtal utan vederlag är ogiltigt." (också värt att komma ihåg är at Kongressen enligt Federal Reserve Act från 1913 har rätt att upphäva eller ändra lagen när som helst. Och om lagen modifieras för att göra Federal Reserve till en verklig federal myndighet så skulle den inte behöva några reserver, den skulle kunna ge ut de pengar i lämplig mängd (lämplig = icke inflation) utan att behöva bekymra sig om hur många guldtackor eller inte som finns lagrade i någon källare, eller vad nu guldmyntfotsfolket vill ha som "uppbackning").

På sidan 364 bemöter hon det sista argumentet mot att betala av den federala skulden med nyutgivna fiat-pengar "att utländska långivare skulle bli avskrävkta från att köpa amerikanska statsobligationer i framtiden". Trollkarlens svar på den frågan skulle troligen bli, "än sen då".

För det som händer när till exempel staten Sverige en gång för alla har förstått att den kan ge ut de pengar som den behöver rakt av, istället för att ge ut skuldpapper som de blir glada om kineserna köper, och för detta betala 30 miljarder per år, vilket snart nog är 35-40, är förstås att Sverige aldrig mer kommer att trycka statsobligationer. Sverige kommer att trycka riktiga pengar rakt av. Hur mycket/lite kommer dock inte politikerna att bestämma. Det kan med fördel lämnas till centralbankens ekonomer som är vana att tänka på penningmängd och sådant, och som vet att det är viktigt att det inte blir för mycket pengar i ekonomin, för då blir det inflation, men inte heller för lite, för då blir det depression.

jag trodde att några Mp are hade någon verklighetsförankring, jag hade tydligen fel.

om hela eran klimatpolitik hinner bli avslöjad i media innan nästa val så får ni vara glada om ni passerar 4% strecket.

@Mats Höglund:
Ditt svar till mig var förvisso väldigt långt, men ingenstans framgår det varför ett partis ideologi skulle vara annorlunda om valresultatet var 10 % istället för 5 %.
Ber att få återkomma i frågan i sep 2014 så att du och jag kan diskutera om SD´s valresultat på 10+ % nu innebär att partiets ideologi inte längre är rasistisk.

Nej, DU förespråkar inte fri invandring. Men stora delar av ditt parti gör det. Och eftersom du själv skriver att det inte går att kombinera fri invandring med grundinkomst-- (även om du reserverar dig genom att skriva att det inte går att genomföra "samtidigt". Detta är naturligtvis bara ett intellektuellt bedrägeri, eftersom jag förmodar/hoppas/tar för givet att du är medveten om att införandet av det ena utesluter genomförandet av det andra. Och inte "samtidigt" utan "för alltid")-- så är det lite svårt att ta dig/ditt parti på allvar innan ni har valt vilken av frågorna/reformerna som ni prioriterar.

Jag förmodar att 90 miljonersgrannlandet där dom på allvar diskuterar frågan skulle vara Tyskland?
Att dom har en mycket större invandring än Sverige var en för mig helt ny information.
Skulle du kunna tänka dig att posta en länk som styrker det påståendet?

Miljöpartiet driver inte något av det jag förespråkar i artikeln överhuvudtaget. Artikeln är ett debattinlägg. Angående om ett partis ideologi förändras om partiet får fem eller tio procent så gav jag ju dig rätt. Ett stort vänsterparti kan vara såväl mycket vänster som lite vänster. Men om ett vänsterparti skall samarbeta med gröna och med socialliberaler så måste de troligtvis anpassa sig åt det hållet. Om vi antar att väljarna följer en normalfördelningskurva där 70 procent befinner sig i mitten och är sossar och hel- och halvborgare som tycker att miljö är ganska viktigt, men där det viktigaste är barnen, karriären, huset och bilen, och resten antingen vill gå längre mot ekologism, socialism eller nyliberalism, så är det ett väljarunderlag som partierna måste ta i beaktande när de försöker att växa. Partierna kan försöka påverka opinionen, men opinionen (dvs de 70 procenten i mitten) påverkar också partierna. Angående fri invandring så uppfattar jag det som att Miljöpartiet har det som ett LÅNGSIKTIGT mål. Dvs i likhet med medborgarlön som också är ett LÅNGSIKTIGT mål. Det skall tydas såhär: Miljöpartiet kommer med stor sannolikhet inte att driva något av de här kraven de närmsta 10-15 åren, såvida de inte utsätts för STORT inre och yttre tryck. Ett sådant tryck kan exempelvis vara att Liberaldemokraterna och Piratpartiet går till val på en sådan reform och att de tillsammans med andra småpartier närmar sig 4-procentsspärren. Eller att ett ekoradikalt "utbrytarparti" bildas och i opinionsundersökningar får stor support (en eller några procent).

citat 1 : ". Ett Vänsterparti på 10 procent är till exempel knappast kommunistiskt"
citat 2 : " Ett stort vänsterparti kan vara såväl mycket vänster som lite vänster"

Ok. Då förstår jag.

citat 3 : "Miljöpartiet driver inte något av det jag förespråkar i artikeln överhuvudtaget. Artikeln är ett debattinlägg"

Ok. Då förstår jag. Jag ska i fortsättningen inte betrakta miljöpartisters utspel som på något sätt representativa för miljöpartiets politik och ideologi, utan som helt fristående individeulla debattinlägg som lika gärna kan representera Moderaterna.

I övrigt så önskar jag dig lycka till med din analys av hur röstboskapen tänker och prioriterar. Jag tror dock att du kommer att bli besviken.

P.s
Du glömde visst den där källan som bekräftar ditt påstående att Tyskland har en mycket högre invandringen än Sverige.

Precis, du skall tolka debattinlägg som debattinlägg och att jag anser att miljöpartister som inte kritiserar Miljöpartiet på åtminstone någon punkt är för mesiga, liksom att nyliberalt orienterade Moderater som inte kritiserar Moderaterna för att vara för socialdemokratiska också är för mesiga. Det måste finnas dem som vill gå längre än partiernas ledning helt enkelt, för annars lägger sig alla partiledningar i knät på varandra. Och om alla ligger i knät på varandra så blir det ingen bra och levande demokrati. Dock tror jag (tyvärr) att partiernas ledningscentraler tror att det enda sättet att växa är att lägga sig i mitten, dvs i knät på varandra. Miljöpartiets strategi har såvitt jag förstår också varit just detta. Dvs att tona ner allt som upplevs störa villaägarnas, borgarnas och heltidsarbetarnas värderingar, som antas vara att "medborgarlön" är dåligt, att "ränta inte skall kritiseras" och inte heller "tillväxt" (ok, det senare kan få kritiserar lite grand, men inte för mycket). Jag tror att Miljöpartiets ledning tror att det är därför som de har växt några procent, och att det är därför som de vill fortsätta att driva icke-radikal politik, dvs att allt som de tror att villa-medel-svensson stör sig på skall tonas ner, helst inte nämnas alls. Att Tyskland har mer invandring än Sverige är självklart - i absoluta tal. Jag har läst om detta tidigare, men tyvärr har jag inte referens till hur det ser ut i dagsläget. Kan försöka kolla lite till om du tycker att det är en viktig del av debatten. Rent allmänt så tror jag debatten i Tyskland har främjats av miljonären Götz Werners starka engagemang under de senaste åren. Jag är dock inte säker på att hans modell är den bästa. Håller på att försöka sätta mig in i den. En konsekvens av den är t.ex. att lönekostnaderna minskar, vilket han ser som viktigt ur ett sysselsättningsperspektiv, och han argumenterar också för att en tysk grundinkomst faktiskt skulle gynna exporten(!). Ur ett tillväxtkritisk ekoradikalt perspektiv är ökad export kanske inte första prioritet, men det beror ju lite grand på vad man exporterar. Krigsleksaker eller fredsleksaker (typ). Här är iaf en intervju med honom: http://www.unternimm-die-zukunft.de/Ausgewaehlte_Texte/englisch/What_ben...

Mats Höglund:

Det finns en anledning till att "medel-svensson" kallas för just "medel-svensson".
Den genomsnittliga (medel) svensken (svensson) är nog tyvärr inte intresserad av det som du kallar "radikal" politik.
Därför tror jag att miljöpartiets ledning gör helt rätt analys när dom "tonar ner" allt som "medelsvensson stör sig på".

Om den största andelen av svenskarna var radikala miljöfundamentalister som längtade efter mer andlighet och mindre ekonomi i politiken, så skulle den gruppen utgöra normen för begreppet "medelsvensson".
Så är nu inte fallet och därför tror jag att du har svårt att få väljarnas förtroende för en allians bestående av Enhet och andra radikala partier.

" Att Tyskland har mer invandring än Sverige är självklart - i absoluta tal. Jag har läst om detta tidigare, men tyvärr har jag inte referens till hur det ser ut i dagsläget. Kan försöka kolla lite till om du tycker att det är en viktig del av debatten."

njaaee, det är inte så att jag tycker att just invandringen i sig är en viktig del av debatten. Däremot tycker jag att det är en viktig del av debatten att säga sanningen och inte komma med fullständigt absurda påståenden. Och kommer man med fullständigt absurda påståenden så anser jag att man bör hänvisa till åtminstone en källa.

Men jag förstår nu att du menade i absoluta tal och inte räknat per capita.
Och det är ju intressant att vi plötsligt räknar i absoluta tal.
Vet du om att sjukvården i Bangladesh är mycket bättre än sjukvården i Sverige?
Den slutsatsen drar jag eftersom det finns fler läkare i Bangladesh. I absoluta tal.

Om du föreslår att vi övergår till att diskutera invandringspolitik och statistik gällande invandring och medborgarskap, så är det helt okay för mig. Under förutsättning att vi behåller kopplar den diskussionen till något av de teman som vi hittills diskuterat, förslagsvis grundinkomst. Du menar att jag har fel i att invandringen till Tyskland varit större (relativt sett) än invandringen till Sverige. Det är mycket möjligt att jag minns fel. För det är inget jag läst in mig på nyligen. Det jag avsåg var dock egentligen inte hur många invandrare som officiellt finns i landet, utan snarare arbetskraftsinvandring (som jag tror är större än de officiella sifforna, rätta mig om jag har fel). Dvs att många från östeuropa kommer till Tyskland för att jobba, men att de har familjen kvar i öst. Sådant är relevant att ta hänsyn till i medborgarlönsdiskussioner liksom också vad som skall räknas som medborgare, och efter hur lång tid en invandrare skall få det fulla medborgarlönsbeloppet. De största invandrargrupperna i Tyskland är enligt engelska wikipedia turkar, ryssar, polacker och italienare. En anann sak som med rätta kan ifrågasättas är kombinationen fri invandring och medborgarlön. Och där tycker jag kritikerna har alldeles rätt i att det inte är så bra att införa dessa två reformer samtidigt. Av samma skäl som att det TYVÄRR är svårt, och förmodligen förenat med för stora risker, att införa en helt fri invandring redan 2012. För att fri invandring skall fungera krävs att världen först är mer jämlik. Annars blir det förmodligen kaos. Om det är sådant du vill diskutera så kanske detta paper av Michael J. Howard kan vara en lämplig utgångspunkt: http://www.bepress.com/bis/vol1/iss1/art4/ Ett paper som sammanfattas såhär:

"In this paper, the author argues that globalist egalitarians may face a dilemma between a generous welfare policy such as a national basic income (NBI) for all residents, and an egalitarian immigration policy such as open borders, because NBI may have a welfare magnet effect that generates pressure for tightening of borders or restricting NBI to citizens only. However the case for open borders is weaker to the extent that global transfers (such as might occur with a regional basic income or global basic income) address the economic inequities and motives for migration. In the absence of such global or regional institutions, NBI advocates can justify border restriction and a waiting period for BI entitlement, to the extent necessary to prevent a worsening of the condition of the least advantaged compatriots, as temporary measures on a path toward global justice."

Med andra ord: Förespråkare av en nationell medborgarlön, liksom förespråkare av en generös välfärdsstat överlag, som dessutom samtidigt vill ha öppna gränser har troligtvis ett dilemma. (Detta dilemma är mindre om grundinkomsten är låg, och större om grundinkomsten är hög, men det är självklart). För att motverka dilemmat kan den nationella grundinkomsten kombineras med en regional (och EU-parlamentet har tagit små steg i den riktningen). Men i frånvaron, och tills dess, en regional eller global basinkomst är införd, dvs så länge världen är brutalt ojämlik, menar författaren att förespråkare för nationell medborgarlön som också vill ha öppna gränser skulle kunna försvara idén att endast ha dörren lite på glänt. Dvs ganska generös invandring, men långt ifrån helt fri invandring. Det är ungefär så jag tänker också. Hoppas det var svar på frågan.

Angående om "medelsvensson" är för eller emot medborgarlön så är jag av den åsikten att det antagligen spelar stor roll hur man definierar frågan. I den här studien från Norge (från 2006) http://www.jstor.org/pss/20459958 av Ann-Helen Bay hävdas dock att en "betryggande" majoritet av det norska folket är för medborgarlön. Dock blir norrmännen mer skeptiskt inställda om intervjuaren mitt under intervjun säger något i stil med "men då kommer kanske hela Afrika och hela Ryssland till Norge, och tar våra jobb och våra kära bilar och våra kära oljepengar". Det sista var en överdrift, jag tror inte att de menar riktigt så, men du fattar. I vilket fall så finner jag det sannolikt att svenskar och norrmän har ungefär samma attityder till välfärdsstat inklusive idén om medborgarlön. Dvs jag tror att du har fel i att majoriteten av svenskarna är emot medborgarlön, och att du har fel i att nästan alla "medelsvenssons" också är emot.

Däremot tror jag att du har rätt i att rika människor oftare är emot än fattiga människor. Av liknande skäl som att rika ofta förespråkar kapitalism och fattiga istället dras mot mer jämlikhetsorienterade ideologier. Detta för att medborgarlön uppfattas som en politik som gynnar fattiga. Vilket oftast är rätt, men som är fel om nivån exempelvis är så låg som 3-4000 kr och politiken i övrigt är nattväktarstatsorienterad.

Möjligtvis innehåller den här boken också vägledning i frågan om svenskarna gillar idén med medborgarlön, eller om de ogillar den, eller hur många procent som tycker det ena och det andra. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0415349435 Jag menar inte att du nödvändigtvis har fel, säkert är det flera apolitiska stockholmare som annars är halvborgare som gått över till Mp under de senaste åren pga de lovat att inte driva någon radikal politik, åtminstone inte när det gäller medborgarlön, räntekritik, fri invandring osv. Halvborgare som gått över för att de tänker att nu är Mp ju rumsrena, eftersom de skippat tugget om medborgarlön och allt annat som är totalknäppt. Så då törs jag proteströsta och därmed visa mig som en god människa som gillar maskrosor och som tycker om fred på jorden. Men bara för att detta är sant så behöver det ju inte vara osant att det också finns en potential för att också driva mer radikal politik.