Katastrofens mörka moln

Jordbävningens tunga skalv med påföljande tsunami. En månad har gått sedan den enorma förödelsen i Japan. Idag är över tiotusen döda och nära tjugotusen saknade. Nära en halv miljon människor har blivit hemlösa. Katastrofen har slagit sönder tillvaron för otaliga och satt ett djup hack i bilden av samhällets trygghet.

Men det stannar inte vid de direkta konsekvenserna av havsvågen. Elsystemet slogs ut i Fukushima. Ett av världens säkraste kärnkraftverk befinner sig i regionen och råkade ut för partiell härdsmälta och påföljande explosioner. Myndigheter har gjort sitt yttersta för att lugna befolkningen och förhindra allmän panik. Energibolaget TEPCO håller så gott det går inne med information på grund av, som det heter, betydande ekonomiska intressen.

Efterhand som tiden går uppdagas förhållanden och samband. I dagarna rapporterades att det i havet 500 meter utanför det havererade kärnkraftverket Fukushima påvisats mer än 3000 gånger högre nivåer av radioaktiv jod än det tillåtna. Det är skrämmande och visar på att strålningsföroreningar sprider sig. Det har också kommit uppgifter om att människor strålskadats även utanför kärnkraftverket.

Ser vi till vår del av världen, så kommer vi givetvis inte att råka ut för någon tsunami i Sverige. Trots det kan vi inte bortse från risker för allvarliga olyckor liksom för det som brukar betecknas som terrorattentat. Med Sveriges aktiva inblandning i militära interventioner runt om i världen ökar förstås risken för landet som måltavla. Det är ett argument för civil, humanitär hjälp som alternativ, men också mot kärnkraft.

Även om vi skulle efterleva vår neutralitetsprincip (numera alliansfrihetsprincip) bättre, så innebär kärnkraften ändå alltid en risk. När olyckan är framme så får det enorma konsekvenser. Skulle bolagen Vattenfall, Fortum och E.ON som äger kärnkraften i Sverige betala marknadsmässiga försäkringspremier, så skulle verksamheten bli direkt olönsam. Talande nog så var inte kärnkraftsanläggningarna i Fukushima försäkrade mot de skador som orsakats av jordbävning eller tsunami.

Kärnkraftsenergibolagen i Sverige bekostar en olycka med pengar ur skalbolag med minimala likvida medel. Förut rörde det sig om upp till 3,3 miljarder kronor som bolagen var tvungna att ha tillhanda för skadeståndsanspråk. Under 2009 så höjdes gränsen genom riksdagsbeslut till 12 miljarder kronor. Den ändringen har emellertid ännu inte kunnat träda i kraft på grund av att EU:s Pariskonvention först måste ratificeras av samtliga medlemsländer. I vilket fall är summan fortfarande otillräcklig.

Kostnaderna för en ordentlig kärnkraftsolycka kan utan vidare uppgå till belopp av hundratals miljarder kronor. För att inte tala om all skada som inte går att mäta i pengar. Den verkligt stora smällen får samhället och naturen ta. I vanlig ordning är det alltså kortsiktiga vinster och ohållbara system som får företräde med otillräckliga krav på ansvarstagande.

Politikerna är valda av folket för att ta ansvar för samhället och framtiden. Det är ett demokratiskt problem att de är obenägna att ta det ansvaret. Fina ord utan täckning räcker inte särskilt långt, utan det är handling eller ord som leder till handling som räknas. Alltför ofta verkar viljan till makt och egenvinning vara större än viljan till samhällsansvar.

Med anledning av klimathotet så har det blivit populärt att argumentera för att vi måste välja kärnkraft för att kunna fasa ut fossila bränslen. Det resonemanget bygger på att vi måste ha ständigt ökad efterfrågan på energi. Det måste vi inte. Kopplingen är intim mellan energianvändning, miljöbelastning och ekonomisk tillväxt. Vi behöver hållbara ekonomiska perspektiv. Tillväxtekonomin är i vilket fall omöjlig, så med rätt inställning och insikter så behöver vi varken välja kärnkraft eller fossila bränslen.

I grunden handlar det här om det ohållbara i ett samhällssystem vars själva grundval heter ekonomisk tillväxt. Det är otaliga mörka moln som radas upp i horisonten, där vi kan se energikris, kollapsande ekosystem, svält, social oro. Lägg till detta allehanda olyckor i storskaliga system, vare sig dessa är i kärnkraftsverk, vattenkraftdammar, gruvdrift, oljeriggar eller annan industri.

Svaret på energikrisen är alltså inte att hitta nya sätt att skapa tillgång till mer energi. Omställning till förnyelsebara energikällor är behövlig, men räcker inte i sig självt. Det är inte rimligt att förse stora delar av dagens och kommande förväntat ökande energibehov genom konvertering av jordbruksmark.

Istället handlar det främst om att vi behöver rationalisera vår energianvändning genom att energieffektivisera och vara resurshushållsamma. Vi kan komma långt med tillräckliga ekonomiska styrmedel. Som exempel bör skatt på energi vara klart högre än idag. Det är smärtsamt, men kom ihåg att problembilden är långt mer smärtsam.

Det framsynta sätt vi kan möta dagens ödesfrågor på är genom att så snabbt som möjligt få till stånd en tillräcklig omställning av samhället. Vår framtid avgörs om vi lyckas etablera en hållbar ekonomi där vi använder resurser rationellt och lever i respekt och samverkan med natur och människor.

Det är möjligt. Det måste vara möjligt, för annars går världen som vi känner den under och väldigt många av oss som lever här med den. Den utarmade plats som lämnas kvar lär knappast vara något idylliskt semesterparadis att efter väl uträttat värv luta sig tillbaka i. Vi kan bättre, om vi vill. Och det finns all anledning att vilja.

Joakim Pihlstrand-Trulp (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34866

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

MP är med på att riskera vedergällningsattacker mot Sverige genom att vara för invasionen av Libyen. Du är med i MP. Res dig från knäna och gå med i Intelligent Union! Hjälp oss till ett intelligentare samhälle och ett miljöparti värt namnet!

Permalänk | Anmäl #1 MrHappy72, 2011-04-08, 20:28

Jag är mycket kritisk till Mp:s sentida stöd till militär intervention i Afghanistan och Libyen. Vi har andra, bättre medel att tala för baserade på principer om icke-våld och civil, humanitär hjälp.

Jag står inte på knäna. Jag är ateist och systemkritisk.

När det gäller IU och Mp så går det säkert att vara med i båda.

Permalänk | Anmäl #2 Joakim Pihlstrand-Trulp, 2011-04-09, 09:06

Bra att sträva efter att leva bra med minskad förbrukning av energi och annat. Jag tror inte civilisationen som vi känner den överlever hundra år till om en del nuvarande trender inte bryts, vårt tryck på resurser och miljö är för stort. ”energieffektivisera och vara resurshushållsamma. Vi kan komma långt med tillräckliga ekonomiska styrmedel.” låter bra. Finansiera samhällets utgifter med skatter som riktar sig mot produktion och konsumtion. Skatter som minskar våra ekologiska fotspår och riktar sig mot kostnader som annars inte kommer till fullt uttryck i priset, som minskning av ändliga resurser och utsläpp av föroreningar. Skatter som styr vårt och producenternas handlande, men lämnar det faktiska valet åt konsumenten. Skatter så att de totala kostnaderna ligger inbakade i priset, inte bara producentens ekonomiska kostnader. Även producentens kostnader kan styras så de ger mindre ekologiska avtryck. Debatten om skatternas storlek och utformning genererar också livscykelanalyser och insikt om var begränsningarna egentligen ligger, och de skapar ökad förståelse och medvetenhet. Fast detta blir inte lätt att göra på ett förnuftigt sätt. Dessutom tror jag vi ändå producerar och konsumerar onödigt mycket, lite effektivisering ger begränsad effekt, skatterna borde dämpa mer. Används de till omfördelning minskar de inte den skadliga konsumptionen. Kanske vi skulle minska arbetstiden? Det här bloggandet på Newsmill är nog bra, det håller oss borta från mer energikrävande konsumtion och hindrar att vi använder tiden till att producera något råvarukrävande. Investeringar nu som ger utdelning först om något sekel så att resurser överförs till en kanske knappare framtid, jag tänker framförallt på att skapa en bättre skog. Ökad ”uhjälp” till den fattigare fjärdedelen av jorden, och den fattigare hälften inom några hundra mil verkar motiverat. Dessutom måste mänskligheten eftersträva att bli färre för att inte dominera jorden lika mycket.

Permalänk | Anmäl #3 Dag Lindgren, 2011-04-10, 18:05

Mycket klokt och tänkvärt inlägg, Dan! Som jag förstås skriver under på närapå fullt ut.

Nyttan av energieffektivisering är förstås beroende på i hur stor utsträckning det sker, vilket i sin tur har att göra med graden av omkoppling från tillväxtekonomi till verklig ekonomi.

Det utesluter förstås inte ekonomiska styrmedel. Tvärtom så går det gärna hand i hand.

Sedan tror jag att tidsperspektivet snarare är 15 än 100 år när vi talar om global systemkollaps. I första hand gäller det utarmningen av naturresurserna, vilket ger konsekvenser för ekonomisk och social stabilitet. Skiten har redan träffat fläkten. Och vad gör vi åt det?

Permalänk | Anmäl #4 Joakim Pihlstrand-Trulp, 2011-04-11, 01:07

Det låter bra, men jag är mycket tveksam till att det kan ske utan stora protester från industrin bl.a. Och etanolbilen som många hoppades så mycket på, hur blev det med den? Det man kanske kan hoppas på är energisnålare teknik, som tillåter oss att behålla vår bekvämlighet. Eller om man kunde hitta belöningssystem för de företag och privatpersoner som sparar energi. Att straffa gör bara att man som politiker blir utröstad.

Permalänk | Anmäl #5 Marion, 2011-04-11, 12:54