Sverige-Danmark 0-0

Tänk er ett land med en liten homogen befolkning. Tänk er vidare att det sker in inströmning av tiotusentals människor från skilda kulturer och språkområden varje år. Är det å ena sidan möjligt att detta sker utan några stora problem för landet överhuvudtaget eller är det å andra sidan möjligt att en dylik massiv invandring inte har några fördelar värda att beakta?

Lena Sundström driver i boken "Världens lyckligaste folk" den första tesen medan Mikael Jalving i "Absolut Sverige, en resa i tystnadens rike" driver den andra tesen.

För undertecknad, som är gift med en danska och som följaktligen haft glädjen att deltaga i "hygget" kring ett danskt middagsbord åtskilliga gånger är det uppenbart att diskussioner om invandringens för och nackdelar är ungefär lika nyanserad där som vid ett motsvarande svenskt middagsbord.

Då Lena Sundsröm beger sig till Danmark för att göra sitt reportage om landet under några månader klargörs hennes agenda redan i inledningen. Den första person hon söker kontakt med för en intervju är författaren Carsten Jensen. Carsten Jensen är en uppburen författare och skrev t ex. "Vi, de drunknade" som jag uppskattade mycket. Men Carsten Jensen är i Danmark också en symbol för motståndet mot den danska invandringspolitiken, och han är mycket ifrågasatt i hemlandet. På andra sidan sundet fick han följaktligen år 2009 Palmepriset för att han "tagit ställning för de utsattas position i det egna samhället och i världen" eller som författaren själv säger i DN 20100129: "Jag tror att Palmekommitten ser med oro på vad som händer i Danmark, hur främlingsfientligheten breder ut sig. Det tror jag kan ha påverkat deras beslut".

Risken för att Lena Sundström skulle få sin förutfattade mening om Danmark ifrågasatt av Carsten Jensen torde vara minimal. MJ arbetar på ett liknande sätt, dock inte lika konsekvent då han ibland okommenterat låter citat som motsäger hans bild av Sverige kvarstå. Man kan också säga att han delvis låter bokens innehåll motsäga dess titel.

Som exempel kan nämnas fallet med "de apatiska flyktingbarnen". Hans beskrivning av problematiken utgår från psykiatrikern Thomas Jacksons version som innebär att det var medierna som skapade de apatiska barnen. MJ var naturligtvis medveten om att Thomas Jacksons version var synnerligen ifrågasatt i Sverige men han väljer ändå att låta Jacksons version av händelseförloppet vara vägledande, dvs den version som bäst passade MJ:s syften.

Några ytterligare ex får beskriva hur författarna försöker att få verkligheten att anpassa sig till vad de vill få sagt.

Då LS kommenterar upploppen i det invandrartäta Nörrebro i Köpenhamn citerar hon ett inlägg i tidningen Politiken från "Pojkarna från inre Nörrebro": " I grund och botten handlar oroligheterna om att vi blivit behandlade av polisen på ett sätt som är brutalt, rasistiskt och fullständigt oacceptabelt kränkande". Det är allt hon skriver om bakgrunden så nu känner vi till den - eller hur?

LS påstår att hon tidigare älskade Danmark och det danska medan MJ aldrig tycks ha uppskattat Sverige. Han kopplar ett bredare grepp och beskriver ett land vid avgrundens rand. Som konservativ kommentator borde han väl uppskatta den svenska borgerliga regeringens ekonomiska politik. Jodå, han berömmer delar av denna men han kommer ändå fram till att den stora medelklassen är hårt pressad av skatter och avgifter.

De flesta löntagarnas vardag präglas av knapphet, speciellt i slutet av månaden då räkningarna skall betalas och kontot lyser rött. Detta är alltså den bild som en dansk läsare får av medelklassens villkor i dagens Sverige. Som tillhörande denna svenska medelklass tycker jag mig veta att medelklassen fått det materiellt mycket bättre under den borgerliga regeringen, på bekostnad av pensionärer, sjuka och andra som inte arbetar. Detta kan men avläsa direkt i skattetabeller. MJ väljer att bortse från detta då en blomstrande medelklass knappast stämmer in på bilden av landet vid avgrundens rand.

Då LS behandlar krisen efter publiceringen av bilderna av profeten Muhammed beskriver hon först stämningen i Danmark vid denna tid för att man lättare skall förstå reaktionerna. Bl a. nämner hon att programledaren i en lokal radiostation Kaj Wilhelmsen i ett program yttrat " att det enda sättet att undgå bomattentat i Danmark är att utvisa eller slå ihjäl en betydande del av den muhammedanska invandrarna". Hon glömmer dock att berätta att Wilhelmsen blev dömd för detta och fick villkorligt fängelsestraff på två veckor samt att radiokanalen miste sitt sändningstillstånd under några månader.

Många muslimer i Danmark är flyktingar från de arabiska länder som sedan upprört protesterar mot hur Danmark ser på tryckfriheten i samband med teckningarna av profeten. LS låter Egyptens utrikesminister Ahmed Abdoul Gheit föra yttrandefrihetens talan i ett klagobrev till FN i anslutning till krisen: "Vi förväntar oss inte att något land skall skall ta straffrättsliga eller disciplinära steg mot en tidning, då vi är fullständigt på det klara med att rätten till yttrandefrihet är en del av världsförklaringen om mänskliga rättigheter". Det var Mubaraks utrikesminister det. Med facit i hand blir paradoxen extra tydlig.

Kultureliten och den politiska vardagen bjuder onekligen både LS och MJ på några godbitar i jakten på att få sina teser bekräftade.

MJ citerar förstås den svenska statsministern och den tilltänkta nya statsministern:

Fredrik Reinfelt: "Ursvenskt är bara barbari, resten av utvecklingen har kommit utifrån"

Mona Sahlin: "Jag tror att det är det som gör svenskarna så avundssjukla på invandrargrupperna. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder er samman och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker".

Dessa citat är välkända och man hade i det längsta hoppats på dementier men då inga kommit tycks det som om dessa folkvalda politiker står för citaten och det är något alldeles förfärligt. Har vi någonsin hört talas om folkvalda politiker som förnekar sitt eget folk och dess kultur?

Dansk Folkeparti ger på motsvarande sätt LS lättköpta poäng då de inte gör skillnad på slöja och burka. I en annonskampanj kring frågan om domars skall få bära slöja publiceras i tidningen Politiken en helsidesannons föreställande en kvinna i burka. På en fråga till Pia Kjärsgaard om inte detta är vilseledande svarar hon att anledningen till bilden är "att det självklart verkar starkare med en burka. Kunde någon för ett par år sedan föreställa sig att vi skulle acceptera slöja i folketinget? Kan man föreställa sig att det handlar om burka nästa gång - javisst kan man det". Jaså!

Det står naturligtvis en författare fritt att driva en tes i en bok, men här sker det under en täckmantel av att man ger en någorlunda korrekt bild av ett grannlands förhållanden. LS har erhållit flera priser i Sverige för sin roliga men väldigt ensidiga och raljerande bok om Danmark. Boken nominerades till "Augustpriset" 2009 av Svenska Förläggare och LS belönades med "Guldspaden" från föreningen för grävande journalister vilket säger en hel del om debattmiljön i Sverige - att en bok som denna får pris för "grävande journalistik" är pinsamt. MJ har mottagit ekonomiskt stöd från Danska Statens Kulturråd för att kunna genomföra sin reportageresa genom Sverige och nu väntar vi bara på att även MJ får sina priser i Danmark.

Lena Sundströms bok är översatt till danska - snälla förlag, översätt snarast även Mikael Jalvings bok till svenska annars blir det nog 1 - 0 till Danmark.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34767

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mikael Jalving har redan gjort sig omöjlig genom att ha det synnerligen dåliga omdömet att tala på Nationaldemokraternas kongress i januari. Helt obegripligt om man gör anspråk på att vara en seriös journalist!
För dem som inte vet så mycket om ND kan jag berätta att partiet bröt sig loss från Sverigedemokraterna för att man ansåg att SD var för mycket vänster! Suck..

Permalänk | Anmäl #1 Jan E, 2011-04-04, 19:40

Jag tror de flesta svenskar känner större samhörighet med den gemene dansken än med det svenska självutnämnda åsiktsetablissemanget.

Lena Sundström är för övrigt ett stort skämt .

Permalänk | Anmäl #2 Joakim Johansson, 2011-04-04, 20:08

Danskarna må ha begått många misstag i sin invandringpolitik, men det repressiva debattklimat som har funnits i Sverige saknar motstycke. Båda länderna har ett skyhögt skatteläge, men danskarna har åtminstone lyckats hålla arbetslösheten i schack så en jämförelse mellan länderna där danskarna inte vinner är knappast seriös.

Permalänk | Anmäl #3 Ulf Carlson, 2011-04-04, 20:34

Intressant artikel.

Man börjar undra hur mycket av Jaldings och Sundströms publikationer drivs av simpel prestige och i förlängningen en skicklig riggad PR kampanj för bokförläggaren.

Personligen har jag för länge sedan tröttnat på alla journalister som debuterar i etnografiska "objektiva" beskrivningar.

Sedan Bruce Chatwin gick och dog , så finns det föga hopp för genren.

Sundström och Jalding - Bums till fiction hyllan - och skäms

Permalänk | Anmäl #4 Sven Stromitzky, 2011-04-04, 20:47

Det finns inget intresse i den svenska kultureliten att översätta Mikael Jalvings bok till svenska. En viktig skillnad mellan hans och Sundströms otäcka bok är att Jalving faktiskt har något att komma med medan Sundströms bok består av floskler, avsiktliga missförstånd och rena lögner.

"Dansk Folkeparti ger på motsvarande sätt LS lättköpta poäng då de inte gör skillnad på slöja och burka."

Än sen? Det är samma ideologi bakom. Det är islam som är problemet, inte plaggen i sig.

Permalänk | Anmäl #5 Leif D, 2011-04-04, 20:59

Leif D skillnaden mellan en slöja som täcker håret och en burka är givetvis enorm. Det var vanligt i Sverige på femtiotalet att kvinnorna täckte håret med en sjal så det är väl tämligen oproblematiskt. Att däremot radera ut en människas identitet med Burqa eller Niqab är naturligtvis oacceptabelt i ett modernt samhälle.

Permalänk | Anmäl #6 Ulf Carlson, 2011-04-04, 22:35

Danmark är ett föredöme.

Permalänk | Anmäl #7 Erika Dahl, 2011-04-04, 22:57

Fantastisk bra analys!

Permalänk | Anmäl #8 Christer Eriksson, 2011-04-05, 01:52

Märkligt att det talas så mycket om Sundströms bok. Egentligen är det en slags blogg med 55 inlägg. Det finns ingen linje, ingen sammanhållen utveckling, ytterst få fakta och absolut ingen analys av det fenomen hon säger sig studera. Källförteckningen är undermålig och någon notapparat finns inte.

Som reportage är den inte mycket att ha, den klargör inget, förklarar inget och då man lägger den ifrån sig är den borta.

Permalänk | Anmäl #10 Sune Svensson, 2011-04-05, 08:58

#10 Sune Svensson,

Efter att ha läst ur hennes bok kan jag bara konstatera att journalister inte kan skriva böcker. Den svenska journalistkåren
är på sin lägsta nivå någonsin och det vill inte säga lite.

Permalänk | Anmäl #11 Charlie Darwin, 2011-04-05, 14:40

"Kultureliten" är gammal självupphöjd 68-vänster. Den håller på att avvecklas i naturlig takt.

Permalänk | Anmäl #12 Bo T, 2011-04-05, 16:04

BoT: Vår tids galningar och extremmarxister är de moderna svenska "liberalerna", de har blivit helt tokiga, och de har till och med övertagit vänsterns kulturrelativistiska syn. Man upphör aldrig att förvåna sig.

Att Lena Sundström är en analytisk och litterär nolla har väl knappast ingått någon med minsta kapacitet till självständigt tänkande. Skönt att kejsarens nya kläder inte är nya för evigt, vilket artikeln ovan visar med eftertryck. Men för Lena personligen går det bra, hon kapitaliserar på sina fördomar och lyckas göra en ganska hyfsad karriär som förutsägbar tyckare på Tv4. Skrämmande, i Sverige belönas uppenbarligen den rena dumheten så länge den stryker makten medhårs. Aldrig har det manifesterat sig så tydligt i en "journalistisk" gärning. Bagdad Bob trodde man ju var ett isolerat fenomen, knuten till en diktatorisk regim.

Permalänk | Anmäl #13 Calle Bengtsson, 2011-04-05, 20:51

Gemene svensk bryr sig väldigt lite om vad danskarna tycker skulle jag säga. Det är några ointressanta platta öar som måste passeras på väg till världen, eftersom det är för långt att bygga en bro raka vägen. Förstår inte heller varför danskarna är så besatta av Sverige. Lena Sundström har i alla fall bott i Danmark i en massa år, så jag kan på sitt sätt förstå hennes intresse. Men varför är MJ så besatt av den svenska invandringspolitiken?

Permalänk | Anmäl #14 Jakob Jonsson, 2011-04-05, 21:42

Jakob Jonsson: Du är full av fördummar. Dumma dig. Men du måste ju vara ett troll, för allvarlig har jag svårt att tro att du kan vara. För övrigt var LS bosatt endast ett halvår i Danmark. Icke att förglömma är en en talanglös "journalist en talanglös "journalist", även om denne skulle råka vara klädd i en politisk korrekt hyllad skrud. Det är en skam (eller symptomatiskt) att man inte kunde hitta någon mer skicklig och analytisk person - det hade faktiskt vait bra för debatten. Lena Sundström blir Liksom Mona Sahlin snarare en ofrivillig valarbetare för SD och drar snarare ett löjets skimmer över anti-SD rörelsen. Och det var väl inte så man tänkte att det skulle vara, Bonnier och annan LS-stödjande makt?

Permalänk | Anmäl #15 Calle Bengtsson, 2011-04-05, 22:37

mycket bra artikel

Permalänk | Anmäl #16 Sohrab Rahimi, 2011-04-06, 19:04