Svenska kvinnor köksrenoverar sönder sina liv

Och så har vi ännu en feminist i Colette van Luik som tar på sig offerkoftan och gnäller över fru Svenssons oerhörda börda.

Herr Svensson då? Det är knappast fru Svensson som håller i reparations- och renoveringsprojekten där hemma, det är herr Svensson.
Plus att det är han som byter till sommardäck, lägger om garagetaket. rensar stuprör, och hyr släp för att forsla bort nedhuggna trän. Det är han som huggit ner dem.
Det är herr Svensson som bygger en ny veranda så att de svarta rottingfåtöljerna får plats.
Han hämtar också på dagis varannan gång och sköter ungarna med nästan samma omsorg som vilken mamma som helst. Ofta är det han som åker och handlar färdigmaten till familjen, för att på så sätt slippa smutsa ner det perfekta köket.

Och på toppen av det hela ska fru Svensson avhända sig sina sysslor i livspusslet och börja träna och umgås med väninnorna. Som om de inte gjorde det? Hela sta'n är full av 30-40-åriga tjejer som tar ett glas med väninnorna efter jobbet.

Varför bry dig i hur Svenssons inrättar sina liv? Var klämmer skon? Är det jämställdheten som ligger i riskzonen för att fru Svensson också bidrar med något till familjelivet? Är strävan att göra fru Svensson till en lyxkvinna utan ansvar och herr Svensson till familjens butler?

Jag tror inte kvinnor idag är så dumma att de går med på en arbetsfördelning 72/28 med sina män. Jag tror istället att det är den totala balansen som gäller. Att man känner att vågskålarna väger jämnt. Om sedan en i familjen är den som packar matsäcken de flesta gångerna har ingen betydelse för jämnställdheten. Absolut ingen alls. Om man inte iklätt sig offerkoftan.

Coletta van Luik verkar, precis som SCB, ha missat att det är Herr Svensson som förväntas uppfylla Fru Svenssons radhusdröm. Det är Herr Svensson som tvingas lägga nästan hela sin fritid på att snickra, dra rör, sätta kakel, måla och tapetsera. Rum efter rum som ska renoveras för att uppfylla Fru Svenssons tankar om ett drömhem. Ett drömhem som hon läst om i heminredningstidning efter heminredningstidning.

När man läser lite djupare om vad som ligger bakom siffrorna att kvinnor lägger ner två timmar och åtta minuter på hushållsarbete varje dag och att män "bara" lägger ner en timme och tre minuter, så ser man att SCB's definition av hushållsarbete nästan enbart inkluderar sådana sysslor som traditionellt sett utförts av kvinnor. Det praktiska arbetet med renoveringen av hemmet ser man som en fritidssysselsättning. Mäns hushållsarbete räknas helt enkelt inte. Trots det så är det tydligen kvinnorna som köksrenoverar sönder sina liv... Guud så synd det är om kvinnorna!

Jag hade hoppats detta skulle vara en artikel som beskrev hur man skulle dra ner på behovet av att ha det senaste, det visade sig vara ännu en allt är mannens fel artikel.

Jag vet inte vad författaren har för familj, men där jag har växt upp är det snarare herr Svensson som har hand om renovering och påbyggnad, tvättar och byter däck på bilarna. Den projektledning som fru Svensson har hand om är att välja färg på tapeterna. När det gäller hämtning på dagis är både fru och herr Svensson delaktiga. Inom familjen hjälps man alltså åt för att lösa den totala bördan av barnpassande, matlagning och renovering. Har inte träffat någon familj som inte löser det på det sättet.

Så istället för att uppmuntra fru Svensson att sparka herr Svensson i baken kanske fru Svensson ska fråga sig om hon måste ha det allra senaste om familjen inte orkar med det. De senare gäller givetvis herr Svensson också.

Oj vad mossigt, förlegat och så otroligt ur fas med sin tid. Här luktar det gammal unken 70-talsfeminism. Väldigt tantigt det här.

Receptet känner vi igen. Kasta några rejäla skopor skit åt männens håll, måla ut männen som de sämsta jävlarna och sätt på de stackars oskyldiga kvinnorna offerkoftan och placera dom samtidigt på gudinnepedistalen.

Det du glömde bort i din feministiska dimma är att i undersökningen från SCB så kan man också se att män totalt sett JOBBAR MER än kvinnor om man slår ihop yrkesliv och hemmaarbete. Mannen drar det kortaste strået och det tyngsta lasset.

Så pengarna som kvinnan slösar upp på att renovera sönder köket är det till största delen mannen som har tjänat ihop. Och detta vet vi eftersom studier visat att kvinnan i familjen bestämmer över 80 procent av alla inköp.

Vad är då mannen? Jo reducerad till en pengapåse som bara finns till för att tillfredställa Svenssonkvinnas omättliga behov av att imponera på sina grannar. Och när han sedan vill ha mer kontakt med barnen är det upp till henne godtycke eftersom det är kvinnan som bestämmer hur föräldraledigheten ska fördelas. Vilket också omfattande studier kommit fram till

Nej du Colette van Luik. Vi svenska män är rätt så trötta på den vita, medelålders, övre medelklass, feministkvinnan som sitter på sina höga hästar och spelar offer. Vi betackar oss.

Det är roligt att se att se den snabba respons som män ger på artiklar som denna! Det visar på lyhördhet och intresse! :-D

Nä seriöst: de fyra män som svarat har svarat defensivt, trots att Colette van Luik bara nämner män helt i förbigående, och inte som orsaken till den perfektionshysteri som många kvinnor faktist dras med. Hon är ju glasklar i sin kritik och lägger ju huvudelen av ansvaret på kvinnan själv och de val hon gör!

Vet ej om de fyra män som hittills svarat representativa, men de visar tydliga tecken på dåligt samvete, som förmodligen kommer sig av medvetenhet om att även om Colette lastar kvinnan själv, så gör de själva inte mycket för att avlasta henne heller.

Jag är absolut med på att vi ska titta på orättvisor, som att kvinnor ofta får sämre vård och sämre mediciner. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är en manlig konspiration som ligger bakom, det inte någon som medvetet sitter och bestämmer att det ska vara så här. Kunskapen har helt enkelt inte funnits om hur mycket som ändå skiljer den manliga och den kvinnliga kroppen åt.

Det gäller också att komma ihåg att även män drabbas av orättvisor, så något skyttegravskrig mellan män och kvinnor vill jag inte se att man försöker elda fram.

Därför blir det också tramsigt att skriva en hel artikel där kvinnor - underförstått - får skylla sig själva, för att de försöker göra det bästa för sin familj när det gäller att organisera saker. Samtidigt som de gör det gör säkerligen männen andra saker. I en familj så handlar det om team work - inte millimeterrättvisa. Är man vuxen och tycker att arbetsfördelningen kring familj och barn är orättvis, så kan man bara sätta sig ned i familjen och prata igenom den biten och det gäller åt båda håll. Jag vet många pappor som tar en extremt stor arbetsbörda kring familj och barn, så några tvärsäkra "sanningar" om att det just alltid är kvinnan som gör det, ställer jag inte upp på.

Många feminister i dag verkar lägga tid och energi på att beskriva vår verklighet för oss. Det är naturligtvis så här de ser den. Men människors vardagsbestyr innehåller väldigt många fler nyanser än vi kan läsa om här. Till syvende och sist så handlar föräldraskapet egentligen bara om en väsentlig sak och det är att försöka ge sina barn så mycket tid som möjligt. Tid för sig själv hade man innan man fick barn och man kommer nog att ha det många långa år efter att barnen har lämnat hemmet också. Jag pratar inte om att man ska utplåna sig själv men väl om att hitta en vettig balans där man sätter barnen främst.

#5 Kvinnan som tar mannen i försvar representerar säkert fyra kvinnor till i åsikt. Jämställdhetsdebatten är över, förbi, passé.

Nu har kvinnan uppnått jämställdhet, på arbetsplatsen, i hemmet.

Nu går vi vidare.

Jag håller med om att många människor lägger ner för mycket tid på saker som de egentligen inte mår bra av och ibland ställer för höga krav på sig själva.

Jag håller dock inte med om att det alltid är kvinnan som är den stora projektledaren som gör alla saker till gagn för övriga i familjen, på jobbet eller någon annan konstellation. Jag tror inte att Herr Svensson faktiskt är så lat och inkompetent som han beskrivs i artikeln.

Tanken är nog god men du hakar upp dig på könet, Colette van Luik. Om du i lugn och ro sätter dig ner och pratar med en man så skall du nog märka att ni är ganska lika varandra trots allt. Som människor båda två liksom.

Varför skall vi uppmuntras till att bli så egoistiska? Dagens barn mår allt sämre, men kvinnor uppmuntras att tänka ännu mer på sig själva.

Jag upplever småbarnstiden som en väldigt harmonisk tid i mitt liv och äktenskap. Vi är en familj, en sammansvettsad enhet som bryr sig om varandra. Jag valde hemmalivet (dessa få år) och det är mycket mindre stress för oss.
Jag tror att människor som ständigt känner efter och fokuserar för mycket på sig själva blir olyckligare än andra och inte gör det dem till bättre föräldrar.

De tydligaste och aggressivaste krav, som kvinnor upplever i sina liv kommer oftast från andra systrar eller mödrar som tror sig veta hur rollen "skall spelas" för att bli "en bra kvinna". Oftast med en tidsförskjutning och generationsväxling, som försvårar kommunikationen emellan och som kan leda till depressioner och känslan att inte räcka till, hos vissa kvinnor som även känner att de sviker dessa krav.

Detta gäller även de uttjatade rosa klänningarna som skulle väljas till flickor...Vem köper dessa klänningar? om inte mödrarna som vill se sina döttrar som små dockor.

Systrar jobbet med jämställdheten börjar inifrån och kommuniceras till nästa generation och bedrivs inte genom att INTE ta ansvaret för den personliga utvecklingen.

Jag avskyr sådana här "von oben-attityder" när någon sitter och ser ner på de människor de anser inte kan bestämma över sitt eget liv och följaktligen måste mästras och analyseras av sådana som artikelförfattaren som minsann vet hur det ser ut där nere i fårskocken.
Kvinnor ska alltid ses som offer, verkar det som. Har aldrig någon tänkt tanken att kvinnan kanske har högre krav på hur ofta det ska städas ovs? Kanske ska kvinnor se sitt eget ansvar här och istället för att hon städar osv skär ner på kraven. Man kanske inte behöver 2tim 8min+1tim3min=3tim11min på hushållsarbete var dag. Det kanske räcker med 2 timmar sammanlagt per dag?
Som någon påpekade står ofta mannen för gräsklippning o däcksbyte etc.
Nej - artikelförfattaren vill ha reklam för sin bok.

#7 har kvinnan uppnått jämställdhet nu???
Jag trodde jämställdhet var något som man uppnådde gemensamt, alla aktörer i samhället, alla till nytta och gagn.
Inte något som bara kvinnan får eller uppnår, och som bara gynnar henne. Iofs så har kvinnan varit den som kämpat hårdast för jämställldhet, av naturliga skäl så har de parter som drabbas negativast av ojämlikhet lättare att se orättvisorna SAMT större interesse att driva på utvecklingen mot jämlikare förhållanden.

Jämlikhet är inte uppnådd på långa vägar, men förmodligen har du svårt att se det, och att ta debatten.

Men, det intressanta är att försvaret för mannen är mer eller mindre överflödigt i just denna debatt, för mannen stod inte på de anklagades bänk, just här.

Artikeln försöker istället ringa in varför och hur kvinnor låter sig hetsas till ohälsa, varför kvinnor sitter kvar den urgamla kvinnliga fällan, där hushållets grad av renhet och ordning var ett mått på hennes värde och en statusmarkör för familjen. Detta var gångbart i tider då (vissa) hushåll hade råd att ha en som arbetade ute och drog hem pengar, och en som tog hand om markservice och familjens omvårdnad.
Tyvärr så är utvecklingen inte riktigt i fas, och många kvinnor känner fortfarande en oerhörd press (både utifrån och inifrån) att hålla hemmet och familjen tipptopp med allt vad det innebär, som om det fortfarande var hennes huvudansvar. Trots att hon numera har utökat sina arbetsuppgifter och ofta yrkesarbetar.
Inga anklagelser mot män, även om det givetvis finns en strukturell könssegregering bakom att det ser ut såhär.

@ Madeleine Lidman

Jag tycker ditt inlägg var väldigt vettigt, men jag måste säga emot dig på ett par punkter.

Kvinnor får varken sämre mediciner eller sämre vård än män. Det är en myt som gång på gång har matats ut av feministiska ideologer. Dessa påståenden har åtskilliga gånger dementerats av sjukvården, läkare och forskare. Så sprid inte dessa felaktiga uppgifter är du snäll. Det gagnar ingen och framförallt inte jämställdhetsdebatten.

@ L. Cienfuegos

Uppvisar invandrare som reagerar på Sverigedemokraterna bristande lyhördhet och intresse? Är det vad du tycker?

Dessutom så nämner inte Colette van Luik män bara i förbifarten. Hon pekar tydligt med hela handen ut mannen som roten till kvinnans problem. Och det är exakt det jag vägrar ställa upp på.

Men om du nu känner igen dig och har dåligt samvete så kan ju du stå där och skämmas över dig själv. Men dra inte ner mig eller andra män i ditt träsk. Du får helt enkelt stå för dina egna dåliga handlingar.

@ L. Cienfuegos

Jo, artikelförfattaren pekar visst ut män. Och ser du inte det får du helt enkelt ta av dig dina feministiska genusglasögon. Avlägsna skygglapparna och hörselpropparna samtidigt.

Kvinnor hetsar varandra. Det behövs inga män till det. Men så fort kvinnor uppför sig på ett destruktivt sätt så måste männen in i ekvationen som det bakomliggande grundproblemet.

Återigen, jag ställer inte upp på det. För det är mossigt, unket och signalerar en dålig och förlegad manssyn.

@joakim Johansson: Jag är väldigt anti myter men vi matas hela tiden med artiklar som säger att det är så här. Och det låter rimligt att vi inte kan använda exakt samma vård och mediciner på kvinnor och män, eftersom vi är biologiska varelser som har vissa olikheter, som kan påverka hur vi svarar både på vård och mediciner. Därför är det oerhört viktigt att sätta in åtgärder precis och just där man hittar ett problem.

En ny artikel i Aftonbladet säger bland annat;

"Kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt får sämre vård än män som drabbas av samma sak.
Orsaken är bristande kunskaper kring kvinnors hjärtan.
– Det behövs mer forskning, menar experterna.

I dag får 89,1 procent av de drabbade männen behandling med reperfusion – men bara 84,3 procent av de drabbade kvinnorna.
Anledningen till detta är bristande kunskap om kvinnors hjärtan – den mesta forskningen har gjorts på manshjärtan."

Jag hoppas att ovanstående inte är en myt utan fakta men som i allt som handlar om vård så vet vi att det hela tiden kommer undersökningar och studier som ibland direkt motsäger varandra. Kanske extra viktigt just därför att vi håller ett öga på vad som skrivs och har koll på om studierna har evidens.

@L. Cienfuegos
Du skriver:
"Vet ej om de fyra män som hittills svarat representativa, men de visar tydliga tecken på dåligt samvete"

1, Den första som svarade är en kvinna.

2, Om en rasist skriver något om invandrare som en av utländsk bakgrund anser är fel och därmed väljer att argumenterar tillbaka, betyder det att invandraren har dåligt samvete? För det är exakt det du säger, att jag pga mitt kön inte får kritisera en artikel som jag tycker har uppenbara fel pga att jag är av manligt kön. Dessutom en artikel som avslutas med "Herr Svensson behöver en rejäl spark i baken", samma kollektivskuldsättning som rasister har emot invandrare.

Utseendehets, kläd- och accessoarhets, inredningshets, matlagningshets m.m. – så gott som allt led i kommunikation mellan kvinnor för kvinnor. Dålig självkänsla, ångest, anorexi, bullemi etc, etc. – så gott som allt männens fel.

Den svenska mediabilden av den jämtställda kvinnan tecknar en exotisk varelse – full av krav och rättigheter men fri från ansvar. Alltid förorättad, alltid kränkt. Ständigt utsatt för bakhåll från den brokiga skara individer som går under beteckningen ”män”.

”Herr Svensson behöver en rejäl spark i baken” - Ordvalet visar tydligt hur artikelförfattaren ser på jämställdhet. Våld mot män är förmodligen lika lite våld som mäns arbete är arbete. Är i jämställdhetens namn även ”Fru Svensson behöver en rejäl spark i baken” en tänkbar formulering framöver?

Författaren till artikeln släpper en bok i dagarna om sagda ämne.

Så egentligen behövs lite kontroversiell "spark i baken på herr Svensson" för att få igång försäljningen - och vips.....så har vi blivit begåvade med ännu en metadiskussion.

Gå inte i fällan....

De självspäkande delarna av medelklassen kommer säkert att uppskatta Colette. Att förakta medelklassens strävanden har alltid gått hem i vissa kretsar - både inom och utom den.
Vi andra glädjer oss tillsammans med våra familjer åt att vi har kunnat renovera våra kök.

En stilla fråga till Colette Van Luik: Om bilden av kvinnans arbetsbelastning jämfört med männens stämmer, varför är det då så att medellivslängden för den svenske mannen är 78.9 år gentemot 83.1 år för kvinnor (siffror för år 2010)?

Det finns inga evolutionsbiologiska skäl att mannen i ett utvecklat samhälle skall ha över fyra år kortare livslängd. Varför pratar man aldrig om denna, den största orättvisan mellan könen överhuvudtaget i den svenska debatten?

Hennes artikel visar klart och tydligt att svenska män lever i ett matriarkat där kvinnor bestämmer

Verkar inte finnas några andra skäl för boken än att damma av myten om dubbelarbetande kvinnor. Konstigt att TCO.s undersökning ännu inte hittat till journalisternas skrivbord.

Den här journalisten behöver ha en liten spark i baken ?

#21

1: Ups! Ursäkta Christina!

2: Svarar dig och #17, som försökte sig på samma analogi:
Självklart får man argumentera fritt från hjärtat, oavsett vad man diskuterar.
Men det är bra att veta vad det är man argumenterar för/emot, och det kan vara lämpligt att ta avstamp i själva artikelns kärna.
Här argumenterar du m.fl att det faktist inte är mäns fel att det är som det är, att kvinnor känner sån press osv.
Men det enda ni tagit fasta på som bevis för att män skuldbeläggs av artikelförfattaren, är en enda kommentar om spark i baken. Allt det andra som sägs verkar falla som in i en dimma, förlorar helt sammanhang och betydelse.

Ja, kanske har jag andra glasögon än du på mig, men jag läser inte skuldbeläggande av män, utan en uppmaning till kvinnor att inse sitt eget ansvar i varför de sitter i denna rävsax, att ta det lugnt, att offra lite perfektion mot sinnesro, bättre hälsa och lyckligare relationer.
Och sparken i baken till herr Svensson är tillika en uppmaning till män som lever i gamla könsroller att våga se problemet, att inse sin del i det, och att hjälpa kvinnor och sig själva att kasta av sig dessa förhistoriska och hälsovådliga strukturer, som inte gynnar någon längre.

#22 "Är i jämställdhetens namn även ”Fru Svensson behöver en
rejäl spark i baken” en tänkbar formulering framöver?"
Det tycker jag absolut, så hon slutar mjäka och ta komandot över sitt liv.

Apropå spark därbak; idag försökte herr Svensson tränga sig före mig i kön!
Jag stod och grävde i min ryggsäck och väntade på att kunden före skulle bli klar, och när luckan blev ledig så hoppade herr Svensson fram snabb som en vessla.
Ursäkta men det är min tur sa jag till honom.
Han blev skitsur och sa nej, här har jag lapp, och det är det mitt nummer som står däruppe!
Jaha sa jag men jag har numret innan dig, och att mitt nr inte blivit betjänat beror på att någon råkade trycka fram för fort. Dessutom såg ju alla att jag stod efter killen som gick. Titta, här är min lapp....
Men han vägrade att titta, och uppmanade mig att skynda på om jag nu hade så bråttom. Och snubben i kuren tyckte också att jag var besvärlig och dum, som inte lät herr Svensson gå före mig, och än mer besvärlig för att jag argumenterade för VARFÖR jag hade rätt att gå före honom.
Så de betjänade mig före mest för att bli av med mig, men jag förstod att de egentligen ansåg att jag skulle få stå sist i kön, som straff för min sturskhet.

Jomen, det finns många herr Svenssons som förtjänar en rejäl spark därbak, som tror den gräddfil de glider runt i är deras födslorätt. 40-talisterna är oftast värst, både kvinnor och män klamrar sig fortfarande fast i de vrakrester som återstår av könsrollerna.

@ Madeleine Lidman

Samtidigt finns forskning som visar att män ”diskrimineras” inom psykvården. De får sämre behandling, sämre diagnoser och sjukskrivs avsevärt mer sällan vid ohälsa. Kanske ett av de stora skälen till varför fler män än kvinnor begår självmord? Män förväntas ta sig i kragen, skärpa sig – vara manliga. De har också oftare svårare att prata om djupa problem och känslor av utsatthet.

Alltså far även män illa, fast på andra sätt och i sammanhang där kvinnan är norm. Och om jag fattade dig rätt tidigare så är du också inne på samma linje. Det vill säga att det inte behöver finnas någon ondska eller några medvetna förtryckarstrukturer bakom. Utan andra förklaringar som vi nog skulle kunna komma till rätta med om vi la ner könskriget som feministerna eldar på.

Och just därför blir jag förbannad när kvinnor som Colette van Luik så gärna vill piska upp aggressioner mot oss män. Om det är någon som behöver en spark i baken så är det hon och hennes gelikar. De besuttna, privilegierade, vita, medelålders, ursvenska feministkvinnorna med en unken manssyn.

@ L. Cienfuegos

När jag läser ditt sista inlägg klarnar allt. Du ser förtryck överallt eftersom du söker efter det. Du råkar ut för en man som bekräftar dina allra sämsta fördomar om oss män, och så smetar du ut hans beteende över hela den manliga delen av befolkningen. Men alla andra som beter sig schyst och respektfull noterar du inte ens. Det är tragiskt, men typiskt för feminister.

Jag fick just en lysande tanke. Enligt mig själv åtminstone.

Alla de här intellektuella feministerna som hävdar feminismens lov och förbannar varje gång de får tömma diskmaskinen, de lever ett helt annat liv än verklighetens folk. Den intellektuella feministen är gift med en intellektuell partner och de köper in alla hantverkstjänster. Ingen av dem skulle kakla ett badrum, eller bygga en veranda. Det finns folk att köpa för det.

Alltså handlar mm-rättvisan för feministen om diskmaskinen och vem som banne mig ska tömma den eller inte, eller vem som ska dra dammsugaren ett varv.

Fast frågan är om det ens går så långt. Feministen har oftast hjälp i hemmet så det är säkert diskmaskinens i- och urladdning som är problemet.
Kära Colette van Luik, välkommen till verkligheten och jämställdheten på det vardagliga planet.

#30 Joakim Johansson, du har helt rätt.
Jag möter inte en, utan många män som genom sitt agerande bekräftar att det finns ett strukturellt förtryck och en hierarkisk ordning som är menad att gynna män.
Jag är kvinna, ung och invandrare, men den kritiska egenskapen som ställer allt på sin spets är att jag är ifrågasättande oförmögen att glida undan från konflikter.
Det innebär att jag hamnar i många situationer där mina fördomar sätts på prov. Och tyvärr ofta bekräftas.

Jag möter också många män som liksom jag själva kan se de problem som skapas av genusbetingade maktförhållanden och socialt inlärda könsroller, och diskutera det utan att känna sig under attack som kön eller som individ.

Min anekdot härovan var menad att visa på att till och med i en liten skitkö får man små vinkar om vem som egentligen har företräde, och/eller tolkningsrätt på situationen, och när det inte går att förneka att man gjort en tabbe på andra sätt så blundas det och kastas onda blickar.
Ett slags nedlåtande arrogans, som jag tyvärr råkat ut för tillräckligt många gånger, och framför allt från män, och då främst från 40-talisternas generation, för att inte se ett mönster och försöka tolka det.

Artikeln visar med all tydlighet vilken känslig sak det är att problematisera kvinnors ohälsa. Det blir alltid en fråga om hurvida mannen har skuld i detta eller ej på individnivå. I denna artikel skuldbeläggs kvinnan på individnivå.
Tråkigt nog tappar man fokus från det som är viktigt: de bakomliggande samhällsstrukturerna, som förstärker ojämlikhet och skapar ohälsa.

#29 Joakim Johansson ; artikeln handlade om kvinnor främst, om män endast till 1 promille.
Komentarerna handlar till 100 % om hur synd det är om män.
Vad säger dig det mönstret?

Ett fantastiskt bra och värdefullt inlägg i debatten.

Frågan handlar både om tonen mellan kvinnor och män och om tonen mellan kvinnor - eftersom det finns en tendens kvinnor emellan att (be)döma varandra utifrån ytligheter.

Colette van Luik gör ett bra inlägg också därför att hon knyter an situationen till hur människor relaterar till sina barn. Det hör ihop med frågan om arbetsbördan i hemmet. I den frågan är det många som hävdar kvinnors och mäns rätt att själva välja i vilken mån de ska ta ansvar för barnen, men märkligt nog är det betydligt färre som verkar bry sig om vad barnet behöver. Åtskilliga studier visar nämligen på att barnen behöver båda sina föräldrar (i de fall det finns två/fler). Barnens behov måste alltid vara utgångspunkten, även om alla familjer sedan kan behöva olika typer av lösningar. Definitivt gagnar det inte barnen om mamman (och pappan) stressar ihjäl sig i jakten på den perfekta tillvaron.

Slutligen, många som har kommenterat artikeln tycks använda feminist som ett skällsord och det är förvånande. Begreppet betyder enbart att man eftersträvar lika rättigheter och möjligheter för båda könen, så det borde vara okontroversiellt.

@ L. Cienfuegos

Jag tycker ärligt talat synd om dig. I din värld är vi män bara något dåligt som du avskyr. Det framträder med önskvärd tydlighet. Min fråga till dig är följande: vad skiljer dig från en rasist mer än att du riktar dina fördomar mot ett kön istället för etnicitet och hudfärg?

Jag stöter regelbundet på sura, otrevliga, burdusa, arroganta, klimakteriestinna, tantslem som klampar på som om de ägde världen. Jag har råkat ut för gapiga, kaxiga och otrevliga invandrarbrudar också. Och hur många gånger har jag som man inte blivit illa och fördomsfullt behandlad av kvinnor. Tusentals gånger.

Jag drar inga växlar kring kvinnor generellt bara för det. Och det är den stora och mycket viktiga skillnaden mellan vi som tror på jämställdhet och ni feministerna. Vi generaliserar inte. Vi dömer inte ut. Vi agerar inte utifrån fördomar och okunskap. Vi är inte blinda för komplexiteten i detta.

Slutligen. Om nu artikeln handlade om kvinnor till 99 procent, varför då hävda att män behöver en spark i baken? Kunde hon inte skrivit om kvinnors inredningsmani utan att nödvändigtvis som slutknorr rikta den avslutande anklagelsen mot oss män? Nej det gick inte eftersom spetsen är riktad mot oss män på välkänt feministiskt manér.

@28. L. Cienfuegos
Så vi ska se till artikelns kärna för att inte se den något uppenbara skuldsättningen av män? Nåväl låt oss se innehållet i artikeln:

Vi kan börja med det stora felaktigheten som hela argumentationen bygger runt. Författaren menar att det är kvinnor som lägger ner mest tid på renoveringar, trots att nog alla vet att renoveringar till större delen utförs av herr Svensson. Här har vi alltså att ett arbete som utförs av mannen förflyttas till att utföras av kvinnan, vilket ger bilden av att kvinnan jobbar mer och att mannen arbetar mindre.

Sedan följs detta upp med statistik som visar på att kvinnor utför mer hushållsarbete. Författaren glömmer dock att nämna att medelmannen arbetar mer hemifrån och att en hel del klassiska manssysslor som att ha hand om bilar eller liknande INTE räknas in i den statistiken. Vi har alltså statistik som döljer mäns klassiska bidrag. Författaren argumenterar sedan att män inte tar sitt ansvar utifrån dessa siffror:

"I och med att männen inte tar sitt fulla ansvar för hemarbetet har kvinnorna som bekant fått dubbel arbetsbörda. Detta innebär att fru Svensson inte har tid för sitt eget förverkligande"

Detta avslutas sedan med den underbara retoriken:
"Herr Svensson behöver en rejäl spark i baken och fru Svensson måste istället ta sig tid att träna, umgås med väninnorna och göra andra fysiskt och själsligt berikande saker."

Som indikerar att det är mannens fel att fru Svensson inte har tid med sina väninnor.

Vi har alls en artikel som från början förminskar mannens del i renoveringar och döljer mäns klassiska del av hushållsarbetet med dålig statistik. Sedan följer den upp det med att inte nämna att män utför mer arbete vid sidan av och avslutningsvis så är lösningen för fru Svensson att sparka på herr Svensson.

Hur får du detta till att inte vara skuldsättning emot herr Svensson?

Om författaren hade velat få fru Svensson att lugna ner sig så hade hon kunnat göra detta utan att anklaga herr Svensson.

#35 "Och hur många gånger har jag som man inte blivit illa och fördomsfullt behandlad av kvinnor. Tusentals gånger.
Jag drar inga växlar kring kvinnor generellt bara för det."

jasså inte det?

#34, Nej Lousie Bringselius, följ med din tid.

Feminism idag handlar inte om samma rättigheter för män och kvinnor. Där är vi redan utan nu finns en annan agenda. Läs Helene Bergmans artikel här på NM, tidigare programledare för det historiska radioprogrammet Radio Ellen:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/01/assange-har-r-tt-sverige-har-b....

Feminism har blivit ett skällsord 2011, något man förknippar med genusprofeter som vill se våra pojkar i prinsesskjolar och flickorna med vapen.
På 70-talet handlade feminism om kvinnors rätt att bli självständiga och spränga historiska gränser. Idag handlar det om att med gnäll flytta positioner till det orimliga. Att strunta i allt utom sig själva.
Feminismen är död, efter Schyman i Almedalen i somras är det bara den falnade grillkolen kvar.

L.Cienfuegos.
Vi män och kvinnor som kritiserar feminismen kritiserar bara en ism inte kvinnor medans feminister som du kritiserar män bara pga deras kön.Förstår du inte skillnaden och varför ett är rätt och det andra fel så tycker jag synd om dig

Som det gamla ordspråket säger: Om du korrigerar ett fel med ett annat fel, så ger det två fel.

Problemet med vissa feminister (men givetvis inte alla) är att de vägrar se människan istället för könet även i de situationer där rättigheterna jämfört med männen faktiskt är likställda. Därför kommer en viss portion av den moderna feminismen alltid att få slåss emot förespråkarna för jämställdhet och individuell frihet.

Varken män eller kvinnor skall vara underordnade och alla får göra sina egna val i livet och stå för konsekvenserna. Sen bör man kanske inte haka upp sig alltför mycket på vilka val som är generella för kvinnor respektive män så länge ursprungsmöjligheterna faktiskt är lika.

Kvinnan har i alla tider och i alla kulturer varit "boets" projektledare och omsorgstagare.

Försök att ändra detta. Den som orkar.

Ett livslång projekt.

Sen väntar graven.

Och var livet redan slut?

och jag som inte klarade av att ändra det som evolutionen skapat under 50 miljoner år.

Puss till alla utopister!

#41 Ludvig Nyberg,

Din sista mening är huvudet på spiken!

Gällande artikeln så kan jag bara säga suck...
Det positiva med den är att den cementerar många många mäns val att aldrig rösta på ett politiskt parti på vänsterhalvan. Den här sortens artiklar får män att fly så långt åt höger de bara kan för att komma bort från stadsfeminister, kvotering, lagstiftning som inskränker de fria valen mm. Jag är övertygad att vi kommer att se en än mer ökad könssegregering mellan de politiska blocken. Jag ställer mig då frågan om liknade segregering finns i andra västländer?

Idiot, de kanske finns de kvinnor som vill ha de så. Fascist.

Tack för en underhållande debatt. Tänk att en artikel kan vantolkas på så många olika sätt! Intressant. Några av kommentatorerna har dock fattat vinken, vilket glädjer mig.

Någon sur feminist med offerkofta på ena eller andra politiska flanken är jag inte. (Jo, självklart är jag feminist. That goes without saying.) Men det här var ingen politisk brandfackla. Det var ett inlägg i debatten och ett höjt varningens finger. Jag ser att Svensson håller på att jobba ihjäl sig och strävar efter perfektion på alla plan. Dygnet innehåller fortfarande bara 24 timmar och man kan inte klämma in hur mycket som helst på dessa timmar utan att till slut ta stryk genom utebliven sömn, krånglande mage och utmattat psyke.

Det jag försökte säga var att man inte både kan äta upp kakan och ha den kvar. Man måste sortera bort en massa måsten och sänka kraven. Eftersom jag vet att i synnerhet fru Svensson ofta sätter ribban alldeles för högt, var det henne jag vände mig till. De män som verkligen delar hushållsarbete och ansvar för barn och hem med sin kvinna, ska naturligtvis också känna sig träffade. Dock är det ett faktum att det ofta är kvinnan som är projektledaren i familjen. Det betyder att hon tagit på sig ansvaret för att operation Familjen löper smidigt, inte att hon själv håller i hammaren när det är dags för badrumsrenovering eller nödvändigtvis är den som rusar runt på stan i jakt på födelsedagspresent till svärmor. Men hon är den som kommer ihåg att se till att det blir gjort. Det ligger ett stort ansvar i det, ibland för stort.

Som några av er observerat, ger jag i dagarna ut en bok om Svensson (Vem är Svensson?). Att man då ger sin in i en debatt om ämnet ser jag som något helt naturligt. Ämnet intresserar ju mig! (Och uppenbarligen en massa andra, att döma av alla kommentarer!)

@ Colette van Luik

Roligt att du anser din artikel vara ”vantolkad”. Varför förvånar det inte att du skyller på läsaren när det i själva verket är du som har skrivit en dålig text.

Och om du nu bara ville peka på ett fenomen där Fru Svensson renoverar sönder sitt liv, varför skulle Herr Svensson då ha en spark i baken?

Nej du, det är den sedvanliga förlegade feministiska retoriken där kvinnan ska offerförklaras och mannen skuldbeläggas. Som du förhoppningsvis har märkt är vi ganska många som inte går med på det mossiga snacket längre.

Fru Svensson ska verkligen inte behöva stressa ihjäl sig nu när vi har RUT-avdraget! En informationskampanj om RUT skulle alltså kunna få både Herr och Fru Svensson lyckliga OCH ha ett fint kök! :)

Och Colette van Luik, vad är felet med att vara projektledare i en familj? Är inte det en uråldrig kvinnlig syssla? Att vara ansvarig för nycklarna, tjänstefolket, spritskåpet och medicinskåpet.

Att vara projektledare är ett härligt jobb i yrkeslivet. Jag har varit det själv. Jag tror vi kvinnor med vårt sinne för detaljer är utmärkta projektledare. Faktiskt de bästa projektledare jag mött i mitt yrkesverksamma liv har varit kvinnor.
Varför ska det ses som något nedlåtande för att projektledningen sker i familjen? Är det så betungande? Kvinnor har ju ändå oftast den social kontrollen över vem som fyller år, väninnan, mamman, en gammal kollega.Och koll över barnens scema. Är det ett oöverstigligt jobb?

Är det inte också att ha lite makt, lite kontroll över händelsernas utveckling som är ganska tillfredsställande?

Ja gud vad synd det är om "projektledaren" som tvingar iväg sin man att hämta på dagis, tvingar honom att renovera hela köket och radhuset till "perfektion", tvingar iväg honom till jobbet eftersom hon vill ha all föräldraledighet själv. Dessutom finns det ingen bil som behöver service efter 1000 mil, men hur skulle en journalist som inte sköter om bilen själv kunna veta det?

Hade vi fostrats in i könsroller från början hade var och en vetat sina uppgifter och det hade inneburit betydligt färre konflikter.

@ Colette van Luik
Om du tycker att vi vantolkar artikeln, kan du förklara varför använder du en retorik där du utmålar män som lata? Du avslutar ju till och med att herr Svensson behöver en spark i baken.

Du erkänner nu i din kommentar dessutom att det är herr Svensson som håller i hammaren och utför själva jobbet, medan fru Svensson bara står för planeringen. Alltså fru Svensson gör det enkla, säger vad hon vill ha medan herr Svensson tillbringar en längre tid med att renovera för att fru Svensson ska få sitt drömmars boende.

Jag vill påpeka att jag inte ser något problem med den uppdelningen, och jag tror att de flesta män och kvinnor inte ser ett problem heller. De flesta män uppskattar nog att glädja sin fru med att renovera hemmet, men frågan är varför din artikel får det till att renoveringarna bara är fru Svenssons ansvar?

Till och med din kommentar på artikeln visar att du inte har förstått kritiken emot artikeln. Du skriver (mina versaler):
"De män som VERKLIGEN delar hushållsarbete och ansvar för barn och hem med sin kvinna, ska naturligtvis också känna sig träffade."

Du förutsätter att män inte tar ansvar. Detta trots att du erkänner att män utför själva renoveringarna, något som inte tas med under hushållsarbete. Män tar alltså sitt ansvar, men utför andra sysslor i hemmet. Medelmannen arbetar dessutom mer vilket innebär att den totala arbetsbördan är likvärdig.

Så du kanske inte vill låta som att du har tagit på dig offerkoftan, men din artikel och dina svar innehåller just den retoriken.

#39 Christina: "Feminism har blivit ett skällsord 2011"

Nej, feminist har alltid varit ett skällsord.

#44 Michael Holmlund:
Javisst, skillnader mellan de politiska blocken vad gäller synen på könssegregering har alltid funnits, med en övervägande konservativ och traditionalistisk syn på könsrollerna hos högerblocket, och en strävan att förändra och utjämna desamma från vänstern.

När tiderna blir hårdare är det inte ovanligt att högern också jobbar än intensivare för en återgång till gamla tiders segregering, både vad gäller könsmässig ojämställdhet och klassmässig ojämlikhet

Precis som #48 Olah på så skämtsamt illustrerar .
RUT-avdraget ses av högern som en lösning på många problem: det skapar arbetstillfällen, billig (statligt ssubventionerad!" arbetskraft och inte minst avlastar det överklassens kvinnor och män från besväret att behöva konfrontera den ojämställdhet som råder även inom överklassen.
Eftersom de ekonomiskt priviligerade blockens kvinnor aldrig behöver känna av ojämställdhetens örfilar på riktigt samma hudnära vis som de underpriviligerade, så är de givetvis inte lika intresserade av en jämställdhetsdebatt.
Så blir det när man endast bekymrar sig om sitt egna bästa.

#49
"Är det så betungande? Kvinnor har ju ändå oftast den social kontrollen över vem som fyller år, väninnan, mamman, en gammal kollega.Och koll över barnens scema. Är det ett oöverstigligt jobb?"

Om det är menat att kvinnor BÖR kunna hantera dessa saker, bara därför att de är kvinnor, så är det betungande. Det är inte en biologisk kvinnlig egenskap att ha förmåga att hålla reda på alla dessa sociala grejer. Det är ett tilldelat uppdrag.
Jag är en sådan kvinna som varken minns födelsedagar eller har koll på barnens schema, det finns liksom ingen plats att lära in sådant utantill i min hjärna och trigga en popup vid rätt tillfälle!

"Är det inte också att ha lite makt, lite kontroll över händelsernas utveckling som är ganska tillfredsställande?"

Varför nöja sig med lite makt, lite kontroll? När lika makt är det enda vettiga.

#46 Colette van Luik

Ditt inlägg här i kommentarsfältet var en stor förbättring jämfört med artikeln. Man kan fokusera på vissa utvalda delar av befolkningen men försök att se människan istället för könet så ofta som möjligt. Jag tycker det var mycket bättre att benämna den utarbetade personen som endast "Svensson".

Sen tror jag motsatt till det du hävdar i efterföljande stycke att det lika ofta är männen som är "projektledarna" inom familjen och håller i den övergripande planeringen samt ser till att saker och ting blir gjorda. Både vad det gäller hushållssaker som inköp och ekonomi men även eventuella barns aktiviteter.

Det du beskriver som "ett faktum" låter som en högst personlig åsikt tillsammans med undertonerna om att det skulle vara så himla förvånande med hjälpsamma män.

Jag tror en anledning till mängden negativa kommentarer är att du tar ett jättevanligt psykologiskt problem och hävdar att det huvudsakligen gäller kvinnor. Det är som artiklar som hävdar att överkonsumption är en kvinnofälla eller att depressioner är typiskt manligt när det egentligen är mänskliga (alltså dubbelkönade!) fenomen båda två.

Den största skillnaden mellan män och kvinnor numera som jag har märkt är att kvinnorna ständigt gnäller om hur orättvist allting är. De är aldrig tillfreds. Varje gång de ska göra något i hemmet ska det mätas och jämföras. Männens plikter betraktas som fritidsnöje ("jag trodde att han tyckte att det var roligt att snickra och att byta däck").

Det hela påminner mig om ett uttalande Stig Malm gjorde i en annan jämlikhetsfråga: "Vi är inte nöjda förrän låginkomsttagarnas löner är högre än höginkomsttagarnas".

Vad är detta egentligen. Skämt eller allvar? Om det är skämt, borde inte artikeln varit införd i Grönköpings Veckoblad i så fall? Om det är allvar, vilket decennium lever artikelförfattaren i? Här är vi med stormsteg på väg mot Amazonia och hela artikeln är sprängfull av feministisk 70-talsretorik.

@ #20 Madeleine Lidman:

Hahahahahahahah. Du är för rolig. Du tar aftonbladet som källa till att kvinnor får sämre vård??? DU! Jag är läkare själv och arbetar för tillfället på vårdcentral och nästan varenda patient är kvinna. Männen går inte hit. Alla mina långtidssjukskrivna är kvinnor. Nästan alla mina deprimerade patienter är kvinnor. Männen söker inte för sina depressioner utan självmedicinerar med alkohol, vilket bevisas i alla undersökningar. Kvinnor lever mkt längre än män. Män begår mkt fler självmord.
Nu är det så att kvinnliga hjärtinfarkter är marginellt lite svårare att hitta, men fortfarande inte svårt och jag har inte missat ngn hittills. Så lägg ner den där offerrollen. I min vardag är det snarare männen det är synd om eftersom de över huvudtaget inte kommer med sina problem förrän de har blivit alldeles för stora.
Bluuäähhh <- det är jag som spyr på att varenda artikel om kvinnors problem anger män som orsaken.

Angående artikeln: Min mamma var den enda i familjen som tyckte att saker och ting skulle renoveras och att gräsmatta etc skulle vara fint för grannarna skulle bli impade. vi andra i familjen sket i det. min pappa har slitit alla år och gått med på min kära mammas ideer. jag kommer själv aldrig göra ett piss som jag inte vill. ni kvinnor som vill ha era nya kök kan skaffa dom själva. bli lesbiska och bygg era jävla kök själva