Ett krig utan mål

Jag vill bara notera att det har blivit ett tekniskt fel med bilden. Den rubrikbild som visas är inte den bild som författaren avser använda.

Ghadaffi har alltid varit en motvillig samarbetspartner till USA. Det är själva grunden för att USA söker ett regimskifte i Libyen . Men USA vill dessutom säkra tillgången till och kontrollen av Libyens stora oljereserver. Och detta låter sig inte göras i samarbete med de rebeller som f.n. bekrigar Ghadaffi. Bl.a. därför att en del rebeller (enligt professor Chossudovsky från Global Research) tillhör LIFG - Libyan Islamic Fighting Group - en tidigare av Washington terroriststämplad grupp rebeller med anor från kriget mot Sovjet i Afghanistan.
Oavsett om Chossudovsky har rätt härom eller ej så är det ett faktum att NATOs stöd till rebellerna förefaller variera i styrka som om USA inte önskar en ren seger för rebellerna. Något som är i överensstämmelse med att USA/NATO inte vore betjänta av en ny regim där rebellerna dominerar och militärt kontrollerar hela Libyen. Om USA accepterade NFSL/LIFG och liknande grupper som ny regim i Libyen skulle det kunna medföra en situation liknande den USA nu har med talibanerna i Afghanistan. Särskilt vid ett amerikanskt anfall mot Iran. Ett anfall mot Iran förutsätter att länder med islamistiska grupper stabiliseras så att oroligheter i dessa länder inte leder till att exempelvis Israel anfalls. Därför kan USA inte tillåta en rebellregim i Libyen och det ingår inte i dess strategi att skapa en sådan i nuläget.

Till det kommer att stora delar av rebellerna har avvisat hjälp av marktrupper i Libyen. Antagligen önskar de själva försäkra sig om kontrollen av den libyska oljan och dessutom vill de knappast ge upp libysk suveränitet enligt irakisk modell.

Nuvarande amerikansk strategi torde därför vara att spela ut de olika grupperna i Libyen mot varandra till dess rebellerna i öst ger upp sitt motstånd mot militärt stöd av trupper från USA/NATO. Med västs marktrupper i ett senare skede av kriget kan Ghadaffi besegras och även västra Libyen ockuperas. Alternativt kan enbart östra Libyen ockuperas eftersom det ändå innehåller c:a 80% av Libyens oljereserver. Samtidigt gör en militärregim i öst som stöder sig på USA/NATOs militära stöd att islamisterna i öst kan kontrolleras vid ett anfall mot Iran. Så att Israel inte anfalls och så att oljan fortsätter att flöda till Europa från åtminstone östra Libyen.

Här är tre länkar där dessa händelseförlopp diskuteras :
http://tv.globalresearch.ca/2011/04/us-goal-break-libya-yugoslavia
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=24096
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23949
I den tredje länken berörs även CIAs roll i kriget.

Krigets mål är enligt min uppfattning klara och har varit klara från krigets början. CIA visste från början att Ghadaffi inte skulle enkelt låta sig betvingas liksom att hans trupper var avsevärt starkare än rebellerna. CIa är givetvis mycket initierat om Libyen eftersom de i flera decennier har agerat i samförstånd med olika libyska motståndsrörelser

När du beskriver krigets händelseförlopp som att det har gått fel tar du inte utgångspunkt i att hela förloppet var planerat av CIA i samarbete med särskilt den libyska motståndsrörelsen NFSL, som initierade upproret den 17:e februari . Obamas inflytande i utrikespolitiska frågor förefaller vara mestadels formellt. Jag tror han utväxlar sitt samarbete inom utrikespolitiken mot vissa inrikespolitiska fördelar för den fattigare delen av USAs folk. I den meningen är han ännu en amerikansk "krigspresident"

Obama kommer antagligen att få bära hundhuvudet för att "hans krig" med tiden visar sig ha motverkat de humanitära mål han mycket väl måste ha vetat aldrig var grunden för angreppet. Jag tror Obama kommer att få stå vid skampålen ordentligt innan nästa val i november 2012 som gissningsvis vinns av McCain eller någon annan republikansk krigsfanatiker. USAs strategi är uppenbart att långsiktigt med militära medel skaffa sig kontroll över oljan i mellersta östern/nordafrika och centralasien ("greater middle east"). Medelst den kontrollen kommer de att behålla makten över de nya oljeberoende industriella giganterna Kina och Indien, Utan den kontrollen kommer väst att förlora sin globala makt.

Jag tror inte att nämnda militära strategi kommer att lyckas utan nya stora krig i åtminstone mellersta östern, vilket jag menar också är orsaken till att Obama kommer att förlora valet i november 2012. Han är inte lämplig för den typ av nationella ansträngningar som kommer att erfordras under nästa amerikanska presidentperiod.

Denna artikel är tänkvärd nu när man läser den med några veckors distans, helt enkelt hur felaktig den är. Det har visat sig med all oönskad tydlighet att USA:s plan har varit att avsätta Gaddafi och att ta över oljefälten samt det monetära initiativet i Libyen sedan en lång tid tillbaka. Obama har aldrig varit villrådig och splittrad. Att man startade med insatserna för att skydda civilbefolkningen är redan överspelat. Om man nu kan klumpa ihop befolkningen till en homogen grupp så står civilbefolkningen inte ens på "rebellernas" sida. Att enbart upprätthålla en flygförbudszon har det aldrig varit tal om sedan kriget väl startat. USA inledde kriget och USA:s bundsförvanter i NATO fortsätter det. Efter en veckas bombande startade "rebellerna" från skyttegravarna ett eget oljebolag och en egen centralbank(!). Detta när de inte twittrade eller satt med Facebook det vill säga. Vad "rebellerna" har för agenda när de väl är vid makten (vad har de för politisk inriktning, vad vill de göra med tillgångarna etc) har ännu inte framkommit.
I dagsläget är det mycket svårt att se varför det är så rätt att anfalla Libyen när det var så fel att anfalla Irak. Situationerna ser närmast identiska ut.

"När vi nu väl har tagit ställning "
Har vi det? Hur då? Och framförallt verkar det inte ha presenterats någon analys alls, bara krigspropaganda och upprört viftande.

"..så finns det inte utrymme för halvmesyrer."
Tyvärr har väl artikeln rätt. Men jag skulle föredra att nato drog sig ur de här dumheterna. Men så lär det ju inte gå.