Om författaren
Sanna Verner-Carlsson, kampanjsamordnare
Carlos Rojas, debattör
Zanyar Adami, dokumentärfilmare
Ska du vara föräldraledig? Vi ställer fortfarande frågan så till blivande pappor. Det är 37 år sen vi införde delad föräldraförsäkring, totalt 360 dagar med 80% ersättning vid hemmavarande med barn, i Sverige. Sju år sen 30 dagar vigdes åt papporna och fyra år sen det vart 60 dagar som blev icke förhandlingsbara, utan tillföll männen. Och ändå undrar vi fortfarande om männen ens kommer vara lediga.
Det är arbetsgivare som gör det. Det är politiska partier som gör det. Det är du som läser den här texten som gör det, precis som de flesta svenskar gör. Att ställa den direkta frågan "Hur länge ska du vara föräldraledig?" till en man är fortfarande inte norm i Sverige.
Det är värt att fundera lite kring det. Och varför inte, när vi ändå funderar, prata lite om det.
Vi borde prata mer om ifall vi vill fortsätta ha ett samhälle där det i vördnadsfull ton myntas begrepp som "varannan-helg-pappa" samtidigt som en feminin variant inte finns på tapeten. Om ifall vi vill fortsätta applådera män som tar ut fyra månader föräldraledighet över sommaren samtidigt som vi undrar vad som är fel på kvinnor som går tillbaka till arbetet när barnet är sex månader gammalt.
Som medmänniskor kan vi ta ansvar för det - vi vill och hoppas att fler och fler kan lägga det här tråkiga arvet vi har åt sidan, och börja resonera utifrån ett mer jämställt perspektiv. Vill kvinnan inte vara hemma mer än en begränsad tid med barnen ska väl det vara lika normalt som om mannen vill det, och vill mannen skippa jobbet för att fokusera på sitt föräldraskap mer än ett halvår ska väl det vara lika normalt som att kvinnan vill det. Att hamna i den situationen, där alla val är lika mycket norm, kommer att hjälpa oss att ännu snabbare närma oss ett samhälle där vi har samma möjligheter.
Idag snittar män på just fyra månader föräldraledighet, av de totalt 14 de har att dela på med sin partner, och nästan en femtedel tar faktiskt inte ut en enda dag. Det ger helt enkelt män sämre förutsättningar att bli föräldrar på samma sätt som kvinnorna. Och det i sin tur leder till att vi lirar över ansvaret för familjen till kvinnorna. Och får som resultat att fler kvinnor gör mer obetalt arbete och fler män kan göra betalt arbete, karriär och upprätthålla det ekonomiska övertaget i samhället, och familjen.
Det är en samhällsfråga, något som ligger i Sveriges och världens intresse, med andra ord. Ändå håller de flesta partier tyst. Det är också en avgörande fråga för näringslivet. En absolut majoritet av all den färskaste och kommande arbetskraften kommer att bli föräldrar, och signalerna från arbetsgivare att man skulle värdesätta att alla tar ansvar för familj och barn lyser med sin frånvaro.
Samma sak gäller i privatlivet. Det är idag i princip tabu att fråga män som berättar att de ska bli föräldrar hur länge de ska vara föräldralediga. Vi frågar om de ska vara hemma. Vill ju inte trampa nån på tårna. Kanske skulle vi kunna leda fler av våra vänner till ett val de egentligen vill göra. För vi tror att många som väljer att jobba framför att vara hemma med sina barn, kommer ångra sig. Du hör sällan om män som på sin dödsbädd ångrar att de inte jobbade mer i sitt liv. Du hör desto fler som ångrar att de inte tillbringade mer tid med sin familj.
Vi kan ställa frågor som privatpersoner, vi kan lyfta taket och steka den här tabugrejen och diskutera mer. Hur vore det egentligen att vara hemma lika mycket? Vad skulle det ge dig? Din partner? Barnet? Lek med tanken om det blir för allvarligt!
Och vi kan be våra arbetsgivare och våra politiker att ställa frågor. Vad är det här? Tjänar vi på att det ser ut så här? Att familjer får en enda huvudansvarig? Att kvinnliga anställda vabbar mer än de behöver och män smiter undan? Att bara hälften av befolkningen får del av den strukturella gåvan vi har i Sverige - föräldraförsäkringen - som är så unik att den bara har motsvarigheter i samma omfattning i två andra länder.
Kom igen! Snacka! Snacka smart! Snacka utifrån egen vinning och andras vinning. Dina barns, dina barnbarns, din arbetsplats och samhällets. Är vi överens om att dagens situation inte är optimal, så måste det ju finnas sätt att göra den bättre.
Pingbacks som länkar till denna artikeln
[...] Vi uppmanar folk att börja snacka! Läs debattartikeln här! [...]
Blogg:Klart jag ska vara hemma! Mer föräldraledi, 2011-04-02, 09:31
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34638
Hur intressant är det för en hulligan,som finner sitt största intresse i att vara på Stadion och härja, att ta vara på ett spädbarn? Hur intressant är det för en egotrippad hetsig kille som aldrig lekt med dockor och förberett sig inför vård och omsorg att bry sig om ett litet barn och vad hon/han behöver i livet?
Det här handlar inte om rättvisematematik, det handlar om kön. Om att kvinnan är den mest lämpade att ta hand om bebisar.
Jag hörde en stor klumpig kille med stora händer, skicklig i sitt jobb som murare som berättade att han inte alls kände att han var redo att hålla i en liten bebis och veta vad som krävdes av blöjbyten, mat och omsorg .
Varför ska ni tvinga honom? Han blir med åren en underbar närvarande pappa, men tvinga honom inte in i en roll som han känner sig fullständigt främmande inför.
För Guds skull, se verkligheten.
Var nöjd med att det är fler pappor idag som gör ett utmärkt jobb som omvårdande pappor, men tvinga inte dem som varken kan eller vill, eller straffa deras barn genom indragna dagar till hälften av tiden med mamma, som straff . Lägg ner det här tvångsprojektet. Ge er!
Ni som talar för kvoterad föräldrarförsäkring förutsätter att alla pappor är intellektuella stockholmskillar och ämnade för att ge omsorg om sina barn.
Det finns ett än större antal män för vilka den situationen är ogenomförbar. Var vänlig respektera dem.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2011-04-01, 13:13
@#1
Var det det enda exempel på en man du orkade lägga fram? En huligan på stadion? Jag vill ändå inbilla mig att majoriteten av alla män som skaffar barn inte faller in i den beskrivningen. Det handlar om att förändra samhällets syn på pappaledighet och att uppmuntra män till att ta ut sin föräldrarledighet. Att knyta band till sitt barn under dess första levnadsår kan bara vara positivt för både barnet och pappan , och kanske kan det leda till att vi får just färre hetsiga idioter på stadion...
Permalänk | Anmäl
Christoffer Eriksson, 2011-04-01, 14:46
Bra skrivet! Ni ger mig hopp om framtiden. Bra rubrik också.
"vi lirar över ansvaret för familjen till kvinnorna. Och får som resultat att fler kvinnor gör mer obetalt arbete och fler män kan göra betalt arbete, karriär och upprätthålla det ekonomiska övertaget i samhället, och familjen." Det stämmer.
Det största hindret verkar vara männens arbetsgivare, som tar för givet att de inte ska vara hemma och att de ska jobba över en massa.
#1 Vilken kvinna skaffar barn med en sådan man? Det blir ett ensamt liv både för barnet och mamman.
Permalänk | Anmäl
Marion, 2011-04-01, 14:49
Det är fullständigt struntprat att pappor måste vara hemma när barnen är så små att de faktiskt är spädbarn och ammas. Jag var hemmapappa med mina döttrar i ett par års tid, och jag har aldrig tagit ut en dag föräldraledighet.
De reformer författarna står för är en slags despoti, som bidrar till att ge både föräldrar och barn ett sämre liv. Men det struntar författarna i, så länge det passar deras människofientliga ideologi.
Permalänk | Anmäl
Mats Forssblad, 2011-04-01, 15:53
#1 Du har förvisso rätt i att det inte går att tvinga in någon i föräldrarollen. Men den som inte klarar av att ta sitt ansvar som förälder, vad som än ingår i det, kanske borde ha tänkt efter före.
Samhället ska i görligaste mån möjligöra och premiera ansvarstagande. Samhället ska i varje fall inte underlätta en flykt från ansvar.
Permalänk | Anmäl
L. Cienfuegos, 2011-04-01, 15:56
Och nej, det handlar inte om kön, det handlar om barnens rätt till båda sina föräldrar, och föräldrars rätt till en rättvis balans mellan föräldrarskap och yrkesliv.
Permalänk | Anmäl
L. Cienfuegos, 2011-04-01, 16:02
Det idealiska vore om båda föräldrarna kunde samtidigt ta ut föräldraledighet och stanna under de 2 första månaderna hemma med det nyfödda barnet. Och att man kan klara det ekonomiskt (med hjälp av lagar) även om det skulle innebära lite mindre pengar i kassan och lite uppoffringar men sanningen är att den första tiden i barnets utveckling går väldigt fort.
Permalänk | Anmäl
Wanda J, 2011-04-01, 18:54
Ibland slår mig tanken - att barnen skulle bli MYCKET bättre som vuxna - befriade ifrån föräldrar och andra vuxna - därför att barnen lär sig ju bara att KÄMPA = KRIGA av vuxna, tyvärr tyvärr... :cry:
Permalänk | Anmäl
Josef Boberg, 2011-04-01, 20:10
Vem tjänar mest? Jo i det jämlika Sverige tjänar mannen mest, därför hade inte jag råd att vara hemma. Familjen skulle helt enkelt inte skulle klara sig ekonomiskt om jag var hemma. Som tur var jobbade jag i Norge under en period och män som jobbar i Norge kan och får skriva över samtliga dagar till modern. Då går inga föräldradagar om miste.
När tar de flesta män ut sina dagar? Är det på hösten i samband med jakt eller?
Jag har inte varit hemma med barnen en enda dag med föräldrapenning, jag har heller aldrig kunnat vabba, då jag jobbat på annan ort under alla år. Om allt detta är mitt eget fel, vilket ansvar ligger då på regering, samhället och arbetsgivarna?
Permalänk | Anmäl
Dick Gustafsson, 2011-04-01, 20:26
#3,#5
Marion skrev:
"Vilken kvinna skaffar barn med en sådan man? Det blir ett ensamt liv både för barnet och mamman."
Se er omkring, kvinnor skaffar barn med vem som helst, t o m med Schwartenbrandt. Kvinnor skaffar barn med män som sitter internerade i åratal. Kvinnor skaffar barn med hjälp av insemination, där pappan aldrig någonsin blir varken känd eller närvarande.
Så ser verkligheten ut.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2011-04-02, 05:34
Författarna till denna artikel skrev också en debattartikel i Aftonbladet förra söndagen.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article12785730.ab
Citerar:
"Som när en av oss ville försäkra sig om att inte störa amningen genom att börja ge flaska för tidigt, och därför frågade barnmorskan när det var lämpligt att börja med det. I stället för ett svar kom ett ifrågasättande: ”Varför ge flaska överhuvudtaget?”. Svaret på frågan, att båda föräldrarna ville mata bebisen, bemöttes med en tillrättavisning: ”Barnet ska vara med sin mamma hela tiden”. "
Om man slutar ge bröstet och går över till flaska enbart pga. jämställdhetsivern, då går man emot naturen. Det vinner ingen på, tvärtom. Jämställdheten är inte värd priset för att gå emot naturen. Det ska inte vara mm-rättvisa mellan mamma och pappa, sånt brukar vara aktuellt i syskonskaran. Det viktiga är att föräldrarna ser till barnets behov istället vilket är deras uppgift.
Låt mödrar vara mödrar och fäder vara fäder. Kvinnans naturliga roll är att ha huvudansvaret för bebisen, pappan har ansvaret att skydda kvinnan så att hon kan skydda och vårda bebisen. Som #1 påpekar är kvinnan bäst förberedd genom sina lekar som liten. Varför skulle annars flickor föredra att leka med dockor om inte för att bereda sig för en modersroll i vuxenlivet? Pojkar har andra lekar.Och som #4 påpekar, behöver inte pappan vara hemma hela tiden under spädbarnstiden för att barnet ska präglas även på honom. Efter bara några år kommer det lilla barnets fokus att flyttas från mamma till pappa, det bör han vara beredd på. Allting har sin tid.
Ibland undrar man varför vissa skaffar familj och barn.
Permalänk | Anmäl
Ina Höst, 2011-04-02, 13:03
Här ett tips till artikelförfattarna: Läs artikeln
http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/01/vem-lyssnar-p-barnen
och kämpa mot stora och ökande barngrupper i förskolan istället! Sätt blåslampa på politikerna att förskolemiljön är förbjudet område för besparingar och bespara de små från att vistas i en helvetisk miljö. Det vore en vettigare kamp och den behövs däremot!
Permalänk | Anmäl
Ina Höst, 2011-04-02, 13:30
Håller helt med dig Ina Höst.
Släpp den här genusvetenskapens mm-rättvisekrav och ägna er åt det som är väsentligt. Att ge våra barn en trygg uppväxtmiljö i förskolan. Det är betydligt mycket viktigare än att pappa hämtar varannan gång på dagis.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2011-04-02, 14:16
Att mäns föräldraskap fortfarande är en fråga om valfrihet är helt absurt. Precis som artikelförfattarna skriver handlar det mycket om att det fortfarande finns en syn i samhället på pappor som innebär att en närvarande förälder är något man kan vara om man har tid och råd att vara borta från jobbet och om man får för chefen.
Lika viktigt är dock personer som Christina Lundqvist och Ina Höst som hela tiden går på om hur olämpliga pappor är att ta hand om sina små barn. Har vi inte för stora händer så är det något annat hjärnspöke som står i vägen för vår fria vilja att vara en bra och närvarande förälder.
Att jag har stora händer innebär inte att jag inte kan bära runt på mina barn även när det är nyfödda. Att jag kan byta däck på bilen innebär inte att jag inte kan byta blöjor.
Det finns många föräldrar, både mammor och pappor som känner sig osäkra inför föräldraskapet. Men då gäller det väl att hjälpa dessa föräldrar i stället för att måla ut dem som olämpliga att ta hand om sina små? Ett sätt kan vara att uppmuntra blivande pappor att vara delaktiga och förbereda sig för barnets ankomst redan från början. Att vara med på alla mvc-besök och försöka lära sig vad det innebär att man ska bli förälder och få ansvar för ett nytt litet liv gör att man är tryggare när barnet kommer. Ju bättre förberedd man är på vad som ska komma desto mindre osäkerhet. Och ju mindre småsinta och missunsamma individer påpekar hur olämplig du, på grund av ditt kön, är att ta hand om ett barn, desto mindre osäkerhet.
Permalänk | Anmäl
Max, 2011-04-03, 12:59
Max, jag har inte sagt att pappor är olämpliga för de små, men generellt är det mödrarna som tar på sig huvudansvaret. På individnivå kan det hända att pappan är bättre. Min son var duktig på att byta blöja på sin lilla dotter under mammans ledning, hon hade huvudansvaret i början. De som kan och vill amma, ska göra det utan jämställdhetskrav. Papporna får gärna delta på sätt som du beskriver.
Men vem som ska vara hemma med barnet, ska familjerna själva bestämma, inte staten. Fattas bara!
Permalänk | Anmäl
Ina Höst, 2011-04-03, 13:36
Max, det är jättebra om pappor förbereder sig på barnets ankomst, det bör de göra. De kan behöva rycka in om mamman skulle bli sjuk eller t.o.m. ta över om mamman saknar lust eller förmåga eller drabbas av depression som en del gör.
Normalt är föräldrarna kapabla att avgöra vad som är bäst för barnen och familjen och att komma överens i uppfostringsfrågor. Mannen brukar dock i första hand lyssna på sin maka när det gäller bebisen, känner ingen som går emot henne då. Om vuxna föräldrar generellt inte är betrodda att själva klara av att bestämma i familjen, hur ska de då kunna bli betrodda som chefer, som politiker eller ens som väljare?
Permalänk | Anmäl
Ina Höst, 2011-04-03, 14:09
Valfrihet för varje familj, INTE lagstiftning!! Det som passar familj 1 bra passar kanske inte familj 2 alls.
Permalänk | Anmäl
Mikael, 2011-04-03, 23:13
#17 Ina Höst : Jag håller med dig i vad du skriver.
Jag tycker att det är oerhört patetiskt att det skall bråkas om mm-rättvisa under det lilla barnets första levnadsår. Är inte de andra åren viktiga? När baren kan börja kommunicera så är ju pappan ännu viktigare, men då skall barnen åka in på första bästa förskola. Är det inte bättre att ta strid för att få mer tid med sitt barn då?
Eller ligger rättvisan i att föräldrarna ska få lika LITE tid med barnet?
Permalänk | Anmäl
Ulrika W.Andersson, 2011-04-05, 14:02
Både jag och min fru kom lustigt nog fram till att vi stod närmast våra färder, trots att de aldrig tagit en enda "pappa-dag". Hur gick det till?
Vad ni måste begripa är att en bra pappa är det vare sig ni tvingar en familj till en viss PK, eller inte.
Folk klarar bäst själva att ta besluten i sina liv. Inte era diktat!
Permalänk | Anmäl
Johan, 2011-04-07, 14:50
20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Hur intressant är det för en hulligan,som finner sitt största intresse i att vara på Stadion och härja, att ta vara på ett spädbarn? Hur intressant är det för en egotrippad hetsig kille som aldrig lekt med dockor och förberett sig inför vård och omsorg att bry sig om ett litet barn och vad hon/han behöver i livet?
Det här handlar inte om rättvisematematik, det handlar om kön. Om att kvinnan är den mest lämpade att ta hand om bebisar.
Jag hörde en stor klumpig kille med stora händer, skicklig i sitt jobb som murare som berättade att han inte alls kände att han var redo att hålla i en liten bebis och veta vad som krävdes av blöjbyten, mat och omsorg .
Varför ska ni tvinga honom? Han blir med åren en underbar närvarande pappa, men tvinga honom inte in i en roll som han känner sig fullständigt främmande inför.
För Guds skull, se verkligheten.
Var nöjd med att det är fler pappor idag som gör ett utmärkt jobb som omvårdande pappor, men tvinga inte dem som varken kan eller vill, eller straffa deras barn genom indragna dagar till hälften av tiden med mamma, som straff . Lägg ner det här tvångsprojektet. Ge er!
Ni som talar för kvoterad föräldrarförsäkring förutsätter att alla pappor är intellektuella stockholmskillar och ämnade för att ge omsorg om sina barn.
Det finns ett än större antal män för vilka den situationen är ogenomförbar. Var vänlig respektera dem.
@#1
Var det det enda exempel på en man du orkade lägga fram? En huligan på stadion? Jag vill ändå inbilla mig att majoriteten av alla män som skaffar barn inte faller in i den beskrivningen. Det handlar om att förändra samhällets syn på pappaledighet och att uppmuntra män till att ta ut sin föräldrarledighet. Att knyta band till sitt barn under dess första levnadsår kan bara vara positivt för både barnet och pappan , och kanske kan det leda till att vi får just färre hetsiga idioter på stadion...
Bra skrivet! Ni ger mig hopp om framtiden. Bra rubrik också.
"vi lirar över ansvaret för familjen till kvinnorna. Och får som resultat att fler kvinnor gör mer obetalt arbete och fler män kan göra betalt arbete, karriär och upprätthålla det ekonomiska övertaget i samhället, och familjen." Det stämmer.
Det största hindret verkar vara männens arbetsgivare, som tar för givet att de inte ska vara hemma och att de ska jobba över en massa.
#1 Vilken kvinna skaffar barn med en sådan man? Det blir ett ensamt liv både för barnet och mamman.
Det är fullständigt struntprat att pappor måste vara hemma när barnen är så små att de faktiskt är spädbarn och ammas. Jag var hemmapappa med mina döttrar i ett par års tid, och jag har aldrig tagit ut en dag föräldraledighet.
De reformer författarna står för är en slags despoti, som bidrar till att ge både föräldrar och barn ett sämre liv. Men det struntar författarna i, så länge det passar deras människofientliga ideologi.
#1 Du har förvisso rätt i att det inte går att tvinga in någon i föräldrarollen. Men den som inte klarar av att ta sitt ansvar som förälder, vad som än ingår i det, kanske borde ha tänkt efter före.
Samhället ska i görligaste mån möjligöra och premiera ansvarstagande. Samhället ska i varje fall inte underlätta en flykt från ansvar.
Och nej, det handlar inte om kön, det handlar om barnens rätt till båda sina föräldrar, och föräldrars rätt till en rättvis balans mellan föräldrarskap och yrkesliv.
Det idealiska vore om båda föräldrarna kunde samtidigt ta ut föräldraledighet och stanna under de 2 första månaderna hemma med det nyfödda barnet. Och att man kan klara det ekonomiskt (med hjälp av lagar) även om det skulle innebära lite mindre pengar i kassan och lite uppoffringar men sanningen är att den första tiden i barnets utveckling går väldigt fort.
Ibland slår mig tanken - att barnen skulle bli MYCKET bättre som vuxna - befriade ifrån föräldrar och andra vuxna - därför att barnen lär sig ju bara att KÄMPA = KRIGA av vuxna, tyvärr tyvärr... :cry:
Vem tjänar mest? Jo i det jämlika Sverige tjänar mannen mest, därför hade inte jag råd att vara hemma. Familjen skulle helt enkelt inte skulle klara sig ekonomiskt om jag var hemma. Som tur var jobbade jag i Norge under en period och män som jobbar i Norge kan och får skriva över samtliga dagar till modern. Då går inga föräldradagar om miste.
När tar de flesta män ut sina dagar? Är det på hösten i samband med jakt eller?
Jag har inte varit hemma med barnen en enda dag med föräldrapenning, jag har heller aldrig kunnat vabba, då jag jobbat på annan ort under alla år. Om allt detta är mitt eget fel, vilket ansvar ligger då på regering, samhället och arbetsgivarna?
#3,#5
Marion skrev:
"Vilken kvinna skaffar barn med en sådan man? Det blir ett ensamt liv både för barnet och mamman."
Se er omkring, kvinnor skaffar barn med vem som helst, t o m med Schwartenbrandt. Kvinnor skaffar barn med män som sitter internerade i åratal. Kvinnor skaffar barn med hjälp av insemination, där pappan aldrig någonsin blir varken känd eller närvarande.
Så ser verkligheten ut.
Författarna till denna artikel skrev också en debattartikel i Aftonbladet förra söndagen.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article12785730.ab
Citerar:
"Som när en av oss ville försäkra sig om att inte störa amningen genom att börja ge flaska för tidigt, och därför frågade barnmorskan när det var lämpligt att börja med det. I stället för ett svar kom ett ifrågasättande: ”Varför ge flaska överhuvudtaget?”. Svaret på frågan, att båda föräldrarna ville mata bebisen, bemöttes med en tillrättavisning: ”Barnet ska vara med sin mamma hela tiden”. "
Om man slutar ge bröstet och går över till flaska enbart pga. jämställdhetsivern, då går man emot naturen. Det vinner ingen på, tvärtom. Jämställdheten är inte värd priset för att gå emot naturen. Det ska inte vara mm-rättvisa mellan mamma och pappa, sånt brukar vara aktuellt i syskonskaran. Det viktiga är att föräldrarna ser till barnets behov istället vilket är deras uppgift.
Låt mödrar vara mödrar och fäder vara fäder. Kvinnans naturliga roll är att ha huvudansvaret för bebisen, pappan har ansvaret att skydda kvinnan så att hon kan skydda och vårda bebisen. Som #1 påpekar är kvinnan bäst förberedd genom sina lekar som liten. Varför skulle annars flickor föredra att leka med dockor om inte för att bereda sig för en modersroll i vuxenlivet? Pojkar har andra lekar.Och som #4 påpekar, behöver inte pappan vara hemma hela tiden under spädbarnstiden för att barnet ska präglas även på honom. Efter bara några år kommer det lilla barnets fokus att flyttas från mamma till pappa, det bör han vara beredd på. Allting har sin tid.
Ibland undrar man varför vissa skaffar familj och barn.
Här ett tips till artikelförfattarna: Läs artikeln
http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/01/vem-lyssnar-p-barnen
och kämpa mot stora och ökande barngrupper i förskolan istället! Sätt blåslampa på politikerna att förskolemiljön är förbjudet område för besparingar och bespara de små från att vistas i en helvetisk miljö. Det vore en vettigare kamp och den behövs däremot!
Håller helt med dig Ina Höst.
Släpp den här genusvetenskapens mm-rättvisekrav och ägna er åt det som är väsentligt. Att ge våra barn en trygg uppväxtmiljö i förskolan. Det är betydligt mycket viktigare än att pappa hämtar varannan gång på dagis.
Att mäns föräldraskap fortfarande är en fråga om valfrihet är helt absurt. Precis som artikelförfattarna skriver handlar det mycket om att det fortfarande finns en syn i samhället på pappor som innebär att en närvarande förälder är något man kan vara om man har tid och råd att vara borta från jobbet och om man får för chefen.
Lika viktigt är dock personer som Christina Lundqvist och Ina Höst som hela tiden går på om hur olämpliga pappor är att ta hand om sina små barn. Har vi inte för stora händer så är det något annat hjärnspöke som står i vägen för vår fria vilja att vara en bra och närvarande förälder.
Att jag har stora händer innebär inte att jag inte kan bära runt på mina barn även när det är nyfödda. Att jag kan byta däck på bilen innebär inte att jag inte kan byta blöjor.
Det finns många föräldrar, både mammor och pappor som känner sig osäkra inför föräldraskapet. Men då gäller det väl att hjälpa dessa föräldrar i stället för att måla ut dem som olämpliga att ta hand om sina små? Ett sätt kan vara att uppmuntra blivande pappor att vara delaktiga och förbereda sig för barnets ankomst redan från början. Att vara med på alla mvc-besök och försöka lära sig vad det innebär att man ska bli förälder och få ansvar för ett nytt litet liv gör att man är tryggare när barnet kommer. Ju bättre förberedd man är på vad som ska komma desto mindre osäkerhet. Och ju mindre småsinta och missunsamma individer påpekar hur olämplig du, på grund av ditt kön, är att ta hand om ett barn, desto mindre osäkerhet.
Max, jag har inte sagt att pappor är olämpliga för de små, men generellt är det mödrarna som tar på sig huvudansvaret. På individnivå kan det hända att pappan är bättre. Min son var duktig på att byta blöja på sin lilla dotter under mammans ledning, hon hade huvudansvaret i början. De som kan och vill amma, ska göra det utan jämställdhetskrav. Papporna får gärna delta på sätt som du beskriver.
Men vem som ska vara hemma med barnet, ska familjerna själva bestämma, inte staten. Fattas bara!
Max, det är jättebra om pappor förbereder sig på barnets ankomst, det bör de göra. De kan behöva rycka in om mamman skulle bli sjuk eller t.o.m. ta över om mamman saknar lust eller förmåga eller drabbas av depression som en del gör.
Normalt är föräldrarna kapabla att avgöra vad som är bäst för barnen och familjen och att komma överens i uppfostringsfrågor. Mannen brukar dock i första hand lyssna på sin maka när det gäller bebisen, känner ingen som går emot henne då. Om vuxna föräldrar generellt inte är betrodda att själva klara av att bestämma i familjen, hur ska de då kunna bli betrodda som chefer, som politiker eller ens som väljare?
Valfrihet för varje familj, INTE lagstiftning!! Det som passar familj 1 bra passar kanske inte familj 2 alls.
#17 Ina Höst : Jag håller med dig i vad du skriver.
Jag tycker att det är oerhört patetiskt att det skall bråkas om mm-rättvisa under det lilla barnets första levnadsår. Är inte de andra åren viktiga? När baren kan börja kommunicera så är ju pappan ännu viktigare, men då skall barnen åka in på första bästa förskola. Är det inte bättre att ta strid för att få mer tid med sitt barn då?
Eller ligger rättvisan i att föräldrarna ska få lika LITE tid med barnet?
Både jag och min fru kom lustigt nog fram till att vi stod närmast våra färder, trots att de aldrig tagit en enda "pappa-dag". Hur gick det till?
Vad ni måste begripa är att en bra pappa är det vare sig ni tvingar en familj till en viss PK, eller inte.
Folk klarar bäst själva att ta besluten i sina liv. Inte era diktat!
Check out this!
http://www.youtube.com/watch?v=L64c5vT3NBw