Barnläkare: Våld föder mer våld även inom mobbningen

Problemet med din analys är bara att du inte vet vad skolorna har rätt att göra idag mot elever som är "stökiga". Jag har själv varit mobbad på gymnasiet och där hade de "nolltolerans" mot sk. "våld". (frågan är bara hur välriktad den åtgärden var, den beslutades av politiker)

Problemet med detta var att orsaken var det berömda bråket på Burgårdens gymnasium som fick så stort gehör att det med ens "chockade" hela föräldragenerationen (särskilt svenskarna, som hellre mobbar på psykiskt plan) och de krävde naturligtvis åtgärder.

Konsekvensen av att släppa ut sin vrede i skolan blev med ens två veckors avstängning och man införde någon slags sjuk samsyn på det här med ansvar. Blev du mobbad skulle du naturligtvis aldrig reagera, för då blir du ju avstängd. Låtsas som problemet inte finns och gå vidare.

Problemet med den "lösningen" var att folk istället tog ut all sin ilska utanför skolan (särskilt mot varandra) pga att man inte fick göra det innanför. När ingen talade, eller gjorde något åt problemet så löste lärarna det genom att slå till dövörat, varför ska de ta ansvar när ingen avkräver dem sådant?

Vidare så har många av dessa "policys" stått i strikt strid med både skollagen och allmänt vett, detta har ingen reagerat på, eftersom kommunen bestämmer.

Dessa anitvåldspolicys finns över hela landet, det blev en löpeld och konsekvenserna blev ju att "skolorna blev så trevliga", naturligtvis när eleverna hellre slåss utanför skolan och de gör de. Mobbningen utanför skolorna ökar, likaså den på nätet och mobbarna flyttar ut från skolgården och rakt in i ditt vardagsrum. Problemet är inte att folk mobbas, utan att skolan för längesedan informellt avsagt sig allt ansvar, än en gång i strid med skollagen.

tyvärr så drivs den svenska skolformen idag av en utpräglad individualism. Offra din själ, bli populär. Var individ, allt ansvar är ditt. Du kan aldrig göra dig till ett offer, det är fel så ingen kommer att komma i ditt försvar. Betyg! Betyg! Plugga. Hur länge orkar en svag och nedbruten människa med det?

Konsekvensen av att försvara sig från psykisk mobbning med att slå tillbaka blir alltså: Ingen skola för dig. Man försvarar detta med att våld inte är acceptabelt men glömmer samtidigt att man i det tysta uppmanar till just psykisk mobbning och således bryter ner de värderingar man söker försvara.

hade vuxna spenderat lite mer tid framför filosofiböckerna istället för att hiva öl framför tvn så hade detta problemet löst sig. Tyvärr är lärarna totalt likgiltiga till barnens hälsa, det är endast betyg och "uppförande" som spelar roll.

Elever som inte passar mallen stöts bort av den svenska skolan.

Lösning:

1. slopa skolpengen

2. Inför straff för de skolor som felar

3. Slopa antivåldspolicyn, merparten av elever slåss inte och andra fall kan tas individuellt. att undertrycka vrede är farligt. Vuxna slipper dock straffas för att visa den och då är det lika fel att straffa barnen för det. Men det fattar inte dagens lattemammor...

4. inför RIKTIG skolhälsa, UTANFÖR SKOLAN. Elever mobbas inte sällan pga att de söker hjälp (tecken på svaghet) hos skolhälsan och man stämplas även som "tjallare" (som man lärt sig av föräldrarna, man vill ju inte göra sig "opopulär".

5. Straffa föräldrarna, upplys om deras barn på föräldramöten, möten etc. Ligg på. Låt inte föräldrarna komma med ursäkter. de har ansvar för sina barn. idag går kritik tyvärr ut över de anställda som istället anklagas av arga föräldrar...

Och till sist, sluta med individhetsen. Låt barn vara barn, låt dem vara fria. Ni vuxna BÄR ETT STORT JÄVLA ANSVAR för det som har skett, det är dags att ni tar det och slutar upp med ert "livsbygge" och inser att era barn är det bygget. Er själviskhet är problemet, eran stattusjakt och er blinda oförmåga att förstå att det är inte den som har mest prylar/status när de dör som vinner utan den som har det största hjärtat, för den är inte rädd för att offra sig för andra.

Skärp ER!

Det handlar väl om hur hårt man slår och hur tidigt man visar att man inte tänker bli ett offer.

Och Adams inlägg begriper jag inte alls. Ja, barn ska få vara barn, men de måste ändå lära sig samma principer som gäller för vuxna!
Man har INGEN rätt att kränka andra eller bruka våld mot någon annan och någon gör det så har den angripna parten rätt till självförsvar. Detta självförsvar bör innebära rätten att bruka våld för att avvärja hotet, ungefär som killen i filmen.

Det är precis som det fungerar (eller bör fungera) för vuxna. Det är polisens sak att förhindra brott, men de kan inte vara överallt, lika lite som lärare. När man blir attackerad så inte bara får utan även BÖR man slå tillbaka.

Men det är klart, Adam, det förutsätter ju att man värdesätter sitt liv, dvs värnar sina intressen (apropå den egoism du förbannar!).

Barn gör inte vad du säger, de gör vad du gör.

Så utbredd som mobbingen är i vuxenvärlden i Sverige, på arbetsplatser och, inte minst i olika TV-program där man exellerar i att kränka och förnedra varandra så kan inte skolan se ut annat än som den gör.

Vi vuxna måste börja med oss själva. Vi måste inse att vi inte sällan är elaka mot varanda. Rent ut sagt "taskiga". Det måste vi ändra på och istället försöka anstränga oss i att vara modeller för våra barn, hur man uppför sig mot varandra på ett respektfullt sätt. Annars kommer vi aldrig till rätta med mobbingen.
Respekt är ordet!

Fysisk träning tror jag absolut är bra som ETT av många sätt att motarbeta/förmildra effekterna/minska risken att utsättas för mobbing. Fysisk träning/självförsvarsträning eller vad det nu handlar om, handlar främst inte om att kunna slå tillbaka om man mobbas utan om att må bra. Träning och fysisk styrka ger dessutom sammanhållning och kamratskap och ofta mental styrka och bättre självförtroende - en viktig faktor för att slippa mobbing.

Att brottarträning skulle leda till stora gänguppgörelser bland brottarkompetenta ungdomar är bara löjeväckande att påstå. Brottarträning (eller för den delen någon annan träningsform) handlar dessutom INTE om att på något sätt bejaka våld, snarare tvärt om.

Roland Sennerstam har rätt. Samhället måste straffa de som slår tillbaka för annars kan det bli fruktansvärt fel, tänk den otäcka tanken att en mobbare får mothugg, det vore oerhört kränkande.

Nej, det viktiga är att slå fast rötäggens moraliska rätt att trakassera och misshandla, dag efter dag, år efter år, utan risk för motstånd.

Så bygger vi ett bra samhälle där mobbarna kan känna sig trygga.

Trams!

Mobbare slutar inte mobba förrän de får stryk. Kriminella slutar inte begå brott förrän de hamnar i fängelse. Politiker slutar inte ta mutor förrän de röstas bort. Företag slutar inte begå brott mot mänskligheten förrän man bojkottar deras varor. Diktatorer lämnar inte ifrån sig makten förrän det blir revolution.

Att prata, kompromissa och hitta lösningar är en lyx förunnad enbart de som är normalt funtade i huvudet. Drägg är och förblir drägg, och de förstår endast ett enda språk.

Den som är mobbare måste identifieras och punktmarkeras effektivt. Både inom och utom skolmiljön. Adams förslag att hänga ut föräldrarna är ett steg i rätt riktning för att komma åt det som händer utanför lärarnas kontroll.

Mobbning är inbyggd i den samhällsstruktur som just nu skapas i ett individualistiskt samhälle. Såtillvida har Adam rätt. Ser man det bara som en del av ett större samhällsfenomen känner man sig dock onödigt maktlös. Att inte tolerera beteendet och att införa sanktioner för den som beter sig så är att ta alla på allvar, inte minst mobbaren som behöver möta tydliga hinder för det han/hon gör .

Mobbingprogram är, tror jag, egentligen onödiga, och där har Adam också rätt. Forskningen stöder också att detta ofta är en kvasiåtgärd. Engagemang och ilska som svar på mobbingbeteende är i stället en bra utgångspunkt för oss vuxna. Med det som resurs kan man i varje situation välja det effektivaste konkreta handlingssättet för att stävja fortsatt mobbning.

Handlar vi vuxna i verkligheten utifrån vår avsky för mobbning avlastar vi den mobbade behovet att ge igen.

Tyvärr har jag många års erfarenhet som barnpsykiater att ta emot remisser på ledsna barn och tonåringar som utsatts för förföljelse och av det blivit deprimerade och tappat livslusten. Det underliga är att man tror att en remiss till psykiatrin åtgärdar problemet. I stället är det en mangrann engagerad och ilsken uppställning av vuxna i barnets livsmiljö som kan ge den unge lättnad.

Den stackars Casey hade ingen utväg. Vi kan ge barn och unga alternativ.

Antimobbningsprogrammen blir verkningslösa om inte skolpersonal har god kunskap om mobbningens och våldets mekanismer.
Ni som förespråkar att man borde lära barnen att ge igen tvingar ju också barnet att ta ansvar för det våld det utsätts för. Om mobbningen inte slutar, ska man säga åt barnet att slå ännu hårdare då? Om barnet inte vågar slå tillbaka, eller har gjort det en gång och fått så mycket stryck så det aldrig vågar försöka igen - vad säger man till det barnet? Upp och hoppa, ta med brorsan och ge dig på ungarna igen?! Och om det inte funkar? När skolan och föräldrarna lämnar rättvisan åt sitt eget öde/ i barnens händer så blir problemen oöverskådliga till slut. Ni vill ha skolpersonal som vet att förstå skillnaden på konflikt och övergrepp och ändå tycker ni att barnen ska ta saken i egna händer. Trasiga barn som mår sämre än man kan föreställa sig?

Men jag förstår välmeningen. Man vill ju också hjälpa sina barn att stå rustade mot svårigheter, motgångar och elakheter. Frågan är ju bara hur det ska gå till.

Jag har gått i flera skolor i flera länder. I de svenska skolorna var mobbningen mycket värre än i de andra.

Det var paradoxalt. Det minst auktoritära landet hade de mest auktoritära ungdomarna.

Ett problem i de svenska skolorna var att lärarna verkade tro att alla kan vara snälla. Inte ens vuxna klarar att vara snälla vad som än händer. Barn är barn, ungdomar är ungdomar. Deras självdisciplin har inte nått vuxen mognad ännu. Dessutom är deras känslostormar ofta väldigt starka och svårhanterliga. Dessutom är individer väldigt olika, med helt olika temperament. Barn och ungdomar kan inte vara vuxnare än de vuxna.

Jag ser ett gemensamt drag hos alla de skolor där mobbning nästan aldrig förekom. Den största skillnaden låg inte i hur översittare och offer agerade. Det fanns en mycket större skillnad i hur alla andra agerade. Trakasserier och bråk förekom, men:

-- Att två elever bråkade ledde praktiskt taget aldrig till att andra gaddade sig samman med en av dem. Bråket stannade mellan dem som var inblandade från början.

-- Om bråket skenade iväg och gick för långt protesterade elever i närheten som såg det. Att stå passiv medan det skenade iväg hade varit lite konstigt.

Att försöka övertala översittarna att självmant bli snälla och backa är i många fall helt omöjligt, eftersom de uppfattar detta som pinsam svaghet och bortgjordhet. De har mycket lättare att backa på uppmaning från omgivningen, då känner de inte på samma sätt att de ger upp och visar svaghet. Självklart måste de förr eller senare lära sig att backa och sluta trycka ner sina medmänniskor, annars kan de ju aldrig fungera i vuxet, civiliserat umgänge. Man måste därför kämpa med att lära dem det. Men det kan ta många år, och man får absolut inte låta dem förtrycka kamraterna under denna långa process.

I vuxenvärlden behöver vi poliser för att hantera folk som inte klarar att följa samhällets regler. Vi kan inte kräva att barn och ungdomar ska klara allting själva, mer moget än vuxna. Men däremot, inom ramen för vad de klarar, måste vi uppmuntra och förstärka en mentalitet där barn och ungdomar som står runtomkring ett bråk inte lockas att gå in och förstärka mobbning, och i stället lockas att hålla koll på hur det utvecklas för att protestera om det går för långt.

Vi måste verkligen ta till oss att förmågan till ett respektfullt umgänge inte kommer automatiskt. Hänsynsfullt umgänge är inlärt och intränat, och i många fall svårt. Om vi överger barn och ungdomar till att utan vuxen hjälp utveckla egna normer och umgängesformer, och samtidigt förbjuder deras egna spontana problemlösningar, som t ex slagsmål, kommer de att utveckla en fascistisk hackordning.

Jag menar inte att de utvecklar en fascistisk ideologi. Men hackordningen får starka drag av fascism. Det beror inte på någon elakhet eller dålighet hos ungdomarna. Tvärtom! Under samma period ser vi ju ofta en stor idealism och ett stort socialt engagemang hos ungdomarna, med väldigt fina tankar och idéer.

Att de trots detta drabbas av en fascistisk hackordning beror på, att om vi överger dem till att på egen hand lösa problemen, då står de hjälplösa inför översittarna som finns bland dem. Det har tagit mänskligheten lång tid att lära sig att hantera sådant, och trots den långa tiden klarar vi det inte alltid. Ungdomarna kan inte lösa allt själva på kort tid. Vi måste acceptera att det handlar om svåra saker, och att det tar tid att mogna och lära sig. Under tiden måste vi kompensera för svårigheterna.

Då är det bra att uppmuntra en mentalitet där man accepterar att sådant som impulsivitet, upprördhet, statusjakt mm finns, och får finnas, och hjälps åt att se till så sådant inte skenar iväg. Samtidigt uppmuntrar man ungdomarna att lära sig bemästra besvärliga impulser, utan att kräva att de ska vara mognare än vi vuxna.

Det kan hjälpa att prata med ungdomar om att vi alla behöver känna en stolthet i att vi är bra människor som gör bra saker. Om man har mobbat eller tryckt ner någons självförtroende ger detta bara begränsad glädje när man sen går hem, eller när man somnar på natten. Visst kan man känna sig stark och tuff, men glädjen blir kortvarig och har inslag av osäkerhet. Om man istället har haft modet att hindra mobbning, eller om man har lyft upp och stärkt en väns självförtroende, då kan man på väg hem eller vid insomnandet ha en mycket starkare och tryggare känsla av att vara en bra kompis som människorna i omgivningen kan lita på och räkna med.

Roland Sennerstam

Idag har vi en lagstiftning som säger att vi har rätt att försvara oss med våld i nödfall. Anser du att den bör ändras och att principen som säger att argument ska mötas med argument, och våld med våld, ska ändras?

#10 Carl-Olof Hillerdal,
"Mobbare slutar inte mobba förrän de får stryk".

Och vem ska slå dem och hur mycket innan de slutar?
He he...
Det blir mycket stryk på alla skolor vill jag lova.

Nej det finns ingen sådan universalmedicin.
En som får stryk kan visst sluta....men han kan oxå ge sig på en ännu svagare nästa gång.

De som tror att det finns en generell lösning mot våld som heter antingen ”motvåld” eller ”icke-våld” tror jag kan få problem i livet.

#15 Christer Eriksson. Vad är det för princip som säger att argument ska mötas med argument och våld med våld?

#17 Nisse

Det råkar vara exakt samma lagstiftning som talar om rätten till självförsvar. Det innebär att vi har rätt att möta våld med våld, och i Lars Vilks fall att han har rätt att dra en yxa i huvudet på den som vill mörda honom!

#14 kafpauzo, du skriver många tänkvärda saker!

"Det fanns en mycket större skillnad i hur alla andra agerade."

Detta är oerhört viktigt tror jag.
Du förvånas över att det minst auktoritära landet har störst problem med mobbing. Jag spekulerar i om det inte beror på att vi här i Sverige har fått vårt civilkurage bortklemat, iom att vi har institutioner som tar hand om snart sagt varenda problem som kan uppstå i en människas liv. Viket får till följd att den enskilda människan drar sig från att agera, eftersom man tycker att det finns experter som har bättre koll på situationen.
Man undervärderar att man själv som individ är en oerhört viktig faktor i mobbingsituationer som uppstår, oavsett ens roll i dramat, offer, mobbare, medhållare, bisittare, ivägspringare, blundare..
Och att man har ett ansvar och en möjlighet att göra skillnad i varje situation som uppstår. Ansvaret att vara en solidarisk medmänniska är bland det viktigaste barn borde få lära sig i skolan.
Mobbingens perpetuerande mekanismer beror mindre på huvudrollsinnehavarnas (offer/förövare) aktioner, och mer på statisternas.

Redan i första meningen blir det helt galet: "...ger tillbaka efter en smocka i ansiktet ..." Det är ju just det som är grejen, killen väntade ju tålmodigt till efter TREDJE smockan! (bortsett från all annan mobbning innan)

Svar till Christer Eriksson:

Nej vi skall inte ändra någon lagstiftning. Vad jag på flera håll försökt göra är att liksom inom sjukdomsforskningen leta oss ner till vilka mekanismer, som gör att mobbning uppstår och börja arbeta även på "molekylärnivå" i ett förebyggande arbete. Diabetes försöker vi få folk att bli av med genom att ändra sitt beteende helt och lägga om kosten och motionera mera. Det räcker inte ända fram utan vi måste ta till insulin, eftersom vi vet hur diabetes uppstår. Av millningen att döma och flertalet svar här har den vinklingen inte gått in.

#18 Christer Eriksson.
Att du "ska" och "har rätt till" är inte samma sak.
Princip och lag är inte heller samma sak.

Beträffande Wilks tycker jag inte det hör riktigt till barnmobbingdebatten här.

Tycker du straffmyndighets åldern ska vara lägre.
Ar du för barndomstolar? Barnaga?

#23 Nisse

Lagar bygger på goda principer och eftersom det just nå det råkar vara 89% av läsarna på Newsmill som stöder att mobbare kan möta våld med våld för att freda sig finns det goda förhoppningar om att den lagen kommer att överleva. Mitt exempel med Lars Vilks rätt till självförsvar är därför högst relevant emedan dina egna frågor om straffmyndighetsålder, barndomstolar och barnaga endast kan aktualiseras genom ditt eget ifrågasättande av barns rätt till självförsvar.

#24 Christer Eriksson
"89% av läsarna på Newsmill som stöder att mobbare kan möta våld med våld"

Angående millningen:
"våld mot mobbare"(millningstexten) är en sak.
"möta våld med våld" (dina ord) är en annan.

"Våld mot mobbare" kan vara även vuxet våld mot mobbare. Och även mot mobbare som inte slår. Därför ställde jag dig mina frågor om barnaga o.s.v. till dig. (Inte för att jag ifrågasätter lagen om självförsvar).
Ska vi dra slutsatsen att alla har tolkat millningsfrasen såsom du skriver den d.v.s. "möta våld med våld" eller bara just så allmänt som den faktiskt är formulerad av Roland S.?

Orden är oerhört viktiga.
Vi pratar dessutom om saker som även små barn ska förstå.
Vad tror du skulle hända i skolorna om vi bara sa, " Vi har rätt att använda våld mot mobbare", skulle alla tolka "våld mot mobbare" såsom du gjorde?

Christer Eriksson
Vill bara förtydliga vad jag skrev i en parantes.
Jag ifrågasätter inte lagen om våld i självförsvar. Den är bra.

Nisse:

Om människor har rätt till sitt liv så har de också rätt att försvara sig ifrån våld och detta måste gälla såväl barn som vuxna. Det är märkligt då man ibland låter andra principer gälla för barn än de som gäller för vuxna. Om barn bör lära sig nånting inför livet så är det att ALLA former av hot eller fysiska kränkningar mot andra är fel! Och de bör också lära sig att om de blir kränkta så har de rätten på sin sida.

I vuxenvärlden straffar lagarna de som kränker, men då inte polisen alltid är på plats måste folk försvara sig själva. Detsamma måste gälla i skolan då inte fröken ser på.

Många tycks ha en naiv inställning inför detta, men alla de som minns sin skolgång hyfsat väl bör väl komma ihåg att de som lät sig trakasseras, som aldrig sa ifrån ordentligt eller slog tillbaka fortsatte att vara hackkycklingar, medan de som folk visste vevade tillbaka rejält fick gå orörda.

Hur skolorna sen agerar, om man flyttar mobbare eller ej, om man hittar smarta lösningar för att komma åt problematiken osv är en helt annan fråga. Denna diskussion handlar inte om det utan om hur en angripen part slutar att bli ett offer. Och i den frågan bör alla ge den kränkta parten all rätt i världen att slå tillbaka.

#27 John G-son

Jag är överens med dig om nästan allt du skriver i de två första styckena. Men tänk då oxå på att ibland i samhället straffar lagar även dem som brukar övervåld.

Vidare tycker jag visst att diskussionen kan handla om mer än att ge ett känslouttryck för en videosekvens på youtube av ett enskilt fall från en skola på andra sidan jordklotet. Vi vet att det finns massor exempel på våld som slutar med tuffa uppgörelser, hämndaktioner, svåra skador, gängbildningar, gänguppgörelser och t.o.m. dödsfall av någon part. Alla kanske inte har samma tur som Heynes.

Men javisst det "såg ju ut som" om hans våld fick slut på eländet. Men ska detta räcka för vuxna att säga. ”Våld mot mobbare, Bra!”?

Bemärk väl att ”Våld mot mobbare” betyder alla mobbare och även vuxet våld, t.ex.

Vad säger du i skolan? Vad säger du som förälder?
Det håller inte att efteråt säga....”jamen det var ju våld mot våldsutövande mobbare jag menade” eller nåt i den stilen.

Tyvärr tror jag många som t.ex. millar inte ens läser artikeln.
Jag tror visst att Roland S. vill ha en debatt om bl.a. vad vi säger till våra barn och vad som bör göras i Sverige och på svenska skolor.

Jag tycker det naiva är då vuxna pratar diffust om t.ex.”veva på” ”rak höger” & ”smockor”. Eller att lämna debatten med ett ”GLAD för våld mot mobbare”.

Jag tycker Maria HellströmDahlströms inlägg #13 ovan är mycket bra!

Jag menar att vi så länge tagit gärningsmannens, våldsutövarens och i det här fallet mobbarens parti. Jag växte upp i en skola där lärarna lät oss "ta varandra i hand" och där båda skulle be varandra om förlåtelse. Våld och bråk var fel oavsett vem som gjort något. Blev man retad och slogs tillbaka så var man en lika god kålsupare oavsett om man var offer eller gärningsman. Vi har en lång tradition av pacifism här, en pacifism som gränsar till förnedring.

Det enda våld jag accepterar är våld i självförsvar. Hur starkt detta är beror självfallet på situationen, men jag hävdar att svensk lagstiftning kan vara väl hård mot de som försvarar sig. Självförsvar innebär ju generellt att man avvärjer hotet, dvs avlägsnar faran. Om en person blir hotad av en galning med kniv som ska ha ihjäl honom behöver han antingen en större kniv eller ännu hellre en puffra.
Riktigt så blodigt brukar det ju inte gå till på skolgården, men det ÄR viktigt att man som angripen part TIDIGT visar att det inte är okej, att man inte tar skit! Det behöver inte nödvändigtvis vara en rak höger det första man gör, sånt varierar, men man bör markera att man inte är ett offer. Om man inte gör det så blir man det snabbt. Det har jag sett gott om exempel på. Och det är detta vi måste lära oss att inse och bejaka, att ta offrets parti och inte skälla på nån för att de slagits i största allmänhet, utan faktiskt ge den försvarande parten rätt. Denna signal är oerhört viktig.

Ok John G-son, jag förstår många grejer av vad du skriver.
Jag accepterar också bara våld i självförsvar.

Men först en förklaring från ditt förr-förra inlägg:

”de som vevade på rejält fick gå orörda” Skriver du.

Det stämmer inte.
Det är falskt och våldsromantiserande, menar jag.

Har du rykte om dig att vara farlig, bra på att slåss, stark eller nåt....för att du visat det mot en bråkstake en gång...finns det ibland tyvärr andra bråkstakar som vill mäta sig, testa dig, reta upp dig o.s.v. Det finns de som har mycket starka behov av att hitta bråk. Det är inte otänkbart att några av dessa själva får stryk hemma. Skolor är stora. Städer också.
Har du en gång hamnat i våldsamheter finns det tyvärr även risk för hämdaktioner.
Sånt händer alltför ofta.

Angående vad du skriver i ditt förra inlägg:
Jag håller med dig om att en handskakning å be om förlåtelse inte räcker. Utredning måste ske.
Men i ett första skede måste signalen vara tydlig. Både våld och mobbing är förbjudet på skolan och i samhället. (Tyvärr är mobbing den svårare av de 2 att upptäcka i skolan).
Sedan kommer utredningen. Och slarvas det i utredningen, vilket verkar vara din åsikt, så ska man naturligtvis skärpa denna. Vill du göra förändringar i lagtexter? Vilka?
Att skolan i australien stängde av båda eleverna kan ha varit ett riktigt eller felaktigt beslut. Varför spekulera? Vad vet vi om den skolledningens orsaker?

Jag gör ibland jämförelser med hur det är i fotboll. Domarens signal måste vara tydlig. Våld och glåpord är förbjudet. Det man sett eller hört åtgärdar man. (Även om Zidane som skallade vänsterbacken hade blivit ”tyst obemärkligt glåpords-mobbad” hela matchen var det han som blev utvisad vid skallen i bröstet.) Resten kommer i skede 2 & 3... Utredning, åtgärder, fostran o.s.v. Vad skulle hända om domaren började en utredning på planen om vem som var den riktigt skyldige? För en lärare kan ibland gälla samma sak. Att avbryta och signalera det man sett eller hört och fortsätta lektionen. Misstänker läraren att det finns allvarliga bakomliggande orsaker tycker jag denne ska avbryta lektionen och gå till skolledningen direkt med de inblandade för vidare bedömning. För en rektor som hör om det inträffade gäller också att göra en slags "steg 1 steg 2 -analys". Men en lärare eller rektor som lämnar ett bråk utan att ta reda på orsaker och göra en analys o.s.v. de gör inte sitt jobb bra menar jag. En våldssituation eller ordväxling som läraren så lite som misstänker har en allvarlig innerbörd får absolut inte lämnas.

Skolor har ofta sådana handlingsplaner vid våld och misstanke om mobbing. Men det är inte alltid de efterlevs. Och kanske finns det inte alltid en sådan plan. Det bör finnas tycker jag.

Du skriver: ”man bör markera att man inte är ett offer”.
Och ”är viktigt att man som angripen part TIDIGT visar att det inte är okej, att man inte tar skit!”

Det är inte så enkelt. Metoderna varierar som du skriver. Alla barn försöker markera så gott dem kan det lovar jag dig. Ingen vill vara ett offer. Men alla varken kan eller vill lära sig att t.ex. slåss. Alla kommer till skolan från helt olika förutsättningar på morgonen. En del från en psykisk pärs som känns som om de redan har slagits. En del har fått stryk på riktigt o.s.v. Alla bär på sin saga.

Uttryck som ”jag ska döda dig”, ”horunge”, ”blattejävel” ”svennejävel”, ”bögjävel”, ”missfoster” ”tönt” ”idiot” etc. haglar i skolvärlden, varje dag. Och det dyker upp nya hela tiden. (Jag är för gammal för att kunna de senaste). Ibland sägs dessa till kompisar skämtsamt ironiskt, ( och ”Fan vad du kränker mig” har jag också hört skojas om), och ibland menas inte så mycket.
Men ibland är sådana här uttryck tyvärr på fullaste otäcka allvar.

Hur ska alla barn som växer in i denna djungel av ”trevliga” uttryck, ibland på allvar, ibland på skoj kunna sortera rätt? Hur ska alla lärare?
Hur ska små barn som kanske inte ens förstår riktigt vad begreppet mobbing, eller kränkning innebär kunna sortera rätt om vi dessutom säger; ”mobbare får du slå, Våld mot mobbare GLAAAD!"

Tyvärr har man skurit ner på kuratorer inom svenska skolan. En viktig funktion som ”själavårdare” i skolor. Mobbningsproblem kunde ibland tidigt skönjas och avhjälpas. Många som inte hade nån annan bra vuxen att prata med sökte hjälp hos kuratorn. Kuratorerna borde tillbaka. Men kuratorns dörr ska inte vara en stängd kontorsdörr som man knackar på. Kuratorn ska jobba öppet å gå runt å snacka med alla. Betygs- och resultathetsen måste minska. Man bör dessutom jobba mer med ”avslappning” och ”själavård” som lärare, tycker jag.

Den bästa rustningen för unga människor är god kontakt med intresserade snälla kärleksfulla vuxna som tar sig tid. Intressen, kompisar, mjukhet, snällhet och omtanke.

Sedan det om att Sverige är pacifistiskt intill förnedring.
Hur vill du att vi ska börja ändra på detta i skolan?
”veva på och rak höger & slå tillbaka" håller tyvärr inte! ”Säga ifrån” tja....hur? ”sluta vara offer”...tja...svårt för en del som redan känner sig som offer p.g.a omständigheter, som jag skrev.

Jag tycker du skall söka upp din gamla skola G.son å fråga om de har en handlingsplan vid våld och mobbing. Om inte, så tar du rektorn mycket mycket försiktigt i örat ;-).

Ha det bra.

Vad är rätt?

Vi har ingen lag i Sverige som i juridisk mening ger dig RÄTT att bruka ”våld mot mobbare”. Däremot kan man i juridisk mening ha RÄTT att bruka ”våld i självförsvar”.
Och detta gäller i självförsvar mot vem som helst inte bara mot mobbare. Domstolar utreder.