Tiden är över då Kung Lärare kunde härska från katedertronen

Den skola som Bosse Gustafsson inte gillar fungerar. Den flumskola man håller på med i Sverige och Norge gör inte det.
Alla internationella studier visar detta.
Barn i skolan behöver oprdning och reda. Det gillar inte Bosse G. Och visst, det får han ju tycka. Men ska dom små snorhyvlarna lära sig något så måste använda metoder som fungerar, vare sig man gillar dom eller inte.

Mycket bra skrivet och viktigt att du lyfter trivselns betydelse (för produktiviteten?)

Jag förstår inte varför obehöriga lärare skulle "hålla käften"? Att tala är en demokratisk rättighet och skyldighet!

#1 Leif D,
Var läser du att Bosse inte gillar "ordning och reda"?

Den där tramsiga polariseringen funkar inte längre. Arbetsro är inte en kontroversiell politisk fråga.

Bosse Gustafsson har helt rätt. Det är oerhört positivt att det är anarki i skolan så att de starka helt ostört kan sparka sönder de svaga, dag efter dag, år efter år.

Så byggs ett bra samhälle från grunden.

Eller hur?

Tack vare alla friskolor har vi egentligen löst det problem som diskuteras här. De som, i likhet med Leif D ser sina barn som snorhyvlar som behöver ordning och reda. De kan skicka sina barn till skolor som har den pedagogiken. Vi som harliknande synsätt som artikelförfattaren, vi skickar våra barn till skolor som betonar kreativitet, kritisk tänkande och utveckling i samverkan med engagerade lärare. Sådana friskolor finns det gott om, eftersom många lärare föredrar att arbeta under sådana förhållanden. Det är bra att vi föräldrar nu själva kan välja, så vi slipper pådyvlas andras synsätt när vi skickar våra barn till skolan.

Att ha en åsikt och få uttala sig är en rättighet för alla och Bosse har ju en hel del erfarenheter i bagaget som gör att han får mycket större utrymme att uttala sig än de flesta lärare.

Detta ställer dock krav om att ha kunskaper och torrt på fötterna innan man uttalar sig. Obehöriga lärare saknar ofta tillräckliga kunskaper om pedagogik och borde pga detta välja ett lägre tonläge i en pedagogisk debatt så att debatten bygger på kunskap. Det synsättet på åsikter och kunskap tycker jag att alla i skolvärlden borde anamma.

Jag är minst lika obehörig som artikelförfattaren. Två punkter, dock:

1. Ingen har vad jag vet seriöst arbetat mot att lära eleverna om kritiskt tänkande och ifrågasättande. (Däremot är det många anklagelser om detta; ungefär som att slentrianmässigt utropa folk till rasister.)

2. Majoriteten av lärare och vikarier i bekantskapskretsen säger att skolan inte längre fungerar.

Personligen struntar jag i hur skolsystemet är organiserat.

Mitt enda kriterie är att utbildningssystemet fungerar, så jag kan få ut pension om något decennie... För att nå det pragmatiska målet, så måste man nog hålla idealisterna som _vet_ hur allt fungerar långt borta från allt inflytande.

I denna debatt kan man alltid välja att enbart dra fram det som var kasst med det gamla systemet, och jämföra det med det som är bra med nya systemet.
Och blunda för resten.
Som Bosse Gustafsson gör.
Fast det leder ju absolut ingenstans.
http://soldatmamma.blogspot.com

Bra rutet Bosse!

Bosse, du skriver: "Jag tror att arbetsgivare föredrar kreativa och öppna ungdomar med social kompetens". Jag tror att arbetsgivarna hellre vill anställa ungdomar med goda baskunskaper och i övrigt är lämpliga för arbetet. Allt annat är ovidkommande.

Bra skrivet Bosse. Skolans viktigaste uppgift är att leva upp till läroplanen och i den är den demokratiska fostran kanske allra mest central, och en demokratisk fostran innebär först och främst ett ständigt ifrågasättande av rådande makthierarkier, såväl utanför som i skolan. Att inte blint lyda läraren och ifrågasätta är således ett positivt tecken på en utvecklad demokratisk kompetens. Och vill man ändra på detta får man lov att ändra på läroplanen och skriva in att lydnad gentemot auktoriteter ska vara ett allt överskuggande mål med undervisningen

Bra Bosse. Jag vill också tillföra den lilla sak som heter kreativitet. Det är det som mest efterfrågas på de intressantaste arbetsplatserna. Det är också något man inte lär sig av betygshets, tvärtom hämmas den.

Är utbildad högstadielärare ,gick ut 1977 och jobbade fram till sommaren 1981 .. Hade 3a i lärarskicklighet eftersom jag struntade i vad metodik och pedagogiklärarna genom flumbibeln LGR 80 försökte pracka på oss lärarkandidater. Jag har med ökad skräck följt mina barn genom en grundskola som till 90 % upp till 6an och 70% t.om 9an drivits av kvinnor . Det skulle "forskas" innan barnen hade några som helst kunskaper . Det skulle mysas och pysas ...
Ca 60% av rektorerna är kvinnor . Genusprogram har vi tysta lidit oss igenom trots att just den skolan hade 100% kvinnlig personal.
Som tur är har jag haft kollen och hjälpt mina barm att fylla kunskapsluckorna om ex Sveriges städer , län ,landskap , genom Europas länder städer , floder och bergskedjor, Jag har förklarat stormaktstid ,upplysning , Napoleon mm Demokrati och Strindberg... Skolan i dag är så vilsen ,den vet inte vad den vill ... Politiseringen ,enhetsskolan som var en Östtysk förebild medför i dag att politikerna vill räta upp och för den delen "ta befälet " över en vetenskap som är befolkad av vänstern .
Det är bra .. Samhället behöver bildning inte styrning !

Jag fattar överhuvudtaget inte denna diskussion. Som vanligt är det "fenotyper" av olika sort som krigar om att just deras uppfattning är den rätta sanningen.

Men nu är det så förbannat komplicerat att olika arenor i tillvaron kräver olika typer av förmågor / kunskaper.

Är man medielärare kan man se livet ur en synvinkel. Väldigt ofta är det "kultur och mediefolk" som lägger patent på ordet kreativitet.

Jag som är civilingenjör blir då förbannad. Som varande kreativ ingenjör så känner jag mig "kränkt".

Vad är det som behövs för att kreativt skapa världens bästa vindkraftverk.

1) En fruktansvärt massa kunskap i fysik, naturvetenskap, matematik, data, teknik, meteorologi, akustik, mmmmmmm.

2) En kreativ personlighet.

3) Lust.

Punkten 1) kräver råplugg, katederundervisning, råplugg, labbar, tester gärna i Luthersk anda..

Punkten 2 och 3 kan skolan bekräfta och öva genom att anordna projekt, grupparbeten, labbar, möte med verkligheten, tävlingar mm.

Skall det vara så jävla svårt att fatta att det behövs både och.

Vad går diskussionen ut på. Om man inom medie och kulturprogrammen hoppar över punkten 1) skiter jag i. Men om någon dum ärthjärna försöker sig på detta inom naturvetenskap och teknik så får landet hälsa på en framtid i stagnation.

Du skriver att "Det som idag lite gulligt kallas ordning och reda var ofta fysisk och psykisk misshandel". Jag gick i skolan på 70- och 80-talet och blev aldrig misshandlad av mina lärare. Såg inte heller några av min klasskamrater bli det. Däremot var det tydliga regler och ordning och reda. Alla var införstådda med vilka ordningsregler som gällde och slarvade man så fick man tydligt höra det - man blev tillrättavisad (och nej det betydde inte att någon lärare skrek åt en eller straffade en på något sätt). Att den ordningen och redan på något skulle betytt att jag inte lärde mig utvecklas till en fritt tänkande individ som tilläts tycka, både gentemot lärare och klasskamrater, är skitsnack. Det är absolut ingen motsägelse mellan kreativitet, kritisk tänkande och utveckling i samverkan med engagerade lärare å ena sidan och ordning och reda å andra sidan (som t.ex. #8 ovan verkar tycka).

Ordning och reda behöver inte heller betyda att man "blint lyder läraren". Fortfarande kan man tillåtas att under ordnade former (grupparbeten, fria diskussioner, styrda diskussioner, räcka upp handen för att få ordet mm) framföra sina idéer, tankar och synpunkter.

Jag kan inte förstå att så många verkar resonera "antingen eller"! Det är och förblir ingen motsättning!

Björklunds och Alliansregeringens skolpolitik pratar för den delen heller inte om att "blint lyda läraren". Det man pratar om är ordning och reda, tydliga regler, konkreta avstämningspunkter och en tydlig uppföljning av den enskilda eleven. Lärarlegitimationen ställer i sin tur krav på utbildade lärare. Jag kan inte se vad problemet med detta är?

"Jag tror att arbetsgivare föredrar kreativa och öppna ungdomar med social kompetens". Det är alltså omöjligt att samtidigt få en kreativ OCH kunnig person?

"Många beskriver ordrikt sin frustration, stress, vilsenhet, kraschade familjer, psykiska problem. Skolan är en spegel av samhället utanför." Jag får för mig att du är NÖJD med hur dagens skola fungerar. För inte är den känd som "Kung lärare som härskar från katedern" iallafall. Så hur förklarar du problemen som verkar finnas?

Det har alltid förvånat mig hur kunniga och insatta människor kan komma till helt fel slutsats. Björklund har jag totalt förtroende för, han vet vad han talar om. Bosse Gustafsson har inte en susning. Men han får gärna ge sin synpunkt.

Allt det som händer i svenska skolor, skolreformer,undervissningsändringar, problem med mobbning mm.påminner mig om en berättelse: en båt på väg någonstans, solen skinner, lätt vind, många utlovade attraktioner. Det skulle vara fantastisk båtfärd.Men ju längre man seglade tills havs desto mer var man orolig på båten. Fler och fler började fråga: vart är vi på väg?
Till allas förvåning svarade inte kaptenen utan bara ryckte med axlarna.Han förstod inte denna oro.Vad då, ingen storm, ingen risk att gå på grund, inget skeppsbrott hittills, alla roar sig på båten som fint glider framåt, bara ingen vet vart...
När jag i tonåren lärde mig segla blev jag väldigt imponerad av vår kapten som var påtaglig,allvarlig och alltid i början informerade oss om vart vi skulle segla.Under hela seglingen hade vi jätte roligt och vi kom alltid till hamn därför att vi fullbordade tidigare planerade mål.
När kaptenen (här:rektorn lärare, förälder mm.) beskriver tydliga mål och visar förtroende för personalen (här :våra barn, elever) finns det stora chanser att ta itu med trasseln och införa ordning.
Och då menas inte att i skolan ska läraren vara auktoritär och härskar från katedern utan att läraren har auktoritet.
I skolan måste finnas inte bara samarbete och tolerans, man måste SNABBT reagera på olika problem,ha klara mål,klara handlingsplan och SAMMARBETE samt NÄRVARO av föräldrar i skolan.
Men tyvärr så slutar föräldrarnas närvaro i skolan ganska snabbt, och nästan helt på gymnasienivå trots att de flesta av våra ungdomar (som är 16-19år) bor fortfarande hemma och är ekonomisk beroende av oss vuxna.

Den maktfullkomliga läraren från Hets är en myt och jag ifrågasätter tydligt och klart Bosses bild om repression och våld av lärare. I min 60-talsskola fanns det inget sådant. Har Bosse verkligen sett detta eller upplevt detta eller nämner han bara något som är en myt?

Många bra och balanserade kommentarer, till en vinklad artikel.

Leif D kallar ungarna ”snorhyvlarna”. Det är ett bra exempel på respektlöshet. Den lärare som går in i klassrummet med den inställningen kan förmodligen vänta sig den ”anarki” i skolan som en annan debattör, Bo T, skriver om. Enligt Bo kan elever ”helt ostört sparka sönder de svaga, dag efter dag, år efter år.”
Det tråkiga är att en del debattörer tycks tro att lärare är totalt maktlösa och att de tvingas bevittna en skola i fritt fall. Lärare målas ut som lallande mesar; offer som bestulits alla medel att bedriva bra undervisning . Läraren är arbetsledare med ansvar för att eleverna når kunskapsmålen. Är det en nyhet?
Jag menar dock att kraven på lärare har ökat eftersom dagens barn är mer kritiska och ifrågasättande än tidigare. Och det är en utmärkt tillgång, både i klassrummen och senare i arbetslivet.
Jan Lenander, som liksom jag gick i skolan under 60-talet, såg inga maktfullkomliga lärare på den tiden. Han tror det är en myt som jag sprider. Mycket ska man höra.
Och Thomas Eliasson menar att jag inte har en "susning” om skolan. En del susning har jag nog efter nio år på två gymnasieskolor. Och jag ska härmed släppa en pangnyhet: De flesta ungdomar jag och mina kollegor undervisar visar både respekt och vill lära sig.

Det är ytterst få som ifrågasätter ifrågasättande, men om du ifrågasätter utan kunskap blir du snabbt identifierad som ett pucko av arbetskamrater och chefer. Vem har tid och lust att tolerera sådana divafasoner på en normal arbetsplats? Uppenbarligen förväntas lärare göra det, de är förstås beklagansvärda men verkar sakna all ryggrad.

Som vanligt har således inte människor av Gustafssons typ någon som helst aning om hur verkligheten egentligen fungerar. Som representant för arbetsgivare (statlig, men ändå), som anställer ca. 20 personer per år, blir jag ganska irriterad när han skriver

"..dagens barn är mer kritiska och ifrågasättande än tidigare. Och det är en utmärkt tillgång, både i klassrummen och senare i arbetslivet.."

eftersom jag har oerhört svårt att stå ut med ifrågasättande som saknar grund i kunskap.

I den omgivning som jag har kontroll över, sorterar jag omedelbart bort denna typ av människor. Inte pga. att jag är någon sorts fascistoid typ, utan pga. psykosociala arbetsmiljöskäl (enkelt uttryckt, folk blir galna på sådana idioter). När jag (alltför ofta) märker en sådan tendens bland mina anställda 80-talister, räcker det lyckligtvis oftast med ett snabbt samtal för att få dem att förstå hur stolligt ett sådant uppträdande är, Till skillnad mot flumteoretiker av Gustafssons typ, förstår således de flesta av oss basala logiska samband (dvs.sunt förnuft). Flumpedagogers decennielånga onda inflytande kan därmed suddas bort med ett fem minuters resonerande samtal.

Anders B. Westin (#20) har sagt det mesta jag vill säga i övrigt,

erik satir har alldeles rätt. Och Bosse G: på 60-talet lärde sig eleverna mer än nu. Du och andra flumpedagoger har sedan sett till att kunskapsnivån stadigt sjunker.