Självklart har Casey Heynes rätt att slå tillbaka

Ja! Min plågoande slutade jävlas med mig när jag hade spottat tillbaka när han spottat mig i ansiktet. Inte ett förnedrande ord till från honom.
För övrigt verkar Ritchard ha haft en rätt jobbig uppväxt, men det är ingen ursäkt.

Så där är det med fruntimmer. Ser de en unge få sig en vinge slår äggstockarna till och tar över tänkandet. Fullt biologiskt i sin ordning och i enlighet med vår Herres intentioner.

Läser inte aftonbladet, men nu var jag tvungen att kolla efter.

Jag undrar förstås hur det kan komma sig att en journalist kan dra sådana stora växlar av ett youtube klipp . Men där kanske vi har en förklaring för hur löpsedlarna brukar se ut. Svulstigt ,tendentiöst och ganska pretto i största allmänhet.

Har man rätt att försvara sig när man ligger i våldsamt underläge ? Eh......ja ?

Den där Karin Lindell verkar inte bara vara en misslyckad människa, hon är nog vrldens sämsta förälder. Undrar vad hon skulle göra om hennes barn blev mobbade, bjuda hem mobbaren på bullar och saft? Bra sagt Nima!

Självklart ska man ge tiofallt igen. Konstigt nog så fortsätter en del mobbare sin verksamhet trots att skulden kommer att spilla över på deras närmaste. Ja, djävlar i det!

När min son råkade ut för mobbing gjorde skolan absolut ingenting. De sa att de gjorde,ja de ljög till och med för oss och påstod att de hade pratat med mobbarnas föräldrar. Det hade de inte. Då ringde jag runt till mobbarnas föräldrar, förklarade vad deras söner gjort och hur skolan hade undlåtit att ta i det. Sen sa jag också att om det inte slutade skulle jag kräva att deras barn var tvungna att tala med skolpsykologen. Efter det slutade mobbningen. Lärarna fattade ingenting, trodde att det var deras egen förtjänst.

http://www.facebook.com/pages/Vi-som-tycker-att-Ketchupmamman-%C3%A4r-to...

Min erfarenhet av mobbning och är att även de som slår tillbaka ändå blir mobbade. Det som jag har märkt då, är att lärare och annan skolpersonal reagerar på den som slår tillbaka, mobbaren ser ofta till att utsätta offret för sina glåpord, hot och slag medan skolpersonal inte ser. Så resonerar inte den som blir utsatt. Den har ångest, är förtvivlad och troligen mer än furstligt förbannad och reagerar på det den fått bära så länge.
När skolpersonal upprättar åtgärdsplaner mot mobbning, så måste de komma ihåg att hålla den levande, titta på framgångarna och se varför man lyckas och envetet kämpa på för att se till att där de misslyckas hitta orsaken och inte ge upp. Men jag tror att det är det ovanligare problemet även om det rimligen måste förekomma. Den plan finns nog inte som funkar på alla, alltid. De som faktiskt lägger ner själ och hjärta i att på allvar ta tag i mobbning när den uppstår, ser till att ha en fungerande antimobbingplan och uppdaterar den regelbundet troligen också har störst framgång. Men det som fortfarande händer är att det finns skolor som hävdar att "de inte har nån mobbning" vilket är höjden av ignorans. I dessa miljöer mår många barn dåligt och värst mår de som utsätts för mobbning, de har t.o.m blivit osynliggjorda av just dem som ska skydda dem och åtgärna mobbningen.

Men återigen till tanken att mobbaren/översittaren/förövaren skulle bli avskräckt: Den mobbning som är svårast att upptäcka är den där offret slår tillbaka, kastar glåpord tillbaka och spottar tillbaka. Mobbaren vänder allt sånt emot offret, är den lugnare av de två och blir därför mest trodd. Det är min erfarenhet efter att jobbat ett antal år i skolan. Jag har gjort det misstaget, men jag arbetar aktivt med att bli mycket mer svårlurad. Vilket är ett arbete man aldrig blir färdig med.

Om något av dina framtida barn blir mobbat, ta upp det med läraren, be att få se antimobbingplanen, kräv att mobbningen åtgärdas, om det inte funkar, polisanmäl skolan, ge barnet en massa extra kärlek. Om ingen funkar, byt skola.

Faktiskt så är det klokt att be att få se likabehandlingsplan, antimobbningsplan, antivåldsplan redan vid val av skola, fråga hur ofta den revideras, hur det går till och vem eller vilka på skolan som är eldsjälar i ämnet. Prata även med dem, be dem berätta om hur de tycker planerna funkar, vad som kanske fortfarande behöver rättas till. Fråga om hur de tycker att övriga skolan resonerar kring dessa frågor. Får du svar som är trovärdiga och de är aktiva i sin kamp mot mobbning så har du troligen hittat en trygg skola för barnen.

Vuxna människor har rätt att värja sig och sin egendom, att agera i "nödvärn" som det heter på juridiska, och barn bör därför rimligen anses ha samma rätt. Eller ska vi ställa högre krav på våra barn än på oss själva, vi "vuxna"?

*
Jag tycker att jag känner igen mig rätt mycket av Nima Dervisch berättelse från sin uppväxt och tid i skolan. Jag ”mobbades”, eller kanske ska man kalla det "utmanades" en del, men gick nästan alltid hellre undan, än slog tillbaka. Vid ett tillfälle i högstadiet tröttnade jag dock och slog en kille, som provocerat mig en tid och nu provocerade mig igen, riktigt hårt i magen så att han segnade ner på golvet. Han hade uppenbarligen ont och tappade förmodligen luften ett tag. Jag tror också att han blev ganska överraskad av mitt slag, för jag brukade ju inte ge igen.

Lite senare samma dag gick han på mig igen, denna gång hårt med sina knytnävar, men jag lyckades turligt nog ganska snabbt få ett bra grepp om båda hans handleder. Jag kunde hålla honom fast, och sade något i stil med att: -"Jag vill inte bråka med dig, men jag blir less när du håller på så där" [verbala påhopp och viftande med händer och annat i ansiktet]. Jag sade också något om att jag inte tänkte bråka med honom, om han lämnade mig ifred, som jag minns det. Efter det lugnade han ner sig och retade mig inte längre, och jag gjorde inte heller honom något.

*
Jag har dessvärre också själv retat andra, kastat glåpord efter dem och "utmanat" dem fysiskt. Men jag har också fått tillbaka för det och "tillrättavisats" rätt konkret och handgripligt, med den effekten att jag sedan lång tid försöker hålla mig ifrån sådant. Det är ledsamt att behöva medge (eftersom jag också tror på ickevåld, Gandhi etc), men faktum kvarstår; att jag genom att utöva våld har kunnat freda mig mot andra, liksom andras våld mot mig har tvingat mig att fundera igenom vad jag sagt och gjort, och fått mig att uppträda mera respektfullt mot andra efter det.

(Gandhi föredrog faktiskt våldsamt motstånd, framför feghet, så motsättningen kanske inte är så stor i det avseendet.)

Förhoppningsvis kan Ritchard Gale lära sig något liknande genom detta som nu hänt honom, både i relation till den mobbade Casey Heynes och till den uppmärksamhet det hela fått. Det är också svårt att känna sig alltigenom hatisk mot honom, när man tittat på denna intervju med honom och hans far:

http://www.youtube.com/watch?feature=iv&v=wl_N4sdCbY4&annotation_id=anno...

Det stora är väl ändå att se Casey Heynes stå upp för sig själv, hellre än att låta sig kuvas av sina mobbare. (Det skulle knappast heller komma fram några upprörda ”ketchupmammor” i media, om det handlat om en tjej som lyckats värja sig mot något övergrepp, kanske med hjälp av någon form av ”feministiskt självförsvar”. För var är i så fall ifrågasättandet av den feministiska och "våldsbejakande" hämnaren framför andra, Lisbeth Salander, huvudrollsinnehavaren i Stig Larssons Milleniumtrilogi?)

Socialdemokraterna och vänstern bygger hela sin existens på de mångas rätt att använda våld mot de få som ett sätt att utöva makt, det är ju precis det socialismen går ut på.

Därför ska man inte vara minsta förvånad över att våra socialdemokratiskt utformade skolor bankar in i oss att kollektiv makt är viktigare än kunskap och kompetens.

Alla har rätt till självförsvar men det vore bra om konstaterandet av detta kompletterades med diskussioner om arbetet mot mobbning och om mobbningens grundorsaker så barn och vuxna alls slipper bli utsatta för mobbning och tvingas försvara sig med våld.

Skolverket har en färsk utvärdering av metoder mot mobbning.
http://www.skolverket.se/sb/d/3533/a/24256

"Totalt har ca 10 000 elever i årskurs 4-9 vid 39 skolor deltagit i studien. De åtta program som undersökts är Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET, Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Studien bygger på enkätundersökningar och intervjuer. Den har pågått i tre år och har utförts av sju forskare. Utvärderingen är unik eftersom den omfattar flera program samtidigt, stora mängder kvalitativa och kvantitativa data i samspel och individdata i en longitudinell design.

Mobbning är ett allvarligt problem. Den här studien visar att 7-8 procent av eleverna utsätts för mobbning och 1,5 procent, utsätts för långvarig mobbning i ett år eller mer. I motsats till tidigare studier visar denna att flickor är lika utsatta som pojkar.

Utvärderingen ger kunskaper om vilka arbetssätt och metoder mot mobbning och kränkningar som fungerar, och vilka som inte gör det. Frågan om vilka program som är effektiva har dock visat sig komplicerad. Det stod tidigt klart att det inte var möjligt att mäta programeffekter i skolorna eftersom ingen skola använder enbart ett program. Utvärderingen mäter därför effekter av enskilda insatser.

Utifrån resultaten kan inte Skolverket rekommendera något program i sin helhet. Däremot kan programmen fungera som inspiration och källa till enskilda insatser och förhoppningsvis leda till att färre barn och elever i skolan utsätts för kränkningar, och till att mobbning upptäcks och åtgärdas."

En tidigare granskning
http://www.skolverket.se/sb/d/2474

Skolverkets utvärdering har mött kritik.

Folkhälsoinstitutets reflektioner kring utvärderingen
http://www.fhi.se/Documents/Vart-uppdrag/BoU/Uppslagsverket/Statens-folk...

Dan Olweus, vars program mot mobbning kritiserades av Skolverket, har bemött kritik från Skolverket tidigare i Psykologtidningen 14/09
http://www.olweus.se/PT914323.pdf

Pedagogiska magasinet 4/09
http://www.olweus.se/OlPm1109.pdf

Brå gjorde 2008 en metaanalys av 59 utvärderingar av program mot mobbning från olika delar av världen
http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=4...

"Det är alltid mobbaren det är synd om" - det känns igen från skoltiden.

Mobbare och en hel del andra missdådare har väldigt begränsat människovärde. Men vi ska ju vara djurvänner, utom allt annat som vi välartade ska vara. Det har överheten lärt oss.

En metod jag använde i lågstadiet när någon knyckte mössan (eller dylikt, populär lek bland mobbare) och började kasta den till någon annan när jag försökte ta tillbaka den var att helt sonika klå upp den som hade mössan senast. Och sedan fortsätta till nästa. De blev så överrumplade och sa "men jag har inte mössan". Man kan inte leka på mobbarens villkor. Jag fick tillbaka min mössa väldigt fort.

Det var bra att han gjorde så mot mobbaren! Rätt åt honom!

Jag föredrar icke-våld framför våld, men ibland år våld och självförsvar det enda som mobbare verkar förstå.

En mobbare bör räkna med att förr eller senare så smäller det och han/hon kommer att möta motstånd och få stryk.

Killen som försvarade sig gjorde helt rätt!!

Kul historia Nima, och självklart har du rätt i artikeln ;-)

Om Casey har rätt att slå tillbaka är inget vi behöver debattera, det är bara att läsa lagen om rätt till självförsvar. Typiskt att vi i vårt skitnödiga land debatterar en självklarhet.

#31 Robet Stenkvist.
Tur att domstolar inte tillämpar lagen efter att ha sett ett videoklipp på youtube! ;-)

I princip är det förbjudet att använda våld, kränkningar, mobbning, diskriminering, förolämpningar, personangrepp o.s.v. på skolan eller i samhället, såsom jag tolkar lagen. Varje misstänkt fall bör rapporteras och granskas. Skolan d.v.s. elever, lärarlag, föräldrar och skolledning ska gemensamt förebygga, granska och besluta om åtgärder i enskilda fall. Socialförvaltning och polis kan kopplas in i vissa fall. Domstolar kan i sista hand avgöra svåra fall då parter står emot varandra. I sådana fall kan t.ex. lagar om självförsvar komma att tillämpas.

Som lärare och förälder bör man göra detta tydligt för unga människor, tycker jag.

(Jag tycker inte det håller att lära ut ”smockor” eller säga till barn ”det är djungelns lag som råder”, Nima).

alldeles rätt, bra skrivet, Nina!

Rätten till självförsvar är den mest grundläggande rättigheten. Ett liv utan denna rätt är den ultimata dystopin. Att hänvisa till statens våldsmonopol är direkt stötande då staten inte har någon tanke på att lyfta ett finger för offret.

Och att debattera om det hjälpte Casey är väl med förlov sagt puckat. Vi har facit i hand. Nu får han vara ifred